Man pratar med partnern om det! 👍

# Inte så roligt kanske att höra att sin flickvän är avundsjuk på en. Och inte varje gång man pratas vid heller. Jag är avundsjuk på honom hela tiden och mår dåligt för att han har jobb, vänner och roliga intressen och inte jag.  Han skulle nog göra slut rätt snart om jag tjafsade om detta varje dag i telefon eller varje gång vi ses.

Bara för att man pratar om det behöver ju inte det betyda att det blir tjat eller att han tröttnar. Det är ju så här du känner, och ni kanske kan komma på något tillsammans för att förbättra situationen.

Är man ett par är man ju också ett team. Då hjälps man åt, stöttar och pushar varandra och finns där för varandra.

Det som är grejen, det är viktigt att du tar upp detta och berättar hur du känner. 
Jag tror, att om du får lätta på dina känslor och få ut all "skit" du bär inom dig så blir det nog lättare för dig att börja arbeta på problemen, för visst vill du inte ha det såhär? 
Har du väl fått ur dig det så tror jag att du kommer "tjafsa" mindre om det, eller är du rädd för att det istället skall förvärras när du väl släppt på trycket?

Om ni har en stark och tillitsfull relation till varandra så bör han inte ta illa vid sig av dina känslor. 
Viktigast är att ni pratar om det och försöker komma på en plan på hur ni ska gå till väga. 
Vill ni ha kvar varandra och då se till att du jobbar med dina problem eller ska ni gå skilda vägar där risken är stor att du får liknande problem i nästa förhållande?

Oavsett, så tycker jag att du ska rannsaka dig själv och ta tag i dig själv ordentligt. 
Du kan ju inte gå hela livet och "dra" hemma. Något måste du ju hitta på förr eller senare.

Jo, han stöttar ju mig och försöker komma med ideer på nya potentiella intressen, men det är ingenting som jag är intresserad av. Jag tycker dock att hans intresse verkar jättekul, men är tyvärr inget jag kan börja med., så då är jag avundsjuk på det med.  Han säger att han själv minns hur jobbigt det var att vara arbetslös, så han försöker ju verkligen stötta mig och är  jättefin mot mig.  Men jag kan inte med att tjata om min avundsjuka varenda  gång vi pratas vid. Jag skulle själv tröttna på en sådan partner.

Jag har alltså pratat om det förut med honom, men det hjälper mig inte., utan varje gång vi  pratas vid så mår jag dåligt över att han har jobb, vänner och intressen och inte jag.  När jag haft jobb så har jag varit avundsjuk för att han har vänner och intressen,, men nu när jag arbetslös så har avundsjukan blivit kraftigare,  så att jag inte kan tänka på något annat när vi ses eller hörs.

Vågar du inte ta upp saker som du mår dåligt av med honom låter inte det som ett bra förhållande. Man måste lita på varandra och kunna stötta varandra

Och varför skulle du tjata? Säg det en gång, men säg det ordentligt.

Okej, det skulle alltså se ut så här:

Måndag kväll telefonsamtal: - Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Tisdag kväll telefonsamtal: - Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Onsdag kväll telefonsamtal:-  Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Torsdag kväll, telefonsamtal: - Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Fredag kväll, telefonsamtal: - Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Lördag och vi förhoppningsvis träffas, men inte alltid pga hans intressen som tar hans tid: - Hej, hej hur är läget?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Söndag och vi förhoppningsvis fortfarande är ihop, men inte alltid pga hans intressen som sagt: - Hur mår du idag?  - Jag mår jättedåligt över att vara arbetslös och ensam och inte ha några intressen eller vänner och är avundsjuk på dig för att du har allt.

Jag tycker inte du ska prata med din partner, jag tycker du istället ska prata med någon utbildad. Kanske flera, kring ditt mående, kring ditt arbetssökande, kring hur du kan hitta sätt att bli mer aktiv.

#8 men varför måste du ta upp det varje dag? Ta upp det en gång och säg att du känner så varje dag istället?

Som någon också har skrivit här så borde du kanske prata med någon professionell.

Det är inte hälsosamt att gå omkring och vara avundsjuk sådär. Jag förstår inte heller hur man ens kan gå omkring och vara avundsjuk på sin partner. Jag tycker att det faller mig själv naturligt att vara stolt över min partner. Han har många fina vänner och jag ser till att uppmuntra honom att hålla kontakten med dem. Själv har jag endast en handfull med vänner.

Angående hobbier och liknande så är både han och jag aktiva med våra egna intressen. Jag är inte avundsjuk på honom överhuvudtaget även om han har mera aktiva hobbyn än vad jag har. Jag själv föredrar att gymma, lägga pussel, läsa, rita, se på serier och så vidare medans han är med i scouterna och är upptagen varje helg.

Om du vill ha en hobby får du bara aktivt söka upp en istället för att gå hemma och vara avundsjuk. Börja rita, börja dansa där hemma, lägga pussel, läsa böcker osv. Det finns ju massor som man kan börja på med om viljan finns. :)

Du har pratat med honom och jag tror att han förstår ganska bra hur du känner, trots att du inte tar upp detta jämt. Jag tror det är bra att du inte pratar om detta så ofta, men honom. Det är verkligen inte lätt att hantera att någon annan är avundsjuk på en, i alla fall inte om personen också säger det.

Däremot tror jag att du ska ge dig själv tillåtelse att känna som du gör. Det är klart att du är avundsjuk! Vem hade inte varit det i din situation!? Det är helt okej att känna som du gör, det är inget konstigt. Men hur vill du känna?

Jag tror att många gånger när vi verkligen accepterar de känslor vi har och ger oss själva tillåtelse att känna dem fullt ut, så kan vi sedan gå vidare och hitta ett nytt förhållningssätt. T ex tacksamhet att du har en sån fin pojkvän som stöttar dig och att han inte är i samma situation som du.