Osäker i mitt förhållande
Hejsan! Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 2 år, men nu har jag börjat känna att jag kanske älskar honom mer än vad han älskar mig. Till exempel om han ska umgås med sina kompisar och deras flickvänner ska med frågar han aldrig om jag vill med, han har väl sagt någon gång "Du får väl säkert följa med" men då känns det ju inte direkt så trevligt att följa med. Han frågar aldrig om jag vill följa med dom ut. Vissa gånger när vi har planer om att träffas och hans vänner ringer honom och frågar om han vill följa med dom hänger han hellre med dom. Han kan då säga att vi ses ju senare eller det är ju inte som att vi aldrig kommer ses igen. Självklart får han umgås med sina vänner men det sårar mig när vi redan hade planer om att träffas eller göra något och så är det som att något bättre dyker upp och han skiter i mig. Jag har tagit upp det med honom och han tycker det inte gör något om planer ändras eller så säger han att det inte verkar som att jag tycker om att han har kul.
Det känns alltid ut som att det är jag som liksom frågar ska vi ses i morgon eller så, jag har också tagit upp det med honom att det känns ut som att det bara är jag som försöker umgås eller så. Men det tycker han inte stämmer. Jag vill gärna ha kontakt under dagen och smsa eller något, men han är inte så bra på att smsa då han liksom glömmer att han fått sms. Det kan ta timmar innan jag får svar men när jag är med honom och hans vänner smsar så svarar han direkt ibland. Han har även sagt att han tycker att jag ringer för mycket så det har jag slutat med.. Jag menar förlåt mig att jag prata med dig under dagen. Om han ska hem till mig så kommer han alltid jätte sent på kvällen då hinner man ju liksom inte umgås.. Nu har jag fått körkort (är 18 han också) och då har det blivit mer att jag kommer in och hämtar honom bara för att jag vill umgås mer på dagen också.
Det känns heller inte ut som att han bryr sig om vad jag tycker, han bryr sig inte om att vi har planer. Sen i början av vårar förhållande pratade vi om dom här fest resorna eftersom en utav hans vänner skulle på en. Då sa han att han inte tyckte det var okej att åka iväg med sina vänner på en sån extrem festresa om man var i ett förhållande. Vilket jag håller helt och hållet med om, men ändå så åkte han iväg på någon skidresa med sina vänner och dom söp hela veckan. Han brydde sig inte om att jag inte direkt tyckte det var okej, dels för att det var i Frankrike och vad som helst kan hända och dels för att han sagt innan att han inte tyckte det var okej att göra sånt när man är i ett förhållande. Vi ska åka till London och han har sagt att han måste spara så att han har bra med pengar i London men nu ska han och hans vänner åka någonstans på en festresa. Så frågade jag om han inte skulle spara till London så vi kan ha kul. Hans svar var: Jag ska åka.
Tar jag upp det så blir han lite irriterad och det blir liksom mitt fel känns det ut som eller så förstår han inte vad jag pratar om för att jag antar att han inte ser det som ett problem. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra och jag hoppas verkligen att någon orkat läsa igenom allt. Det känns verkligen skönt att få ha skrivit av mig!
Jag tycker att det låter som om han inte är rätt för dig. Så där ska det inte behöva vara.
Låter lite som en idiot i mina öron.. Det är inte rättvist mot dig att han gör så, jag skulle gjort slut om jag vore dig, men det är självklart dina handlingar, lycka till! 😇
I'm out 
Killen tar dig för given. Verkar omogen och självupptagen.
Tack så mycket för era svar, ska prata med honom ikväll och se vad som händer… Jag hoppas ju självklart att han förstår vad jag menar och han är villig att försöka ändra sig lite..
Jag skulle tagit och snackat ordentligt med den här killen om jag vore du. Om han vägrar att prata så skulle jag inte ha så många alternativ kvar.

Jag hade gjort slut med en sådan idiot. Du förtjänar bättre.
#4 Ändra sig mer än lite. Men det kommer att krävas en del… jag var lite likadan mellan 20-25 som din kille. Jag var guds gåva åt kvinnorna och mina vänner. Lite så… sedan växte jag upp.
Jag skulle bara vilja säga att jag pratade med honom igår kväll.. Ja jag vet väl inte riktigt vad jag ska säga på hur det gick. Jag förklarade tex att det sårade mig när han sa att han tycker att jag ringer för mycket, vilket det verkligen gjorde jag menar jag förstår inte varför han inte vill ha kontakt under dagen. Han sa att det inte verkar som att jag uppskattar när han är ärlig.. Sedan tog jag upp det här med att det känns ut som att han väljer det roligare när han skiter i våra planer och är med sina vänner istället. Han sa att han är impulsiv och att det inte var rättvist eftersom det är fler gånger han tackat nej till att göra saker med sina vänner för att han ska va med mig, än vad han sagt ja till sina vänner. Detta vet jag inte om är sant eftersom han inte brukar berätta sånt att hans vänner hade planer men han är med mig istället. Vilket jag sa till honom och han sa att han bara inte tänker på att berätta det. Vilket jag antar kan vara sant eftersom det är mycket han glömmer att berätta till sina föräldrar osv.
Sedan sa jag att det inte känns ut som att han bryr sig om vad jag känner eftersom han gör ju dom här grejerna och det sårar mig. Då sa han att jag vill ändra honom så allt passar mig.

Han vänder allt till att det är dig det är fel på och tar inget som helst ansvar för ditt mående. Så gör man inte i ett hälsosamt förhållande.
#9 Nej jag vet men är det inte sant då? att jag försöker ändra honom så det ska passa mig? Jag blir så osäker när det kommer till sånt här och det känns alltid ut som att det är mitt fel och att jag ska säga förlåt..
#10: Vill han ha dig ska han ändra sig för sin egen skull. Ändrar han inte sitt sätt tycker jag att du ska göra slut. Du behöver inte ställa något ultimatum, bara fråga om han har bestämt sig för att inte ändra på sitt sätt.

#10 spelar det egentligen någon roll? Du mår inte bra i relationen och han är inte beredd att göra ngt så att du mår bra.
Han är uppenbart för säker på dig. Du är alltid tillgänglig och för snäll. Sluta jaga honom vilket bara förvärrar saker. Säg till honom att om du inte ger mig den tid och respekt jag förtjänar så kommer jag hitta någon annan som ger mig det.
Det här kan låta taskigt, men jag tycker att det låter som att du kväver honom. Man måste faktiskt inte smsa varje dag, och inte heller ringa varje dag. Han måste få ha ett eget liv och åka på suparvecka i Frankrike med sina vänner om han vill, utan att få höra massor av gnäll om det.
Ge honom lite frihet, kan du inte det så kanske ni är rätt för varandra.
/ Vanja
Sajtvärd på Politik I Fokus.
Det är ganska uppenbart att detta inte är frihet utan självupptagenhet från killens sida. Frihet är att kunna ge till varandra, utan att kräva något tillbaks. Men han tar enbart utan att ge. Du är inte hans prioritet vilket du ska vara. Han står inte fast vid sina ord, han osynliggör dig, kommer med lama ursäkter etc.. Saker ett barn gör, men inte en man. Han har noll koll och kommer aldrig fatta förrän du sätter ned foten och säger ifrån. Inte säkert han kommer fatta då heller men då har du försökt. Mitt råd är att konfrontera honom med ett ultimatum och börja träffa andra (ej sexuellt) så att ditt fokus inte är inställt på honom 24 timmar per dygn. Du måste sluta med att vara hans dörrmatta och mamma. Du förtjänar det bästa inte det näst bästa.
Du Froggiii hur jävla jobbigt det än låter så tycker jag du ska ta tag i alla dina tjej polare som du har eller göra något annat en hel månad, inte höra av dig, inte bestämma något på ditt initiativ med honom… säg inte att du tar "paus" från att vara drivande i relationen utan va bara benhård emot dig själv och håll sms fingrarna i styr (även allt annat) se vad som händer.
Kolla hur han reagerar, antingen så blir han väldigt medveten om situationen eller så har du det som ett statuerande exempel på att du inte tycker han verkar specifikt intresserad av att umgås.
Han tycker du är tjatig, va då helt "otjatig", ge honom äckligt mycket "space" och se vad han har att komma med, att inte ses eller höras på en månad (om det nu skulle bli så) är fullt tillräckligt för att jag skulle bli sjukt förbannad.
Tack så mycket för era svar det får mig att må bättre! Jag får verkligen sätta ner foten nu, eftersom jag inte är hans prioritering så kan inte han va min heller. Så får jag se vad som händer! Nu får faktiskt han ta initiativ om han fortfarande vill vara tillsammans med mig.
Jag har pratat med honom om allt det här och antingen svarar han att det är bara så det är, jag vet inte vad jag ska säga eller vart vill du komma med det. Han verkar ju inte direkt så villig att vilja lösa problemet. Så jag får se vad som händer.. Han kanske inser att han måste göra något nu när jag tar avstånd..
Hoppas det fungerar och han kommer på bättre tankar! Annars kan ett bra sätt att ta upp diskussionen vara att säga att ni inte verkar ha samma syn på vad ett förhållande innebär och i samband med det fråga honom hur han tycker att det ska vara.
Hur har det gått Froggi?
#19 Just nu går det ganska bra, jag har försökt så gott jag kan att det inte bara är jag som ska ta tag i grejer om när vi ska umgås osv. Vi har pratat om allt igen och det verkar som att han förstår mer nu när jag inte orkar vara den som tar initiativet hela tiden. Men som om det bara håller en liten stund med att han försöker mer är väl bara att vänta och se… Men jag tycker att vi har haft en ganska bra period så jag hoppas att det blir bättre och bättre! :)
Låt honom inte falla tillbaka i gamla vanor tycker jag.
#21 Ska verkligen försöka mitt bästa!!