Vad är problemet egentligen? Om du vill att han ska påbörja en konversation så vänta tills han gör det då? Om han ändå inte gör det så är han antagligen upptagen med annat. 

Ja, du överanalyserar!

Problemet är att jag är rädd att han inte vill ha kontakt längre, men som sagt är jag jättebra på att överanalysera saker så det vet jag att jag gör i detta fallet med. Men tack ändå, ditt svar fick mig ändå att lugna mig :)

#2 - Men om han inte vill, är det då bättre att tvinga dig på honom?

Fråga honom! Eller kom med ett litet påstående, typ "Har du tänkt på att det alltid är jag som skriver till dig och aldrig tvärtom?"

Vad har du att förlora?

#4 Den typen av kommentarer är så jobbiga / hälsar en introvert tjej som blir obekväm med klängiga människor. 😉

#2 Om du är rädd för det så kanske det är så. Var inte rädd. Var med människor som vill vara med dig. Kanske vill han snacka med dig men hinner inte börja längta lika fort som du. Ge honom lite space och se vad han gör. Framför allt, häng inte upp din glädje på andra människor. Var inte rädd för att bli dissad. Det har vi alla blivit många gånger. Om du trivs med dig själv kommer du att bygga många relationer med människor som verkligen vill vara med dig.

Jag kan känna igen mig lite i det du skriver. Jag är ganska frågvis i relationer och ibland känner jag att det är bara jag som ställer frågor och leder konversationen vidare, det kan vara en jobbig känsla. Men tänker ibland att även jag kan låta bli att fråga någon gång, och se om den andra intresserar sig. Även om bara jag tar kontakten, kanske vänta lite och se om den andra kontaktar/ge den andre lite utrymme. :) Det finns många att lära känna, och bli vän med. Man ska inte bygga en relation på rädsla att bli lämnad. Men lättare sagt än gjort!

Själv hade jag kunnat ta upp det jag funderar på, med min vän, men alla uppskattar ju inte sådant och risken finns att den andre bara inte vet vad den ska svara.

Första saken jag undrar över: Är ni på samma linje vad gäller ert förhållande? Du skriver killkompis, men jag funderar över om du egentligen vill mer än det, eller om han vill det innerst inne, men inte du, och därför inte tar initiativ till kontakt. Eller kanske ni båda vill, men tror inte den andra vill. Alltså: Har ni rett ut om nån av er har djupare känslor för den andra?

Det där med att inte ta initiativ behöver inte heller betyda att man är inte intresserad. Man kanske är lite blyg av sig, som jag, och jag själv är dålig också på att ta kontakt med mina vänner. Jag har helt klart inte ett lika stort behov av att umgås med vänner som andra, utan trivs också bra för mig själv och behöver en viss egentid. Tar upp det här mest för att poängtera att alla är inte likadana i det här avseendet. Man uppskattar kontakt med vännerna med jämna eller ojämna mellanrum, men har inte lika stort behov av det.

Min spontana tanke är att folk ju är väldigt olika när det gäller att ta kontakt.

Vissa av mina vänner hinner så gott som alltid före mig, med andra brukar det vara jag som får höra av mig först. Det kan också skilja mycket mellan hur ofta man har kontakt med olika personer. Men är man riktiga vänner spelar sådant ingen roll för då har man lika trevligt när man hörs och ses ändå. Börjar vänskapen svalna märks det på andra sätt.