Det är ju bara du själv som lan hitta svaret. Någonstans i din egen mage. Jag var i en liknande situation för ca 27 år sedan och jag var usel på att hantera det. Vi blrjade båda på Universitetsutbildningar och flyttade till Köpenhamn samtidigt. Han föreslog vi skulle flytta ihop men jag ville bo själv på studentkorridor. Sen efter ett tag längtade jag vetkligen efter att "leva ut", hade ju alldig gjort det, för innan bodde jag hos förädrarna. Jag var otrogen gjorde slut vilket gjorde honom helt förkrossat och han hotade med att ta livet av sig, vilket gav mig så mycket skuldkänslor att jag (korkat) ångeade mig och stannade i raltionen. Jag var ju öven hsns närastw vän och den som skulle trösta (?!?) Sen var jag otrogen fler gångar, men då sa jag inget. Uselt på många sätt. Tänker att det är viktigt att våga vara ärlig mot sig själv och stå upp för det som man känner. Även om det kan göra ont som faan. Kanske är ditt "leva livet" behov inte så vilt som mitt var. Det går inte för någon annan att veta.

#1 Jag vet, men det är så svårt :( Vad tråkigt att det blev så fel mellan dig och din kille! Jag är dock säker på att jag skulle göra slut innan, otrohet är en fast gräns för mig. Nä kanske inte… Jag vet ju inte, har ju aldrig provat. Jag oroar mig bara för att vi ska göra slut när jag är 30 och jag ska ha gått miste om "the wild 20's". Läste dock ett ganska bra tips av en hemsida som löd så här:

RELATIONSPROBLEM 6. ”Någon annan passar mig bättre”

Problem: Du har börjat flörta med en gammal klasskamrat från högstadiet på Facebook. Du dagdrömmer om passionerat sex med honom eller henne. Du spanar in bilder som personen lagt ut på sig själv och tänker att han eller hon är mycket sexigare än din partner.

Eva Rusz kommentar:

– Vi får ibland för oss att livet skulle bli så mycket roligare med en ny partner, men så blir det sällan i verkligheten. Egentligen är det lust och passion vi jagar, men den känslan går över, även med en ny partner.

Lösning:

• Har du gått i jämförelsefällan? Det vill säga, tror du att alla andra har så mycket häftigare och roligare relationer än vad ni har? Stanna upp och fundera över vad ni faktiskt har – och vad du är villig att riskera för en ny partners skull. Har ni dessutom små barn – tänk över saken ännu noggrannare.

Och jag tror det är precis så jag gör. Jag jämför och tror att alla andra har så spännande liv, med massa flings, fjärilar i magen och blablabla. Jag och min partner älskar varandra så himla mycket men som sagt tror jag att det är passionen jag saknar.

Edit: jag har inte börjat flirta med någon men fantiserar lite om hur det skulle vara att vara singel och vara i "flirt-stadiet". Jag har inga tankar på att någon är sexigare än min partner. Det jag känner igen mig i är "Vi får ibland för oss att livet skulle bli så mycket roligare med en ny partner, men så blir det sällan i verkligheten. Egentligen är det lust och passion vi jagar, men den känslan går över, även med en ny partner." och "Har du gått i jämförelsefällan? Det vill säga, tror du att alla andra har så mycket häftigare och roligare relationer än vad ni har? Stanna upp och fundera över vad ni faktiskt har – och vad du är villig att riskera för en ny partners skull."

Måste du vara singel för att kunna leva studentliv och partaja hela natten? 

Det ena måste ju inte utesluta det andra tänker jag. Jag har haft ett helt otroligt roligt studentliv, både som singel och i längre relation. Det är ju inte som att man måste göra precis allt tillsammans bara för man bor ihop :)

Kanske kan ni i er relation göra något för att den ska kännas och bli mer spännande?🙂Prova något nytt?

#3 Får ofta höra det där. Men ja, jag vill inte festa när jag är i ett förhållande. Vet inte varför…

#4 Jaa, men vaaad :( :(

Jag hade samma känslor med min första kille. Vi var tillsammans i två år. Vi var lite yngre än ni, vi gick på gymnasiet. Och plötsligt hade jag en massa nya vänner och en känsla av "tänk om" och om jag verkligen ville leva ett helt liv med samma kille - den enda jag vart med. Jag bröt med honom. Och såhär i efterhand ångrar jag det inte alls. Jag fick ett helt nytt liv, fick chansen att utveckla mig själv som egen individ innan jag gick in i nya förhållanden och så fick jag se att det faktiskt fanns andra som ville ha mig, vilket putsade självförtroendet. Jag är verkligen inte en sån som förespråkar att man ska lämna sin partner så fort man har det lite jobbigt, och det är skittufft att bryta ett långt förhållande trots att det är av eget beslut. Men för mig var det rätt beslut. Jag tror att om du väntar lite så kommer du känna inom dig vad du ska göra.

#6 Det är precis så jag tänker också :( Men å andra sidan är jag verkligen 99 % säker på att ingen kommer passa mig bättre än vad han gör. Han förstår mig som ingen annan (jag har ju problem med depression + har problem med mitt temperament) och accepterar mig som jag är. Han är lugnet när jag är stormen, min bästa kompis som aldrig dömer, min älskade som ständigt berättar hur fin och underbar jag är, och som ofta påpekar hur sexig jag är när vi ligger med varandra. Allt är ju så bra. VARFÖR längtar hjärtat ut till annat? Jag älskar honom ju fortfarande. Blir fortfarande svartsjuk m.m… Fattar inte 😕

Det är sååå vanligt när man börjar plugga. Dels den lockelsen du pratar om, men också att man växer isär då man förändras mycket under studietiden. Vet inget par som klarat det. Säger inte ngt om vad du ska göra, bara att det är jättevanligt.

#8 Åh :( Men vi överlevde ju hela gymnasiet… Där förändras man ju också massor.

Jag tycker att din beskrivning på er och er relation låter som att ni hittat ert livs kärlek i varandra. Och det är inget fel i att bara ha haft sex med en person. Jag kan inte se varför det på något sätt skulle vara bättre att ha legat med fler personer. (Själv har jag haft sex med 5 pers, en som var ett fylleligg, en som var någon konstig kk-situation där vi endast hade sex 2 gånger för att jag insåg att vänskapen jag trodde vi hade inte var vänskap, utan enda anledningen till att han ville vara med mig var för att få ligga. Och utöver det har jag haft sex med de 3 personer jag haft en relation med.)

Det jag kan se som lockar dig är väl kicken av förälskelse osv. Men ärligt talat, vill du verkligen slänga bort den helt fantastiska relation du har bara för några kickar? Det kan faktiskt vara så illa att du ALDRIG igen träffar någon du funkar så bra med som du gör med din nuvarande partner. Det är ovanligt att man träffar någon man fungerar så bra med som ni gör. Jag vet det själv. Jag har haft två förhållanden innan detta och det var ändå inga korta förhållanden, men tillslut insåg jag ju att de inte var rätt för mig för att allt det där underbara som ni har saknades för mig. Men nu har jag funnit en kille som jag har en sån relation med som du beskriver din relation. Det är något man ska våra och kämpa för. Man kan festa och ha kul även om man är i en relation så länge man inte tror att det enda roliga man kan ha är att ligga med olika personer. 

Hur ser er fritid ut? Hittar ni på en massa saker tillsammans? Festar ni ihop, reser, utövar hobbys tillsammans eller kan det vara där skon klämmer?

Det är bara du som kan avgöra hur du vill göra, men frågar du mig så tycker jag att du ska hålla fast vid din kille, ni verkar ju vara som gjorda för varandra och det är sällsynt! <3

#10 Jag blev så himla glad av din kommentar och log som en idiot genom hela texten. Allting stämmer ju. Jag är bara så himla lättpåverkad och alla andra i min omgivning ligger hela tiden och visst verkar det kul… Men precis som du säger är vi varandras livs kärlekar. 

Han jobbar heltid och jag börjar ju plugga nu. Innan har jag varit arbetslös i ett år och det har varit tufft för oss. När han kommit hem från jobbet har han varit trött och bara velat softa, medan jag har varit själv hela dagen och vill ut och fika, göra saker m.m. Verkligen i ofas. Vi myser varje dag, kollar på serier och så. Vi lunchar/äter ute ganska ofta, men annars har vi inga hobbies ihop tyvärr… Vi reser i den mån jag kan, då jag inte har så mkt pengar. Tack så mycket för din kommentar!! :)

Jag har varit tillsammans med min man i nästan 10 år nu. Vi träffades när jag var 22 och jag hade några andra pojkvänner innan. Och jag kan ofta känna så som du beskriver. Men jag vet att min man är perfekt för mig. Jag älskar honom. Men ibland kan man längta efter att få känna det där pirret som man gör när man träffar någon ny och förälskar sig. Och kanske just för att man är så trygg i den relation man har, och är så inställd på att det alltid kommer vara vi, så kanske tvivlet måste pocka på. Ska du verkligen inte uppleva något annat i hela ditt långa liv? Men om man upplever en massa annat går man också miste om den där personen man känner så väl och är så trygg med och fördjupar relationen med år för år. Jag vill aldrig gå miste om det. Och jag skulle gå under om jag såg min man med någon annan. Oh shit, vad jag älskar honom, nu när jag väl tänker på det… :)

Min man däremot tänker aldrig på att han skulle vilja dejta någon annan. Jag tror det kan ligga lite i vilken personlighet man har. Och jag vet med mig att min personlighet längtar efter en massa nytt och en massa nya kickar, medan min man är så enormt trofast och älskar att vårda det han har. Så jag får helt enkelt hantera mina känslor som en del av min personlighet, och fundera över vad jag verkligen vill. Jag känner ibland för att gå ut och flörta med någon, men jag vill inte det. Jag VILL vara med min man. Jag vill inte förlora honom. Så då agerar jag efter det. Så många människor gör något på känsla, och sen kommer de på att det var inte alls det de ville. Ja, de ångrar sig helt enkelt. Det finns mycket av känslor och vilja vi måste sortera mellan. Men det blir så mycket lättare om man kommer fram till vad man vill och helt enkelt bestämmer sig för att det är det som får gälla.

Och, inte minst. Man kan bli förälskad om och om igen i samma person. Man kan känna passion och pirr igen trots att man inte känt det på länge. 

När man är nyförälskad så är allting väldigt speciellt, och det finns några saker som gör det speciellt, bland annat detta:

- man tänker på personen hela tiden

- man ser endast de positiva sidorna och man tänker bara positiva tankar om den andre

- man gör vad man kan för att få umgås så mycket som möjligt med personen

- man är superintresserad av den andre och gör mycket för att lära känna den bättre. Man studerar den personen.

I princip är det som att man tror att den här personen är perfekt. Men det är den ju inte, och det kommer man på efter hand, och då förändras ens tankar och beteende. Man tänker inte lika rosaskimrande längre och mycket annat får mer plats i ens liv. Men om man vill känna förälskelse, passion och pirr, måste man fundera över vad det är för något, och jämföra det med hur man beter sig nu. Att aktivt börja tänka mer på den andres alla positiva sidor är en bra början. Fundera över vad hos honom som gör dig glad. Vad älskar du hos honom? Skriv ner det på ett papper och berätta för honom. Fantasier om hur det skulle kunna vara att träffa någon annan - tänk det om honom istället. Fantisera om att du lär känna honom igen för första gången. Tänk på allt positivt, och fantisera om honom. Fastna inte i vardagen. Vad gjorde ni med varann när ni först träffades? Gör mer sådant. Och försök lära känna honom ännu mer. Man kan ju sluta lite grann att intressera sig för varann, och tro att man vet allt om den andre. Men när ni inte är med varann, fundera över vad han gör och hur han mår och vad han tänker på. Sen när ni ses, fråga en massa saker. Få honom att känna sig efterlängtad. :)

#12 Alltså även du sätter orden i mun på mig!! Hur kommer det sig att man tvivlar när man egentligen vet hur bra man har det, då? Vi blev ihop när jag var 16 och nu är jag 20. Alla andra åker ut och reser + fester ihjäl sig, de berättar om olika "flings", vem de snackar med nu, vem de dejtade då osv osv. Jag har liksom aldrig upplevt det där och kommer inte göra det heller vilket gör mig lite ledsen. Men som ni, och även jag skrev lite längre upp i den här tråden, vet att han är helt perfekt. 

Min kille grubblar aldrig heller… Hahah men hallå, du beskriver oss nu!!! Jag vill ständigt färga håret, möblera om och göra nytt. Du ger verkligen jättebra tips! Men när vi träffades så låg vi med varandra hela tiden, nu är det knappt en gång varannan vecka och det är för att jag, som egentligen är världens kåtaste person, är ointresserad. Får liksom inget sug. Men när jag väl får suget och vi väl gör det är det jättebra..

#7 Om du är så säker på att ni passar bra ihop, då gör ni antagligen det. :) Efter detta har blåst över så kommer du känna dig stabil i livet igen, och dessutom kunna säga att trots att ett förhållande går upp och ner så står du bredvid din man. Som är rätt för dig. Det låter inte som du har samma starka känslor gällande det här som jag hade. Jag är glad för din skull att du har allt det, trots oroskänslor ibland (det har alla). Jag hoppas jag kommer få uppleva det ni (och de andra som berättar i tråden) har. :)

#11 Så lite så. :)

Jag tycker ni ska sätta er och fundera över vad ni tycker är kul att göra, och se om ni hittar saker som båda finner roligt utanför hemmet, som ni kan göra tillsammans. :) Och har ni olika intressen, men som den andre inte testat på, så ge det en chans. Eller att ni helt enkelt väljer att testa något nytt tillsammans som ni inte vet om någon av er egentligen tycker om. :) Tror ni kan behöva aktivera er lite mer så ni inte fastnar i den trista vardagen. :)

Jag kan lova dig att det är överskattat att flirta med främlingar och ligga runt, om man nu inte är beroende av kicken det kan ge då. Det kan säkert vara kul en stund, men precis som du själv säger så kommer du säkert tröttna på det efter några månader, och vill du verkligen slänga bort ditt livs kärlek för ett par ligg eller ett par flirtar som inte betyder något alls efter att det är gjort? Jag tror inte det. :) Ta hand om er. Relationer måste vårdas, även de bästa. :)

Jag stadgade mig relativt sent i livet, så jag har haft den där perioden, med råge. Och vet du vad? Det var inte så roligt som man kan tro. Visst, det kan ge en tillfällig kick för självkänslan när man märker att någon är intresserad, och en nyförälskelse ger en större rent kemisk kick - men inget av det varar.

Däremot att träffa nya människor, göra roliga (och kanske knasiga) saker, festa (utan att flirta, tro mig, det går!) osv,  det kan vara roliga minnen att ha i bagaget, och också ett tillfälle att träffa människor som visar sig bli vänner för livet, så det tycker jag inte du ska gå miste om ifall du känner att du vill uppleva det.

#13 Vi har sex betydligt oftare än jag har sug för… men det är för att jag inser att det är en sån viktig komponent för att hålla ihop ett förhållande, så jag prioriterar det väldigt högt, även om jag känner mig trött och osugen. Och om man väl gosar ett tag så brukar suget komma. Så gosa mer, rör vid varandra mer, fantisera om honom när han inte är där. Hångla t ex är en sån grej man kanske gör när man är nyförälskad, men hur ofta sker det nu? Bestäm dig för att riktigt hångla upp honom ikväll t ex. Gå all in. :)

Vi matas ju med så mycket från vänner och media om förälskelser och flings, att bli kär. Det är inte lika mycket bombardemang om hur underbart allt är efter 4,10 och 20 år, om fördelarna med att lägga ännu en dag och ännu ett år tillsammans med den man älskar. Men jag tror verkligen att det du har är alldeles för bra för att ges upp. Men tänk om gräset är grönare på andra sidan? Allt det är egentligen ett tankesystem som handlar om att man aldrig blir nöjd. Man vill testa något nytt hela tiden, få en kick och uppleva förändring. Det är lätt att förstå tjusningen i det. Men å andra sidan finns en trädgårdsmästare som arbetar på sin tomt en hel livstid och gör den vackrare och vackrare och vackrare. Inga andra gröna gräsmattor kan klå det, och det märks i längden, när allt arbete bär frukt. Vem vill du möta en kris med t ex? Med din pojkvän eller en okänd fling? Vem vill du ska ta hand om dig om du blir sjuk? Vem vill du ska torka upp dina spyor? Vem vill du ska ta hand om dina barn?

#14 Ja, oss som par tvivlar jag absolut inte på utan vi är verkligen perfekta för varandra. Det är bara att alla andra i min ålder lever helt andra liv som gör mig osäker… 😕 Men vad gullig du är! Jag är säker på att du kommer få uppleva det. <3

#15 Ja, men jag vet verkligen inte vad det skulle kunna vara. Jag får klura vidare på det! :) Neej, precis som du säger känner jag ju själv att det inte är värt det… Vi har det ju så bra. Men precis som jag skrev till #14 här ovanför så blir jag så himla påverkad av alla andra. Tack så mycket!! :) 

#16 Åh, tack för att du säger det! Tycker att man  hör hela tiden att man måste leka av sig innan man stadgar sig men jag har absolut inte gjort det och det skrämmer mig lite grann. Men det där med att festa med kompisar kanske inte är en sån dum idé… Jag kanske helt enkelt ska prova på det.

#17 Grejen är att vi är väldigt mysiga med varandra. Vi gosar precis hela tiden, det är inte där skon klämmer. Dock har jag tappat suget nu när jag är deprimerad (har gått upp mycket i vikt också så självförtroendet är kasst, håller på att gå ner i vikt och har hittills gått ner 7 kg) så tror det har med det att göra också. När jag träffade honom vägde jag 60 kg och nu väger jag 76… Blä :P Jaaa, vi hånglar alldeles för sällan och de gånger vi väl gör det leder det till fantastiskt sex faktiskt. Hahaha. 

Precis som du nämner är jag en sån som ständigt vill ha förändring. Jag vill förändra min hårfärg, jag vill pierca mig, sen vill jag ta ut den… Jag vill vara blond fast sen vill jag vara brunhårig… Jag vill ut och resa och jag vill flytta till större lägenhet… Jag kan aldrig bara vara nöjd vilket såklart är otroligt synd. Tack för de fina orden! De gav mig en riktig tankeställare.

En tjej frpn min gymnasieklass lever fortfarande ihop med killen hon blev ihop med första året, dvs då hon var 16. Idag är vi 47, så visst flrekommer det, även om det är ovanligt. Jag var definitivt inte mogen för en lugn monogam långsiktig relation då jag var 20-22! behövde ut o "prova saker". Skulle inte kalla det någon lycklig tid, men upplevelserik och för mig nödvändig.

Jag är student och har varit i två olika föreningar och kan säga att de flesta har partner samt att det bara är ett fåtal som är aktiva och dricker mycket. Det är mest under nollningen (1-2 veckor) och sedan nån helg då och då på nån studentpub… De flesta fokuserar på skolan och umgås mycket med vänner utan alkohol. 

Så enligt mig så hade jag inte kastat bort det 🙂 De flesta singlar gör ju vad som helst för att hitta den rätta partnern, man blir ju ensam efter ett tag 😐

Och hade du verkligen klarat av att din nuvarande låg i famnen med någon annan och gjorde henne lycklig? Vem vet, du kanske blir väldigt olycklig och känner dig ensam utan partner?

Men så kan du ha de bästa åren i ditt liv 🙂 Beror lite på vad du gör det till

Jag skulle aldrig ha kastat bort något så bra för lite fest, flört och nya killar. Nu är jag visserligen inte den som gillar att festa mm, men jag tycker om att ha min stabila relation, vårt hem mm. Min sambo är min första och jag skulle inte vilja kasta bort det.

What if, det tror jag alla kan tänka mer eller mindre i perioder. Men man kan alltid förbättra och lösa saker i en relation också, göra nya saker ihop, börja med nya aktiviteter osv. Inget hindrar att du festar och lever ut med vänner, bara det att man inte letar efter killar, när man redan har en. :)

Däremot förstår jag de som vill leva ut själva några år också.

Lämnar du honom nu tror jag att du kommer ångra dig i långa loppet. Men det kommer du också göra om du inte tillåts "leva ut" också. 

Nu ska jag säga något kontroversiellt men som jag tror ni faktiskt vinner mer på i längden båda två:

Jag tycker det bästa vore om du helt enkelt kunde förklara det för honom och hoppas att han kan stå ut med att låta dig experimentera och pippa runt (om du behöver det) ett tag tills du har fått leva ur dig. M A O, jag tror ni båda skulle vinna på att bestämma er för att ha en helt öppen relation, i alla fall ett tag!

Visst det finns inga garantier för att ni kommer vilja fortsätta med varandra efteråt, du, eller han, kan lika gärna hitta en ny stor kärlek på vägen då. Men å andra sidan vore väl det bättre nu i så fall än om 10 år kanske? Men då har ni i alla fall varit öppna och ärliga emot varandra och kört med helt öppna kort hela vägen. Och möjligheten finns och är faktiskt ganska stor, att ni under tiden upptäcker hur bra ni har det med varandra och kommer att värdera det ännu högre i framtiden då.

För har ni gett varandra den friheten med öppenhet och ärlighet från början, då kommer ni att kunna lite betydligt mer på varandra i framtiden också. Eftersom ni vet att ni alltid är ärliga med varandra och hittade tillbaka och valde varandra igen även efter att ha provat på andra alternativ. Du vet.. när man på riktigt känner och inser att gräset inte är grönare på andra sidan.. då blir man trygg i det man har och i varandra. :)

Men tja.. som jag sade i början.. denna tanke med att se sin partner experinemtera runt och ha äventyr med andra är många som har svårt för att svälja så jag säger inte att det är lätt att acceptera för någon. Men om man klarar det har man enormt mycket att vinna i tillit och styrka i varandra och i relationen.

#19 Ja, sant. 

#20 #21 Du har rätt :) 

#22 Ja, det är ju svårt det där. 

#23 Ja, din idé har ju verkligen sina fördelar men jag känner min kille. Han skulle aldrig gå med på det, tyvärr 😕 Då tar han hellre en paus (där jag flyttar ut, och vi får träffa andra) och får se sen i framtiden om vi hittar tillbaka till varandra.  Sedan vet jag inte hur jag skulle känna för det. Menar du att vi ska få ligga med andra, men ändå sova i samma säng?

sova i samma säng eller inte beror ju helt på hur ni båda själva känner iför det hela. Men i stort sätt ja… i alla fall inte bryta upp och flytta isär då det förstör mer än hjälper bygga tillit till att båda verkligen är ärliga hela vägen. Men jag förstår också förstås din killes känslor helt och fullt! Det är inte lätt att släppa den man älskar fri. Samtidigt är det den största kärlekshandling man kan göra.

Älskar du en fågel, håll den inte i bur utan låt den flyga fritt, älskar den dig lika mycket kommer den tillbaka till dig!❤️

#25 Vad fint skrivet. Min pappa har alltid sagt det citatet till mig när jag varit svartsjuk på min kille… Älskar du någon, släpp den fri. Kommer han tillbaka är han din, om inte, har han aldrig varit det. 😐

Åh jag hade aldrig valt singellivet framför det du beskriver! Jag är 22, har varit singel de senaste tre åren och även om jag trivs ganska bra med det så hade jag valt ett stabilt, kärleksfullt förhållande varje dag. Jag tycker det är jättekul att var ute och festa, men hela den här grejen med att ragga och "leva livet", innebär bara drama och ångest för mig. Mina absolut roligaste utekvällar är dom som bara spenderas med vänner :)

#27 Jag har bara festat en handfull gånger i mitt liv, och precis som du beskriver kände jag också ångest inför det med allt drama och "dagen-efter" snacket. Om jag fick höra av någon att någon tyckte jag var så himla full fick jag ångest direkt och tänkte "gjorde jag något konstigt, gjorde jag fel" etc. etc. Så kanske är det livet inte något för mig ändå… Men jag vet ju inte det eftersom jag inte kan prova. Jag vågar inte bli full på krogen för jag är så rädd att jag ska vara för flirtig eller så med andra.

#28 Men man kanske inte måste festa så man bli så full att man inte vet vad man gör? Oavsett om man har partner eller inte :)

#29 Du måste missförstått min text, det var inte så jag menade. Och det handlar inte om att bli så full att jag inte vet vad jag gör, utan det handlar om att jag bara ska bli lite halv-lullig och inse hur kul det är och låta mig flirta med andra människor.

Alltså gå ut med dina kurskamrater och festa borde du ju få och kunna göra ändå för din sambo. Flirta med för den delen. Det är när det kommer till beröringar man kan förstå om han har svårt med.

Men att bara ge och ta emot bekräftelse på att en person är rolig,trevlig eller attraktiv ser i alla fall jag ingen skada i.

Nu har jag inte pluggat på högskola/universitet men jag stadga mig när jag var 17år och min partner var då 21år. Idag 5 år senare har vi vart gifta i drygt 2år och har en dottern på 9månader och även sen 2år tillbaka har vi egen gård med djur. Jag skulle aldrig ge upp en sån relation du beskriver att ni har, gräset är sällan värst mycket grönare på andra sidan… Du kan gå ut och leva studentliv ändå om du vill till en viss gräns, enda du inte "kan" är att hoppa i säng med ett ragg från krogen.

#31 Min sambo har inte uttryckt att han inte vill det, utan det är för MITT samvetes skull. 

#32 Åh vad mysigt!! Men jag blir påverkad av alla andra också - min killes kompisar säger "första kärleken håller aldrig" och så. :( Men jag förstår verkligen era poänger. Det jag har är jättefint.

Kan du inte hitta motivation i att visa alla tvivlare att man visst kan hålla ihop och vara lyckliga tillsammans, även om man är varandras första!? :-D Var stolt över det ni har.

Ja festa går ju att göra trots partner :) jag och min kille har aldrig haft problem med lite oskyldigt flirtande heller.

#33 mina föräldrar har vad jag vet aldrig haft någon annan än varandra. :) De blev tillsammans när min mamma var 16 och farsan 18. I år fyller de 59 och 61 och lever fortfarande tillsammans. :) Så visst går det. Det handlar snarare om att det inte är alla som hittar den rätte på första försöket, många gör det aldrig. Det plus att veta hur man vårdar kärleken så den håller livet ut. Finns ju inga garantier för att det andra eller det sjätte förhållandet ska hålla heller. Så lyssna inte på de som säger att det inte håller med första kärleken.

Jag och min pojkvän blev tillsammans i slutet på högstadiet 2011 och är fortfarande tillsammans nu 4år senare. Vi båda ska studera vid högskolan och planerat att bo tillsammans nu med.

Skulle inte kunna tänka mig att byta bort honom mot nåt annat

#34 Jooo 🙂

#35 Får ge det ett försök! 🙂

#36 Vad fint! Mina föräldrar blev också ihop tidigt, när mamma var 17 dock var pappa 22. Men de har varit gifta i 30 år i år och är fortfarande lika kära i varandra… Tvekar på att de bara legat med varandra, men de har i alla fall hållit ihop väldigt länge 😊

#37 Åh,  samma  här! Våren 2011 träffades vi, och då skulle jag precis sluta nian. Min kille skulle precis gå ur ettan. 

Alltså, egentligen vet jag ju allt som ni alla säger men ibland känns vardagen bara så himla tråkig. Men vi har väldigt bra kommunikation (jag har berättat alla mina tankar för honom till exempel) och han är väldigt förstående och snäll med mig. Jag lovar att uppdatera er om några månader om hur det har gått för oss! Om vi lyckas hålla ihop eller inte.

Du fick ett förslag om att ett öppet förhållande  o kanske kunna ligga tillsammans i samma säng  som din kille efter att du kanske legat med en annan timmar före, men din kille var emot det. Jag har full förståelse för att han inte vill ha någon som nyss har knullat med en annan i sängen.

Om ni tar en paus och ni flyttar isär så finns det en chans att han/du träffar en annan och vill avsluta ert förhållande, skulle du klara av att se honom med  en annan, med vetskapen att det var du som drev igenom att ni skulle "prova"  ett kravlöst  förhållande ett tag.

Vad du än gör, gå inte bakom ryggen på din kille och var otrogen, det skulle troligen förstöra allt för er.