Hade jag varit i din sits så hade jag skaffat hund iallafall. 
Jag har själv hund just nu och en av mina närmsta vänner är superallergisk mot honom men vi umgås ändå, hon äter sina allergitabletter och det funkar bra. 
De har dessutom hemma hos henne en Bichon havanais som hon tål bra. 

Rädslan kan man träna bort, antar att du tänkt skaffa valp? 
Vänj både din vän och valpen långsamt vid varandra, perfekt passivitetsträning för din valp också. 

Sen måste jag inflika att det finns allergivänliga hundraser också, beror lite på vad din vän är allergisk mot. 

Min sambos systers man är supermegaallergisk mot pälsdjur men de har själva en lagotto, sambons mamma är superallergisk (hon klarar av kortare stunder med min schäferkorsning) men tål lagotton bra sålänge hunden inte slickar på henne. 
 
Allt går att lösa!

Jag hade skaffat hund. I slutändan är det ditt liv och du måste göra vad som är rätt för dig.

Min bästa vän har en hund som är, låt oss säga ouppfostrad, och som inte alls klarar av att vara i närheten av mina katter. Men vi får det att funka. Om de är här en kortare period så håller vi djuren åtskilda och ska hon sova över får hennes man ta hand om hunden. Man hittar sätt att lösa det på om man vill.

Kolla runt på "allergivänliga" raser som hon kanske tål bättre? Mitt ex med extrem allergi mot alla pälsdjur klarade av rasen Basenji, den har ingen underpäls, fäller inte mycket alls och är en väldigt speciell hundras som man kan ha mycket kul med.

Du måste tänka på dig själv.  Ni kan träffas utan hunden om det är så illa.

Som många säger så finns det vissa raser som vissa allergiker tål bättre. Det där är dock ganska individuellt ändå. Vissa tål inte hundar oavsett ras och att de ska leva på allergimediciner när de är hos sin vän är inte riktigt schysst heller då allergier kan bli värre om man utsätter sig för det man är allergisk mot. Dvs din vän kanske kommer bli tvungen att ta starkare mediciner pga det. I vissa fall går det dock tvärt om. Hade en kompis när jag och min bror var små som var gräsligt allergisk mot katter. Men vår katt träffade han så ofta så han blev immun mot just den katten. Andra katter dog han nästan av att träffa. Klart du ska ha en hund om du känner att du kan ta hand om en. Bara en liten grej. Om ni ska ses hemma hos din kompis utan hunden… Hur många timmar handlar det om? Vem tar hand om hunden då osv?

Jag tycker att du gott kan skaffa hund. Det är ju inte som att ni bor tillsammans. Men det kommer förstås att innebära förändringar i hur ni umgås med varandra och det måste ni båda kunna acceptera.

Om ni ska träffas utan hunden så är det ju sen viktigt att du faktiskt har någon som kan se efter din hund under den tiden.. Hundar ska inte vara ensamma hemma en längre stund. Har du tänkt på den saken?

Det gäller bara att förklara för din vän hur det står till och om hon inte kan förstå dig så kan hon inte vara en särskilt bra vän. En vän ska faktiskt kunna förstå om man vill ha ett husdjur.

Du kommer att hamna i sorg hur du än gör, skaffar du hund kommer du att sörja efter 11-15 år när hunden går bort, och tro inte att den är bara att ersätta med en annan hund.

Du kommer också tappa den nära vänskapen med din väninna och sakna den.

Skaffar du inte hund kommer du att sakna den glädje det finns i att ha hund och din dröm kraschar.

Är inte avundsjuk på din situation

Det är klart att du ska skaffa hund.

Det bästa du kan göra är väl att redan nu börja prata om det så kan hon vänja sig vid tanken. Hon kanske tjurar ett tag men det ska bästa vänner knappast göra för länge för då är det ingen större vänskap att prata om.

Det finns massor av möjligheter att umgås ändå.

OM du verkligen älskar din vän kan du engagera henne i ditt val av hund och berätta för henne hur mycket hon betyder och att du inte vill att er relation ska ändras.

Ni kan kolla på raser tillsammans som anses allergivänliga och ta med henne när du träffar uppfödare. På så vis kommer din vän förstå hur mycket hon betyder för dig. =)

Lycka till!!

En bra vän sätter väl ändå sin kompis lycka före sin egen bekvämlighet? Vist kan man bli lite besviken över att umgänget ändras men det kan en vuxen människa ta.

Jag hade skaffat ändå. Mitt hem. Så tänker jag i alla fall. Man kan omöjligt anpassa efter alla andra. Går alltid att ses på andra ställen osv :)

#9 Myt ang allergivänliga raser samt att detär väldigt olika från person till person vilka raser man tål och vissa tål även bara vissa individer och inte vissa raser. Så kan vara svårt. Samt att det är ju TS som ska ha hunden, så ska ju passa TS främst.

#10 Det är upp till var och en att värdera sina vänskapsrelationer..men jag hade gjort så! Jag behandlar mina vänner såsom jag hade velat bli behandlad, men ändå helt villkorslöst.

Jag har en högt prioriterad dröm om att skaffa en orm, men jag har en mycket nära vän som får panikattacker av bara synen av dem. Så för att jag älskar och respekterar henne så pass mycket, så jag låter bli att skaffa en orm.

Det är såklart inte i alla fall livsavgörande att skaffa sig ett husdjur. Men du hade heller inte gett en nötallergiker en fika/mat med nötter i?
Pälsallergi är mycket obehagligt och irriterande, så det är klart att hon önskar göra allt för att vännen ska trivas och kunna vara hemma hos henne!

#12 Fast det är ju verkligen inte jämförbart, enligt mig alla fall. Sånt kan man undvika,likaså undvika att kompisen träffar ens husdjur.

Och jo djur kan vara livsavgörande för vissa personer på sätt och vis. Kan vara stöd i vardagen, för måendet och mycket annat. 

Vänskap är väldigt viktigt men man kan som sagt inte anpassa efter exakt alla heller och finns alltid lösningar

Låt säga att TS träffar en kille och blir sambo. Då ändras kanske TS vänskapsförhållande med kompisen också blir annorlunda för då kanske kompisen inte kan komma och sova över så ofta som förr.

Livet ändras och man utvecklas och bra vänner blir kvar bland förändringarna fast man kanske umgås på andra sätt.

Skaffa hund om du vill ha hund. Ni kan träffas när hunden inte är med.

#12 Men livet ändras ju hela tiden. Jag kan ju inte leva mitt liv så att mina vänner blir nöjda, jag måste ju leva mitt liv så att jag blir nöjd.

Jag håller på att skaffa hund, eller ja jag letar efter en bra uppfödare för tillfället. Men det skulle inte falla mig in att välja hundras så att den skulle passa någon av mina vänner. Min hund måste ju passa in i mitt liv, den måste ju passa in i vad jag vill använda den till och hur jag vill att den ska vara. Självklart kan en av kriterierna vara att den ska funka tillsammans med kompisen men det skulle inte vara det viktigaste.

Om min kompis sa att hon bara accepterar pudlar och om jag skaffade något annat än pudel så skulle hon säga upp vänskapen så skulle jag verkligen fundera på om det är en vän jag vill ha kvar i mitt liv. Inget ont om pudlar men det är verkligen inte en hundras som passar mig. Jag skulle aldrig få för mig att ställa krav på min väns livsval. Oavsett om det handlade om hundar, katter eller pojkvänner. Sedan att man kan ha åsikter är en helt annan sak.

Om du väldigt gärna vill ha en hund och vet att det kommer att funka på alla andra sätt tycker jag också du ska göra det. Men gör det inte med inställningen att din kompis säkert kommer att tåla hunden om du skaffar en viss ras, eller kommer att kunna ta medicin och vara hos dig ändå. Det är verkligen långt ifrån alla sånt funkar för!

Din kompis kommer förmodligen inte att kunna vara hemma hos dig. Om hon är mycket känslig kommer hon inte heller att kunna träffa dig när du har hundhår på kläderna, vilket du kommer att ha en stor del av tiden. Du kommer att behöva tänka på att ha rena kläder som inte har varit i kontakt med hunden, du kan alltså t.ex. inte klappa hunden lite grann innan du går.

Du kommer alltså att behöva tänka jättemycket på vad och hur du gör, för att kunna träffa din kompis utan att göra henne sjuk. Hur väl du klarar det skulle i alla fall jag ta som ett bättre mått på hur viktig vänskapen är för dig än om du skaffar hund eller inte.

Vill du ha hund tycker jag att dus ska skaffa en hund. Nu vet jag inte till vilken grad din vän är allergisk. En sak om det vore en sambo som var allergisk.

Alla i min närmsta familj är allergiska mot katter men inte jag. Den tid jag spenderar i mitt hem utan min familj är så pass mycket större att jag valt att skaffa katter ändå. Det fungerar utmärkt att umgås hemma hos dem, på restaurang på stan eller i min sommarstuga.

#12 Förstår inte hur du tänker, jag äger hund det är en livsstil något som är superviktigt för många människor, har man en hobby ett intresse ska man då sluta med det för att ens vän inte klarar det/är allergisk? jag tycker inte det, som vuxen får man anpassa sig efter sin omgivning  mitt syskon är svårt allergisk och har flertal vänner med hund, han kan inte komma hem till dem men dem kan komma hem till honom och så kan dem gå ut m.m det är inget han har att bestämma över. Vänner kan vara en stor del av sin vardag men i slutet av dagen så har man sin egen tid och då kan ett djur vara väldigt viktigt, ska man sluta med en viss färg för ens kompis stör sig av den? eller ska man sluta med en viss maträtt? om ens vän är allergisk ska man väl inte sitta o äta nötter bredvid men när man är hemma kan man göra det osv, du förstår.

#5 En ensamhetstränad hund ska lätt kunna vara själv ett par timmar då och då när man träffar sin vän, men en valp tränar man ju och då kan det bli svårare första tiden om man inte tar en vuxen omplacering!

Och TS skaffa hund, det är ditt liv och det går att lösa. Vänner kan vara en stor del av ens vardag men du har egen tid att ha hand om också och djur är riktigt underbara! ni kan väl ses hos henne eller utomhus m.m :)