![[Sajberlena]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Lättare att vara man? Knappast...
Man diskuterar så ofta hur svårt och jobbigt det är att vara kvinna. Vi har såna krav på oss, vi ska "vara vackra, smala, sexiga, laga god mat, sköta hem och barn, jobba heltid och ändå vara pigga och tillmötesgående för männens behov". Säger vi själva. Om oss själva. Att männen vill.
Men säger verkligen männen så?
Och vilka krav ställer vi på dem?
De skall vara mjuka, omtänksamma, hjälpa till hemma, jobba heltid, förstå när vi och vad vi behöver när vi behöver, lyssnande, analytiska och förstående. Men de får inte vara mesiga! Nä, det är ju MÄN vi vill ha. De skall också vara sexiga, smala men gärna muskulösa, träna men inte för mycket - då är de ju aldrig hemma.
Nu raljerar jag ganska kraftigt, men min erfarenheter säger mig att det ligger en hel del sanning bakom raljerandet…
Tror ni verkligen att männen ställer de krav vi hävdar att de gör på oss? Jag tror egentligen inte det…
Men precis, är det inte just så det är! 
Vi Kvinnor har en enastående förmåga att vända våra egna krav på oss själva mot männen och skylla på dem!
Hade en intressant diskussion med maken om det där. Han menade då att männen blev orättvist beskyllda för att vi Kvinnor var tvungna att leva upp till outtalade ideal som vi själva sätter upp. Naturligtvis var jag i det läget tvungen att komma med flera timmars motargument, men såhär i efterhand börjar jag fundera på om han inte hade rätt… (Men det vet han inte om!)
Varifrån kommer alla ideer om att vi måste se ut och vara på ett speciellt sätt? Att vi måste banta, opereras, sminkas och kläs som Barbiedockor för att bli accepterade. Är det inte mest vi själva som tror att vi måste, och sen lastar männen för det?
Det är klart att vi män ställer krav. På oss själva, på vår familj, på våra vänner, på våra chefer, på våra arbetskamrater, och här och häpna, även på våra respektive! 
Dock tror jag att de flesta krav som ställs på Kvinnor, och vad det gäller utseendefixering, ställs av kvinnorna själva. Av sminktillverkare, av tjejtidningar, inte minst ni själva skall vara fåfänga inför varandra, konkurrens bland Kvinnor (kvinna-kvinna) är betydligt större än mellan män (man-man), i alla fall i min bekantskapskrets.
Tittar man på olika bitar i samhället, så är det också så. Männen är mer "gemensamma" i intima stunder, medan kvinnorna skall vara avskilda.
På vårt jobb har tjejernas duschar dörrar/draperi för varje bås, så att de kan vara "ensamma". Männen har inga dörrar och på ett par ställen står man mitt emot varandra i vars en dusch med ca 80 cm mellanrum mellan duscharna (som är på knappa kvadratmetern). (dock är det separata duschrum vi pratar om).
Men frågan är ju varför det skall vara "mer ok" i killarnas omklädningsrum att det är fritt in i duscharna för de killar som vill titta på varandra, än det är det i tjejernas? Hur är det på de ställen ni byter om (om ni inte är hemma alltså)?
mvh Martin
Egentligen är det så, att alla krav BÖR komma från oss själva. Det är VI som ska definiera oss själva, kraven ska inte komma utifrån för då mår vi dåligt - tror jag iallafall. :)
Och visst är det vi själva som hittar på hur andra ska se oss! Folk har inte TID att analysera mig när jag går på stan, dom har nog med annat. Om jag inbillar mig att folk ser varenda liten grej hos mig så kan det faktiskt vara så att det är inbillning.
Konkurrensen är också en illusion. Väljer man att inte delta så går det. Det kan vara svårt men det går. :)
Starta ny diskussion