Mitt första inlägg här är även anledningen till att jag sökte upp sidan. Jag är i ett förhållande sedan 2,5 år tillbaka och bott ihop sedan april 2014. Vi har börjat kolla på en större bostad(bor i etta nu). Efter att vi hade gått bet på ännu en budgivning så öppnade han upp sig och berättade att han vet inte längre hur han känner för vår relation. Innan han öppnade upp hade han varit frånvarande och tyst i strax över två dygn. Det är till och med så att det var på tal om att bryta upp men det är ingenting någon av oss vill. Jag vet inte vad jag ska göra, är helt förstörd och chockad. Vi träffades av ren slump på krogen och det klickade på en gång, var snudd på oskiljaktiga. När vi träffades var jag arbetslös och alltid tillgänglig och han jobbade oftast 16-24 skift vilket gjorde att vi hittade på saker på dagarna. Passionen var på topp och det gjordes små spontanresor bara så vi kunde vara för oss själva bara vi två. Redan från första början var det ömsesidiga drömmar om en framtid som innehöll oss båda tillsammans. Innan vi flyttade ihop fick jag ett 7-16 jobb som gjorde att vi de flesta dagarna gick förbi varandra i dörren, men vi tog tid för varandra och gjorde saker tillsammans. Sexet var underbart och inte lika begränsat som tidigare. Ofta och spännande. Sen kom dalen då allt bara fick en paus. Vi varvade när det gällde perioder när det inte fanns någon lust alls, en av oss ville och den andre hängde(som bäst) på. Vardagen blev allt tydligare och viljan att hitta på något lades åt sidan för att samla energi för jobb. Visst har alla förhållanden mindre bra perioder men det finns oftast en lust att vilja fixa det. Pga störande grannar har vi slutat trivas i vårt hem och börjat leta efter ett större boende. Som sagt efter en misslyckad budgivning så fick jag reda på hans tvivel. Före det har det varit en lång period utan sex och närhet. Så fort jag har försökt med något har jag blivit bortknuffad, vilket jag tycker inte är okay för när det är tvärtom så är det mer redan bestämt att det ska bli som han vill. Just nu får jag bara intrycket att det är enbart hans behov som gäller och inte mina, vill han ha sex -blir det sex, är han hungrig - äter vi, vill han sova - går vi och lägger oss. Det är T ex som att han hade bokat in att vi skulle ut och äta ikväll, men igår kom han och sa att han ist skulle ta med sig sin kompis ut och äta för att kompisen inte mådde så bra och kände sig ensam. Sen skulle han ta med sig honom ut på krogen och försöka hitta någon till honom. Själv sitter jag hemma och jag känner mig också ensam Bara det där att berätta om planer han har för tid för oss själv och sedan komma dagen innan och ändra det för sin kompis. Jag kan förstå att jag kanke låter gnällig, men det är inte fallet utan jag vet bara inte vad jag ska göra. Vad händer om vi skulle bryta upp? Kan vi laga detta hål i vår relation? Hur ska vi göra det?