Träffa pojkväns familj
Nästa vecka är det bestämt att jag ska träffa min pojkväns familj för första gången och jag är så himla nervös. Är livrädd över att de inte ska tycka om mig eller så. Vad ska jag göra för att detta ska gå vägen? Behöver alla möjliga tips!
www.sirinilsson.se
Var dig själv bara! 🙂
Le så mycket du kan, var artig (kanske självklart, men tänk lite extra på det) och försök hålla igång samtalen, verka intresserad och ställ frågor (men på en ytlig nivå) hela tiden och bemästra konsten att "småprata". Försök utstråla "glad och positiv"!
Detta är förstås väldigt generella råd, vissa kommer bestämt hävda att det bästa är att vara sig själv – vilket säkert stämmer i vissa fall – men enligt mina egna och nära vänners erfarenheter brukar rollen som den "artiga, lättsamma, glada, positiva, pratsamma och intresserade-men-inte-för-privat-tjejen/killen" lämna bäst intryck på föräldrar.
"I will not be pushed, filed, stamped, indexed, briefed, debriefed, or numbered! My life is my own!" - Number Six
Försök att vara dig själv i mesta mån.
Det största ansvaret ligger ju på föräldrarna. De borde ju inse att du är nervös och göra det så bra som möjligt. De har förmodligen gått igenom samma sak själva😉
/Maria
#2 Blir lätt falskt om man går och ler hela tiden.
Var dig själv bara! Tänk inte för mycket, det är inte dom du är tillsammans med ;)
/Christine
Var dig själv och var normalt artig, det funkar alltid. Ett bra tips är också att om ni tex är hemma hos dem så erbjud dig att hjälpa till när de tex dukar fram kaffe. Det behöver inte göras så stor sak av det utan säg bar "Kan jag hjälpa till med något?".
Tack för alla tips! :)
www.sirinilsson.se
Eftersom det är första mötet så är de troligtvis medvetna om att du antagligen kommer vara väldigt nervös. Försök ta det lugnt även om det är svårt. :)
Själv dör jag smått inombords varje gång jag träffar min killes föräldrar. Mycket för att hans pappa verkar ogilla mig. Och utöver det så är jag rätt blyg av mig tills man lärt känna mig ordentligt. (om man inte klickar så som jag och min kille då)
Lite roligt att jag tjatade om att få träffa hans släkt och jag blev medbjuden på släktmiddag hos hans farmor. XD Jag var jätteglad över det och samtidigt jätte nervös. Stod mest och höll pojkvännen hårt i handen men det gick ju bra ändå. XD Var ändå ca 20 pers på en och samma gång… Kändes bättre när jag träffade resten av hans släkt för de var "bara" 7 pers. XD
Jag hoppas det kommer en dag då jag känner mig bekväm med hans föräldrar i alla fall. För det känns som att de kommer få dras med mig vääääldigt länge. ;)
Nu var ju det här inte mycket till tips. Men jag anser att det är bättre att ta det som det kommer än att försöka planera in hur man ska vara, vad man ska göra osv. :)