Man måste nog vilja förändra och göra aktiva insatser för att förbättra en relation. Räcker inte att hoppas det är en svacka och hoppas nåt blir bättre av sig sjålvt. prata! Var ärlig! Vill ni båda fortsätta och vad kan ni göra för att ändra till det bättre? Gör det! (Eller ge upp)

Jo det förstår jag ju såklart. Det är väl självklart att man pratar om man är i en relation. Vi har pratat om saker och ting, men det har inte hjälpt. Frågan jag ställer mig är när man vet att det är dags att ge upp. Hur många gånger och hur länge ska man prata och och testa. 1år? 2? 3? 10?

Jag tycker det låter som att ni mycket väl kan hitta "flamman" igen, att ni bara behöver lära er mer om hur ni ska förhålla er till varandra, kommunicera, bekräfta varandra osv.

Tänk på era lyckligaste perioder och stunder. Vilka faktorer fanns där, som ni inte har nu? Vad har ni slutat med? På vilket sätt har era liv förändrats?

Du säger att det är mycket irritation i luften och att ni inte bråkar färdigt. Är det relevanta saker ni/du irriterar dig över? Om det är relevant så behöver man ju bråka färdigt om det. Men så många gånger är det inte relevant. Det är i alla fall inget som bygger upp och för er närmre varandra. Många gånger måste man lära sig att hålla tyst och inte släppa fram allt man irriterar sig över. I början av förhållandet ser man inte de negativa sidorna. Man ser bara allt positivt. Förälskelse påverkar oss på det sättet. :) Då är vi världsbäst på att uppmuntra och bekräfta varandra. Och då blir vi vårt bästa jag för den andre, när man får så mycket positiv energi. Man måste lära sig att försöka koppla upp på det där förälskade synsättet ibland, även om det inte känns lika naturligt längre. Slutar man bekräfta varandra och uppmuntra varann så dalar känslorna och båda två blir också bättre på att visa upp sina negativa sidor istället för de fina.

Så, om du försöker tänka och agera lite mer som en förälskad kvinna, den du var i början, så kan nog saker förändras väldigt mycket. Då kommer han bli gladare, bättre och mer kärleksfull tillbaka.

Vi ser det inte alltid själva, men vi kan vara ganska bra på att släppa fram en massa elaka och irriterade kommentarer, onödiga bråk osv efter en tid in i förhållandet. Sen står vi där och är förvånade över att den andre inte är lika underbar längre, men fattar inte att det kanske är vi själva som fått den andre att dala.

Arbeta medvetet och flitigt på att vända relationen, att vara en mer positiv och uppmuntrande och förälskad person. Då tror jag du kan bli riktigt förvånad över de positiva följderna.

Tack för de kloka orden! Förstår verkligen vad du menar. Kanske skulle vi kunna hitta tillbaka till varandra igen.. jag vet inte. Det känns som ett stort problem att jag inte känner attraktion längre. Och det känns som ett väldigt stort problem att vi inte kan ha roligt tillsammans.

Vi finner tyvärr inte samma saker roliga att göra. (Vi har testat varandras idéer kring vad som är roligt, men vi är tyvärr helt olika på den punkten). Kan man ha ett livslångt förhållande om man aldrig har roligt med varandra? Vist sitter vi och skrattar åt samma saker framför tv:n, men det räcker ju verkligen inte. Jag behöver ut och göra saker tillsammans. Men det jag vill göra finner han trist och det han vill göra finner jag tyvärr detsamma.

Hur vet man att kärleken man en gång hade har övergått till en vänskaplig kärlek?

Jag finner mig själv sitta och försöka hitta saker som styrker min känsla att det är dags att gå vidare..
Jag har lämnat mentalt flera gånger, men så ändrar jag mig alltid. Och tänker att jag inte kan lämna en man som är så snäll och har så många positiva egenskaper. Det är så frustrerande att pendla såhär fram och tillbaka.. En del av mig säger att vi inte är rätt för varandra. Att vi inte kan ge varandra det vi behöver. Och en del säger att jag aldrig kommer att hitta en människa som är så snäll och smart som den här.

Man ska inte stanna i en relation bara för att personen är en bra människa, det finns det många som är. Är man inte lycklig så är man inte.

Om ni har försökt prata med varann upprepade gånger men inte lyckats lösa det kanske det är dags att ta hjälp av någon utomstående? Familjerådgivningen t.ex. Jag kan tycka det är en bra grej att åtminstone testa med innan man ger upp.

se det såhär: 
Har du en gräsmatta som du endast klipper och struntar i kanterna och allt annat arbete, så har du en gräsmatta som är skött. Den kan vara jättefin om jorden är bra och du klipper regelbunden så det är tät så inte för mycket ogräs kommer till. 

Om du lägger det lilla extra till med kantklipp och plocka bort det ogräs som kommer, och även kanske lite kalk och mossmedel, gödning och annat, kommer du inte bara ha en gräsmatta. Du kommer ha en underbar gräsmatta. 

Alla förhållanden kräver lite insats från båda parter för att inte stanna upp med "en klippt gräsmatta." Och som du säger, han är underbar men du saknar något. Om du saknar något tillräckligt mycket kommer något av följande hända: Du lever med evig saknad. Du söker det annan stans. Eller du upplever frästelser utanför förhållandet.  Och kommunikationen ser jag som a och o för ett förhållande. 

Se på det som en bil: Du behöver fyra hjul: tilliten. Kärleken. Kommunikationen. respekten. Hur långt kommer en bil som fattas ett eller fler hjul?

Ni verkar faktisk ha allt föruten kommunikationen just nu som jag tolkar ditt inlägg. Ni måste hitta ett vis att prata igen. Det nämns att irritationer slutar innan gräl. Jag håller med ovanståande talare att i bland behövs faktisk ett gräl för att rensa bort smågnabb. Eller åtminstonen en diskussion tills et slut, även om det kanske inte blir ett gräl. Smågnabb har en ful tendens att va som sand i en sko i slutändan. 

det behöver inte vara så att ett förhållande kräver fulltids arbete hela tiden och konstant. Men det gör ju inte en gräsmatta heller. Litegrann behöver man dock lägga i det. Har ni funderat på att hitta något ingen av er har gjort förut? Kanske det kan vara kul att hitta en ny grej som båda kan gilla tillsammans? det behöver ju inte vara så enorma grejer heller!

Och.. det går ju även kompromissa: Han är med på en grej du älskar, och du ger det samma tillbaka. Kanske inte det ni gör är superfantastisk för dig eller han, men skulle det inte kännas som en kärleksesförklaring  från honom att han gör det för din skuld och för att vara med dig? Skulle det inte vara en fin kärleksförklaring att ge tillbaka till honom?  Nu menar jag inte att ni skall ha uslaste tiden i hela universum bara för att få vara med den andra, men någonting måste ni väl ha av interesser som man faktisk kan vara med på även om man själv tycker det är lite trist? 

Om det inte går att hitta något gemensamt man kan göra tillsammans som du verkar sakna, måste du ju själv göra upp status. Vad fattas? Och sen.. vad är det som egentligen fattas?  Kan du få till det i ditt nuvarande förhållande på något vis? (kommunikation, kompromisser, parterapi, annat) Om inte: kan du leva utan det? Ingen kan svara på det förutan dig. 

Personligen skulle jag vara ovillig att vräka omkull ett riktig bra förhållande bara för att "kanske den där perfekta pasjonen finns nånstans".  Det vore annat om jag hade den pasjonen rakt framför nosen, men då står man ju i en sits att man har interesse på annat håll än den partner man är med och får besluta hur man gör ut från det. Jag är kanske lite bekväm av mig, men jag anser är jag lycklig så har jag inget behov att ändra det. Men om du hela tiden känner något saknas.. då måste du besluta om detta är något viktig att hålla kvar i, eller om det är oviktigheter du skall vräka ur skallen. Du kommer nog stampa på samma plats tills du har kommit underfund med frågerna över om vad som fattas och hur du löser det. 

Vilket som hoppas jag du får huvud och svans på et hela, både du och han förtjänar det!

När ni har pratat vad har ni då kommit fram till att ni ska göra av aktiva insatser och förändringar? Har ni genomfört det nu bestämt? Eller har pratet "bara"varit prat utan efterföljande handling? Det låter som att du redan vet att du inte tror på det. Och då är det nog kört. Man måste nog tro på det.

Tack så mycket för era tankar.

Det jag saknar i vår relation är saker som för mig är väldigt viktiga. Det är väldigt viktigt för mig att man gör saker tillsammans och har roligt ihop. Han är lite av den sortens person att han inte skulle göra saker som jag tycker är roligt, men han finner urtrist, bara för att göra mig glad, eftersom han skulle behöva kompromissa för mycket med sig själv. Han själv har två saker som han gör när han vill ha kul. Den ena har jag  tidigare följt med honom när han gjort det som han gör när han vill ha roligt, jag har verkligen försökt tycka att det är kul, men det går verkligen inte. Och han känner ju också av detta och det gör att det inte blir så kul för honom heller i slutändan. Den andra saken är att resa, vilket för mig med både husdjur och liten inkomst inte kan göra speciellt ofta. Och när vi gjort det har vi tyvärr inte haft det så speciellt roligt heller :(

Har är i övrigt ganska nöjd med att vi bara har vårt roliga hemma framför tv:n. Vi två har ganska olika syn på vad som är roligt och även hur mycket roligt vi vill ha i vårt liv. Jag vill ha mycket, han inte så mycket. Så det krockar där.

Den andra viktiga saken jag saknar är sex och uppskattning. Jag är en sexuell människa och kan inte leva utan sex, så enkelt är det tyvärr. Jag skulle aldrig fungera i ett sexlöst förhållande. Jag varken vill eller kan. Något jag har lärt mig i detta förhållandet är att jag också vill ha lite romantisk uppvaktning ibland, vilket jag tidigare trodde att jag inte alls behövde. Blommor på födelsedagar och att man får ett kärleksfullt sms någon gång ibland. Just den biten har jag även tagit upp att jag saknar.. men utan någon förändring. Jag skickar själv gulliga sms ibland men har näst intill slutat nu eftersom han aldrig skickar några till mig. Jag vill heller inte tjata. Vill han inte uppvakta och ge lite extra kärlek då och då så vill jag ju heller inte dra det ur honom.. Han är lite så att han tänker att det inte behövs helt enkelt och tar för givet att jag vet att han tycker om mig och därför inte behöver säga det eller göra något extra ibland. Det är liksom så han är som person, och jag är (har jag lärt mig nu) tvärtom. Och jag vill inte att han förändrar hela den han är, han är fin och bra precis som han är.

Vi har absolut tilliten och respekten i vårt förhållande. Vi litar på varandra till 100% och respekterar varandra. Däremot känner jag att vi brister både vad gäller kommunikation och kärlek. Ibland känner jag att vi är i behov av olika sorters kärlek och att det kanske är grunden till våra problem. Jag känner missnöje och saknad vilket leder till att han känner sig otillräcklig. Ingen av oss har egentligen gjort fel, men kanske är vi bara annorlunda och vill ha olika saker. Kanske har vi olika förväntningar på hur ett förhållande ska vara och kanske vill vi inte ha samma typ av förhållande.

Pyromanen, det är nog sant att jag kanske inte tror på det här längre. Och jag vet att det aldrig kommer att fungera om jag inte tror och vill. Men jag gör vändningar gång på gång eftersom detta trots allt är människan jag planerat hela min framtid med.

Jag har kommit fram till att jag nog måste ta ett steg tillbaka. Men jag är livrädd för att det steget kanske är i fel riktning och att jag förstör något som skulle kunna vara fantastiskt. Men nu har jag testat det här en längre tid och det fungerar uppenbarligen inte, så jag antar att det är dags att testa något annat även om huvudet samtidigt skriker att jag kanske gör fel i att backa från den här mannen.

Backa är nog bra, man ska inte "nöja" sig. Det är tungt att gå ifrån en relation. Min erfarenhet säger dock att varje ny relation blir bättre än den förra.

Ärligt talat så låter han inte som världens bästa man.  Han är det säkert för någon annan och han är säkert en bra man, men han är uppenbarligen inte världens bästa man för dig då ni verkar ha så olika intressen m.m. Man ska aldrig "nöja" sig. Det har jag lärt mig efter att jag nöjde mig med livet jag hade med mitt ex. Men sedan träffade jag (troligtvis) världens bästa man för min del. En kille som uppskattar exakt samma saker som jag i livet, som berikar mitt liv, som har samma framtidsdrömmar som jag. Som är lika romantiskt lagd som jag osv. Det enda jag och mitt ex hade gemensamt var kärleken för varandra. Men det är inget att bygga ett livslångt förhållande på. Det krävs mer än så. :)

Jag tror på att en relation, som ska hålla i längden. måste man jobba med. Men man kan inte jobba med den ensam. Jag hade satt mig ner och pratat igenom detta med min partner. Få lite  wakeup calls, är nyttigt, för båda- för att kunna kicka igång något, eller för att kanske gå åt varsit håll. Men var int eheller rädd att lämna om det känns dött. Att stanna för att "han slår mig iallafall inte" ;) Är inte en orsak att stanna. Man kna växa isär som ett par.

För mig är sex viktigt, jätteviktigt, men jag har en hög med relationer bakom mig och när sexlivet dalar, vilket det oftastgör, går i vågor alltså- så bör man se över vad som pågår. Kan vara era känlsor, eller något fysiskt. Stress osv. När sexet frsvinner, tenderar även närheten frsvinna och man börjar glida isär…lite i taget. och då är det svårt att hitta tillbaka när man vill det. Ni är i kontroll. Sex kan ni ha igen, men press om att man måste GE/BE/TJATA om sex stärker tyvärr oviljan att ha sex. Så brja i någon annan ände så kommer kanske sexlivet att bli bättre…

Umgås, ha tid för varandra. Måste inte vara storartade saker. Kan vara att ni ska börja äta ihop varje dag någon måltid (kanske ni redan gör) och bestäm dig en dag för att kanske bara lyssna på honom, eller be honom lyssna på dig. Osv.

Du säger att han är så fin, bra humor, värderingar osv. Hitta en plats där ni kan mötas och tänk på hur det var i början, vad var det som fick det att fungera när ni träffades. Försök hitta tillbaka dit.

-…Eller utmana er som par och möts på ett helt nytt plan. Eller där den ena är mer hemma än den andre och du får lära dig/lära ut till den andre? Lämna trygghetsbubblan ihop och lära sig nya saker tillsammans kan stärka. Då tänker jag camping, en danskurs, klättring, äventyrsresa eller ridning i fällen…eller en liten skitsak som att ni ska gå iväg på den där stigen ni aldrig gått på tidigare och se var ni hamnar.

Håller helt med #11

Jag nöjde mig också, och det mesta vi hade gemensamt var kärleken för varandra. Jag säger inte att vi hade ett dåligt förhållande, vi hade många fina stunder och vi höll ihop i 6 år men sen tog kärleken slut och vi gick skilda världar. Det var det bästa beslut som någonsin hänt mig, har precis träffat en ny kille som jag dejtat i endast några månader och ja detta vi två har redan efter denna korta tid är något helt annat som jag nu upptäcker att jag längtat efter i hela mitt 6 åriga förhållande.

Vad gjorde ni i början när ni "dejtade" eller började umgås? Kompromissade ni då med varandras intressen? Eller gjorde ni något helt annat än vad ni gör nu?
Ibland kan det hjälpa att "börja dejta" varandra igen.

Annars tror jag inte det finns så mycket mer att göra än att gå skilda vägar, eftersom han inte tar åt sig av vad du behöver i ett förhållande (även då det är enkla saker som att sända iväg ett sött sms). Det är svårt att ro en båt med en åra… det går, men det tar onödigt mycket energi och man kommer sällan dit man vill.

Jag hade inte velat leva hela livet med någon som jag inte kan ha roligt med eller inte har några gemensamma intressen med mer än tv:n.
Vad du/ni än bestämmer er för så hoppas jag att du blir mer än nöjd! :)