Alltså, Vad är det för fel? på alla er som läser partners sms/mail/chatt? Tror ni inte att det ni gör är ett svek?

TS, du undrar hur DU ska kunna lita på honom, hur ska han kunna lita på dig då?

#1 Då man känner något är på tok men partnern inte vill erkänna så kan man lockas till att göra saker som annars är inte ok. Det är inte ett korrekt beteende men tyvärr kan man drivas till att göra dåliga saker då man mår dåligt.

Ni har verkligen snurrat in er i en ond cirkel… Det där är inte bra.
För att se lite annorlunda på situationen, min sambo tillåter mig gå igenom sms, facebook, rubbet! Om jag någon gång skulle känna mig osäker, då han pratar med många tjejer via jobb osv. Det gör att jag får en typ av trygghet när  jag kan gå in och läsa, när jag vill hur mycket jag vill. Han får så klart göra likadant med mig absolut. 

Så jag skulle råda er att sitta ner och verkligen diskutera med varandra hur ni ska kunna jobba på detta. Båda två behöver kanske kompromissa och försöka göra allt för att den andre ska lita mer på den andre.  Sen efter det bara börja jobba sig uppåt. Men så mycket ni gått igenom kan det ta lååång tid. Så tålamod och kärlek behöver finnas där för att ni ska klara det.

Jag hoppas det här hjälper er tänka lite annorlunda och att ni tillslut löser allt mellan er och finner en kompromiss där ni båda känner er trygga.

#2 - Och vad blir någonsin bättre av att man sviker sin partner?

#4 Har jag sagt att det blir bättre?

Tycker att du har en lite otrevlig attityd. Varken ts eller jag har väl handlat rätt. Jag själv är inte stolt över mitt beteende. Du behöver inte sitta och peka finger. Jag vet mycket väl att det är inte ett ok beteende och jag har aldrig sagt det heller.

#5 - Nej, men ni är så otroligt många som verkar tro det. Och för mig är det helt otänkbart att göra något sådant. Jag har inget att dölja för min partner men aldrig att han skulle få kolla i min mobil. Och av den anledningen kollar jag inte hans.

#1 haha läs om läs rätt. Jag skrev att vi båda gjort fel och jag är mycket väl medveten om att JAG gjort fel, precis som han gjort. Problemet här sitter i att han varit oärlig mot mig, och jag läst hans telefon för att få bekräftelse. Vilket gjorde att jag gjorde om samma fel igen, precis som han som hade tagit bort ännu en gång. Jag vet att han förmodligen har svårt att lita på mig, men det hindrar inte mig från att känna att jag inte kan lita på honom då jag faktiskt fått mina svek bekräftade, även om de är genom att göra något jag egentligen inte borde göra, samtidigt som jag ser de som att om jag aldrig hade gjort det som är förbjudet hade jag aldrig fått veta sanningen, jag vill inte ha ett förhållande uppbyggt på lögner. Simpelt egentligen men om du hellre är en människa som går runt lyckligt ovetande så överlåter jag det till dig, jag tål inte lögnare och vill inte bli ljugen rakt upp i ansiktet.

#3 han har sagt att jag efter detta har fri tillgång till hans telefon om jag vill kolla, men de jag känner efter att han raderat saker är att jag inte kan vara säker på de som finns där eller på de han säger. Jag vill såklart lita på honom, och de gör jag för de mesta men just när de kommer till sånt här så har jag fått otroligt svårt för de. Jag vill inte behöva kolla hans telefon heller.

#6 Jag har ju uttryckligen skrivit att det är inte ok. Läs igenom mina inlägg igen.

De som vägrar att låta sin partner kolla igenom telefonen eller dylikt litar jag tyvärr inte på och det beror säkert på allt jag har gått igenom de senaste åren. Jag kan gott visa allt jag har på min telefon till min partner och allt jag har på fb. Jag har inget att dölja, inga stora hemligheter. Privata konversationer med mina vänner tar jag i verkliga livet.

För tre år sedan skulle jag aldrig fått för mig att kolla min partners telefon. Det var för att jag litade på honom till hundra procent. Han gav mig aldrig dåliga vibbar. Jag mådde bra med honom då det kom till den biten. Med den här andra killen så vändes allting upp och ner och mitt liv blev mycket sämre. Jag förvandlades till en person jag absolut inte vill vara. Men han mer eller mindre tvingar sina önskningar om att vara tillsammans på mig vilket gör att jag sparkar utåt. Vi har ett dåligt förhållande för det finns ingen tillit eller respekt och det kommer aldrig att bli bättre för vi byggde aldrig upp en bra grund att stå på.

Vet inte hur det är med ts men det kommer inte att fungera särskilt bra i ett förhållande där man inte kan lita på varandra. Det är ett väldigt destruktivt förhållande som man bara mår dåligt av.

Hur hade ni löst problemet innan mobilernas värld? Det är så ni borde göra i mina ögon. Prata prata och prata utan att kontrollera är det enda som håller i längden. Så fort man känner ett behov av att kontrollera att det partnern säger är sant så har ju ngt dött. I mina ögon finns ingen vits att gå vidare med en relation där kontroll "behövs". Det finns andra människor därute som kan vara en bättre passande partner.

#7 #9 - Jag har läst båda era inlägg, jag har inte missförstått något.

#7 - Ja, ni har båda gjort fel, men det finns andra sätt att ta reda på sanningen än att snoka i mobilen. Om han skrev dagbok, skulle du läsa den också? Var öppna mot varandra istället, och funkar inte det så gå vidare.

#10 jag förstår precis vad du menar, och de är så vi har gjort när de blivit så ofantligt fel, vi har pratat och jag har känt på mig att han ljuger, jag är sån, jag känner på en gång och de är väl egentligen inte en bra egenskap såna gånger då de skapar oro. Men de spelar ingen roll om jag säger att jag inte tror honom, för jag har inga belägg på varför, de är bara en känsla egentligen och han blir förbannad/sur/upprörd över att jag inte tror på de han säger, och jag förstår hans situation, sen kommer dehär med kontroll in, en jävla dum grej, och jag ångrar att jag gjort de jag har gjort även om de känns bättre för en stund, efteråt så känns de bara värre då jag går runt och grubblar på varför han ljuger för mig, när jag dessutom fått bekräftat att de är lögner. Han har varit med otroligt ostabila,svartsjuka och rädda tjejer innan, vilket kanske har lagt grunden till den han är idag, och jag vill tro att han gör som han gör för att skydda sig själv i rädslan om att jag skulle bli sur, även om jag förklarat för han att jag inte blir de. Jag själv är inte svartsjuk av mig, men dessa situationer har plockat fram sidor hos mig som jag själv inte ens visste att jag hade, jag har aldrig haft behovet av att kontrollera förut, och har aldrig någonsin gjort. Jag blir inte sur eller ledsen av de han skrivit, även om jag kanske borde, de som gör mig upprörd är att han tar bort saker och ljuger mig rakt upp i ansiktet, som om jag inte skulle klara av att hantera sanningen, när de är den jag utan tvivel klarar av, men inte lögner och svek.

11# fast hur "går man vidare" när man känner att något är fel? De är inte så att jag snokat för att de är kul eller för att de är spännande,jag har kollat för att jag känt på mig att han ljugit. Vi pratar, oj så vi pratar, men även om vi gör så löser de ingenting när jag känner att jag inte får veta sanningen. Och om du menar att jag ska gå vidare från honom så frågar jag istället hur du tänkt att man ska kunna gå vidare från någon som gör en så ofantligt jäkla cp lycklig 99% av tiden, där allt de positiva överväger de negativa och där man trots allt passar som handen i handsken, jag vill få de att funka och vi båda är villiga att kämpa för de vi har, även om vi gjort misstag och även om tilliten är iprincip obefintlig för tillfället. De jag undrar, med hela denna tråd, är HUR jag/vi ska kunna förbättra tilliten igen? Ska man bara förlita sig på att tiden läker alla sår eller vadå?

#13 - Parterapi kan vara ett sätt att gå vidare.

tid eller terapi :) men också att lära sig att bita sig i tungan och hålla fingrarna i styr. Du behöver inte fråga varför han tar bort en tråd och du behöver inte kolla i mobilen. Du kan ju bara ändra ditt beteende och även om det kliar i tungan/ tummen så gör det helt enkelt inte. Om du får för dig att han ljuger, är det en så pass viktig sak att du måste ställa honom mot väggen för det, eller har det hela kommit upp för att du redan ställt honom mot väggen innan? Ljuger han för att han verkligen gjort ngt jättehemskt eller för att han är rädd att du tolkar fel och blir arg? Misstänker du det sista så skit i det.

Parterapi kanske kan hjälpa. Om ni båda vill bli av med detta negativa mönster som blivit. Man kan inte förändra andra människor, bara sig själv. Det du kan göra är att ta ett beslut om att alldrig mer snoka eller hålla detaljerade flrhör med honom flr att få ir honom sanninar. Berätta för honom om ditt beslut, att du bestämd dig för att flrsöka lita på honom. Det får brista eller bära. Håller han rent faktiskt på med fiffel och flirt med andra tjejer då faller en bomb nångång. Livet är så att risker finns.

Han har ju missbrukat din tillit många gånger om så det är väl inte det minsta konstigt att du inte litar på honom. Det är inte ditt jobb att bygga upp tilliten till honom. Det är hans jobb att förtjäna din tillit och nu går det inte särskilt bra. Jag hade lämnat. För mig är det han gjort otrohet och dåligt beteende på många olika sätt.

Problemet, som jag ser det, är inte att han har raderat konversationer eller delar av konversationer. Problemet är ju att han vid flera tillfällen har fört konversationer som han uppenbarligen inte kan stå för. Är han verkligen så 99% perfekt som du väljer att se honom?

Du måste fundera på hur viktigt det här med tillit är för dig i relationen. Kan du leva med honom trots att han uppenbarligen har detta sätt? En gång kanske kan vara ingen gång, men två gånger är en vana!

På samma sätt måste han fundera på om han kan leva med din misstänksamhet (befogad eller inte). Kan han leva med att inte veta om du kollar hans mobil?