Förlåt för min lycka!
Har stroken förändrat mig och blivit en positiv upplevelse? Ja, för mig, definitivt, men inte inte för många andra! För att jag har slutat vara alla till lags, hellre tåla smärtan och ohälsan jag orsakar mig själv, än att leva med vetskapen om den smärtan och stressen jag hade kunnat orsaka andra. Jag är mer sann mot mig själv än vad jag någonsin varit och strävar mer efter min egen hälsa, lycka och liv än andras. Jag är medveten om att många är ytterst besvikna på mig, sårade och oförståendende och de kanske aldrig kommer att förstå..men den tyngden är inte längre min att bära eller lösa. Jag är ytterst ledsen för deras sorg och smärta, men jag är inte och har egentligen aldrig varit skyldig så mycket till folk. För er skull är jag jätteledsen att jag inte längre är mitt gamla jag, men jag har aldrig någonsin varit lyckligare, mer klarsynt, friare och mer lättad! Jag är jätteledsen att jag är så lycklig och tacksam för mitt liv och tillvaro!
Heja dig! Låter som det är på tiden att du tar hand om dig själv. Hoppas alla i din närhet som har svårt att ta ditt nya jag snart ser att du är lyckligare nu och kan glädjas med dig i stället.
"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."
Tack Fransu! Ja, det är skrämmande och jag får ofta samvetskval av att göra det som är bäst för mig. Jag tror de mognar och accepterar förändringarna nån gång, de måste ju förstå att jag lever för min man och mig! Men låt ingen av er glömma att ni själva och ert mående är jätteviktigt!