Vänskap, ensamhet?!
Vet inte riktigt var jag ska börja, men det senaste året har jag funderat väldigt mycket på det här med vänskap och ensamhet… Är 24 år och känner mig mest malplacerad var jag än befinner mig, hör inte hemma någonstans liksom. Vänner har jag många runtomkring mig men ingen som står mig riktigt nära, kan prata med de flesta om det mesta men den där tomheten och ensamhetskänslan vill inte släppa riktigt. Som att det behövs någonting mer, nån som har det där lilla extra, som man kan släppa in på riktigt? Typ som de flesta har barndomsvänner som alltid kommer finnas där på ett eller annat sätt, eller en bästa vän eller ett "tjejgäng" från gymnasiet, eller i alla fall en nära vän som man hänger med och hittar på galenskaper med… en sån har jag inte, jag hade för några år sedan men hon har flyttat och vi har tappat kontakten helt och verkligen utvecklats åt olika håll.. så jag vet ju hur det är och det är väl mest därför jag så gärna vill ha en sån vän igen. Hur får man en sån när man är så gammal som jag??! Är det nån mer som känner igen sig eller är jag helt ensam om att längta efter en vapendragare att hitta på crazy shit med!? Nån att sitta ute och bara ta en öl med även om man inte orkar med en hel natt med fest, nån som följer med ut på resor och roadtrips och som gillar att göra samma saker eller bara vara hemma och laga nåt gott käk med och se en bra film.. eller gå på allsång med Hasse Andersson och klä ut sig till bönder bara för att det är kul nån gång.. klart jag gör sånt där, men det är alltid med olika människor och det måste planeras och dittan och dattan, aldrig nåt som bara kommer naturligt för att det redan är givet att man ska hänga liksom.. Nån som ens hajar vad jag menar? :/ Eller jag kanske helt enkelt är för gammal för att nånsin ens få en sån vän? Nä, vet inte vart jag vill komma ens. Om någon har tips på hur man kan förändra tillvaron hade det ju varit guld eller bara haft tankar om den här skiten.. blir så bitter av den här konstanta känslan av ensamhet!!!
Jag var 28 när jag hittade min bästa väninna, så det är aldrig för sent. Vi lärde känna varandra genom min dåvarande pojkvän.
Tjena, jag fattar vad du menar. Du är inte ensam, inte alls. Vet du vad jag tror? Vi är skitmånga med likadana tankar, liknande längtan. Kravlös vänskap är så nära familj man kan komma - det är underbart - han/hon finns där ute såklart!
Vad man kan göra… börja vara mer med människor i allmännhet - var öppen när du är med människor, öppen för influenser, tankar, leenden .. var modig och tala med människor. Tala precis som du är, om vem du är, för den du är - var inte så rädd för att "passa in" - det är ditt unika du som kommer attrahera andra människor. Kram och lycka till :)
Du är defintivt inte för gammal för att skaffa en ny eller flera nya vänner, men det är klart att du är mindre social än en 14-15:åring eller ett barn… Och om det är så som du beskriver, att du känner dig utanför i sociala sammanhang så är det ju inte så konstigt att det blir lite extra svårt… Är det kanske något du känner att du vill ta tag i? För ifall det får dig att känna dig ensam och att det sätter käppar för dig att ta kontakt med andra, så kanske det vore på sin plats att ta kontakt med någon som kan hjälpa dig. Det skulle ju ge dig lite verktyg som du kunde ha nytta av :)
Hur har du de på din arbetsplats, skola eller är du mest hemma? Har du ett jobb så kanske det finns någon bland dina arbetskamrater som du skulle vilja lära känna bättre? Eller att du kommer med på arbetsträffar utanför jobbet, om ni alls har några?
Har du kanske några intressen, för någonting måste du ju ägna dig åt under din fritid? :) Intressen och hobbyer fungerar ju lite som en arena där ni alla har något gemensamt och där ni alla är inriktade på samma sak. Har man något gemensamt blir det ju mer naturligt och lättare att ta kontakt med andra :)
Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det viktigaste är ju att du är kring och med folk och det är du ju. Sedan kan den där nära vänskapen komma ur de märkligaste situationerna. Barndomsvänner kan plötsligt försvinna, trots att man var så nära och man kan dejta någon väninnas ex och det kan göra att man plötsligt utvecklar en nära relation med väninnan. Jodå, allt har hänt mig och jag inser att nära relationer smyger sig på och tar tid att utveckla. Det är även viktigt att inse att du förändras och kanske behöver andra saker i en vänskap, så umgås och ta tillvara på spontana möjligheter.
Vänner hittar man hela livet, är idag jättebra kompis med en kollega som jag inte träffat innan 2012. Hittar även vänner på gymmet som står mig väldigt nära idag och då är jag 40 +😮
Starta ny diskussion