jag och gubben kan kanske bli lite väl sockriga när vi talar till varann, när vi säger "pus", "älskling", "kjære" och andra gulliga smeknamn..
Jag tror inte jag har sagt nåt sånt som "idiot" nån gong, dock minns jag ett tilfälle där jag sade "nu beter du dig som en idiot", vilket han erkjände, och jag har fått höra "du beter dig illa som en bitch nu" när det har varit fallet för mig. Det kjäns betryggande på nåt vis, klart besked om att "du ÄR inte, men du upplevs så just NU" typ…
Men man måste tala respektfullt till varann tycker jag, att säga elaka öknamn är knappast respektfullt i nåt läge..

Det där fick jag lära mig tidigt i min barndom. Mamma tillät aldrig att vi hade "efternamn" på varandra. Ja, hon kallade det "efternamn" om vi la till "jävel" efter förnamnen. Likaså fick vi inte använda nedsättande ord om varandra, som idiot, dumhuvud och så vidare. Där är jag också likadan mot mina barn och tillåter inte att de säger så till varandra heller.

Där grundlägger man mycket av hur man beter sig mot andra vuxna när man själv är vuxen.

Jag har aldrig hört mina föräldrar vara fula i munnen mot varandra och jag har heller inte varit det i mina förhållanden.

Jag håller med dig, kära svägerska, att så får man faktiskt inte göra i ett förhållande. DET om något, är väl underminerande för hela relationen?

Vi sa nog både det ena och det andra till varandra, mina kära syskon och jag, men vi visste vad som var tillåtet så vi sa det bara när mamma inte hörde…

Vi har också väldigt klara riktlinjer för barnen om hur man talar till varandra, det handlar om värderingar och respekt för andra människor. Att tillåta sig bli arg är en sak, men även sin ilska måste man kunna meddela på ett respektfullt sätt. Jag skulle heller ALDRIG tillåta mina barn att tilltala mig på ett nedvärderande/respektlöst sätt a la kärring, kossa eller dylikt.

Jag blir då och då utsatt för okvädningsord av alla former genom jobbet, i huvudsak då i telefonen, när folk försöker med allehanda fula ord få sin vilja igenom. Förr blev jag helt förstörd och nedbruten av sånt, numera brukar jag lugnt och sakligt meddela vederbörande att det är under min värdighet att bemöta sådana tillmälen och att han/hon är välkommen att ringa igen när språket är användbart gentemot medmänniskor…

Jag kan tillägga att ingen brukar bli speciellt mycket trevligare när jag sätter mig på mina höga hästar heller *fniss* men det får mig att behålla lugnet istället för att bli lika barnsligt dum tillbaka!

Låter underbart! Nästan så man hade velat få pröva nångång. Kan jag inte få praoa hos dig? *asg*

Sajberlena, detta om att du och dina syskon kallade varandra både det ena och det tredje må hända gäller alla UTOM min älskling  Har svårt att tror att den godingen NÅGONSIN skulle ha sagt något fult till NÅGON!

Ååååå, du skulle bara veta! En gång sa han… han sa… han tänkte i alla fall säga… hmm. nu glömde jag va de va… men han har säkert VELAT säga nåt dumt!

Jag vet med säkerhet att han har sagt nån gång att det va inte han!!! Och om jag inte missminner mej helt så va det nog inte det heller, men han kunde väl åtminstonde ha tagit på sej skulden NÅGON gång???

*nickar instämmande*

Dessutom fick han alltid sista kakan, det fick aldrig vi! Han fick oss däremot att GE honom den, hur snällt var det?

Ja det fick han!!!

Fy fasen va det låter orättvist, bara för att han är minst och söööötast  Dock är han allt för fin för att säga vad jag egentligen tänker…

Va är det för en jävla pakt??? Puckon!

#11

I detta forumet använder vi inte fula tillmälen om varandra, vi använder ett vårdat språk och är snälla!

#12 Precis! Vi är snälla… och försöker inte genom ett forum hacka på sin snällaste minsta-bror för en ynklig kaka som för måååånga år sen blev preskriberad!!!

 en ynka kaka???? Har nog minne av Måååånga kakor jag. och lägger man då ihop alla kakorna så tror jag nog det är rätt många år kvar innan det är preskiberat! Sen har vi alla glas med läsk, godis, kykling, allt, och massa annat!

EN kaka?

Nu minns jag något hemskt han gjorde, snällaste minste-bror!

När jag flyttade till Blekinge var han inte så gammal, och han grät och grät och sa att "Nu har jag ingen syster mera" och stod på trappan och torkade tårarna och såg efter bilen med flyttsläpet…

Hur lätt var det att flytta då, tror ni? Ångesten satt i maggropen i flera år! Har fortfarande dåligt samvete när jag tänker på det…

Ja, det var "elakt" av honom?! Känns som jag just startat ett syskonbråk..

Ahaaa… och jag minns när han körde igenom fårstängslet jag, och vi fick kvickt som attan hitta på värsta historian för att han inte skulle få skäll för att han körde rally på grusvägen…. Mmm, DÅ va man blödig och tyckte synd om.

#16

Nääädå, var inte orolig! Jag håller av mina syskon som av mina barn, skulle aldrig bråka med dem! Nuförtiden alltså…

 Det låter bra! Jag tycker också om dina syskon och dina barn!

*puttar denna gamla tråd lite*

Ojdå…. iom att denna tråd är på topp igen så måste det ju betyda att fallet är återöppnat och inte alls på väg att bli preskiberat juh!

Här preskiberas ingenting!