Enormt ledsen och orättvist behandlad.
Sitter här vid min dator mitt i natten och gråter.
Hoppas att någon härinne orkar läsa detta för jag har haft alldeles för många sömnlösa nätter och det blir enormt jobbigt ihop med min kroniska värk pga Fibromyalgi som blir värre av oro och sömnlöshet.
HISTORIEN OM VAD SOM HÄNDE:
En som jag trodde var min vän svek mig något enormt för några dagar sen. Hon (kan kalla henne A) mer eller mindre skällde ut mig för att jag inte komma på hennes och min gemensamma kompis (som vi kan kalla B) kräftskiva.
Jag sa som det var att jag och min sambo inte har råd att åka till B:s fest (hon bor ca 20 mil från oss). A svarar då: att allt går om man vill.
Själv svarade jag att det är ju lättare sagt än gjort.
Men A i fråga nöjde sig inte med det svaret utan började ifrågasätta VARFÖR vi inte hade råd och tyckte att jag var en dålig kompis gentemot B som skulle ha festen. A tyckte att vi kunde ha tänkt på detta i förhand och sparat ihop pengar.
Jag sa då att det inte är så lätta att spara ihop pengar när man inte har mycket från början.
A säger då att vi är ju fyra som kan dela på bensinen, men jag svarar ärligt att vi trots det inte har råd för vår bil är aaaalleles för dyr att köra så långt och att vi dessutom ska åka lika långt bara om någon vecka till min svärmor som fyller år.
Sen ifrågasatte jag tillbaka varför A skulle sitta och argumentera med mig varför jag inte kunde komma på B:s fest och la sedan till att om B är besviken för att jag inte kommer till henne, så får hon ta upp det med mig själv.
A fortsätter och säger till mig att jag och min sambo får väl flytta till mindre lägenhet och sälja bilen då (har redan bilen ute på annnons).
Jag svarar då att vi redan har bilen ute på annons men inte fått den såld. A svarar genast att då får vi väl sänka priset på bilen då. Och jag svarar tillbaka att det har vi redan gjort och att vi faktiskt inte är dumma i huvudet (började bli mäkta irriterad vid det här laget).
A ifrågasätter då varför vi inte flyttade till en tvåa förut som vi fick erbjudande om och jag svarar att det aldrig blev något av det ändå för hon som skulle ha vår lägenhet blev inte godkänd här. (Det var ett triangelbyte med en kille som skulle ta en tants lägenhet, tanten skulle flyttat in i vår lägenhet och vi skulle få killens lägenhet, men vi sa nej redan från början för att vi vill flytta från området vi bor i och killens lägenhet är den ovanför vår egen).
Då fortsätter B med att säga till mig att det faktiskt är folk som undrar hur jag och min sambo har råd med alla saker vi har hemma, fast vi inte har det så gott ställt och menar på att vi tydligen kan köpa saker men har inte råd att vara med våra kompisar. Jag säger till A att hon inte har med det att göra. Men A bara fortsätter och ursäktar det hela med att det inte bara är hon som undrar utan andra också, och hon är ju bara ärlig som säger till mig vad andra tror om mig och min sambo.
Jag svarar såklart att om dom undrar så får som väl fråga själva istället. A svarar då att dom kanske inte vågar och att hon sagt till dom att dom får fråga själva.
Jag försöker igen förklara för A att, oavsett om folk undrar eller inte,så är det min och min sambos ensak, ingen annan har med vår ekonomi att göra och hon vet dessutom inte sanningen överhuvudtaget om vad vi gör med våra pengar.
Helgen går och på söndagen pratas jag och A vid igen och jag hoppas på att få en ursäkt, men nej. A säger att hon inte tycker hon gjort något fel alls och förstår inte varför jag är arg och ledsen. Jag försöker förklara ännu en gång att jag tyckt det varit fel av henne att ifrågasätta och förhöra mig om min och min sambos ekonomi när hon dessutom redan tagit förgivet att vi skulle lägga pengarna på fel saker och skäller ut mig efter noter med det som grund. Säger också till A att hon ju faktiskt inte vet vem som betalat allt vi har och ifall sakerna är lånade, ärvda eller betalade av någon annan än oss själva.
Säger också till A att sån´t inte är ärlighet, utan det är bara att vara taskig. Försöker också förklara för A att man inte kan gnälla på folk och vara ärlig om sina åsikter när dom är baserade på ens egna spekulationer.
Men A ger sig inte och själv ger jag tillslut upp och säger att jag inte har lust att varken prata med eller träffa henne på bra länge. Detta tar A som att jag drar mig ur för att jag är den som egentligen har fel.
Nu har det gått ett antal dagar och varken B som hade festen eller A:s syster (som är min vännina från början, var så jag lärde känna A) verkar vilja prata med mig längre. B svarar inte när jag ringer överhuvudtaget och har inte svarat på mina sms, systern till A (min egen vännina från början) har bara sagt att hon har mycket på jobbet när jag försökt prata med henne på msn och har inte svarat på några frågor jag ställt via msn sen dess.
Då kan man ju fråga sig vad som har hänt, har A lyckats vända dessa två kompisar till mig emot mig
Ingen av varken A:s syster eller B har ens gett mig chansen att få säga min sida av saken och inte brytt sig om att ens fråga hur jag mår efter det här, utan båda straffar mig med en hemsk tystnad.
Själv känner jag mig bara ledsen, nedvärderad, påhoppad, kränkt, idiotförklarad och försvarslös nu och det känns bara värre och värre för var dag som går.
Varför är det alltid jag som blir det svarta fåret fast jag inte ens startat bråket från början utan bara har försvarat mig?
Gjorde jag något fel? Vad isåfall?

De här människorna som du har berättat om har ingen rätt att lägga sig i ditt liv och tala om för dig vad du och din sambo ska göra (om ni inte uttryckligen har bett om råd och inte ens då har de rätt att kräva att ni följer dessa).
Prova med att tänka/känna efter vilken funktion de här människorna har fyllt i ditt liv och om du verkligen har mått bra utav att vara tillsammans med dem eller kanske skulle kunna må bättre utan dem.
Jag kan inte se att du gjort något fel alls.
Men hade jag varit du så hade jag nog frågat - i första hand B - om din närvaro på denna kräftskiva verkligen var så fruktansvärt viktig så hon anser att din frånvaro är värd er vänskap. Var det inte värt mer? I så fall var det ingen vänskap.
Vad A beträffar har hon inte ett smack med dig eller din privatekonomi att göra, och jag hade nog inte bemödat mig med att rädda den vänskapen. Du hade inte behövt gå i svaromål alls eller förklarat något för henne - det är din sak.
Jag förstår att det känns tufft nu, men låt det verka ut lite och gör sedan som #1 säger - känn efter ordentligt.
Tack för era svar!
Ja, jag skulle också vilja veta om min frånvaro verkligen tog så hårt på henne (B), men det är ju inte så lätt när hon inte vill prata med en. Vet dock att hon är en person som inte kan vara sur på någon hur länge som helst, har hänt förut. Och vad beträffar A:s syster så kan det ju lika gärna vara så att hon helt enkelt inte orkar eller vill prata med mig för att hon egentligen inte vill bli inblandad. Hon har ju trots allt hamnat i kläm utan att ha bett om det. Hon var för övrigt inte heller på festen, hon och hennes sambo ändrade sig om att åka dit pga dåligt väder.
Så vilken ursäkt är sämst/bäst? Inte komma pga dåligt väder eller för att man inte har råd?
Men inte tror jag att A skällt ut sin egen syster också för att dom inte heller kom sen.
A har jag redan känt efter hur jag vill göra med och jag klarar mig utan henne, men det är inte lätt att bryta utan att det blir knas eftersom jag är vän med hennes syster.
Vad gäller B så har vi alltid kunnat bli sams igen och har haft mycket roligt ihop och lika så med A:s syster. Dom vill jag ha kvar.

Dumt att lägga energi på så "fåniga" bråk, eller hur. Låt inte deras dumdristighet påverka dig… det är lätt sagt, men du väljer själv hud du vill må. Gör ett val och låt dem inte stampa på dig! :-) Lätt va, hehehe… Kanske inte, men försök! :-) Lycka till!

Vet inte hur mycket A och B har med dina andra vänskapsrelationer att göra. Men de skulle jag stryka från adressboken.
Försök inte att kontakta dem, inte på telefon, Internet eller SMS. Det är de som ska försöka nå dig. Du har inte gjort en enda sak fel. För det första, om du inte kan åka på fest, så är det bara så. Att A sedan börjar dra upp ekonomi och sådant är väldigt, väldigt fel.
Om någon av dem nu kontaktar dig så är det bra om du håller huvudet högt. Inte är snäll och undanfallande. Menar inte att du ska skrika och dona. Utan var lugn och diplomatisk
Vänd på saken, hur skulle de ta det om du ställde frågor om deras ekonomi och så vidare. Kanske du får göra det när de kontaktar dig.
Problemet är att de är avundsjuka. Så avundsjuka så att de inte ens lyckas hålla det inne. De ser upp till er faktiskt. Tänk på det. För avundsjuka betyder att de vill ha det ni har på ett eller annat sätt. Så deppa inte ihop, känn dig stolt i stället.
Så, kontakta inte någon av dem. Sträck på dig. Du är bra. De verkar avundsjuka. Passar det inte dem, stryk dem från din vänskapslista, tills de skärper sig. Så upp med huvudet. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Det låter som att A vill få sin vilja igenom och inget annat. Du ska vara där för hennes skull, känns det som. Men jag kan ha fel, jag känner henne ju inte…
Du behöver inte förklara någonting. Hon kan inte tvinga dig om du inte låter henne tvinga dig.
Jag tycker som #1 och #5.
Är dessa människor verkligen bra för dig? Goda vänner beter sig inte så här.
Ignorera dom och skaffa nya vänner. Vill dom verkligen be om ursäkt, för det är DOM som ska be om ursäkt och ta kontakt - INTE du, så hör dom väl av sig så småningom. Annars gå bara vidare…
Jag förstår dig så väl. Värsta känslan av allt är känslan av att ha blivit förorättad. Oskyldigt dömd på grund av… ingenting alls!
Jag förlorade två väninnor på ett liknande sätt. Tyvärr var den ena av dem en av mina käraste vänner… det smärtar mig ännu ibland när jag tänker på vad som hände. För förlåter - det gör jag aldrig.
Jag hade, om jag varit du, aldrig ens försökt svara på hennes lösningar på er ekonomiska situation, i vilken hon absolut inte har att yttra sig om.
Emellertid, nu är skadan skedd och saker och ting förhåller sig så som de gör.
Jag kan bara tala för hur jag reagerar på saker och ting (vem annars?) men i detta fall hade jag inte kontaktat någondera av alla tre, utan inväntat om någon intresserar sig för att kontakta mig. Hade det inte hänt, hade jag levt vidare och skaffat nya vänner, alternativt föredragit att vara ensam. För med såna vänner behöver man inga fiender. Om du förstår hur jag menar nu. =)
Sköt om dig nu, och även om det är svårt, försök låt det rinna av dig och höj dig över det som har hänt. Låt det inte beröra ditt inre och ditt egenvärde.
*kram*

Så sant, för om du låter dem beröra och skada dig så "vinner" de över dig. Men sträcker du på dig och fortsätter ditt liv, så är det du en äkta överlevare. De får inte sänka dig. Men gråt nu, rensa systemet och fortsätt ditt liv utan dem. Om de inte har väldigt, väldigt bra ursäkter. Men det är de som ska kontakta dig. Och du ska inte säga ett pip om dig och din ekonomi. Om inte de vill berätta allt om sitt först. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
TACK SÅ HEMSKT MYCKET ALLIHOPA SOM HAR SVARAT I MIN TRÅD…..TUSEN TACK!
Har nu en god nyhet faktiskt. B hörde av sig via sms igår och sa att hon inte alls var arg eller så över att jag och min sambo inte kunde komma på hennes kräftskiva. Hon hade bara haft väldigt mycket att göra med sitt precis nystartade företag och inte haft tid att svara och dessutom inte haft signalen på mobil på för att inte skrämma hästarna. Hon har startat eget företag i hästbranschen.
Så det kändes jätteskönt och då kan man ju fråga sig ännu mer varför A la sig i varför jag inte kunde komma till B:s fest.
Skönt!
Hoppas allt löser sig med A också. Men nästa gång ni pratar - tänk på att du inte är skyldig varken henne eller någon annan några förklaringar till dina beslut!
Kram på dig!
#10- Ja A kommer jag inte prata med på länge. Henne kan jag vara utan känner jag och om vi pratar någon mer gång så kommer jag bara avsluta samtalet om jag märker att hon försöker hålla på sådär igen.
Kram tebax! 

Vad bra att allt löste sig då. :)
Herregud, ring och avsluta din vänskap med denna människa.
Ingen har rättigheter att ifrågasätta ditt liv och dina beslut. Vänner gör inte så. Jag hade talat om direkt att jag tackar för denna tiden och att jag väljer hellre få men nära goa vänner än tyranner.
Stå på dej!!

Skönt att det löst sig med B, men A ska du inte kontakta alls. Inte ens för att bryta kontakten, för hon är inte ens värd att lyfta på telefonluren för. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Finns inga vänner som beter sig sådär…Skulle be henne fara och flyga ..tycker du ska tänka att det är hon som har problem och fullständigt skita i henne….
kram kram
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
#13,14,15- Ja jag kommer skita i A totalt nu. Hon är inte värd min vänskap när hon inte kan vårda och uppskatta den på rätt sätt.
B däremot kommer jag fortsätta vara med. Visste egentligen från början att jag inte behövt vara orolig över att kanske bli "dumpad" av B, men eftersom det av en ren tillfällighet var så att hon just nu ,efter bråket med A, hade så mycket att göra med sitt nyöppnade företag att hon inte hade tid att svara. ringa upp eller sms:a mig förrän det gått flera dagar, så blev man ju lite orolig ändå.
Bara för att man blir bjuden på en fest behöver man inte gå dit.
Sen avgör du och din sambo vad ni vill göra och vilka saker ni vill lägga ner pengar på.
A verkar vara som en bortskämd tonåring som ska ha sin vilja fram.
Vad ni har råd med hemma, har ni ju förmodligen eftersom ni drar in på för er onödiga nöjen….
B verkar ju inte alls upprörd så A satte igång något som hon inte hade med att göra och som det låter verkar det vara hennes förlust inte din.
TantAlma-Ja precis, det var det många av mina andra vänner som sa också, att en fest är väl valfritt att gå på så att säga.
Ja A verkar tyvärr inte ha utvecklats så mycket. Hon beteer sig, precis du säger, som en tonåring fast hon är 30 år och, ja det är helt och hållet hennes förlust. Jag kan vara utan sådana människor.
Det är när sådana här saker händer som man får reda på vilka som är ens riktiga vänner och B är klart en av dom.