Be honom att söka proffessionell hjälp är mitt tips. Finns inte mycket du kan göra från ditt håll (utom att vara stöttande om han försöker ta tag i det och försöker komma ur det), det är något som HAN måste ta itu med. Du kan säga och visa hur mycket som helst att du går att lita på, men är han så osäker kommer det inte hjälpa. Hjärnan kommer hela tiden hitta på nya skräckscenarion.

Han måste få lära sig att styra bort sådana tankar och kanske också bli mer säker på sitt eget värde, och att om någon är otrogen/elak mot honom så är det hos den människan det är fel, inte hos honom.

tyvärr är inte detta ditt problem att arbeta med. Du kan inte göra jobbet åt honom. Självklart kan du stödja honom i detta arbetet, men om du självmant väljer "rapportera hem" för att göra honom mindre osäker stödjer du under kontrollbehovskänslan som ofta kommer efter detta. Du borde, för hans och din skuld, inte acceptera kontrollbehovet du märker av utan omedelbart sätta ner foten. Om du faller för frästelsen att tänka "men det är ju så lite det kan jag bjuda på" är du på väg till en glidande övergång där han tycker omedvetet "men om hon bjuder på det så kanske..: "och så har ni en sakta march mot en falsk trygghetskännsla för hans del. För alla dessa kontrollgrejer du bjuder på ger bara en falsk trygghetskännsla. 

jag vart i hop med en otrolig svartsjuk kille. Vi var i hop i 12 år. Det ända jag bjöd på från min sida var att jag sa till om jag inte kom hem direkt från jobbet (om jag beslutat att stoppa för att ta en kopp kaffe med en kollega, eller åka på affärn) så han visste att han inte kunde vänta hem mig 5 minuter efter, och att jag sa till om den jag tänkte ta kaffe med råkade vara en mannlig kollega och inte bara "en kollega". i övrigt levde jag mitt liv som förut, föruten att jag respekterade att jag nu har en partner och sambo som oroar sig om jag inte kommer hem direkt som avtalat. Att jag har partner och sambo betyder omedelbart att man inte går in i flörtiga situationer med för min del.  Att säga till om man inte har för avsikt att åka rakt hem är något jag skulle gjort även med en sambo som inte fanns svartsjuk, man kunde ju bli orolig om något hänt på vägen.

Självklart tenderade han att ringa och messa stup i kvarten, men efter andra samtal på en halv timme kunde jag sätta foten ned och säga "du behöver inte ringa mig varje kvart, jag sa ju jag kommer hem klockan ", och han fattade att kontrollbehovet spökade med honom. Det hör även med att han själv var medveten om sin svartjsuka och själv hade attityden att det är han som är svartsjuk och därmed han som skall jobba med det. Inte jag. 

Jag har inga lätta svar eller tipps åt dig, då detta handlar om människor. Vad som fungerade mellan mig och mitt ex kanske inte funkar för någon andra heller. Men det vet jag säkert: han måste själv jobba med sin svartsjuka och kontrollbehov, och det kommer inte bli bättre av att du fogar dig efter de små grejerna i hans kontrollbehov.

Under åren som gick med mitt ex lugnade hans svartsjuka ner sig, hans kontrollbehov minskade. Han såg själv att jag med mitt vanliga liv inte gav honom någon anledning till svartsjuka även om jag inte fogade mig för hans små önskemål om kontroll ("kan du inte låta bli fika med <mannlig kollega?", "du behöver inte shoppa, kom hem du så kan jag shoppa", "varför har du mannliga polares telefonnummer? Kan du inte bara radera de, du behöver inte mannliga vänner?"). Han fattade själv att när jag åkte på affärn och kom hem med mat höll jag inte på att nuppa med någon, och han såg själv att mitt vanliga liv inte alls innebar någon fara för honom som min partner, hans trygghet och självförtroende steg med den insikten.

Ska tänka på det! Tack för svaren. :)

#2 har skrivet mycket klokt. 1. Det är den svartsjuke som har ett problem att jobba med ( såvida inte partnern har svikit/fifflat/varit otrogen/opålitlig). 2. Låt inte det sjuka styra! dvs anpassa dig inte efter den andras svartsjuke! Om hen inte mår bra om du hänger med din kompis av motsatt kön, så fortsätt hänga med din kompis av motsatt kön! Om hen håller på o vill veta hela tiden vart du är, vilka som mer är där och när du kommer hem så säg ifrån. Eller ge den information som behövs av praktiska skäl, det kan t.ex vara praktiskt att veta om du är hemma till maten eller ungefär vilken tid ifall ni vill umgås sen. Jag har sett exempel på hur sjuk hela relationen kan bli efter ett tag om den inte-svartsjuke försöker anpassa sig efter det sjuka och hela tiden tänker " hur kan nu xx feltolka eller må dåligt av detta, nu kanske hen kommer tro su o så så nu är det nog bäst jag gör si o så…."

Jag förstår.

Antar att det är väldigt dumt att ex erbjuda om att visa meddelande osv med? Jag har även visat då och då. Och jag vet att han kikar ex över axeln osv med ibland. Visa liksom att man inte har något att dölja.

#5 Ja det skulle jag säga är dumt. Då lär han ju sig bara att det är okej och lugnt att han får kontrollera dig,

Fast det är du Azeman som sätter dina gränser. Vill han se dina meddelanden så fråga dig själv om det är ok. Givetvis är målet att han inte ska behöva läsa dina meddelanden, men hur vinner man tillit? Jag tror du vinner tillit genom att visa att du inte har något att dölja. Men om du inte vill att han ska läsa så säg att du inte vill det. 

Svartsjukan är hans problem, men han har också rätt till de känslor han känner. De är hans sanning utifrån det han varit med om. Om du känner att han kan lita på dig så behöver inte du vara så orolig över vad han känner. Det beror ändå inte på dig. Jag tror det är bra att visa att det är okej att känna, att man förstår varför, men samtidigt påminna om att jag aldrig har svikit dig så egentligen har de här känslorna inget med mig att göra, och jag vill inte att det här går ut för mycket över mig.

Jag tror det är bra att förmedla, det är okej att du har de här känslorna, men du måste också jobba med dem. Känslorna beror på dina erfarenheter och inte på mig, samt att du själv sätter gränserna för hur mycket hans oro får gå ut över er relation. Du måste inte hacka på honom och kritisera så fort han visar tecken på oro och svartsjuka. Se det som ett tillfälle att bygga förtroende. Men om det går över gränsen får du säga ifrån. Stopp, här går min gräns. Det hjälper honom att jobba med sig själv, samtidigt som han faktiskt får tillåtelse att visa dig hur han känner och hur han mår och i det lilla kan bli överbevisad om att han kan lita på dig.

Att visa upp sin post/epost/sms kommunikation om inte det handlar om nåt speciellt man vill visa den andra av nån anledning tycker jag inte alls låter bra. I alla fall inte om problemet är tillit.

Oh my god är min spontana reaktion (förlåt) men du ska inte behöva sota för något hans ex har gjort mot honom. Visst kan det vara en anledning till varför han känner som han gör kring vissa frågor men ingen ursäkt till att misstänka dig eller kontrollera dig. Nej nej nej! Och det borde vara han som skrev in här eller söker annan hjälp, inte du. Och tyck inte synd om honom på nåt vis eller låt honom hållas med detta kontrollbehov bara därför. Säg till honom "SÖK HJÄLP" ! Tycker annars du ska gå din väg

Personligen tycker jag att du gör som du vill med att visa upp sms och sådan på dator och mobil. Dock vill jag råda dig att säga "du kan få se denna här gången, men tro inte att du har en rätt att kräva det i framtiden om jag skulle känna för att säga nej". Det viktiga här är nog att du gör det klart för honom att det faktisk inte får bli en vana, och att det inte är din plikt att visa upp, att du inte har en skyldighet att visa upp. Jag frågade mitt ex "varför skall jag visa mina sms åt dig?" när han frågade. De ända anledningar han kunde ge mig var med grund i hans svartsjuka. Javisst, hans kännslor har han rätt att ha allt han vill, samma med mina, men jag har fortfarande ingen plikt eller skyldighet att visa upp något även om jag inte har något att dölja, och jag höll stenhårt på det i mitt förhållande.

Som tidigare skrivit, du kan inte göra något, det är han som har saker att jobba på. Ni kanske kan gå till någon och prata tillsammans? Men det är HAN som ska jobba för det, som behöver jobba för det. Jag ser ingen anledning till att visa sina sms för sin partner oavsett vem det kommer ifrån. Kan hända att min man kollar över axeln på mig men det är aldrig när jag sitter och skriver, utan i så fall när jag spelar, läser något kul eller så.

Vill bara tillägga ett citat från denna hemsidan: "Partnern kan hjälpa genom att inte ge försäkringar. Det krävs upprepning, hängivenhet och ibland professionellt stöd för att lyckas."

Som jag säger kan du inte göra mycket. Du kan vara ett stöd, du kan visa förståelse för hans kommentarer vid att inte bli förbannat eller ta dig nära av frågor om "träffade du nån kille?" om du varit ut med en tjejpolare på bio, du kan ha större tålamod med kontrollbehov, men du kan inte hjälpa honom om han inte gör något med det själv. Det är han som måste jobba med sina kännslor, det är trots allt hans kännslor och inte ditt fel att han har de- Det är inte hans fel heller, men det blir hans jobb att göra något med.

Gå ifrån honom finns inte i min närhet allafall eller i tanke. :)

Att jag visade mina meddelanden var pga jag ville visa att jag inte hade något att dölja och att jag är ärlig mot han, men det är sant såklart som ni skriver.  Men ja, det där är på två sätt med, tänkte om jag visar att jag inte har något att dölja så då tänkte jag att han kanske kunna lita på mig mera?

Absolut har han rätt till känslor och berättar hur han känner och mår - som jag även sagt att han kan göra det med mig. Han säger själv att det är första gången som han kan öppna sig så mycket för mig/en annan person då han har bitit ihop annars och hållit masken, så han visar och berättar en hel del. Jag har även sagt till honom att han kan prata med mig, berätta om allt osv. Och han tycker att det är skönt att prata med mig, för att jag lyssnar, blir inte upprörd - arg osv. Och jag har sagt att jag finns här vid hans sida, stöttar honom, älskar honom och allt. Och jag har sagt flera gånger att jag inte kommer att göra slut. Så fort jag börjar kanske prata lite mera seriöst/allvarligt eller hur man ska säga så blir han jämt så skraj, orolig och frågar hela tiden om jag ska göra slut osv. Så absolut så sitter jag och lyssnar på han, även tröstar vid behov osv.
Men ibland så känner jag att han formulerar meningar som liksom kedjar/binder fast mig vi honom eller hur man ska säga. Och jag vet inte om han gör det med flit eller inte. Pratade lite i förrgår kväll tror jag det var när han var hit, även idag via telefonen om det. Inte som är menad för att kritisera honom över att han berättar hur han känner osv. Men lite över hur han kanske formulerar det, som det känns då som sagt som att han försöker binda. Eller hur man nu ska förklara? Förstår ni kanske ändå?  Men han säger att det inte är menat så, och han tänker tänka sig för hur han pratar och så. Kanske är det jag som inbillar mig? Jag vill liksom att han ska kunna prata med mig avslappnat, och vara sig själv. hm, det är lite svårt det där.

Jag hackar och kritiserar honom absolut inte! Det jag gör är att jag tittar och lyssnar på honom. Och sen så om han är orolig över något speciellt, så försöker jag förklara och berätta.

Dock har jag även nämnt till honom att det inte får gå överstyr, och nu senast typ att han inte kan kontrollera mig osv. För att jag börjar känna mig lite små kvävd eller hur man ska säga. Så som han pratar och försöka binda/kedja fast mig osv hur han liksom formulerar det osv. Men jag har även berättat att jag älskar honom enormt mycket, och att han måste lära känna mig och se mig som en ny människa - och att jag inte är hans ex. Och sen så berättar jag såklart att han kan lita på mig, att jag älskar honom, att jag inte tänker lämna honom, att jag inte tänker göra slut, att det inte finns någon annan än honom osv. osv.

Dock märkte jag en märklig sak.
Jag och han möttes på mötesplatsen, vi/jag har fortfarande kontona kvar där pga bindningstiden, idag gick jag in och kollade och se om det gick att plocka bort kontot ännu och kollade när det nu var som jag kunna plocka bort den. Men inte än på en månad. Men då kikade jag lite smått på mina besökare och vilka som hade skrivit (dock inte skrivit eller läst något). Och bland mina besökare hittade jag ett konto som lät precis som om det vore min pojkväns. Ett färskt konto som typ var ganska snabbt in på mitt konto, ett konto med ett användare namn som liknar hans på andra ställen, ett konto där personen är singel, från samma stad som honom, samma  utseende enligt beskrivning osv. Han skrev även precis på samma vis som min gubbe skriver,, enda som skildes åt var åldern med något år. Och min magkänsla sa att det var han smått, så jag gjorde ett litet test med med att besöka kontot för att se om han skulle märka av det och liksom höra av sig och påpeka om det. Efter att vi hade chattat på morgonen så såg jag att det kontot blev online, och då satt jag och väntade för att se om han skulle liksom höra av sig och påpeka om att jag hade varit inne på mötesplatsen (som vi hade sagt tidigare om att vi inte skulle göra nå mer, förutom när vi skulle plocka bort kontot som jag då skrev ovan att jag tänkte kolla om det gick nu).
Efter en stund så ringde han och berättade att jag hade besökt hans kompis konto på mötesplatsen och att jag var ut på mötesplatsen. Var det tro bara sammanträffande? Min kille hade då berättat för denna kompis om mig och han blev då nyfiken på mig, och därför skapade han konto på mötesplatsen eller gick in på mitt konto där för att kika på mig. Fast jag har typ plockat bort allt, som min pojkvän även vet. Och pga jag har mitt facebook inte som officiellt och liksom låst till endast för mina vänner osv så kunde då inte denna kompis besöka på ex min facebook, och eftersom jag inte har något på mitt konto på mötesplatsen heller då jag tog bort allt sen jag träffade min gubbe.
Detta konto har även ett användarnamn som antyder att det är samma namn/smeknamn som min gubbe har. Så jag kollade då även bland hans vänner på fb om han kände någon till med samma namn som han inte gjorde.  Så ja, sammanträffande eller?  Såklart så nekar han till det och säger att den inte är hans konto. Så jag vill lita och tro på det, men ja… magkänslan och dessa sammanträffande känns lite väl typ. Eller hur man ska säga?

Visst, jag litar på honom. Men just där kändes det lite väl skumt och jag var därför tvungen att kolla upp lite (nu kanske ni tror att det är dubbelmoral och så, med att jag vill att han ska lita på mig och sen så blev det lite nu tvärttom),  men min magkänsla sa till lite om att det kan mycket väl vara honom, då det enda namn jag reagerade på också bland mina besökare var det namnet.

Men han är absolut inte ond eller så - det får ni inte tro. Och han är den första som visar så mycket känslor för mig, som ingen annan har gjort. Så därför är det väl lite ovant med.

Som sagt, jag tänker inte lämna honom. Inte än på ett bra tag, om nu någonsin. Då jag verkligen älskar honom och är väldigt förtjust i han! Han är verkligen speciell på många sätt och vis. Och han visar även mig en helt ny värld. Även jag är inte ett helgon förstås, och även jag har varit väldigt osäker osv. Men han är den första som jag känner mig trygg, lugn och bekväm med. Och att man kan prata med han å allt. Men ja, det börjar kännas en liten tyngd i bröstet med, och nej, jag tänker inte tänka på refrängen än. Men vi pratar en massa allafall, och jag har berättat lite hur jag känner mig.  Men så fort jag berättar lite om sånt här så brukar jag snabbt kunna få höra "tänker du göra slut".  Fast jag börjar med att jag älskar han och inte tänker lämna honom, och ja, det känns lite tungt på det viset. Och det slutar med att jag får trösta honom.

Som sagt, han är inte ond eller elak eller så. Han har väldigt väldigt väldigt många bra & underbara sidor med! Det är just hans orolighet som känns tungt. Hatar att se han så ledsen och allt med, så det väl just det som känns så tungt med. Samtidigt som jag även ser mig själv i honom en del med, som jag har också kunnat varit i mina tidigare förhållanden (som jag konstigt nog inte alls känner så nu). Han är speciell! <3

Är det verkligen snällt av han att göra som han gör emot dig? Tycker jag inte. Och är det samma herre som du skrivit om tidigare så tycker jag att du inte ska stå ut med dessa dumheter. Men du bestämmer själv. Men tycker att du gör undanflykter för han. Ingen är så speciell att man ska behöva stå ut med ett kontrollbehov som troligen kan bli sjukligt i slutändan.

jag känner som du baserat på vad du skriver. Det kan mycket väl vara honom, men det kan även vara det är som han säger, att det är en polare. Men vid första tanke känner jag som du, han ville kolla om du fortfarande är aktiv där inne. jag kan inte veta med säkerhet om det är så, men jag känner som du, något stämmer inte riktig med hans berättelse. Jag tycker ändå inte du skall viktlägga en enstaka händelse som detta. Men jag skulle, om jag var du, säga "okej, jag väljer tro på dig, men om du skulle börja göra sådan för att kolla upp mig är det faktisk inte okej i längden". 

Det vore fullt förståeligt om han känner trång att kolla upp dig på ett sådan "oskuldig" sätt, han har en smärtsam kännsla innuti sig. Men märk att jag skriver oskuldig med anförselstecken. Det är inte så oskuldig som han så gärna vill intala sig själv att det är för att ursäkta och göra det okej; Det är tecken på att han vill dämpa sin oro med att spionera på dig. Just den ena grejen där (om det var han) är en enstaka händelse, "oskuldig". Det är inte oskuldigt om det skulle upprepa sig. 

Han MÅSTE göra något aktivt själv med sin kännsla, inte bara dölja för tillfället med att snoka runt. Han kommer inte få en varig lindring vid att göra de små grejer han känner trång att göra. På sikt kommer det göra det värre för han, och på sikt även dig. Han måste arbeta med roten till svartsjukan, inte försöka kontrollera för att mildna. 

Hans svartsjuka gör honom inte till en elak människa. Det gör honom till en människa med ett problem. Men oavsett hur lite han är elak i grunden så kan hans svartsjuka över tid (om han inte gör något med det) driva honom att göra elaka saker han tappar kontrollen på. snoka på dina profiler med fejkprofiler, snoka i din lur när du går på toa, och så vidare. Hans svartsjuka kommer spinna ur kontroll om han inte gör något med det i slutändan. Visst hjälper det att förklara och prata med dig om det och vara öppen, men i slutändan är det inte nödvändigvis det samma som att arbeta med det. 

Han måste innse att det är hans problem och bara han som kan göra något med det. Han kan inte be dig sluta med si, göra så, visa sms och tro det kommer få slut på svartsjukan. Det lindrar bara för tillfället om du går med på det. Och det är som ett svart hål som suger till sig: Snart kommer det inte vara nog att du visar sms, snart kommer det behövas mer kontrollerande saker för att han skall få samma tillfälliga trygghetskännslan. Det är därför jag råder till att "inte fodra trollet" om du förstår. För listan för när han känner sig trygg för tillfället höjs sakta men säkert så det kommer efter en tid inte att räcka med att i bland visa sms och konversasjoner. Han måste bearbeta detta.

Kanske det inte är. Men jag vill gärna finnas vid hans sida och stötta honom och allt. Och jag vill gärna att han och jag ska arbeta och reda ut detta på något vis. Men han går hos psykologen och pratar allafall. Självklart vill jag vara med och hjälpa och stötta honom, fast det är såklart han som måste göra det mesta jobbet.

#15 Du har helt rätt. Jag har också sagt till honom att det inte får bli värre, då jag har även sagt att jag känner oron över att det ska bli det. Jag sa även nu angående kontot, att jag valde att tro på han. Men om det vore hans så bad jag han att plocka bort det kontot. Så får se. Jag hoppas att det inte blir värre.

#17 för din egen skuld får du inte fortsätta att själv hitta ursäkter för hans beteende för dig själv. Det är inte ditt jobb att ursäkta, det får han fixa på egen hand. Och du måste själv sätta gränserna för hur mycket du kan stå ut med. Dessa gränser måste du berätta för honom, och du måste stå för det och inte vara svag och ge efter för "stackars honom , det är ju synd om honom för vad hans ex gjorde". 

Om du skulle börja tycka synd om honom på det viset syr du offerkoftan fast på honom. Hans ex gjorde säkerligen elaka saker och det var synd om honom då. men man väljer själv om man vill fortsätta vara ett offer, eller göra något med de dåliga kännslor så man kan gå vidare. Det är ett jobb endast den som upplevt kan göra. 

Du måste alltså själv berätta för honom vad du kan utstå även om det inte är okej och vad du inte kommer utstå. Du måste berätta vilka konsekvenser hans felaktiga agerande vill få, och viktigast av allt är att du faktisk måste överhålla konsekvenserna hur smärtsamt det än är. Om hans handlingar som går för långt inte får några konsekvenser ändå, kommer han inte alls ha någon anledning att ändra beteendet, presis som nä rman uppfostrar barn till vad som är rätt eller fel. Ingen här inne kan ge dig faciten på vad som är elakt, vad som är fel, när man skall lämna och när man skall förlåta, det är endast du som måste sätta dessa gränser åt dig och honom. 

Det ända jag kan göra som forumsmedlem är att läsa, försöka komma med mina synpunkter och berätta vad jag själv gjort, eller tror jag skulle göra, i en sådan situation. 

Att leva med svartjsuka är en otrolig balansgång mellan att vilja göra allt för den man älskar och på samma tid inte köras platt själv. man vill ju så gärna gör allt för den man älskar, så ville även jag. Men jag insåg, jag hjälper inte en människa med att sy in skiten så det blir en varböld i själen. Det är redan en varböld. Sådana måste öppnas och ränsas upp, och vi vet alla att det är oerhört smärtsamt. Det finns ju inte lokalbedövning för sjelen :( jag insåg att jag kan inte ändra det som hänt, eller berätta för honom att jag är inte så. Han måste inse det med erfarenhet och självinsikt. 

Det är jättebra att han går till psykolog. Jag tycker att du, vid ett tilfälle han vill det, kan följa med en gång och berätta för de båda hur det är för dig att leva med hans svartsjuka. Det kan bli värdefull information både för psykologen och din partner- Och det kan även ge honom en insikt han kanske inte riktig fått innan. men detta måste i så fall vara helt på hans premisser. Hans psykologtider är hans egna, och om han inte vill ha dig med måste du bara snällt respektera det.

Nackdelen med betaldejtingsiter är ofta att folk fortsätter gå in och kolla och snacka även om de träffat nån eftersom de ju tänker att "Jag har ju betalat så därför måste jag utnyttja tjänsten tills den går ut annars har jag kastat pengarna i sjön". Det gick tidigare att stänga ner sitt konto på Mötesplatsen ifall man tog kontakt med företaget så gjorde de det åt en även om man hade tid kvar på sin prenumeration, kanske det funkar att göra så fortfarande?  Att ha kvar kontona på dejtingsiter efter man träffat nån väcker misstänksamhet och tankar som kan spräcka ett förhållande även om inget har hänt.

Hur länge har ni varit ett par? Det kanske står nånstans , men måste missat det i så fall

(Har inte läst allt nu) Min pojkvän har haft problem med svartsjuka, så vi hjälptes åt med det här problemet. Han har kämpat väldigt mycket med sina känslor, och i utbyte har jag alltid sagt till innan jag gör något där jag inte kommer kunna svara, om jag får sms och mobilen ligger jämte honom ber jag honom läsa upp det (då slipper jag ju gå ifrån vad jag höll på med dessutom) och han har faktiskt blivit riktigt bra kompis med en av mina killkompisar! Nu har han mycket lättare att hantera sina problem med svartsjukan, och jag behöver göra mindre och mindre för att stötta honom!

#19 Jo det är sant det. Får nog ta och kolla upp det.

#20 Det är väldigt nytt så inte allt för länge.

#21: Låter bra det! Hur har du/ni mera jobbat på det? =)

#21 det har mest varit det faktiskt! Jag är ärlig om allt, även om det bara är skit-saker, vilket får honom att våga lita på mig. Mycket mer än så och det jag skrev krävdes inte! Han har ju fortfarande problem, men inte alls lika illa längre!

#21 jätte bra att det funkat gör dej och din kille men ni är ett undantag, och kanske din kille varit mer öppen för en lösning och du har dessutom killkompisar som han uppenbarligen accepterat 👍 Bara det är ett stort plus hos någon som är svartsjuk och misstänksam. Jag tycker det är ganska magstarkt av pojkvännen att redan tvivla på TS efter bara en relativt kort tid tillsammans. Ja t.o.m så att han gråter och smygtittar. Och det kan lika väl gå käpprakt åt helvete , om man nu gör som du och din pojkvän . Har varit i två såna relationer själv och även jag försökt att göra min mobil och meddelande tillgängliga, för att försäkra att jag inget har att dölja. Men det hjälpte inte. De jagade liksom spöken . Men tycker du ska göra det som känns rätt för dig TS. och märker du förbättringar i ert förhållande genom att tillmötesgå honom, varsegod😊 men märker du att det går åt andra hållet eller ingen skillnad alls, lämna honom!

Jag tänker inte lämna honom. Utan detta är något som vi två tänker jobba och arbeta med. Just nu finns det ingen tanke alls att lämna honom, och jag hoppas inte att det dyker upp heller. Då jag vill verkligen vara med honom. Men tack iallafall för ditt svar. :)

Det låter ju jätte bra! Finns viljan till förändring från er båda, har ni chans att lyckas. Själv är jag mycket skeptisk till människor som har visat tendenser till att vilja kontrollera (men det är nog en skada hos mig😊 )Man måste nog våga för att vinna, så kör på ni tillsammans👍👍

Om han är medveten om att hans svartsjuke är ett problem och han vill jobba med att bli av med den då finns det hopp!

Tänker att det är stor skillnad på att den svartsjuke ska få känna det hen känner och få det bekräftat och så att låta svartsjukan styra relationen. Det förra är bra, det andra gör att relationen blir sjuk.

Ett exempel för att illustrera: Om jag vill åka på fest hos en killkompis i en annan stad och sova över där och komma hem nästa eftermiddag och min partner skulle vara svartsjuk. Då skulle han tycka det var jättejobbigt kanske, att jag ville sova borta.  Att prata öppet om känslorna då kanske skulle innebära att han sa det var skitjobbigt, att han var rädd att inte sova en endaste blund och ständigt tänka jobbiga tankar ända till jag kom hem igen.  Om jag då var frisk skulle jag kanske svara: oj vad jobbigt för dig att du känner så,  jag kanske skulle fråga vad han varit med om som gör att han har denna svartsjuka och kanske föreslå att hen träffar en kompis samma kväll eller nåt så det inte är så ensamt, jag kanske skulle berätta för honom att jag verkligen älskar honom och inte har nåt fiffel på g, ge honom en jättekram och sen skulle jag åka på den festen.  Om vi båda var medvetna om att om vi vill bygga en frisk relation då är det inte mina fester som ska bort, det är hans svartsjuka. 

Förmodligen överlever han festen och ser att jag kommer trogen hem och efter att ha fått sådana erfarenheter ett antal gångar och ha kunnat prata öppet om känslorna så kan förhoppningsvis svartsjukan lugna ner sig.

Men om han inte hade insikten att hans svartsjuke var problemet och inte beredd att jobba på att bli av med den, då kanske han skulle försöka övertyga mig om att inte åka på festen. Kanske skulle han även försöka normalisera detta istället för att se sig själv som sjuk i svartsjuka, genom att säga t.ex. "Sova över hos killkompisar det är sånt man gör när man är singel, inte när man är i en relation". Eller kanske skulle han försöka manipulera mig med skuldkänslor, genom att berätta eller visa hur ledsen han skulle bli eller hur jobbigt det känns för honom om jag åker på festen eller säga: Är det så viktigt för dig med den festen att du vill göra mig så ledsen?  Om jag då låter bli åka bidrar jag till att vingklippa mig själv. Om han övertalar mig så vingklippar han mig, tjudrar fast mig som en siamestisk tvilling enbart tillåten att göra det han godkänt eller har koll på.

En svartsjuk person som inte erkänner att hens svartsjuke är ett problem och inte aktivt jobbar på att bli av med den kan inte utveckla friska relationer-. Därför att ingen frisk människa trivs särskild länge med att vara vingklippt, fastknuten och övervakat. Sådan vingklippning och övervakning kan även passerar gränsen till psykisk misshandel. Antingen blir eller är partnern själv lika sjuk, eller så tar hen sig därifrån på något vis förr eller senare.

#24 jag tror att det handlar om hur personen är från början faktiskt. Min pojkvän mådde dåligt över att han var svartsjuk, och den enda det gått ut över är honom! Han har aldrig någonsin ena försökt hindra mig från något, men jag vet att han själv mår dåligt. Så jag antar att det beror på om personen själv vet om sina problem och själv jobbar hårt på det, eller om de inte ser några problem med sin svartsjuka

#28 vi får utgå och hoppas det blir så här⭐️