Relationer iFokus

Relationer

Etikettleva-tillsammans
Läst 1886 ggr
[Sajberlena]
0

Vaddå, vi har det väl bra?

Scen:

Ett vardagsrum. Eller ett köksbord. Två vuxna, en man och en kvinna. Flerårigt förhållande bakom sig. De dricker kaffe under tystnad. Hon ställer koppen och börjar plötsligt prata.

Hon: Jag känner att jag inte mår bra. Det känns som om vi har glidit ifrån varandra och lever parallella liv istället för ett gemensamt.

Han: (tittar irriterat på henne) Vad är det nu då? Vi har det väl bra?

Hon: Nä, det tycker faktiskt inte jag. Vi har - ingenting. Vi bara "är".

Han: Vaddå, vad menar du? Jag tycker vi har det bra! Vi har ju hus, bil, ungarna, sex… Vad mer begär du?

Hon: Gemenskap. Samhörighet. Värme.

Han: Men lägg aaaav. Jag tycker vi har det bra! Vi älskar ju varandra! Vi reser på semester, ny husvagn, pengar… Varför kan du aldrig vara nöjd?

Hon: Men jag behöver inte hus, pengar, semestrar, bil… Jag behöver känna mig älskad, jag behöver en PARTNER, jag lever som ensamstående fast jag är gift - vi har inte ett bra äktenskap. Vi har ingenting gemensamt, vi gör aldrig något, vi träffar aldrig någon, vi SKRATTAR aldrig tillsammans…

Han: Men det gör vi väl! Vi skrattar jätteofta! Igår t ex, vi skrattade hela kvällen åt den där filmen vi såg. Och jag älskar ju dig, det vet du väl? Och visst, vi har inge gemensamma intressen, men det kan ju inte vara det avgörande för om ett äktenskap är bra eller inte. Man kan väl inte ha och göra precis samma saker hela tiden, det har vi ju aldrig haft!

Hon: Nä, förvisso. Men jag känner ändå att vi borde ha NÅGOT gemensamt, NÅGON liten nämnare som för oss samman… Barnen blir stora så småningom, vad ska vi göra den dagen barnen flyttat hemifrån? Vad ska vi prata om, planera för, har vi någonting gemensamt kvar alls då?

Han: (reser sig, går fram till henne, stryker henne över kinden) Men älskade gumman, det är klart vi kommer att ha! Då köper vi oss en liten stuga på västkusten, fiskar och spelar golf, njuter av livet utan barn och av varandra!

Hon: Jag tycker inte om att fiska! Jag hatar golf! Jag trivs inte på västkusten, det finns maneter och krabbor där. Jag vill inte ha en stuga att ta hand om! Jag vill ha hästar och hundar, jag vill gå ut tillsammans på skogspromenader och plocka bär, jag vill lära mig väva…(jagar upp sig, höjer rösten)  Jag tänker inte sitta på nån jävla förstukvist på västkusten och vänta på att du kommer hem med äckliga fiskar som JAG ska rensa och steka och sen behöva äta skiten! Jag har helt andra målsättningar med livet än så!

Han: (backar ett par steg, viftar avvärjande med händerna, suckar uppgivet) Men måste du alltid brusa upp så förbannat? Kan man ALDRIG diskutera lugnt och sakligt med dig, utan att du skall bli arg och börja gapa och skrika??? (går och sätter sig på sin plats igen)

Hon: Det gör jag inte alls, men du HÖR ju inte vad jag säger! Jag VILL inte ha det så!

Han: Får jag fråga - älskar du MIG? Är du säker på att det verkligen är MIG du vill ha, den dagen barnen flyttat och allt det där?

Hon: Ja, jag tror det. Eller - självklart älskar jag dig. Det är ju därför jag blir så rädd när det känns såhär, för jag vill inte att vi ska "tappa" varandra.

Han: Men tänk efter - vi har ALDRIG haft gemensamma fritidsintressen! Du har haft ditt och jag har haft mitt. Sen har vi skaffat gemensamma projekt - huset, husvagnen, trädgården och allt det där. Det har vi ju gjort tillsammans, för att vi ville båda två. Och nu säger du att vi inte har det bra, att vi inte har nånting… Jag fattar inte vad du vill ha? Jag tycker vi har det bra!

Hon: Jaaa…. Jooo… Förvisso…. Men varför känner jag mig hela tiden så ensam i vårt förhållande? Varför känns du som en främling hela tiden? Varför känner jag att jag inte kan prata med dig om allting?

Han: Förmodligen för att vi har byggt upp någon form av prestige i vårt förhållande. Ingen får visa sig svagare än den andre. Vi har uppfunnit någon intern tävling, helt omedvetet.

Tystnaden sänker sig. Båda tittar ut genom fönstret och fortsätter dricka sitt kaffe.

Vad händer sen?

zeretki
0
#1

Ja, jag har alltid känt att någon som jag vill ha en kärleksrelation med ska vara som en vän, en kompis, redan från början. Någon som jag vill GÖRA saker med, inte bara för att det pirrar i magen eller för att man har bra sex. Utan för att han är som en vän!

Jag tycker denna dialog visar på hur två personer inte förstår varandra. Det känns som att de aldrig lärt känna varandra ordentligt…och kanske inte heller har tänkt på att en bra relation bygger på vänskap också?

Jag vet inte, det är lätt att vara kritisk när man står utanför. Men det är det enda som jag kan ge. :) En utomståendes tankar och perspektiv. :)

parsley
0
#2

Så sant, så sant. Någon lösning har jag inte, men jag tycker det var oerhört bra skrivit.

Han vill slappa och ha det kul, fiska och spela golf, på västkusten och hon vill ha livet, i form av djur, mellan sina händer.

[SharpMissy]
0
#3

¤¤¤Önskvärt scenario¤¤¤

Han funderar en stund, sen frågar han mjukt: Vad kan jag göra för att du inte ska se mig som en främling? Hur ska jag få dig att känna att du faktiskt kan prata om allt med mig?

Hon tittar upp, ser in i hans forskande blick. Hon känner hur allt hon samlat på sig kommer till ytan nu. Hon vet inte var hon ska börja, små saker som var för sig inte varit så stora har nu smält samman till en stor oformlig massa som hon drunknar i. Här kastar han fram en livboj, helt oväntat och hon får panik när hon frenetiskt fumlar efter ett bra grepp.

- Jag vet inte, viskar hon. Det var det enda hon kunde få fram.

- Vi kanske ska ta ett steg i taget, mumlar han och stryker bort en tår som trillar ner för hennes kind.

Hon nickar stumt och börjar tyst gråta. Hans famn känns trygg och varm, precis som den alltid gjort. De står så en lång stund, tills det börjar bli svettigt och ett envist hårstrå killar henne i ansiktet. Det magiska ögonblicket är förbi.

- Vi… vi kanske kan prata mer ikväll? Vi stänger tv:n och när barnen sover lägger vi oss i sängen och pratar i timmar, precis som vi gjorde de första åren, minns du? föreslår han.

- Ja, jag minns, det var ju faktiskt mysigt. Hon blir lycklig av hans ord och längtar redan till kvällen.

Långt senare ligger de där, pratandes. Alla drömmar, tankar, känslor och förväntningar båda har haft under åren rinner ur dem som sanden ur ett trasigt timglas. Ett ömsesidigt samspel äger rum, växelvis berättar de om sin synvinkel och sina känslor under fnitter och nervöst skratt. Det kändes faktiskt som om de höll på att lära känna varandra på nytt. Sakta, sakta började hon se honom i ett nytt ljus. I det svaga skenet från sänglampan närmade de sig varandra i själ och hjärta…

De uppfann helt nya intressen som de kunde prata om och deltaga aktivt i tillsammans. Sen levde de lyckliga i alla sina dagar. Amen.

¤¤¤Troligt scenario¤¤¤

Utanför fönstret började det skymma. Det enda som hördes var det svaga suset från kylskåpet. Han trummade med fingrarna mot köksbordet.

- Nä, jag ska gå och ta tvätten, säger hon och reser sig.

Han svarar inte, utan tittar fortfarande ut genom fönstret.
Hon skyndar ner i källaren för att upptäcka att tvättmaskinsjäveln inte är klar. Hon går tillbaka upp igen för att upptäcka att köksstolen han just suttit på var tom. Från vardagsrummet hördes sportkommentatorns röst förklara att det stod 2-0 i matchen mellan England och Tyskland.

Stunden var över. Hon visste nu att det gott och väl kunde förlöpa ett par tre månader till, i samma anda.

Sen levde de så, ända till 2012 då en fluxuation i jordens magnetpoler vände och 90% av jordens befolkning omkom. Ett bergsfolk i Tibet sitter nu och fryser på den nya sydpolen.

*flinar*

[Sajberlena]
0
#4

#1

Mmm. Jag tror också att man måste ha helheten. Passion är bra! Attraktion är bra! Men vad ska man med det till om man inte kan prata med varandra? Utvecklas som människor och i sin relation tillsammans. Även om det hade varit trevligt så tror jag tyvärr inte att man kan bygga på attraktion och passion i 20-30 år…

Nä, helhet. Och aktivt arbete för att behålla helheten!

Tänkte utveckla huvudpersonernas kamp lite senare, måste skura golven och åka på ungarnas grillfest först…Skrikandes

Annette
0
#5

Ni har aldrig funderat på att bli författare? Jag skulle läsa varenda bok, garanterat!

parsley
0
#6

Och köpa varenda bok till mig själv och ett antal exemplar att ge bort också.

Stj3rnfallet
0
#7

Håller med #5 Jättebra skrivet!=) Precis som om det var taget ur en bok =) Skulle också läst var enda bok!

Ove-D
0
#8

#0 kunde varit ur mitt liv… och SharpMissys fortsättning "Troligt scenario"… hm… sport på tv borde vara förbjudet… ;-)

Ove-D
0
#9

Skulle vara kul att höra hur många förhållanden som kraschar pga sport på tv… :-)

Ceciliaolucifer
0
#10

Men är det alltid den som kräver en förändring som man ska lägg ner all fokus på?

Den stackaren som faktiskt sitter vid andra sidan av bordet och får höra att h*n inte räcker till. Att man inte har kunnat ge den man älskar och har barn tillsammans det h*n behöver?

Man har faktiskt en ansvar att sätta stop för saker i tid. Att det inte ska gå så långt att allt faller bara för att man har gått och laddat och sparat på tunga känslor?

zeretki
0
#11

#10 Absolut. Båda parter i en relation har samma ansvar. Det är därför det är viktigt att ha kontakt med sina egna känslor så man vet bättre vad man känner. Så det inte går flera år och man är olycklig. För vad ska ens partner göra åt det?

susanne.s
0
#12

Sport på Tv kan lika gärna stå för städning när det gäller Kvinnor.

Ove-D
0
#13

#12 ???

Stravaganza
0
#14

SharpMissy, har du aldrig funderat på att bli en författare? Som Annette säger?

Jag skulle också - garanterat, läsa din/a böcker då. Du skriver helt underbart bra! Jag vill också kunna skriva så. *Förundrad*

[SharpMissy]
0
#15

#14 Hihi, nej jag har inte funderat på det. Däremot har jag närmast -krävt- att Sajberlena borde skriva böcker då hon många gånger till och med är roligare än Martina Haag när hon beskriver diverse scenario.

Men jag tar till mig av ditt beröm, närmast slickar i mig det. =)~

Fast om jag skulle bli arbetslös och ha tid över igen, kanske jag ska börja fundera på ett eventuellt författarskap, just för att ni goa människor här inne är så uppmuntrande och stöttande.

Puss på dig Stravaganza och er andra!! Generad

Stravaganza
0
#16

#15 Om du inte har funderat på det borde du ta dig tid till att göra det nu genast. Jag blev som förtrollad när jag läste din text och kunde - bokstavligen - inte slita mig bort från datorn.

Nu gäller det bara att jag ska läsa exakt allt du skriver. :P

Ja, gör det! Och glöm inte att säga till mig då, om du väljer att skriva en bok! =D

Du har ett nytt fans nu. Jag! Du är min stora idol. :P Hihi.

kermit
0
#17

 #4 Passion är det många som saknar i sina förhållande, men om man ser på ordets betydelse, så står det för lidelse. En besatthet som oftast slutar med svartsjuka och tråkigheter. Jag är glad om jag slipper passion i mitt förhållande. Trygghet är bättre. Och attraktion så klart.

Sajberlena och Sharpmissy skulle tillsammans absolut kunna skriva både intressantare och innehållsrikare texter än Martina Haag. Det är jag övertygad om.

[SharpMissy]
0
#18

#17 Oj, man får tacka! Generad Jag har ingen bra kommentar men hoppas att ett tack räcker. =)

Vad gäller passion så håller jag med, vem vill Lida i sitt förhållande? Attraktion och vänskap funkar bäst!

[Sajberlena]
0
#19

#17 

Åh inte då… Generad

Men tack ändå!