Alltså, jag tror sällan det blir bra att försöka passa in sig själv (eller andra) i en mall man inte känner sig bekväm med. Om du vill ha en monogam relation sök dig till andra som vill samma sak.

"Nya tidens relationer"? Swingersklubbar har funnits lääänge, och framförallt har män i alla tider fått ligga runt i stort sett hur mycket som helst, ju fler desto bättre.

Var rak från början med att du söker en monogam relation, jag har aldrig upplevt det som ett problem.

Finns många monogama relationer idag! Det behöver du inte vara orolig för. Skulle säga att de flesta lever i monogama relationer. Och hur andra väljer att leva rör ju inte dig? När du träffar ny partner får ni ju bestämma på en gång om det ska vara bara ni eller ej.

Var tydlig från början med att det är en monorelation som du söker och fråga personen du träffar vad den är ute efter för typ av relation?

Om du inte vill ha den typen av relation så ha det inte. Inte svårare än så ju.

Jag lär mig inte känna killar på rätt sätt genom allt det nya,Dessutom är jag känslig. Kanske är jag som är lite äldre kanske av den gamla stammen. En relation i taget eller seriemonogami, antingen singel och fri eller i en typ av relation. Detta mitt emellan gör att jag vet inte var jag har folk, KK ger samma dilemma jag tröttnar till sist och killarna tycker inte jag är så rolig längre. Jag behöver känna och få riktig kontakt

Jag lär känna killar innan ajg ileder en relation med dem. Är rak och ppen med att jag är 1. monogam, 2. min syn på otrohet 3. mina gränser. Sen är det viktigt att vara redo att faktsikt läma när det visar sig att man har helt olika grundläggande värderingar. En sådan är ju t.ex om han sagt att han är monogam men sedan ändrar sig, eller om han är otrogen, eller om han t.ex plötsligt säger att han tänder på 4åriga pojkar :P

Om man tror polyamori, swinger osv är "nymodigheter" så får man nog tänka om. Däremot är _vårt_ samhälle mer öppet och man pratar om det och fler vågar därmed gå ur heteronrmen om de inte passar in där.

Precis som det är vanligare idag att man öppet talar om läggning, så betyder det ju inte att du ska li lesbisk om du faktiskt inte ÄR det, samma sak gäller faktiskt för Swinger, BDSM, eller t.ex polyamori- DE vill gärna prata om hur det är jätterätt väg att gå- men för dem. Vi är alla olika, alla vill inte syssla med BDSM, alla vill inte ha flera relationer samtidigt, en del vill leva med en och samma människa hela livet helst, och själv har jag haft många relationer och är jävligt nöjd med det.

Lev det liv du vill, och välj partner efter det- sluta försöka anpassa dig till en partner som uppenbart inte ligger på din nivå på en väldigt grundläggnde och för många, viktig fråga. Självklart blir du less och sårad och säkert även kränkt om du inte alls vill syssla med något som du sedan ändå dras in i av din partner mot din vilja.

Hänsyn och respekt… betyder inte att man måste vika sig och leva relationen efter någon annans premisser, utan det är att man är öppen och ärlig med vad man vill och vet när man ska lämna någon. Detta ansvar ligger misnt lika mycket på killarna du mött som behandlat dig såhär.

KK är  just någon ma enbart har sex med, eller är vän med. JAg har haft kk´s där jag itne varit attraherad och inte vill ha någon kontakt-  men behövt närhet i fysisk form.  KK är inte en väg in i en relation, utan är oftast ett substitut. Så om du söker en relation- ha inte kk´s.

Monogami- folk vill därmed sällan ingå ett 100% monogamt förhållande direkt. Mnga vill dejta och lära känna någon? Känslor behöver uppstå osv. Så du har kanske bara inte hittat rätt- utan accepterat och stannat upp vid "strulpellarna"? 

Börja å vidare istället när en dejt verkar leda åt helt fel håll. Jag har ingått relationer fort ibland och det har fungerat en stund. Än så länge är det relationerna där jag gett det tid att lära känna och där båda fått känna efter om man är redo att ingå och hänge sig åt relationen/personen- som fungerat längst och bäst. Så det har fungerat bäst för mig, även om många där ute hoppar på relationer helt utifrån frsta blickan och atraktion och får det att fungera skitbra. Men du kanske behöver mer än så och borde således se över varför du hamnar med fel killar i fel relationer.

För gammal är du inte och jag tycker itne en önskan om ett serist förhållande är speciellt gammalmodigt det heller. Vi är de vi är.

Lycka till!

Du verkar hitta killar på "fel" ställen. Jag har aldrig mött en sån kille Var noga med vad du vill från början och inled inte någon relation förrän båda är på samma spår helt enkelt

Det finns inget "det nya", det har alltid varit så.. dock så har man inte erkänt det tidigare utan tigit om hur det är i verkligheten!

Sen så tror jag du blandar ihop "det nya" med osäkerheten som förekommer i alla relationer.. speciellt om de är nya och/eller i ungdomen?

Relationer är aldrig statiska för det första, relationer är en process som det är upp till bägge att utveckla.. helst tillsammans och ta gemensamt ansvar för!

6 Du träffar dom genom det nya som är vad?  Det låter som du behöver byta taktik på var o hur du träffar killar. Sen anser jag man gott kan lära känna personen innan man bjuder in denna till sänghalmen. 

Detta med det du tar upp det nya är inget nytt, klubbar och såna möten har funnits länge. Många lever i förhållande där man har partnerbyten utan att gå på klubbar. Är man inte intresserad av detta alls så år man vara öppen med detta från början.

Det nya är det gamla.. fast i ny kontext!

Förr så möttes drängar och pigor i någon loge/vägkorsning på dans.. så småningom ersattes vägkorsningarna av Folkets park.

En hel del av tidigare barn kom till i buskaget runt dessa anläggningar!

Numera handlar det mest om nattöppna klubbar och liknande.

Vi skall inte sticka under stol med att vi.. framförallt i ungdomen dras till dessa anläggningar för att det finns möjligheten att vi kan träffa någon som vi blir attraherad av/blir attraherad utav oss själva!

tack för era goda råd,  jag är inte den svartsjuka typen utan bara känsligare än andra det säger en killkompis också…hittat rätt har jag nog inte gjort. Det lutar åt att jag riskerar att bli sårad av öppna relationer hur man än vrider och vänder på det. Jag är inte tuff nog inte stark nog, jag är öppen visserligen men känslig. Jag orkar inte. Jag har träffat många men var den som rodnade i skolan, jag har starka känslor och har inte styrkan att kunna styra upp öppen relation och inte bli sambo med någon som vill ha det.  Jag blir totalt splittrad.Ledsen och  inte alls framåt som andra . Vi är olika .Folk måste få leva som dom vill .Men viktigt som ni säger att man ska inte anpassa sig och göra allt på andras villkor heller . Träffa kompisar resa och så vidare ska man ju få göra själv, men ha flera förhållanden samtidigt eller öppet när man kilar   stadigt, nej

#13 - Men varför ska du ha öppna relationer för när det inte funkar för dig? Det är ju helgalet, du är tydligt monogam så sök dig till likasinnade, det är inte svårt.

Majoriteten av alla relationer är väl monogama och de flesta människor lever väl som seriemonogama (bortsett från otrohet, men det är en annan fråga). Tycker inte att du verkar vara ovanligt känslig,

Som sagt vad.. öppna förhållanden är annat ord för tillfälliga förbindelser!

Nu är det som så att de flesta relationer börjar som en tillfällig förbindelse när attraktion och naturliga drifter samverkar till att man blir mer än vänner!

Öppen är relationen tills man gör något gemensamt som länkar två till en helhet, vanligast är att man flyttar ihop.

Sen kan man ändå alldrig vara säker på att ens partner tröttnar.. eller att man själv gör det.

#16 - Det där stämmer verkligen inte.

#16 Det är dags att du läser på. Du har noll koll.

Vad prexis var det som var så fel som jag skrev?

Att man inte vet om det blir en livslång fast monogam kärleksfull relation första gången man möter en helt främmande människa som man tänder på?

Öppen relation, polyförhållande = Du har en fast partner som du lever ditt liv med men ni får ha sex med andra människor.

Tillfällig förbindelse? Nej, jag tror inte de flesta relationerna börjar så.

Öppen kan en relation vara livet ut, det spelar ingen roll om man bor ihop eller inte. Och man kan från dag ett också bestämma att man ska ha ett monogamt förhållande.

#19 vad det blir finns det inga garantier för, men vad man letar efter kan man vara tydlig med (när man vet vad det är)

#19 De som ingår i öppna förhållanden gör det för att dom vill ha andra samtidigt som dom har sin fasta partner. 

Och nej, de flesta förhållanden börjar inte så.

#20

Låter fint med polyamori.. det är bara som så att jag betvivlar att det väldigt, väldigt sällan är ömsesidigt!

Tillfälligt är det iomed att det är ett enstaka tillfälle, dvs någon gång är den första!

#19 - Det finns icke-monogama relationer som är annat än "tillfälliga förbindelser". Det finns folk som med som kallar sina relationer för öppna och har långvariga relationer med varandra.

#23 Det är alltid ömsesidigt. I annat fall kallas det otrohet. 

Du är väldigt fast i hur du känner för relationer.  Vidga dina vyer. Ditt sätt är verkligen inte det enda.

Jodå allt möjligt folk kan dras till varandra av en massa olika skäl.

För annars så kan "öppna förhållanden" oxå kallas för att ligga runt!

Mest troligt/vanligt? är det att ena parten ligger runt?

Och att den andra accepterar det av mig okänd anledning.

#26 - Du verkar bygga din syn på icke-monogama relationer på fördomar och förutfattade meningar.

Möjligt att jag gör, kan bara relatera till mitt eget heterosexuella seriemonogama liv.. och de känslor som jag haft under dessa.

Oså.. i min ungdom hade jag oxå sk öppna förhållanden, dvs de var omogna och man visste inte riktigt vad man ville!

Det är skillnad på öppna förhållanden och att ligga runt/vara kk. Ett öppet förhållande innebär en överenskommelse, man har regler om hur/vem man träffar vid sidan av, hur mycket man berättar för den fasta partnern osv. Ett kk-förhållande innebär inga förpliktelser.

#26 Fel igen. I öppna förhållanden är båda på samma våglängd.  Åter igen.  Att DU inte vill ha det betyder inget. Du kommer inte ha ett öppet förhållande. 

De som har det vill vara med fler än en.

#28 - Då kan jag, utifrån mina icke-heterosexuella (om det nu är relevant) och icke-monogama relationer berätta att din syn på icke-monogama relationer skiljer sig markant från det jag upplever eller hur folk i polycommunityt beskriver sina relationer.

#28 Du hade definitivt inte sådana förhållanden. 

Och jag garanterar att de som har det verkligen vet vad dom vill. Att du blivit sviken är väldigt klart.

Jodå jag har blivit sviken.. och svikit själv, när jag tröttnat!

Sånt är livet och alla förhållanden är öppna förhållanden för de kan ta slut.. om man skall vara petnoga!

Tror inte så mycket på sådana andra polyamoriska förhållanden, de förefaller vara omogna utan ansvar.. men jag dömer ingen så länge de vet vad de ger sig in i vid fullt medvetande.

För mig låter det mer som att man vill ligga runt.. men ändå ha någon där hemma att komma hem till?

#33  - Du "dömer ingen" men säger samtidigt att du ser polyförhållanden som omogna och utan ansvar…? 

Och nej, polyrelationer handlar inte om att ligga runt men ändå ha något att komma hem till. 

Det är tråkigt att du har den synen på polyrelationer, men du verkar ju inte direkt vilja lyssna på polypersoner och ändra din åsikt.

Bild som passar väldigt bra in i den här situationen:

Zepp, du ska kanske inte säga så mycket om en typ av relationer som du verkligen inte vet någonting om.

Eh.. om man inte ligger runt så är det väl inget polyamoröst förhållande?

Och har man ingen att komma hem till så har man väl inget förhållande alls?

Det förefaller för mig som om man inte riktigt tar ansvar för varandra.. jag kan ha fel ioförsej!

Dvs ett förhållande där varoen tänker på sig.. det är inte vad jag kallar ett ansvarsfullt förhållande.. men som sagt vad, det är min fördom!

Ja du har fel och din fördom stämmer inte

#36 testa googla på det. Du är ju helt ute och cyklar.

Så bara för att man vill ha mer än en partner, tänker man bara på sig själv? Om du tänker efter lite är det faktiskt tvärt om.

Vi kan nog lämna min känsla av hur det verkar för mig.. för det är så det verkar för mig och har inget eller lite med hur andra upplever det.. iomed att det är mina känslor!

#36 - Varför tror du att polyförhållanden handlar om att ligga runt? Varför tror du att en "ha någon att komma hem till" för att ha ett förhållande?  Varför tror du att det handlar om att inte ta ansvar för sina partners? Varför tror du att folk i polyrelationer bara tänker sig själv?

Okej.. i polyamorösa förhållande så har man altså bara en sexpartner?

Så då går man hem till flera och lever familjeliv.. fast har bara sex med en?

Och man delar alla vardagssysslor/bekymmer/ansvar/ekonomi, lika med alla?

#39 Nu handlar det faktiskt om att du inte förstår.

Det handlade om ironi!

Iomed att jag tycker förklaringarna haltar.. men som sagt vad.. jag kan ju ha fördomar!

Man struntar altså i sina partners, deras känslor, dagliga vedermödor, ekonomi och annat?

Är inte det att ligga runt och ansvarslöst!

Nu får ni nog bestämma er för hur ni skall förklara om jag skall lyckas bli av med mina fördomar!

heh..som heterosexuell så har jag alltid ärt känna och blivit kär innan jag haft sex med min partner. Zepp verkar väldigt fokuserad på sexet, samma sak för TS.

"ligga runt" och otrohet är inte samma sak som att kunna älska och attraheras av fler än en , och som seriemonogam har jag inga som helst problem att förstå att polyamorös kärlek är vare sig mer eller mindre än de känslor jag känner när jag är med min partner, som jag älskar här och nu. Finns ingen anledning för mig att "tycka" saker om ett sätt att älska/leva med sin partner då det inte ens rör mig.

Men iaf, att en människa har en eller flera relationer…är inte heller nytt. Jag funderar även på om det ibland kan bli så att t.ex TS umgås med folk som är mer åt det polyamorösa, pppna relationerna- och intellektuellt vill TS kunna vara en sådan person fr det förknippas med positiva värdeord som "öppen" och "tolerant" osv.

Men känlsomässigt är behover någonting annat. Precis som jag itne kna tving amig själv till att vara bi, även om jag inser frdelarna med att vara det ;) så br man inte frsöka leva som polyamorös om man om och om igen upptäcker att det inte fungerar.

#43 Varför hittar du på saker?  Var tusan hittar du inlägg som påstår detta?

#43 Grejen är ju inte att man ligger runt- grejen är ju att alla är införstådda och man har respekt och hänsyn mot varandra? Det handlar lika mycket om känslor som i en relation mellan två personer enbart och det kan uppsåt svartsjuka och gå åt helvete med, precis som mellan heteronormativa relationer. Efteroms jag inte är polyamorös kan jag inte drekt tala för hur det är, men jag tycker inte det är speciellt svårt att fatta; det är annorlunda än det du och jag äter, men det blir inte fel och behöver inte blandas ihop med negativa begrepp som otrohet, knulla runt, ansvarslöst osv. Det är bara en helt annan konstellation. 

Jag har aldrig behövt "krydda till" mitt sexliv med en tredje part, gör det mig bättre än de som faktiskt VILL bjuda in en tredje eller femte part i sin familj eller sin sängkammare? I think not. Det är mellan dem och inget vi bör döma runt. Däremot har man all rätt i världen att bli arg om man blir sviken och bedragen, men det kan hända vem som helst…i vilken relation som helst.

#41 - är det att ligga runt att ha fler än en sexpartner? I så fall definierar vi begreppet väldigt olika? 

Ja, det finns polyrelationer där vardagens delas med alla partner - till exempel så finns det triader där tre personer lever tillsammans och kan ha gemensam ekonomi, uppfostra barn tillsammans och annat som sker i monogama relationer. 

Och ja, det finns polyrelationer där folk har kärleksrelation med varandra utan att ha sex/inte har sex med alla sina partners….varför är det så otänkbart? 

Nu behöver en inte ha exakt liknande relationer till alla sina partners - det finns polypersoner som bor ensamma, det finns polypersoner som är sambos, det finns polypersoner som är gifta, det finns polypersoner som är ogifta och så vidare i alla möjliga tänkbara konstellationer. 

Jag förstår fortfarande inte hur du får in att polypersoner "struntar altså i sina partners, deras känslor, dagliga vedermödor, ekonomi och annat?" Var kommer det ifrån?

#45

Det var oxå ironi!

Att ha ett förhållande innebär mer än känslor och sex, det innebär att man delar varandras vardag, vedermödor, med och motgångar i livet!

Att man har ett gemensamt liv!

# 48 - och detta går göra med fler än en person åt gången, vad är det som är så svårt att förstå med det?

Då är du mer karl än mig som klarar flera partners och barn på åtskilda ställen!

Fast, jag tror du är man? men även HBT personer tenderar till att skaffa barn de med!

#50 What?? Använd dig av google och läs på istället.

Jag förstår inte hur min könstillhörighet på något sätt är relevant, men nej, jag är inte en man. 

Det går att ha meningsfulla relationer utan att bo ihop och ha barn - alla vill inte bo ihop, ha barn eller ha sex ,  inte ens i monogama heterosexuella relationer. Jag tycker att det är konstigt att du applicerar sådana saker på relationer. 

Vad har HBTQ-personer och barn ens med saken att göra?

#48 jag anser inte att man måste bo ihop för att ha en relation, du anser att en relation där man inte bor ihop och delar allt- är öppet. Det finner jag märkligt.

Öppetför andra är relationen endast om personerna i relationen är öppen för det. dvs jag och min partner, som inte bor tillsmmans, är inte i en öppen relation för vi är inte öppna inför att ha fler i vårt förhållande. Vi bor dessutom i ett sekulariserat land, tack gode gud (;) ) så jag slipper påtvingas sådana ideér om hur en relation ska vara och kan i lugn och ro leva mitt liv och relationer som jag själv behagar.  #50 borde försöka göra detsamma.

Ja altså jag är helt klar över att relationer kan vara lite hur som helst.. främst iomed att realtion i sig inte innbär några som helst förpliktelser det innebär bara att man har någon form av relation.. tex KK, tillfällig förbindelse, utan ansvar.. what ever!

#52 Främst iomde att barn innebär ytterligare ansvar mot varandra, mot barnen och att de behöver sina föräldrar och dela deras vardag.

Men vad vet jag man kanske kan ha öppet föräldraskap oxå?

Upplys mig gärna om hur sådant går till och varför det är bra för barnen?

#54 - Ja, det finns många polypersoner som är föräldrar. En del barn har fler än två föräldrar. Varför skulle det inte vara bra med flera vuxna förebilder för barnen?  På vilket sätt skulle ett polyamoröst förhållande vara dåligt för barnen? Välmående och glada föräldrar lär snarare vara bra för barn? Polyföräldrar som tvingar sig själva till monoförhållande lär ju knappast må bra i det? 

Om du är genuint intresserad så finns det väldigt mycket information/berättelser på internet om hur det kan fungera om en har barn och samtidigt är polyamorös. Det finns lika många sätt som det går till på som det finns föräldrar.

#54 starta en ny tråd om den frågan istället.

Det blir ett himla rännande helt enkelt.. och det är svårt att vara på två platser samtidigt, när barnen behöver en!

Det låter lite för gulligt i mina öron.. jag tvivlar bestämt på att det fungerar i längden med flera familjer!

#57 - Det där med att "ränna" kan du lika väl applicera på skilda föräldrar som sen skaffar fler barn med en till partner.  Ifrågasätter du det lika starkt? 

Jag är inte föräldrar. Ingen av mina partners är föräldrar. Jag är tämligen ointresserad av barn/föräldraskap, i alla typen av relationer. Jag tänker inte föra polyföräldras talan och vill du ta del av det så är det bara att söka reda på informationen. 

Varför diskuterar du ens det här, när du inte vill ta till dig information eller lära dig mer om polyerelationer - du säger ju bara "jag tror inte att det fungerar" utan att bry dig om allt som säger att det fungerar.

#44  har helt rätt, det är så det är. Man vill prova kanske något nytt , för vissa tjejer är det att kanske prova en tjej, Någon i en krets eller kille föreslår plötsligt öppen relation .Tiden går och det börjar tära , relationen är inte lika bra längre just för att alla klarar inte av att dels separera sex och kärlek att dela.Dels klarar inte alla utav poly relationer i längden. I början kan det verka kul att bjuda in en extra tjj eller extra kille till sovrummet till känslorna ställer till det. Men någon gång är ingen gång tänker man. Men så vill partnern plötsligt träffa flera och gör det också och man står där ensam och vet inte vad man ska göra i det fallet har #44 helt rätt. att försöka att vara något man inte klarar av går inte i längden . Väldigt vanligt är att man förr eller senare drar sig ur eller blir sårad och svartsjuk eller bara ledsen.Det går inte för mig att göra det.. men det stämmer man vill vidga vyerna ta till sig andra levnadssätt och vara tolerant tills känslorna sätter stopp

#59 Poängen med ett öppet förhållande är att båda är ok med det. Det lär inte fungera annars.

Jag tror att de som har ett öppet förhållande måste verkligen veta var de har varandra och vara säkra på deras kärlek till varandra. De måste kunna vara ärliga och lita på varandra. Det här är svårt även i monogama relationer, att lita på varandra.

Oberoende, för att ett öppet förhållande ska fungera måste båda vara överens och ok med det.

ag själv skulle kunna vara i ett öppet förhållande om jag verkligen litade på att min partner verkligen älskar mig och att han aldrig ljuger för mig.

#59 Det handlar inte om att prova nytt. Det handlar om att man

Jag tycker att var och en avgör själv, men för mig håller inte relationer just för att det är såna behov av personlig frihet

Jag oroas mer utav privatlivet.Jag är inte intresserad utav vad killen gör och med vem, och hur han gör det och när han gör det. Jag tror ibland att vissa dörrar kanske man inte ska öppna  inte alltid?

När man dejtar flera kan man befinna sig i en situation där man är med flera en tid,Vilket jag gjort. Men det varade inte så länge för jag pallade inte med helt enkelt ,Jag kom hem från jobbet totalt slut.. jag kunde knappt gå till sist

Men öppen relation innebär det som poly att man verkligen är ihop med flera samtidigt? Hur planerar man möten och träffar?

Men jag dömer inte andra, det är modigt gjort det visar på öppenhet ärlighet och flexibilitet.

Men jag behöver en egen vrå med en kille där vi kan vara i våran relation, Utan att för den delen begära att han bara ska vara med mej.Många rum blir en labyrint jag hittar inte in och jag hittar inte ut och jag vet inte med vem, med vem jag är ,och med vilka dom är.. då är jag hellre helt enkelt ensam tills jag hittar en monogam relation För mig blir det alldeles för splittrat

Ibland ser jag hur killarna dras och utnyttjat min öppenhet och inte respekterat mina egna rum och känslor och intregritet

Om man är singel kan man ha behov av att behöva resa utbilda sig, och kanske även få dejta vem man vill. Utan att alltid säga till .  Men är öppna relationer ett svar på en vanlig relations tristess? är det ett sätt att hålla slentrian borta?

Man har ett förhållande. Sedan ett öppet förhållande, men nästa partner? Om man blir kär i denne också, och har två eller tre att hålla reda på?

#73 Ddt är inget konstigt.  Många är kära och har förhållanden med flera personer.

#63 det du ebskriver i början är inte självklar för alla. Alla har inte haft behovet av öppna relationer att "dejta vem de vill när de känner för det". Lite som att man inte BLIR lesbisk, så tror jag itne att man plötsligt vaknar upp polyamorös en morgon- däremot eftersom det inte är normen, så kan det ta ett tag innan man vet vad man vill och framförallt VÅGAR leva i den typ av relation man vill ha. Vi som lever med en partner åt gngen har ju minst lika mycket problem med otrohet, att man inte orkar med osv. Det som skiljer en från att vara kär i en eller i flera är väl just att den som är med flera klarar av just det. Själv skulle jag inte orka med att underhålla mer än en nära kärleksrelation åt gången, när jag är kär- finns inte intresset av en tredje part- Men det ska INTE förväxlas med att man ibland tar in en tredje part för SEX t.ex. 

Slentrian har inget med saken att göra alltså. Människor uppskattar olika saker. Jag har varit i en relation i sex år utan att vilja ta in en tredje part, för jag är monogam, både sexuellt och känslomässigt. Känner du avsmak inför att ha flera relationer, så är du också det. Precis osm att du knappast är homosexuell om du känner avmak inför att ha sex/bli kär i någon av samma kön. Det är inte svårare än så.

#63 - Nu är jag inte så värst gammal (25 år), men jag har haft polyrelationer i fler år än vad jag haft monogama relationer och under majoriteten av mina år i polyrelationer så var jag i en samborelation. Jag har alltså under de här åren haft flera kärleksrelation - kärleksrelationer, som i djupa meningsfulla relationer där vi älskar varandra - parallellt.  På nivån "ta med och presentera för släkt och föräldrar" om det nu är en måttstock för hur seriös en relation är.

Tiden är inget större problem; en kommunicerar med varandra och planerar.  Hur gör människor som i har flera olika vänner?

Nu är jag vän/bekant med alla i min "polyfamilj" och vi  kan umgås i grupp (jag, mina partners/deras partners/deras partners partners) vilket såklart underlättar när det kommer till att gå på aktiviteter som alla vill delta i . Och det är ju ganska lätt att få ihop umgängenkvoten genom att alla äter middag tillsammans och följer upp det med en filmkväll, till exempel.  Det finns såklart personer som har polyrelationer där partners inte umgås med varandra, det är också okej.

Det har inget med slentrian och tristess att göra. Hur många relationer en orkar ha är ju upp till var och en. Det finns en mängd olika sätta att strukturera upp relationer på!  :)

har faktiskt haft relation med lesbisk kvinna med värme och vänskap jag är delvis bisexuell.Problemet är att jag oftare än många inte har det skyddande filter en person normalt har. Allt går rakt in ,jag är enormt känslig ibland, och jag blir både sårad och ledsen.jag är inte utan temperament och visar också min ilska, jag har träffat ett antal  olika tjejer och många män. Jag är troligen HSP personlighet. En relation och plötsligt om killen eller tjejen med för den delen och fler relationer gör mig förvirrad helt,  Då drar jag mej hellre ur. Orkar inte med stressen helt enkelt eller ruschen .. Jag vet inte var jag har mej själv,  var jag har den andre jag träffar partnern eller andra.. just nu ÄR jag ledsen för att inte fått visat en kärlek jag känt för en man i flera år, för att han vill leva öppet. Jag får inte visa vad jag känner för att det hela tiden är annat/annat i vägen    Jag har fällt många tårar och förbannat mitt fria singelliv..  når inte fram helt enkelt räcker inte till, känner mig otillräcklig duger inte,  Vem är jag som inte ens får en relation att fungera med någon och nu ska man ha flera dessutom samtidigt med vem hur, när ..?

Vad gör man om man är sårbar när man blir kär,  allt går rakt in och en öppen relation till nu när jag är ensam hur ska man orka? Jag kommer inte orka utan som vanligt kommer jag dra mig tillbaka bli ledsen igen och det blir jag som vanligt som blir utanför

#67 #68 det känns som att du inte lyssnar på alla råd du fått. Ha inte en öppen relation. Punkt. Det är inget konstigt att inte ha det.

#67 - Ja, men ha bara monogama relationer då? Berätta tidigt att du vill ha en monogam relationer. 

Jag menar, jag tycker att det är tråkigt när jag får känslor för någon som är ute efter monogama relationer, speciellt när känslorna är besvarade - eftersom en relation mellan oss inte är möjligt. Det betyder inte att jag hatar monogami och beklagar mig över hur begränsande och förvirrande det är, men jag ser till att inte ha monorelationer eftersom det inte fungerar för mig.

#67 Nej man SKA inte ha flera samtidigt. Börjar tro att du tramsar dig nu.

Öppna relationer är ett annat val och alternativ. För en singel kan valet kännas lätt. Varför vänta på den rätte och varför inte prova flera.Är man bi kanske tanken kommer att prova Kvinnor en tid och dejta. Eller att som kvinna känna sig bekräftad och ha flera kk . Varför vänta när man kan vinna flera och slösa tid på att leva avhållsam, så går tankarna

Andra i ens bekantskapskrets kanske har 5 kk samtidigt eller lever i öppna relationer.För dom kan det fungera. Vissa har inga problem med att ragga andra känner tomhet efter one night stand

Men så kanske man träffar någon regelbundet som  som har flera andra kk som man inte ser, så man försöker vara modern.kan andra så kan väl jag.

Vill båda ha öppen relation är man överens. problemet är om den ene vill satsa på relationen och den andra söker någonting annat och vill leva öppet

Jag har fått bra råd och läser dom.  Man får utgå från hur man känner det och inte titta på andra. Har partnern någon annan regelbundet eller finns möjligheten att han eller hon faktiskt träffar andra  

Man utgår från frihet och det fria valet och att man har en fri vilja. Man verkar vilja ha en trygg famn någonstans men ändå inte bara ha en utan man vill ha möjligheten att träffa flera

Är man nöjd i den relation man har eller behöver man något annat?

För den ene är kk fria relationer öppna relationer och poly en frihet ett val ett annat sätt att leva för andra kan det utvecklas till en labyrint av svårigheter,Man blir splittrad.

Man sätter inte fokus på relationen utan flera relationer .Men det fria valet gäller och det kan bli svårt.Två personer befinner sig ständigt på olika våglängd och fas i livet

Du verkar otroligt kluven. Du verkar tyca att iden är praktisk och ger bekräftelse men du orkar inte med och blir sårad- så åter igen, man måste inte leva så. Livet måste itne vara "sex and the city".

Jag är monogam, och jag tycker att Kvinnor ska kunna ha sex i vilken typ av relation hon vill- men får det en att må dåligt ska man nog låta bli?

Problemet är att du och bara du kan kämpa för det du behöver. En dle saker kan man ha överseende med i en relation men alla har någon "no -no" som är en dealbreaker. Jag dejtar t.ex inte rökare eller människor som är seriöst religiösa, eller som vill ha ett öppet förhållande. Jag kan tycka om någon hur mycket som helst, men jag vet ju att dessa saker är grejer som jag skulle störa mig på så otroligt och vi skulle behöva bråka, tjaffsa och förmodligne även såra varandra- vilket man ändå rätt ofta lyckas göra i ett förhållande med tiden.

Den som är med många är nog nöjd med den de har, men de kan och VILL ha fler. Alla har inte den synen eller den känslan. Om dne du gillar känner så, kan du inte övertala denne att känna annorlunda. De får känna så, du får känna att det här är inte för dig. Finns ingen anledning att sitta och analysera över varför en del är otrogna eller rövhattar, eller varför en del klarar av att ha flera, fungerande relationer samtidigt. 

Det sista du skriver; DÄRFÖR är en monogam inte tillsammans med en poly? Om man vill fokusera på EN person och få en persons fullstädniga fokus i relationen- så ÄR man inte med en som vill vara med flera samtidigt. Du mår inte bra av det och det är helt okej, du är inte en sämre eller mindre modern människa bara för det!

#72 Det låter som att du tycker att polygami eller öppna förhållanden är den enda vägen att gå? Varför ska du "tvinga" dig att att acceptera och finna dig i en livsstil/relation du inte trivs i? Du gör det så komplicerat. Det finns massvis med människor där ute som vill leva i tvåsamhet. Varför inte välja det alternativ som passar dig bäst? Tror inte det fungerar att intala och övertyga sig själv om att till exempelvis öppna förhållanden är det enda rätta om du blir sårad av att ha andra inblandande. Vad vill du själv egentligen? Vad är viktigt?

Ang kk, det är ju en helt annan sak än en öppen relation. Ett kk-förhållande funkar inte om en vill ha mer. Kanske vill båda ha mer efter ett tag och då är det ju trevligt, men själva kk fundamentet är sex utan att vilja ha en relation. Säger ngn att de vill vara kk så säger de ju indirekt att de inte är intresserade av att vara tillsammans. Det är inte samma sak som ett öppet förhållande.

#0 Det viktiga är väl helt enkelt att du hittar någon som har ungefär samma syn på vad ett förhållande ska omfatta som dig själv? Finns ju inga absoluta regler i ett förhållande som jag ser det utan man kan ju komma överens om precis vad som helst tillsammans som båda anser fungerar. Att ha ramar att förhålla sig till handlar väl mest om att man vill skydda sig från att såra eller skada den man älskar snarare än att man gör det för att "så ska det vara"?

Själv skulle jag fara väldigt illa av att min partner hade sex med andra samtidigt som hon var tillsammans med mig och alltså skulle jag nog inte klara av att ha annat än monogoma förhållanden. På samma sätt har jag ramar vad det gäller till exempelvis ärlighet och tycker inte att det är ok att medvetet undanhålla viktig information eller ljuga för varandra inom ett förhållande.

Det går i teorin men inte i praktiken. Utan det vi ser och som även mycket riktigt ger denna kluvenhet också hos mej, att man vill försöka men klarar det inte är den tid vi lever i

Kluvenheten beror på att vi hela tiden matas in i att vi ska leva öppet, den fria viljan fria valet den fria individualismen

 Vi lever i en brytningstid och som ni säger måste man bestämma det själv .Ingen annan kan göra det åt en.

Det har alltid funnits men vi talar och lever alltmer öppet med både BDSM homo och bisexualitet  och ha relationer med flera

Problemet är att man glömde att det fanns känslor också.Det har man inte tagit upp och diskuterat

Man har diskuterat detta sedan 60 till 70 talet problemet i att man ska vara generös och inte känna smärta ledsnad eller svartsjuka

Men man måste ändå lyssna till sin inre röst vad man egentligen vill.Annars blir det lätt på en annans villkor

Är det verkligen ärligt sedan? Man är öppna i början med om man frågar partnern "vem träffar du nu?"  Vad blir svaret?      "Det har du inte med att göra"

Vad går gränsen mellan öppna relationer och otrohet?

Meningen från början var att förra tidens stränga fördomar fördömde homosexuella, ensamma mödrar ,ogifta , Man ville förändra det stängda samhället som då var. Mycket man gjorde var bra , sexuell upplysning, Pride som jag går på, att leva öppet med sexuella behov och i en relation var öppnare mot varandra

Men i stället kan man bli splittrad av det fria och inte veta vad man vill utan man får istället för sexuell glädje och öppenhet uppleva separationer och smärta

För vissa kan det vara bra medan andra inte vet vad dom vill vem dom är eller vem dom skall ha relationer med till sist med hur många och med vem

#77 Nu inser jag vem du är.

Du är fortfarande inte Välkommen.

Jag har varit i ett polyamoröst förhållande vid ett tillfälle, där jag var flickvän till mannen och nära vän med hans fru. Det kändes helt rätt, men blev komplicerat när paret skilde sig och det uppdagades otrohet från kvinnans sida. För ja, man kan vara otrogen i ett öppet förhållande, det handlar om att antingen ha relationer öppet eller ha relationer hemliga. 

Jag tror dock att de flesta är monogamt lagda, och det borde inte vara svårt att hitta en sån partner? Det är min upplevelse i alla fall, efter ett tidigare aktiv singelliv och sökande efter "den rätta". Nu lever jag i en strikt monogam relation och trivs väldigt bra med det.

#77, jag känner inte alls igen mig i din beskrivning av nutiden och nutidens relationer. Tycker att de allra flesta lever i strikt monogama förhållanden. Tar det slut så letar man efter ett nytt monogamt förhållande. Eftersom du går på Prise antar jag att du umgås med en mångfald öppensinnade människor, vilket absolut inte är fel. Problemet, som jag ser i det du skriver, är att deras sätt att leva för dig blir en norm, en norm som du inte känner passar dig. Har jag rätt? 

Se dig i så fall omkring, utanför ditt vanliga umgänge, så ska du se att det du känner inte på något sätt är ovanligt!

(Jag vill på förhand be om ursäkt för att jag i det jag skriver kan tolkas som att jag drar alla HBTQ (lägg till valfria bokstäver!) över en kam. Självklart är det inte så att man är, tänker eller känner likadant bara för att man har en sexualitet som på något vis avviker från majoritetens, men det skulle bli för krångligt att klargöra detta i själva svaret till TS!)

Jag känner inte nån, som lever i polyamorösa förhållanden. För mig känns det helt främmande att det skulle vara svårt att hitta nån som vill vara monogam.

 Alltså, klart att det kan vara svårt att hitta rätt i förhållanden, oavsett vilken typ man vill leva i.