Det beror väl på honom är han muslim som följer reglerna till pricka, eller är han en som knappt följer dem.

Men som du säger så är det nog tyvärr många som det går illa för, då en del tror att de äger kvinnan efter giftermålet och får göra vad som helst. Men det beror ju självklart på din pojkvän- blivande man hur han är, tyvärr så ändras väl en del efter giftermål !

Försök diskutera med honom, och fråga hur skulle du reagera om tex detta händer. Vem bestämmer om uppfostran av er kommande barn ? Vill han att du ska konvertera till islam ? Får du fortsätta åka ensam till dina vänner även efter giftermål ? Kommer du få gå själv ut och göra saker själv utan förkläde?

Hur är hans närmaste familj ? Deras beteende kan säkert ge dig en god vägledning.

Det finns flera bra frågeställningar som du kan diskutera med honom för att känna lite på hur hans inställning är till de sakerna som är oroande!

Har ingen personlig erfarenhet alls, det är bara min åsikt. Så jag kan inte råda till något !

Förstår inte riktigt vad det är du efterfrågar? Ska du konvertera?

Om du känner osäkerhet så ställ alla dina frågor till honom om hur hans bild ser ut av äktenskapet. Hur ska ni leva? Hur skulle det vara anorlunda än att gifta sig med svensson? Vad tänker och tycker du om det?

#2 Nej jag ska inte konvertera. Men tänkte om någon här har varit med om liknande.

#1 Han har sagt från början att han kommer aldrig tvinga mig att göra något jag själv inte vill. Vad jag förstått så kommer väl detta lite från hans mamma med, det är viktigt för honom. Men han har också sagt att ingenting kommer ändras. Jag kommer inte ha ngt jag förväntas göra, eller ngt sånt alls. 

Som jag förstått det så är detta för hans tro, att han ska göra rätt för tron. 

Så han håller väl inte direkt hårt vid sina traditioner. 

Ursäkta om det blev lite rörigt :)

Vad är det som skrämmer dig? Giftermålet eller att han tillhör en annan religion?

#3 Absolut, Du har rätt, och vi kommer såklart prata om detta igen. 

#4 Jag är rädd att jag ska "binda" mig till något. Svårt att förklara.  Denna sidan av religionen är ny för mig. och som sagt, läst och hört vissa av dessa skräckhistorier, nu tror jag ju såklart verkligen inte detta om honom. 

Att han är troende och har sin tro är absolut inget som stör mig :)

#6 - Vill du inte gifta dig (vilket ju är att binda sig) så ska du självklart inte göra det! Fråga honom vad det kommer innebära för dig, varför är det viktigt för honom, vad har du att säga till om osv.

#7 För honom är det viktigt så att han inte ska leva i synd. 

Binda mig på så viss ser jag inte som ett problem, var nog lite otydlig sist. Med binda mig menar jag att binda mig till ngt jag sen kanske inte kan ta mig ur. 

Men att gifta mig så ser jag inte som ett problem. 

När frågan kom upp så är en hel tankeverkstad igångsatt i skallen. 

Så detta är väl egentligen att jag vill bolla med ngn och ifall ngn själv har varit i samma sits.

#8 I sverige får man skilja sig.

Men jag finner det märkligt att han får gifta sig med en otroende.

En nära släkting konverterade för att kunna gifta sig med sin fru.

Eftersom muslimer är religiösa i lika varierande grad som kristna .. Så hänger det ju helt på på vilket sätt din käreste är religiös. vad är det som skrämmer mer konkret? Vad är det för skräckhistorier du hört?

#9 Jo de är klart.  Den biten är jag inte väldigt insatt i, så han får inte gifta sig med en icketroende?

#10 Vad jag upplevt så är han inte väldigt religiös, han följer såklart vissa av traditionerna. 

Att Kvinnan sen ska tvingas till att t.ex. konvertera och liknande. Nu är det kanske på en helt annan nivå. Som sagt tror jag verkligen inte detta om honom, men det är väl lite det som jag ändå tänker lite på.

#8 - Det låter som att han är väldigt djupt troende då han anser att ni lever i synd. Inom islam är det också syndigt att skilja sig, är det något du är beredd på i så fall?

Jag har fått katolsk uppfostran där det också är viktigt med giftermål om man ska leva tillsammans. Dessbättre har jag frigjort mig från detta synsätt för länge sedan. Men jag ser i min brors familj hur de håller på traditioner.

Min ena dotter är gift med en sekulariserad muslim, det funkar så där, men det beror inte så mycket på att han är muslim utan på att han studerar och är stressad inför alla tentor som han vill lyckas med. Så min dotter ansvarar för mycket hemma trots heltidsjobb, tur att de inte har barn ännu.

När jag var student på 70- talet var ibland avundsjuk på en granne som var gift med en tunisier. Han var så trevlig och hjälpsam i mycket högre grad än min fd man (svensk och medlem i Svenska kyrkan). De föreföll mer jämställda än vi, tyckte jag. Men detta varade tills de fick barn, en son, då blev han mycket bestämd vad sonen skulle heta och hur han skulle fostras. Vad jag minns var hon inte så glad längre. Men jag har muslimska bekanta som fungerar väldigt bra, är vänliga och hjärtliga mot sina söners svenska fästmör och sambor.

Så man kan inte förutsäga i förväg hur det blir. Jag tror att det är viktigt att ha en överenskommelse innan man gifter sig. När man är kär tycker man att allting går att lösa. Men detta kan man behöva avtala. Äktenskap är som ett företag. Om någon drar ett tungt lass medan de andra tar lätt på saker och ting kan det gå illa för företaget som konkursar till slut.

Mitt råd är att du ska ta reda på så mycket som möjligt om hans värderingar innan du binder dig. Har ni liknande värderingar i viktiga frågor då kan detta vara en bra startpunkt.

En muslim får INTE gifta sig med en ateist. Däremot har jag för mig att dom får gifta sig med en kristen.

#15, läs Malalas bok så får du lite annorlunda syn på saken. Jag rekommenderar den varmt. Det finns hemska muslimer och det finns rejäla och anständiga. För 300-400 år sedan brände man häxor på bål runt om i Europa och för 100 år sedan hade man en förfärlig syn på slaveri och Kvinnor saknade rösträtt. Glöm inte hur man tänkte i Sverige när man tvångssteriliserade människor för bara 5 decennier sedan.

Det går att förändra världen, men det är inte så enkelt så länge det finns människor som vill tvinga på andra sin "sanning".

Att jag får annorlunda syn på saken betyder ju ingenting för islam har fortfarande sina regler för hur man ska leva som en trogen muslim.

Den HÄR länken tycker jag att du ska kika in på ts.

Att konvertera betyder att man byter religion.

En ateist konverterar inte, eftersom den inte är religiös.

#17 Inlägget #16 var inte riktat till dig. Det ser du om du läser vem #16 svarade till.

1 år i ett förhållande är mycket kort tid så jag säger läs på lite om hans tro och ge mer tid :)

Jag tror att man kan ha nytta av att läsa Koranen åtminstone. Där finns mycket som man kan sympatisera med och mycket annat som man s a s får gåshud av eller opponerar sig mot, precis som när man läser de första Moseböckerna i Bibeln. Sedan handlar allting om tillämpning av gamla regler. På 50-talet kunde homosexuella i Sverige hamna i fängelse eller på sinnessjukhus. Att vara utomäktenskapligt barn på 30-40-talet var stigmatiserande här, bara för att nämna några företeelser som man ser annorlunda på idag.

Samhällen förändras, inte bara i Sverige. Min måg är troende och fastar under Ramadan, äter inget fläsk, men han går aldrig till moské. När jag undrade om han inte skulle dit svarade han: varför skulle jag det? Många firar Jul i Sverige men inte många går i kyrkan som exempel. Om man inte är troende kristen varför fira Jul eller Påsk???

På min mammas sida av släkten har så gott som alla någon gång under sitt liv haft partners med utlänskt ursprung. Några katoliker, en ateist och resten muslimer. De flesta har aldrig gift sig då det varit mycket enklare att leva som sambos. Sen ville några av dem bara ha uppehållstillstånd så det var inte så viktigt med konvertering eller giftemål. 

Men de som varit riktigt seriösa i sin tro och sin relation har gift sig och konverterat sig. För min morbror tror jag det var en rätt spännande upplevelse och förde med sig vissa fördelar då hans fru kommer från en kultur där män fortfarande har sista ordet i allt.

Ser inte problemet… det är viktigt för många att gifta sig, oavsett religion. Sen beror väl allt på hur religiös han är, jag skulle själv inte kunna leva med ngn religiös, oavsett religion, men det är ju upp till dig. Du har varit tillsammans med killen i ett år, du borde ju känna till om hans tro är väldigt stark eller ej och du borde ju veta redan hur du ställer dig till det.

Tack så mkt för alla svar. Vi kommer självklart diskutera detta. Och som många påpekat så kommer jag ta reda på vad detta innebär mer rent praktiskt för mig och isåfall våra framtida barn. 

Det är ett vääldigt stort beslut. 
Kommer även försöka ta upp detta med mina föräldrar, vill självklart höra vad de har att säga också.

Jag är i samma situation som dig TS. Jag är också tillsamman med en muslim. Vi har varit tillsammans i över 2 år, och så klart kommer det där diskussionerna upp om framtiden. Det är ju inte säkert att hans familj kommer acceptera mig. Enligt islam är det ju viktigt att föräldrarna ska vara med, eller helt, bestämma vem du ska gifta dig med. (Tyvärr) Jag har aldrig träffat min pojkväns föräldrar, då dem bor kvar i sitt hemland. Dem vet om att vi är tillsammans, och har aldrig sagt något om det. 

Men så klart vet man aldrig! 

Så som jag förstår så får en muslimsk man gifta sig med en kristen kvinna. Men inte tvärt om! Och barnen måste följa mannens religion, alltså bli muslimer och ha en muslimsk uppfostring. Sådant kan skrämma mig lite! Omskärelse, slöja, för mycket kontroll på döttrarna. 

Men jag tror inte man binder sig till någonting, eftersom man kan skilja sig mycket lättare här i Sverige än i de muslimska länderna 🙂 Och i Sverige är det inte tillåtet att låsa in sin fru, slå henne, slå barnen som det är i muslimska länder. Så så länge man bor kvar i Sverige med sin muslimske man så skulle jag inte så några problem att man "binder upp sig". Men man måste ändå kolla efter varningssignaler. Både från mannen och föräldrarna. De kanske försöker förändra dig till just en muslimsk kvinna! 

Önskar er lycka till 😃!!

Min dotter har träffat sina blivande svärföräldrar innan hon förlovade sig. Hon fick ett gott intryck av dem, särskilt av mamman. Jag tror att det blir lättare i relationen om mannens föräldrar är positiva och förväntansfulla. Är de negativa kommer det att påverka relationen avsevärt. Jag skulle nog inte binda mig om mannens föräldrar visar misstänksamhet från början. Skulle jag behöva bevisa för dem att jag duger??? Då blir det uppförsbacke direkt.

Jag är också tillsamans med en muslimsk man och vi har varit ihop i 2 år.  Jag är själv inte troende men det är något han accepterar fullt ut för han har sin tro och jag har min. 

Men vad jag förstått av Islam så lär Islam ut att man ska respektera Kvinnor, inte lida av förtryck, inte bli dåligt behandlade och i Koranen står det 'Jag uppmanar er att vara goda mot kvinnor; och den bäste av er är den som behandlar sin fru bäst' 
Så nej Islam lär inte ut att kvinnan är en mans egendom.

Min pojkvän ser på giftemål som något man göra för kärlek och när man varit tillsammans ett tag, man har ekonomin och känner att man är redo.
Hans familj är positiva (de som vet, finns ju några släktingar som ej accepterar/inte vet om mig) och godtar att jag inte är muslim. Dock har jag inte träffat hans familj (bara hans bror) men vad jag menar är att det skiljer sig väldigt mycket från familj till familj.

Men jag tycker att du och din kille ska sitta och ha ett samtal så ni förstår varandra fullt ut, läs på lite om koranen (giftemål,kvinnor,barn etc)

Lycka till! :)
Tycker det är jättekul att ha en man med annan kultur även om de uppstår lite kulturchockar ibland.

Min sambo är muslim men inte djupt religiös så för honom och hela hans släkt är det inget konstigt att han bor och har barn med en ateist (jag). Vi har pratat med varandra och det enda som är viktigt för oss båda är att inte pracka på någon religion på vår son, men vi vill däremot att han ska få fira olika traditioner, så han får t.ex.  jul och påsk men även bajram. 👍

Något som kom upp innan vi skaffade barn dock var att det enda han önskade var att skulle vi få en son skulle han bli omskuren, något som jag tyckte var helt okej så det är han nu. När det gäller mat äter inte min kille gris men jag gör och vår son kommer få göra som han vill.
Som flera redan sagt, alla är religiösa i varierande grader och så länge ni är ense om det ni tycker är viktiga frågor så ska det nog inte vara några problem. ;)

När det gäller släkten - en av hans vänner är gift med en kristen tjej och han har vissa släktingar som inte gillar det, men hans närmaste familj stöttar dem och har sagt att om de inte gillar läget behöver de inte hålla kontakten. Bara ett exempel. ;)

Det största problemet jag tror kan uppstå i en situation där en troende och en icke-troende bildar familj, är hur man ska uppfostra barnen. Jag har varit ihop med en kille som på 2 år gått ifrån att vara "kristen, men lever som jag själv vill" till att bli så bokstavstroende att han var tvungen att lämna mig för att jag hade varit gift tidigare (enligt bibeln får man inte dela livet med en skild kvinna).

Jag har svårt att sätta mig in i hur det skulle bli om vi hade fått barn ihop. Jag hade i alla fall inte tyckt om ifall han förmedlade sin version av den kristna tron vidare till barnet. Vi hade svårt nog att leva ihop som det var, utan barn, när han väl började fördjupa sig i sina religiösa principer.

Inom islam är det även vanligt med omskärelse av pojkar, är det något ni pratat om? Vad anser hans familj om saken?

Tack för alla kommentarer! Men efter att ha pratat så bestämde vi gemensamt att gå åt olika håll.. De var just det här med barn som skulle blivit ett problem. Och då kände vi att bättre att bryta nu än att bryta om några år och göra det svårare.. Vi pratar fortfarande, ska försöka hålla det som vänskap vilket kommer vara så jäkla svårt. Hur tusan kommer man över ngn man vill vara med men kan inte vara med? Helt förkrossad, även fast jag vet att detta var nog det bästa för bådas del.

Vad tråkigt att era åsikter gick i sär och att ni valde att bryta kärlek gör ont normalt i de flesta brytningar! Dock tror jag det kan vara bra för er båda att ha en periodtyp ett halvår när ni inte har kontakt så ni får lära er att leva utan varandra! Ta hand om dig!

Tråkigt att man går ifrån varandra för för det hära. Ska jag leva efter vad som har skrivits i en bok? Sant eller falskt spelar ingen roll. Jag väljer att göra precis som jag gör precis som jag vill, för mig så är det högsta graden utav enfaldighet att lyssna på vad andra gör/ tycker man ska göra och inte ha någon åsikt om det själv… Koranen har sagt, Bibeln har sagt, torah har sagt blablabla ….. Religion är för dem enfaldiga! Därför jag är stolt ateist! Jag älskar mig tjej som har varit med flera andra innan mig, vad min familj tycker om det berör mig inte det minsta, vill dem inte ha med henne att göra så vill jag inte ha något med min familj att göra! Så lever och funkar jag, och det kommer jag att lära mina barn!

#32 Menar du att din familj vet hur många din partner hade innan dig?

#30 Tråkigt att läsa. Men väldigt moget att tänka på framtiden som ni gjorde!

#32 Så du vill alltså lära dina barn att alla som inte är ateister är enfaldiga? Låter som en lite tråkig inställning att ha till andra människor. Jag är också ateist men har vänner från olika religioner och de är inte mindre sympatiska, kärleksfulla, roliga och "normala" för det.

#30 Tråkigt att det inte funkade för er men stort av er att göra det ni gjorde, även om jag kan förstå att det inte känns bra just nu.

TS, det gör alltid ont att lämna någon man är förälskad i, men det blir ännu ondare med en relation där de gemensamma barnen utsätts för olika normsystem. Det spelar ingen roll om det är kristet, muslimskt eller ateistiskt normsystem. Jag förmodar att du blev osäker när du fick höra din killes inställning. Då kan det vara klokt att inte chansa. Upp med hakan, killar finns det gott om. Det finns minst en som passar dig, med liknande värderingar.

#32 För den enfaldiga? Tack, det värmde.  Det var ju att ha en icke nedvärderande syn på en del av Världens befolkning…

Jag orkade inte läsa alla 36 kommentarerna..

Men mitt råd skulle vara att följa ditt hjärta och att vara påläst inom både ämnet, kraven, förväntningarna och rättigheterna. Felet med många multikulturella förhållanden/äktenskap är att parterna inte vet tillräckligt om varandras kulturer, traditioner och förväntningar.

Min man är så svensk som man kan bli, blond och blåögd och när vi blev tillsammans ville jag att han skulle få se och uppleva min kultur genom att träffa släkt och vänner i mitt hemland. Resan gick suveränt och han älskar min kultur. Det bästa är nog att han nu har all kunskap för att förstå mina tankegångar, resonemang och insikt i våra traditioner.

Nu är inte min och hans kultur så radikal som din och din pojkväns..men kunskap är nyckeln till att kunna göra bra beslut i ditt liv och förhoppningsvis göra dig lycklig.

Om han är uppväxt här i Sverige, så har han stor insikt i ditt liv och tankegång, men för oss ”svenskar” är den muslimska världen både främmande och inte riktigt greppbar då vi vet för lite.
Jag skulle älska att spendera tid med en muslimsk familj, för jag anser att de i många avseenden är så mycket mer färgstarka och livsglada än oss försiktiga svenskar. =)

Så följ ditt hjärta och magkänsla! Om frågor uppstår ska du kunna få svar på dem utan att hans familj höjer ögonbrynen. Undersök alla tankar som väcker obehag, känn efter om svaren du får passar med dina värderingar i livet och rusa inte med beslut.

#38 Så är man inte blond och blåögd är man inte lika svensk enligt dig? Har han skägg och blotar han präster på helgerna också? Hur mäter man svenskhet? Är muslimer inte svenskar då du gör skillnad på "dom" och "oss"? För övrigt anser jag att man gifter sig för att man älskar sin partner och vill spendera resten av livet tillsammans, inte för att en bok säger att så ska det vara.

#39 Det är ju något väldigt stereotypiskt. I andra länder så tror de också att alla svenskar är typ blonda och blåögda i princip. Det betyder ju inget speciellt egentligen. En svensk kan se ut precis hursomhelst men enligt stereotypen är svenskar blonda och blåögda.

#38

Läs #30! De har valt att gå skilda vägar.

# 39 & #40! Jisses människor, slappna av, det var ett humoristiskt uttryck! Wow va ni snedtänder på minsta lilla.
Människor väljer själv vilka kulturer de vill tillhöra, vare sig det är landets eller från deras rötter. Att ha ett svenskt pass gör dig inte svensk i hjärta och själ.

På tal om islam är det att synda om man har tex samlag med någon annan utöver tex sin fru ? För mannens del ? Och när man gifter sig skall låda helst va oskuld eller ska kvinnan främst vara det ovh mannen spelar ingen roll eller ska låda vara det ?

#43 Allt är hur du väljer att tolka det, precis som med alla andra religioner. Det finns inte ett rätt svar.

#42 Jag reagerade inte alls på det utan ville bara ha fram att det är något stereotypiskt och inte rasiskt eller dylikt. Jag ser inte stereotyper som något negativt så länge man vet att det är stereotyper. 

Läs om mitt inlägg, det var inget negativt gentemot dig på något sätt utan jag också tyckte att inlägg 39 var en överreaktion.

Ja absolut men generellt vad brukar det sägas ?sägs de inte att man allra helst ska vara oskuld ? För det är ju en synd att inte vars oskuld eller om manen ligger och görlorar den till någon annan det samma med kvinnan eller ? Men Gud förlåter ja.