Kort sagt låter din familj otacksam, du ställer upp för dem med diverse hjälp, men dem kan inte ens fråga om du vill hänga med dig till sjön eller slå en signal och fråga hur din dag har varit..(!?) 

Har du testat strunta i att hjälpa dem och referera till att dem ändå bara hör av sig så fort de vill ha hjälp men aldrig annars? Att du upplever att du alltid står upp för dem men dem inte för dig?

Vill också säga att dina känslor är helt befogade! Tycker det låter helt galet att de tycker att du 'överdramatiserar', vi är alla människor med känslor så vad förväntar dem sig liksom, att en ska vara kall och ha pokerface ständigt? Kan tycka att det är med familjen man ska kunna luta sig till när en behöver stöd och då är det inte alltid en är glad och sprallig så att säga… Nej fy fan, jag hade varit minst lika ledsen om min familj hade hållt på så :'( Har haft ett par vänner som jag 'per automatik' bröt med eftersom de bara hörde av sig när de ville ha hjälp på något vis. Struntade i att hjälpa dem till slut och då slutade de höra av sig, sen var det inte mer med det. Men det är ju självklart mycket jobbigare när t.o.m ens familj håller på så 🤔 Stå på dig! Tycker du gör helt rätt! 😊

Det är en hemsk känsla! Så hemsk attityd de har. Låter som att det behövs en intervention, att du säger till på skarpen. Ingen ska kalla dig fet eller klaga när du ställer upp!! Vill de inte följa dina råd får de skylla sig själva. Men du har alltså förklarat för dem hur du känner och de kallar dig överdramatisk? Det låter helt absurt i mina öron.

Vad sorgligt att läsa att dina känslor inte tas på allvar! 

Har tyvärr inga råd men jag ville visa att jag läst det. Kanske kunde du skicka mejl till dom där du skriver allt som du skrev här?

Jag tycker bojkotta deras samtal när de ringer och skicka ett mejl/brev och verkligen förklara allt hur du känner kring situationen. Inte f*n ska de ta dig för givet och ska ju självklart behandla dig som alla andra i familjen!

#1 #2 #3 #4 Tänk att man kan öppna upp sig så för människor man aldrig mött men ändå få en så rejäl omtanke. Tack fina människor för ert stöd💕 Jag har försökt att ignorera förut men får så dåligt samvete när jag inte hjälper… Känner mig som världens sämsta syster/dotter och börjar tänka i banorna "tänk om dem har rätt… Jag kanske är överdramatisk…" Vilket är fel men kan ändå inte låta bli att känna så. Mamma och pappa har bett om ursäkt och ska jobba på det. Men de andra kunde inte bry sig mindre. Tilläggas ska att jag höll en babyshower för ena systern för två veckor sen där jag lagt massvis med tid och pengar. Det hela känns så otacksamt. Jag är i full planering för syster nummer två. Jag tänker sluta svara i sms konvon hela tiden, och ska försöka att inte ställa upp när dem ber mig om saker. Dem får själva planera och dona. Jag ska fokusera på mitt livs kärlek och min valp. Tack för ert fina stöd, ni vackra människor!

Varför betala och ordna babyshowers för nån som inte är tacksam och knappt ens verkar se dig som en syster eller vän? varför är det du som ska fixa, har hon inga väninnor? och man behöver inga babyshowers, vill den som ska ha barn ha en babyshower får hon väl betala och fixa den själv det är ingen svensk tradition att ha babyshowers det är nått nytt som dykt upp de senaste 5-10åren. Min syrra ska snart ha barn nr 2 inte sjutton tänker jag fixa nått sånt som en babyshower vi är svenskar inte amerikaner, och vi är ändå vänner men rätt många år mellan oss och vi bor en bit ifrån varann. Syrran hade ingen babyshower för nr 1 heller och hon klarade sig utmärkt ändå.

Jag säger skaffa dig på sikt en egen familj + en massa vänner då klarar man sig bra utan så mycket kontakt med sin biologiska familj.

Kanske är det böttre att inte göra nån stor grej av det. Men att du tar dina känslor på allvar och ser till att inte "bli utnyttjad". Dvs lägg mindre tid och energi (och pängar) på de som inte "ger tillbaka" på ett sätt så det kånns önsesidigt och bra. Säg ibland (snällt) nej till att hjälpa.

Oh så himla trist att delar av din familj tar dig för givet på det där sättet och inte visar minsta uppskattning över att du ställer upp/allt du gör för dem! 😕 Och att de dessutom (i detta fall brorsan) har mage att driva med dig och kalla dig tjock! 😡  

Jag tycker det låter som att de glömt bort lite grann att du också är en familjemedlem med känslor, inte bara den som organiserar och styr upp olika aktiviteter och som det är okej att hela tiden vända sig till för att få hjälp.

Råden i både #1 och #7 låter sunda och vettiga! 🙂 Att du absolut ska ta dina känslor på allvar men att inte starta någon jättediskussion med hela familjen.. ja som pyromanen skriver, undvika att bli utnyttjad genom att säga nej "snällt" till de som kanske ber om din hjälp lite för ofta utan att visa någon tacksamhet.

Måste få tillägga också att jag hade varit överlycklig att ha en sådan godhjärtad och engagerad syster som du verkar vara! Styrkekram 🤗

Tycker att du ska var mer egoistisk och inte sätta alla andra först, flytta fram dej i kön och inte alltid vara sist.

Som flera har sagt, att inte alltid ställa upp för andra.

Du har sambo o hund, låt dom komma först, ta hänsyn till vad sambon tycker

Jag försökte se det ur deras perspektiv. De kanske tycker att du är gnällig och tjurig vilket leder till att de tycker att det inte är så kul att ha med dig. Men nu bara spånar jag här, det kan absolut vara annorlunda! Mina förslag är att du slutar planera allting. Går det åt helvete så får det göra det! Säg åt någon annan att fixa det! Min andra tanke är att du kanske ska höra av dig oftare och bara småprata. Fråga vad de ska göra- om de ska göra något kul. Ska de iväg att bada eller något annat kan du väl säga något i stil med "vad roligt! Jag kan väl också följa med?" det blir lite att bjuda in sig själv men i ditt fall tror jag att det behövs! Min sista tanke är att du skämtar med någon annan. Retas någon med dig så tycker jag att du ska retas tillbaka exempel "Oj vad du har blivit tjock" "Tja, det är väl för att det ska finnas mer att älska. Se bara på dig!" Eller liknande. Det kanske hjälper? Någon annan kanske hakar på?

Säger som Hera. Hoppas det löser sig på ett bra sätt ts!

En del i det hela kan nog vara att sluta ge så mycket. Man ska inte vara snällare än man är, är ett uttryck, och det betyder liksom att ibland gör man snälla saker men man mår inte bra efteråt. Är man FÖR snäll är det lätt att man blir bitter. 

När det gäller nästa babyshower tycker jag du ska säga till familjen att du inte orkar arrangera allt en gång till och be de andra att styra upp det.

Sen  är det verkligen trist att de inte tar dina känslor på allvar när du faktiskt berättar att du blivit ledsen av att inte blivit inkluderad. Jag antar, med det som hände härom dagen, att de spontant planerat att åka och bada och att de faktiskt inte tänkte på dig. Deras liv ser väl annorlunda ut och du hamnar, som du känner, avsides. Och de förstår inte hur det påverkar dig. Men jag tycker du ska fortsätta berätta hur du känner. Kanske på ett odramatiskt sätt till var och en öga mot öga. Utan att göra det till en stor grej men ändå berätta personligt att du blir ledsen av att de inte inkluderar dig. Jag tror saker kommer förändras och bli mycket bättre bara de fattar hur mycket det betyder för dig att de hör av sig till dig.

inte kul… hur du hade haft det.

Du ska aldrig behöva känna av dålig samvete. Kom ihåg det, det är din liv och ingen annan. Du har brytt dig om vad de behöver hjälp med och annat. Men nu när man ser över hur de beter sig, inte frågar dig om du vill hänga med och annat som du var mindre viktig för dem. Våga säga nej om det inte känns bra eller säga du är upptagen och har annat att göra t.ex valpen och annat.

Viktigaste att du ska må bra och du har annat bättre i livet att göra. De som har egna problem får lösa det och är vuxna för det plus har egna pengar att sköta det. Visst kan man ställa upp men på viss gräns. Kommer de att ge pengar för det du betalat för babyshower?

Dumt att din lillbror säger om din övervikt. Förstår det kändes… Det är han som har problem och inte du. Låt det inte påverka dig. Säg bara att livet vore tråkig om alla ska vara samma smala allihopa och perfekta eller något. Alla är olika.

Hoppas det löser sig och var rädd om dig <3

fy fan…riktigt tung läsning att höra hur du haft det, har inte läst alla svar men kan det vara lite avundsjuka som ligger i grunden? tänker om dom egentligen bara är avis på just att du har hittat kärlek, bra jobb(?) bor lite "finare". 

Dock ursäktar det ju ingenting alls, min flickvän blir behandlad lite på samma sätt, dock inte i närheten av din nivå. Men jag pratade med henne och lyckades övertala henne att sluta ställa upp och ge råd etc, det verkar ha funkat ganska bra, så det är väl att rekommendera…dock lättare sagt än gjort

övrigt så fy fan för just den typen av människor!

Hoppas allt löser sig för dig! Kram

Stackare, känner igen mig i delar av texten och känner med dig!
Min spontana tanke är att samla familjen, gärna hemma hos dig och berätta allt. Va sträng och undanbe alla slirningar, kommentarer och pikar. Bara töm ditt hjärta tills du inte har mer att berätta, be alla att vara tysta och kräv deras fulla uppmärksamhet (i en stor familj krävs många tillsägningar, alla verkar alltid ha en åsikt).

Om och när du fått ur dig allt, ska du ge dig tid att läka lite, återhämta dig och be dem endast höra av sig för att höra hur du mår, bjuda in dig till något kul osv..låt dem inte be dig om tjänster de inte återgäldar! Det kan de fixa sinsemellan sålänge.

Gå inte med det för länge, så att du exploderar vid något tillfälle..det är bland det värsta. =)

Lycka till, var stark och ärlig!