att handla som man inte brukar?
Kortfattad historia, som jag länge funderat på men aldrig fått ett svar på. Tänkte om någon varit med om liknande? Jag som person är väldigt konflikträdd i vanliga fall. Jag flyr vanligtvis hellre fältet och försöker ofta lugnt och stillsamt lösa ting när det ändå blir en konflikt. Absolut inte den som ens använder hårda ord. En gång kunde jag inte hålla mig, en gång var det som om något bara "tände" till inom mig. Vi var fortfarande rätt små på den här tiden. Vi gick väl på högstadiet tror jag (?) Jag ser från håll en av mina bästa vänner bli puttad på fram och tillbaka, fick ett äppleskrutt "nedgojsat" i huvudet samtidigt som förövarna skrattade gott. Detta var tre killar i vår ålder, en av killarna var det som var mest fysisk mot henne. Hon gråter och ber dem att sluta. Men det gör dom inte. För antagligen trodde de ingen såg. Där hände något i mitt huvud. Jag tände till och springer dit och smäller till den kille som precis kletat in ett ruttet äpple i tjejens hår i magen. Innan jag brottar ned honom och frågar vad i h-lvete de sysslar med. Aldrig har jag varit så arg, killarna hamnade nog i chock att "lilla lugna jag som knappt kan svära" agerade som jag gjorde. De springer iväg så fort benen bar dem. Och min vän var oerhört tacksam. direkt efteråt var jag fylld av ångest. Mycket riktigt har de gått och beklagat sig till läraren och det blev ett himla liv av det. Jag kan än idag inte förstå mitt agerande. Någon som gjort något de inte trodde var möjligt för er att göra?
Mvh Emelie 
Vilken räddare i nöden du är :) Trots din konflikträddhet så är du väldigt handlingskraftig! Ja, det är ju inte konstigt att du fick ångest efteråt eftersom du egentligen inte vill slå någon, svära eller skrika, men där handlade du "i nödvärn" och det är en bra egenskap även om det chockerade även dig :P
Du har nog en stark moralisk övertygelse, så när en svag liten tjej fick sig av ett gäng killar så kunde du inte bara stå och titta på. Tror inte du behöver vara rädd för att du ska gå och slå någon igen. Man kan ju se det lite såhär att din ångest och skuldkänsla för att ha reagerat såpass starkt den gången kommer göra dig lite mer säker på hur du skille vilja handla inför en eventuell nästa gång. Det är helt vanliga psykologiska mekanismer som får oss att bli bättre människor och som lär oss något om oss själva på vägen :)
Ciao!
Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.
Jag är likadan. Tyst och konflikträdd, säger sällan ifrån, men när jag gick i tvåan gjorde jag nått liknande. En kille hade mobbat mig sen dagis , men ingen gjirde nånting. Han drog mig i håret och kallade mig för saker, men "pojkar är pojkar" ju så det var inget fel med det tyckte folk. En gång på en gympalektion fick jag en boll slängd på mig väldigt hårt så då tog jag en liten paus. När jag sen kom tillbaks började den här killen högljutt ropa "fuuuuuskiiiiiis" om och om igen till mig , för han ansåg att eftersom jag inte var med och spelade på en liten stund så dkulle jag inte få vara med mer i spelet alls för då var det fusk (han var i motsatt lag). Efter några minuter av att bli kallad fuskis om och om igen (plus att han hånskrattade också) , blev jag riktigt arg. Jag gick då fram till honom, gav honom en rejäl örfil och gick sen därifrån. Han blev så arg att lärarna fick hålla fast honom (vilket jag tyckte var jättekul och fortfarande gör haha) men det brydde jag mig inte om. Han retade mig aldrig mer sen hahah. Ångrar mig inte alls, och jag ärliksom inte våldsam i vanliga fall x)
✨Medarbetare på jattekanin.ifokus
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe
Jag är inte konflikt rädd men jag kan försvara mig fysiskt om jag behöver, det trodde jag inte att jag var kapabel till.
#0 Typiskt för dom som är födda i lejonet. 🙂
Starta ny diskussion