Jag ställer mig frågan, av vilken anledning åker man till sin mamma? Sjukdom, tradition, släktkalas..?

Nu vet vi inte alla omständigheter. Men jo, om det gör partnern ledsen så är det väl ganska dumt. I och med att alla hjärtans dag är på en lördag så kan det krocka med en del andra planer/vanor. Vi ska t ex träffa familjen. Vi kommer vara tillsammans men det blir kanske inte så mycket alla hjärtans dag-firande för oss i år.

#1 Av anledningen att mamman bjudit . Restaurangbesök vid 13 tiden och sedan kaffe och liknand hemma hos henne. Hon bor 9 mil bort därav blir det lätt heldag/kväll vid besök där.

Jag kan inte följa med pga att jag inte får åka bil förrän in i mars. Är nyopererad i ryggen.

Hur länge har ni varit tillsammans?

#4, i  2 år

Hade hans mamma tänkt att ni skulle kunna komma båda två eller, att hon inte riktigt fattade att du inte kunde åka bil?

Jag tycker i alla fall att din kille felprioriterar. Hans mamma borde ju också inse att detta inte är riktigt schysst mot dig.

Ungefär så här

Hon sa: "Jag tänkte höra om ni ville komma hit på lördag, men nu kanske inte XXXX kan åka så många mil ännu eller?"

Min kille svarade: Nej hon ska inte sitta i bil alls så det går inte, men du kan väl komma hit istället"

Mamman: "Tack men jag är hellre hemma, men kan du inte komma hit själv då? "

Varav min kille tackar ja och sedan säger till mig: "Du vet att jag hellre varit här med dig men nu ville ju mamma att jag skulle komma dit så det är lika bra jag åker"

Jag tycker hon får skylla sig själv när hon tackar nej till att komma hit. Då kan hon sitta ensam. Hon kan ju åka bil men jag FÅR inte än.

Har du bra relation med henne annars? Låter ju nästan som en komplott från hennes sida. Hon visste att du inte skulle kunna komma men bad ändå honom att komma själv. Jag tycker det är fult. Men det är också larvigt av din kille att inte kunna säga nej till henne.

Jag kan nog tycka att eftersom du inte kan åka bil just nu så får hon anpassa sig efter det. Ni har ju erbjudit henne att komma till er och tackar hon då nej så borde hon få stå sitt kast.

Alltså bra relation har vi kanske inte direkt. Vi är artiga och trevliga mot varann när vi ses men det är ju inte som att vi är kompisar. Vi umgås ju aldrig bara vi 2, bara när min kille är med. Men vi har aldrig bråkat och så. Det är stelt bara.

Sen är hon väldigt traditionsbunden oxå. Hon har sina bestämda åsikter om dagar när det är viktigt att träffa sin son. Påsk, pingst, allhelgona, alla hjärtansdag osv. Det var samma sak ifjol. Men då följde jag med. Fast jag egentligen hellre velat vara själv med min kille på alla hjärtans dag så satt vi hos henne till ganska sent på kvällen. Han är enda barnet oxå

fast om detta är tradition de hade sedan innan dig så är det inget mot dig som person. har de traditioner så har de traditioner faktisk. Jag kan hålla med om att det vore roligt att han spenderade dagen med dig, men om ni varit i hop över 2 alla hjärtans dag och det var lika förra året är det intet nytt under solen direkt, och som du skriver i #11 är detta alltså något hon haft sedan innan han vart i hop med dig.

Jag tycker allahjärtans dag är en lite smått löjlig och överskattad dag jag så jag hade väl inte  brytt mig, ha en myskväll/dag kan jag ha någon annan dag på året om min partner gärna vill åka till sin mor den dagen.

Men blir du ledsen/besviken om din partner åker iväg den dagen tycker jag du ska säga det till din partner.

Du kan inte skylla på mamman. Hon frågade och din kille ville tydligen hellre dit än att vara med dig tyvärr. Annars skulle han ju ha tackat nej? =/

Nej han ville inte hellre dit. Han säger klart och tydligt som jag sa i #7 "Du vet att jag hellre varit här med dig men nu ville ju mamma att jag skulle komma dit så det är lika bra jag åker"

Och det är samma sak vid midsommar påsk pingst allhelgona nyår osv osv

Du vet att jag hellre vil hitta på nåt med dig men mamma vill si och så så lika bra att jag åker så hon blir nöjd

Det är hans oförmåga att säga sanningen till sin mamma som är problemet och inget annat.

Såvida han inte ljuger för mig men det får jag ju anta att han inte gör

Det är ju absolut jättetrevligt av henna att bjuda er båda, men varför i hela friden tackar han ja när han vet att du inte kan?  Nä, han får nog stå upp emot henne lite mer!

Jag kan tycka att din kille felar mest här. Jag kan förstå att har dom haft som tradition att träffas alla helgdagar så fortsätter hon att bjuda in och vill ha det så. Det är ju upp till din kille att berätta att tyvärr kan han inte komma detta året utan vill hon träffas får hon åka till er.

Jag hade inte brytt mig, alla hjärtans dag är inte så viktig för mig. Men det beror kanske också på att jag har en väldigt bra relation med min pojkväns familj.

Gissar att killen när han sa ja till att åka till mamma inte hade förstått att ts skulle bli så ledsen över det?

#15 Men varför sa han inte det? Hon frågade och han tackade ja. 

Problemet ligger inte alls hos mamman utan hos din pojkvän. Han kunde ju ha tackat nej då hon frågade. Varför sa han inte nej? Var han för feg? Oberoende så får ju pojkvännen din skylla sig själv isåfall. Oo

#20 för feg ja. Har aldrig sagt att problemet ligger hos henne. Det är helt och hålet hans konflikträdsla. Han "orkar inte ta striden med mamma" som han själv säger. Vi var bjudna på nyårsfest i nyår men även där så lyckades hon övertala oss att komma till henne istället. Först tackade han vänligt nej till hennes inbjudan. Men då låter hon lite ledsen och han ändrar sig. De har alltid haft en sådan relation han och hans mamma. Hon vet vilka knappar hon ska trycka på för att få som hon vill.

Men är verkligen alla hjärtans dag en så stor sak då? 
Har ni pratat om det och firat det innan? Annars kanske han trodde att det inte var någon big deal så att säga. 

Och sen så hade jag åkt till mamma alla gånger om hon frågade, trots att jag har partner. För att jag vet att hon inte har någon och kanske känner sig lite extra ensam på alla hjärtans dag. Så sambon hade helt enkelt fått följa med eller stanna hemma. Men känner jag honom rätt så hade han följt med :)

#22 Nu kan jag ju inte följa med i år. I fjol följde jag med ja. Vi "firade" hos henne och så lär det bli varje år för så vill hon ha det.

23# Kan inte du hitta på något med din familj det här året?

#23 Nej, det lär bli så varje år eftersom han är feg, inte för att hon vill det. Så länge han inte kan säga nej lär det inte ske någon förändring.

Du får det att låta som om det är hennes fel men jag ser bara att problemet ligger endast hos honom. Om han ändrar sig direkt hon låter lite ledsen så är han otroligt vek. =/ 

Nej,  han får ta och växa upp lite och inse att man kan inte alltid göra mamma till lags utan man måste gå sina egna vägar också. :) Han måste börja vänja sig att säga nej till henne och hon måste vänja sig att få ett nej. 

Ni kan inte ändra på henne men om han vill så kan han ändra på sig själv.

Nej, just denna dag skulle jag tycka att det är elakt att låta dig sitt asjälv om du inte vill:) Be din pojkvän om att vara med dig och han får gärna åka vilken annan dag som helst:)

Jag har förståelse för att man som vuxen kan ha traditioner med sina föräldrar, men samtidigt så bör ju föräldrarna förstå att vissa saker kan komma att ändras när det kommer en partner in i bilden.

Och just alla hjärtans dag är väl mer en "partnerhögtid" än en "familjehögtid".
För mig är det inte en viktigt dag, men jag kan förstå frustrationen om ALLA högtider ska spenderas med mamman. Du får helt enkelt ta ett snack med din kille om att det är hög tid för honom att börja stå upp mot mamsen.

Håller med #27 här ovan, en del av att växa upp och bli vuxen är att träffa en partner och bilda minnen och traditioner med denne, det är något som säkert kan vara svårt för en förälder, speciellt om den är ensam. 

Nu är min sambo rätt familjekär, iallafall då det gäller hans mamma och hon bor bara 5 km bort så vi besöker henne ofta men hon är oxå  en mycket bra svärmor, men hade han planerat allt runtomkring vad hans mamma ville utan att höra med mig först gång på gång så hade jag nog satt ner foten ordentligt, speciellt om jag inte hade haft en bra relation med henne. 

Ni kanske skulle sätta er ner och faktiskt pratat igenom eran relation och att det kanske inte är lämpligt att säga ja till hans mamma varenda gång utan att ni kanske ska göra det ni själva vill och skapa era egna traditioner, är ni och hälsar på din familj lika mycket t.ex?

Jag ser alla hjärtans dag mer som en dag med sin partner än med familjen.

Som mamma skulle jag aldrig få för mig att säga något sådant till något av mina barn som har en partner. Spela roll om Alla Hjärtans är viktigt eller inte. Det viktiga är att hon nu spelat ut sonen mot hans flickvän. Riktigt fulspel! Hon är uppenbarligen ensam, svartsjuk och manipulerande.
Vi har firat alla jular och födelsedagar tillsammans i familjen, men jag drömmer väl inte om att mina barn skall göra det tills jag dör.

Det är riktigt jobbigt att vara enda barnet till en sån mor (brrr!!), och det kan vara svårt att säga ifrån. Men någon gång måste han, annars kommer hon att äta upp varenda förhållande han har.

Han kan vänligt men bestämt säga att  -Om jag åker iväg blir XX ledsen för den här dagen betyder mycket för henne, men jag kommer gärna imorgon.

Som förälder blir man ju överlycklig när barnen hittar någon att älska och bli älskad av. Det är ju de som är framtiden, som skall bli deras nya familj när vi en gång är borta.

Jag har varit gift med en man som inte kunde säga nej till sin mamma. Det blir inte bättre av sig själv, jag lovar! Han måste helt enkelt ta tag i detta, för det är inget han mår bra av själv heller. Det är absolut jättebra att han har en god relaion till sin mamma, men den relationen kan aldrig bli äkta om han inte säger till henne vad han tycker! Över huvud taget är konflikträdsla ett stort handikapp, så det är bra för honom själv om han tar tag i det så snart som möjligt!

Tycker om du kan, åk och hälsa på dina föräldrar, syskon etc.

Kanske kan vara en liten väckarklocka

Min mamma är lite som din killes mamma. Skillnaden är att jag blir leds och säger att nu räcker det. Vissa högtider är heliga. Så dom kan jag acceptera. Men exempelvis denna påsken så kommer inte jag kunna komma till min mamma och lalla med henne, jag har ett helt hem att flytta. Och det har jag sagt. Hon får acceptera det. Och ett hem som är 20 mil från mig. Jag vet att min mamma känner sig ensam. Men man kan inte hänga upp sitt liv på sitt barn. Jag älskar henne, och vi pratar i tele en gång om dagen. Och ibland inte alla dagar. Men din kille borde sätta ner foten.

Jag hade ärligt talat blivit sur om min pojkvän valde sin mamma framför mig på alla hjärtans dag av den anledningen.

Svår fråga. Min faster och jag har en tradition att alltid fira alla hjärtans dag ihop, men mamma bryr sig inte så mkt om den dagen.

Men faster och jag firade alla hjärtans på förmiddagen hos henne, sen for jag hem och sen på kvällen firade jag med min pojkvän. Dessutom hann jag även fira min kompis som fyllde år samma dag!  :) Det blev en aning stressigt, men det gick. :) Så en kombination kan ju vara bra, en avståndet till alla gör det ju olika svårt. '

Men alltså midsommar! seriöst! då vill man ju absolut vara med sin partner!

Julen då vill jag mest vara med familjen. Men på sistone har jag känt som att jag vill att min pojkvän ska vara en del av familjen. Dock tror jag aldrig vi kommer fira jul ihop, eftersom han är enda barnet och hans föräldrar vill ha honom där, samtidigt som min faster bara har mig och jag firar alltid med henne. 

Mamman till din partner borde börja söka andra vänner, kanske gå med i en förening. Så har hon andra att bjuda hem när inte din kille kan/vill. :) Jag tycker synd om de som sitter ensamma. :(

#34 Du kan ju ev. ta med sin faster till pojkvännens familj och fira jul.

Min man är enda barnet och hans mamma brukar följa med hem till min familj och fira jul och det brukar funka bra.

#35 tack för tips. :) men det kan vara svårt då de bor 30-40 mil bort. Men de kan ju komma hit, men då vet man inte om alla trivs ihop.  Kan vara bra att dela upp.

Jag blir bara lite ledsen när jag inser att det alltid kommer var såhär uppdelat, eftersom jag (vi) inte ska skaffa barn. :/ När min faster inte längre lever vet jag inte, antar att jag kommer vara hos mina föräldrar eller syskon.

Tycker inte om att vara hos min pojkväns föräldrar, eftersom man inte har eget hus/egen toa ;) och det är låååångt bort i inlandet. :P

Jag ser inget fel med det…
Men du får nog räkna med att din partner reagerar på det och tycker du är lite konstig….kanske att din partner reagerar med att verka arg, när han/hon i själva verket bara är sårad.

Men hallå! Vill hon vara med honom så gärna så kan ju hon komma.

Jag tycker väl att din sambo är lite mesig. Jag har själv en son som ofta inte har tid som planerar mycket med flickvännen och sina kompisar. Jag saknar honom massor och jag har bra relation till hans flickvän. Jag har försökt säga till sonen att man kan säga nej utan att det behöver förklaras men man ska lägga upp saker snyggt. Din sambo kunde gott sagt nej vi har planer men jag kan komma på söndag eller nästa helg.