Hej! Jag har en vän jag känt sedan jag gick på högstadiet, och vi har hängt ihop och vuxit riktigt nära varandra under de år som gått (är nu 22 medan hon är 18), men nu känner jag att den relation vi har tar alldeles för mycket energi från mig och i slutändan kontrollerar mig. Det vore skönt att få andra synpunkter på det här då det som vanligt är väldigt svårt att se själv hur illa eller bra någonting är.

Hon mår ganska dåligt och är troligen bipolär (hon ska in till psykolog, men det är vad de tror) och jag har under väldigt lång tid försökt finnas där för henne. Dels genom att trösta henne då hon är ledsen och dels finnas där för henne i största allmänhet om hon vill prata av sig om någonting. Och det gör jag gärna som vän, det är bara det att det händer någonting varje dag nu de sista månaderna. Jag måste hålla mig uppe till 2-3 varje natt eftersom hon annars känner sig ensam och allting blir värre. Och självklart blir hon sur eller avvisande om jag visar tecken på att vara trött. Jag har sagt att jag behöver sova på nätterna och att jag är utmattad, men det verkar som om hon inte förstår oavsett hur många gånger jag säger det.

Sedan finns det också endel regler jag måste eller bör följa. Till exempel måste jag säga till henne innan jag går iväg och lämnar mobilen efter mig, eller om jag tänker träffa någon av mina andra vänner. Jag får inte heller svära eller säga "herre gud" eller "himla" eftersom hon tar de uttrycken som svärord. Jag får inte heller dricka alkohol (det valet gör jag själv också, men att smaka ibland vore kul) och jag får inte färga håret eller sminka mig.

Hon är också väldigt svartsjuk av sig och kan få utbrott om jag är med en annan av mina vänner istället för att prata med henne. Och med utbrott menar jag ett utbrott av ångest, ledsamhet eller liknande. En av mina vänner sa till henne för ett tag sedan att det inte var ett okej beteende, och hon försökte hjälpa till. Visserligen sa hon det på ett rätt hårt sätt, och det slutade i väldigt många tårar från hennes sida och en riktigt lång kväll för min del där jag fick trösta henne. Sedan dess har hon sagt att hon vill ha en paus från min vän, och därför får jag inte prata med henne eller om henne under en obestämd tid. Och trots hennes svartsjuka så tycker hon ändå att jag ska skaffa fler vänner, och att hon har ett gäng nära vänner gör ingenting, det är bara om jag har vänner eller pratar med hennes vänner som det är jobbigt. Särskilt om jag pratar med en av hennes vänner är en utlösare till utbrott.

Hennes senaste utbrott (igår) kom upp på grund av att jag fick ett bättre resultat än hon fick i ett onlinespel vi spelade. Att jag sa att hon var bra var bara någonting jag sa enligt henne, och sedan dök allt upp med den min andra vän igen och jag minns inte allt.

Hon tycker också att jag inte tröstar henne så som "en bästa vän ska trösta". Jag försöker mitt allra bästa för att trösta henne, men det är svårt eftersom hon varje dag vill höra olika saker, och det som är rätt en dag kan vara helt fel nästa dag. Sedan är jag också så utmattad som jag är, och det är svårt att hålla uppe koncentrationen som krävs så många nätter i rad som det har blivit och till så sent. Det löser sig oftast inte förrän mellan 2 och 4 på natten. Jag orkar helt enkelt inte, och påsarna under ögonen kan tala för sig själva.

Men det känns ändå som om jag är en dålig vän för att jag tycker att det är jobbigt, och att hon mår dåligt gör skuldkänslorna ännu värre. Jag vågar inte trappa ner på kontakten av rädsla för vad hon skulle göra helt enkelt. Men ändå vissa dagar känner jag att jag inte längre orkar bry mig, vilket jag mår väldigt dåligt över. Jag vill vara där för henne och stötta henne, för under de bra stunderna är hon en helt fantastisk vän. Men jag börjar må för dåligt av allt det här, och det känns lite som om hon beter sig som en svartsjuk älskare. Hon litar inte på det jag säger, och kan ibland förhöra mina vänner om mig med fejkade smilysar efter varje mening. Det är många gånger som hon letar efter bevis som eventuellt med rätt tolkning kan peka mot mig.

Förlåt för det långa inlägget, men jag ville bara få ut precis hela historien. Det har varit en väldigt lång väldigt tuff period nu.