Att slippa att bli manipulerad. Typ.

Kärlek är en föränderlig ständigt pågående process, som kräver ansträngning och uppmuntran för att leva vidare!

För mig är äkta kärlek osjälvisk omtanke och egentligen inte en känsla! Förälskelse är en känsla däremot som kan upplevas som oerhört stark.

Känslor kommer och går i vågor och förändras över tid i relationen mellan två personer. Att känna stark omtanke och välvilja emot någon är kärlek. Att agera själviskt och bara ge någon "omtanke" för att själv få vinning på något vis är oäkta kärlek.

Svårare än så är det egentligen inte.

Attraktion och förälskelse är det som ofta triggar två personer att börja bygga en kärleksrelation med äkta omtanke och sammhörighetskänslor som kommer när man bryr sig om varandra. 

Men en stark känsla av att vilja vara nära en person är inte kärlek, det är attraktion och förälskelse!

Det är dom små grejerna som gör det. Att lägga detaljer på minnet och visa uppskattning på det viset.

Exempelvis så köpte min man en ny fickspegel till mig då min gamla hade gått i bitar. Jag klarar mig utmärkt utan fickspegel men en sån liten detalj gör så otroligt mycket mer än att ses varje dag.

Jag har för mig att förälskeksekemin håller max 1.5 år. Men då har man förhoppningsvis mer att bygga på.

Det är som en bästa vän fast mer. Personen känner mig bättre än någon annan. Kärlek är när jag inspireras till att bli en bättre person pga min partner. Det är när en person finns där för mig och stöttar mig när ingen annan gör det. Det är en själsfrände. 

Och tro mig man VET när man mött den personen. Jag hoppas att alla får känna på äkta kärlek. Jag har den nu:)

Jag är nog kär i mig själv. Jag menar. Jag har ju alltid rätt! 😉

Det var en svår fråga.

I korta drag skulle jag säga att äkta kärlek för mig är när man får den där känslan av att detta är rätt person, allt klickar, pusselbitarna faller på plats, man vet vad den andra tänker och känner utan att ord måste utbytas, när personen går genom eld och vatten för dig. Man passar helt enkelt varandra som handsken på en hand.

Tror också man vet att man hittat den äkta kärleken när man väl är där.

Jag hitta min 10 år sedan och finns nog inget han inte skulle göra för mig och avsluta varandras meningar eller säga vad den andra tänker på är vi rätt duktiga på också. 😉

Kärlek som inte tar slut.

För mig är det då den jag älskar försöker muntra upp mig i mina mörkaste stunder. Skrattar med mig. Tröstar mig. Märkte i helgen att fast där jag nu bor är litet så var det en fröjd att bara ligga ner i sängen med min älskling och glutta på datorn. Var så mysigt. Att slippa känna kravet att vi måste göra en massa. Vi kan göra det om vi vill med varandra. :) Kärlek är det. Om den är äkta eller oäkta vet jag inte.

Människor vill gärna göra det lätt för sig.

Är inte kärlek bara ett påhittat ord, som vetenskapligt kan beskrivas mindre… flummigt?

All heder till TS! 👍

För mig mäts kärlek i mängd och all kärlek är äkta..oäkta kärlek finns inte då ordet tyder på avsaknaden av kärlek, man kan däremot låtsas att älska. Kärlek för mig är nästan som en kraft, som sammansvetsar oss alla. Mängden kärlek mäter jag i hur länge jag känt en person, mängden tillit och vilken relation jag har till denne, mot familjen och självvald. De 2 jag för närvarande har djupast kärlek till och därför hamnar högst på min lista är min mor och make. Jag är i färd med att lära älska mig själv lika högt varje dag..det sviktar.. Därefter fylls listan på med folk jag älskar mycket högt till de få som jag saknar kärlek för..våldsman, galen farfar mm. Men jag har också försökt lära mig att älska de övriga människorna man möter i sin omgivning och gissa om det är svårt..folk som tränger sig i köer, kollektivresenärer och alla deras udda beteenden..ja, ni vet! Men en bra dag är det lätt att älska allt runtomkring en..andra dagar när ens egen energi är låg, vill man bara vända sig inåt och försvinna. Tonårskärlek har vi alla råkat ut för och den är också lika äkta som hormonernas del i hela känsloupplevelsen, men allteftersom vi blir sårade och lär oss vuxenvärldens oskrivna regler…behärskar vi kärleken och i dumma fall stänger in den djupt inom oss för att inte bli mer sårade. Många av oss har bränt sig ordentligt fler ggr, hemligheten är att lära sig av situationen, stolt gå vidare och fortsätta leta efter sin rätta partner. 😆