Min faster och "farbror" aom jag kallade hennes man var det mest kärleksfulla paret jag någonsin upplevt. De var tillsammans i princip varenda dag i över 40 år. Relationen mellan dem var det finaste man kunde se. De hade aldrig läst en relationsbok eller liknande, men de visste vad som fick kärleken att frodas.

I början av sommaren så dog min farbror. En chock för oss, och speciellt för min faster. Som nu blev ensam. Nu i slutet av sommaren så dog hon.

Farbror hade inte jordfästs då faster inte varit i form för hans jordfästning. Nu när min faster gick bort, så bestämdes det att de skulle dela urna.

De får alltid vila tillsammans och aldrig vara ifrån varandra. Så de levde i nöd och lust, och inte ens döden skilde dem åt. Begravningen idag, var så personlig, med bara oss i familjen. Alla ställde sig upp en och en och pratade med dem. Musiken var sådan som faster själv älskade.

Sedan gick vi ut med urnan och jordsatte den. Hela familjen var med. Så nu vilar de i frid.  /Vanessa