Umm, ja du. Hade jag såna släktingar skulle jag inte träffa dom. Det verkar våldsamt och rätt så dåliga vibbar. Såna människor håller jag mig undan för jag vet at jag mår dåligt av dom.

Skipp dom, det finns massor av trevliga människor därute som är snälla och inte slåss!

#1 kan helt och hållet hålla med dig!! Känner samma sak. Min släkt är verkligen inte guds bästa barn om man säger så. Men de som känns värst är att bli klandrad!! Till och med min mormor skällde på min pojkvän. Man blir så arg och leddsen över sådant. Fattar inte att de inte kan se hur det verkligen är!! Och jag vill verkligen att min kusin ska få veta hur de hela verkligen gick till. För jag vill verkligen att vi ska vara vänner igen!!

Ja, jag förstår att man vill att folk ska se sanningen. Men ibland KAN man inte övertyga folk om det och då mår man bäst av att släppa det och gå vidare.

Jag säger INTE att du SKA strunta i dom, men känn efter själv vad du orkar.

Kan inte annat säga än att det där var fel. Och inte ert fel då. Håller med  zeretki ni behöver faktiskt inte umgås med dom. 

Har själv lite knepig släkt, fast då inte alls på det där sättet, men jag väljer att umgås med dom i lagom portioner dvs. några gånger i året. För att jag mår bäst av det. Vill de träffas oftare har jag vanligen någon artig ursäkt tillhanda.

Förstår om du kanske inte vill ha det så att du undviker din släkt, men sålänge om släkten inte kan bete sig så är ett sätt att man dra sig undan. För det verkar inte som dom är villiga att lyssna på dig och förstå. 

Vill du ändå försöka prata med t.ex. din mamma så prova använda jag-budskap tex. "Jag kände mig kränkt då" Jag upplevde att" osv. och berätta hur ledsen du faktiskt blev. Använder du ett du-budskap tex. "du hjälpte mig inte" eller "du fattar inte" så går personen du prater med i försvarspositon (börjar försvara sig och andra istället för att lyssna på vad du säger)

Lycka till. Kraam

Nej, jag håller med!  De får ju acceptera din pojkvän och dig, annars kan det vara. Tala om för dem hur du känner dig och hjälper inte det skulle i alla fall jag bryta med dem!

Kram

Jag skulle oxå bryta med släkten om dom betedde sig så, helt klart. Nu träffar jag dom inte så ofta på grund av andra orsaker, men ändå. Håller med dom övriga  här.

Tass och lycka till

tackar alal för era svar! Vet inte ännu idag om de är arga eller så. fick bara höra genom min styvfar att det tydligen gick en j*vla massa rykten. Men han hade blivit arg och sagt att man kan ju inte bara lyssna på den enes historia. MKT bra sagt, det tackar jag för! Så vi fårväll se hur allt ter sig längre fram,,,,

Antar att det var alkohol inblandat i det hela?

Min släkt är väl inte alltid topp heller, bland annat har min pappa hamnat på sjukhus och är skadad för livet efter att min morbror hoppade på honom =(

Men det var så klart också under alkoholens inverkan och idag väljer min pappa att antingen inte gå om släkten är där och det är alkohol med i bilden eller också ser han till att han eller någon annan i familjen är nykter så att han kan åka därifrån så fort han känner att det vänder åt fel håll.

Så mitt råd, för det är ju svårt att bryta med släkten, är att välja tillfällen att umgås med dem. Kanske räcker det med en liten stund när det är något arrangemang planerat.

Och jag förstår verkligen att du känner dig kränkt! Att inte bli försvarad av sina släktingar när man blir kallad könsord är oförsvarligt!

#8 jepp det var det. Men jag kan ju inte påstå att det är ngt riktigt försvar för deras beteende. För alla visste vad de höll på med. Men men, jag vet att alkohol har en stor betydelse. Ush vad hemskt=(

Ja jag vet inte hur det kommer att se ut i framtiden, men just nu känner jag att jag inte behöver dem. Och de finns andra faktorer som gör detta ännumer komplicerat men det är inget som jag vill gå in på här. Men min släkt har väll alltid varit så att de stöttar de personerna som gör mest skit och jag är ju absolut inte en av dem. Men jag är så glad att jag har ett eget liv nu och kan stå på egna ben och behöver lixsom inte dem. De har kunnat hällsa på mig om de har velat men de har de aldrig gjort så varför ska jag anstränga mig för deras skull när jag ej får något tillbaka. Är så grymt trött på sådana relationer där jag bara ger och ger men får bara skit tillbaka.

Sitta i mammas knä?!

#10 haha. jepp=) man kan göra det även när man blivit stor!

#9 skit i din släkt då:( Det har jag börjat göra  faktiskt!

Jag har ALDRIG fått ngt tillbaka av min släkt, när jag ställt upp ;(    Varför då hänga dom i "hasorna" ;( Nä jag kan nog sköta mig själv.    Har t.ex aldrig fått bli bjuden fast jag har bjudit dom på födelsekalas t.ex :( Så det är slut med det nu tyvärr.

Kan ta ett exempel på det:

När jag fyllde 50 för ca 4 år sedan, så trodde jag att jag skulle få bli bjuden på mina bröders 50 års kalas, MEN ICKE SA NICKE

Sådan är min släkt :(:(   Kommer aldrig på frågan att jag ska bjuda dom längre, sällan.

Jag säger som jag alltid säger det är inte din mamma eller din moster eller din mosters kille som är tillsammans med dig eller din kille, ni väljer helt själlva vad ni vill med erat liv..

Jag skulle strunta totalt i om min släckt inte gillar min kille det är inte dom utan ja som är tillsammans med honom..

Hade jag varit som dig och haft blåmärken hade jag gått till min mamma och skällt ut henne, sagt att hon inte är något värd om hån låter någon misshandla mig och min kille.. om hon nu tyckte att det va skämmt kanske du ska nypa henne lika hårt och fråga om det va kul?? Jag tycker att din mamma borde väll märka att det gjorde ont på dig?? ja du jag hade då känt mig sviken av henne..

jag blir så ARG när jag läser och hör sådant här att jag bara kokar… det är självklart att han ska släppa om du inte vill att han ska göra så… sedan att kränka dig det är facktigst ett brott och att sedan slåss, jag tycker din moster är extremt omogen som hoppade på dig och slog dig. Jag hade då aldrig velat träffa dom igen…

jag tycker synd om dig!! men känner du ni att ni klarar av att prata med släckten igen så gör det, börga med din mamma och sedan din monster som är ihop med denne mannen och tala om att han gjorde dig illa, det är inge skämt när någon tar i så man blir tårögd…

ja men de är lixsom så mycket som spelar in i bilden. Om man säger så. Är man född in i knasiga relationer så är lixsom det normalt för en själv, men jag har på senare tid börjat fatta att det inte är hällsosamma relationer som jag har levt i. Men man måste få växa upp och bli sin egen person innan man inser det. Och man har faktiskt bara en familj, tyvär=( Ja men min släkt struntar jag i just nu faktiskt. Men min mamma betyder allt för mig!!!!!!!

DU HAR INTE GJORT NÅT FEL.

Han gjorde ett övertramp och du markerade att det inte är okej.

Det gjorde ju förfan ont på dig ju. Sen gjorde han ju ytterligare ett övertramp genom att kalla dig för fitta. Bara det säger en hel del om honom och tyvärr även de andra som tar honom i försvar. Har inte mycket till övers för såna människor som tar en sådan som honom i försvar och som tycker att allt är ditt fel.

För det är verkligen inte ditt fel. Det är de andra som inte visat dig och dina känslor någon respekt.

Tyvärr så är folk i allmänhet svåra på att förstå sig på andras känslor och reaktioner. Jag tror inte de själv hade tyckt det varit kul att bli hårt nypna i magen och sedan även blivit kallad för fitta. Var ligger skämtet nånstans? Jag tror inte de hade tyckt det varit kul alls. Tyvärr så blev du drabbad.

Du får se över det hela. Hur mycket betyder din moster och de övriga för dig? Vill du bibehålla relationerna? Hur ser du på dig själv om du tar på dig allt och låter dom tycka att du överdrev?

Ställ dig frågorna och känn efter om du tycker det är värt det.

Jag är en sån som inte tycker blog är tjockare än vatten. Jag markerar och tar avstånd från sånt som inte känns rätt för mig och det blir på bekostnad av släkt, föräldrar etc så skiter jag blanka fan i det. Den viktigaste i ens liv är ju en själv.

Andra ska inte tillåtas att trampa på en, behandla en som de behagar ..

Berätta g

Berätta gärna hur det gått ..

Nja, de har inte hänt ngt om man säger så. Jag träffar dem aldrig i vanliga fall så det är ju inget ovanligt. Det som svider mäst är att jag ej pratat med min kusin=( vill verkligen få kontakt med henne igen och förklara allt. Det är det enda som betyder ngt de andra kan kvitta. Känne ringe behova av mina mostrar eftersom de aldrig funnits där ändå. Det finns så mycket jag kan berätt och då skulle folk kunna förstå bättre, men jag känner att jag inte vill öppna mig helt och fullt på ett forum. Men jag vet ju lixsom inte vad som kommer att hända längre fram. Men de sjuka är att jag börjar kännamig skyldig =( vet ej varför. Men jag vet att ja ej är det. Det enda jag önska är att min kusin kan fatta det för då är jag nöjd =)

#17 Jag hoppas naturligtvis på det bästa men du kanske måste inse att din kusin kommer att bilda sig en uppfattning som är falsk. Det är så ibland, att vi inte har någon makt över hur folk tycker och tänker och då måste vi låte dom komma fram till sanningen själva.

Däremot tycker jag kanske att omd et är viktigt för dig så skriv ett brev eller emaila till din kusin! Då har du fått säga din version och din kusin kan ta ställning själv. :)

#18 ja det vore nog en bra ide. Men hur ska man lägga upp ett sådant brev?? Utan att skylla ifrån sig?? Jag vet ju att de ej var mitt fel osv. Kan vara svårt att skriva ett bra brev när man känner sig nerväderad och trängd. De kan ju händ att man bara gör saken värre om man skriver det på fel sätt. Och de värsta kommer väll vara att hon inte svarar på det =( Men de kanske är en smäll som man får ta. Men då har hon fått min sanning ialf, så kanske hon har förståelse kanske inte.

Skriv utifrån dina känslor. Hur du upplevde det och hur det kändes. Anklaga ingen annan utan skriv bara "När han gjorde så så kände jag så".

#19 Självklart ska du skriva DIN upplevelse av det. Hon får ju dom andras historia av dom, så det behöver du nog inte oroa dig för.

Nej, hon kanske inte svarar på ditt brev. Men du har åtminstone fått chansen att berätta och det kanske är det enda du kan göra just nu?

#20

"Skriv utifrån dina känslor. Hur du upplevde det och hur det kändes. Anklaga ingen annan utan skriv bara "När han gjorde så så kände jag så". "

Bra råd. Att skriva utifrån sina känslor på det där sättet du beskrev och utan att anklaga. Det är det bästa rådet.

Ta inte illa upp, men vilka elaka släktingar du har.

Hm..har pratat med min kusin nu men det var ju helt lönlöst.=(

Eller hur man ska uttrycka det? Nä ush denna soppa känns bara värre och värre. När jag pratade med min kusin så säger hon att jag inte längre är välkommen hos min mormor, och att inte mormor kastade ut mig den natten var pga att jag är hennes barnbarn och så gör man inte emot dem. Ööö?? Nä nä men en hel del andr saker. Sedan säger hon att min mormor har legat och gråtit och inte kunnat sova på nätterna för hon funderar vad som flygit i mig??

Ja jag säger då det`?? Nä undra om man kan tvångsinta hela sin släkt på psyket?? Någon som vet??

nja, nu är läget samma fast värdelöst. de där min kusin sa om min mormor är antagligen inte sant ialf enligt min mormor.

Hur mycket ska man behöva utstå?? fattar f*n inte att jag orkar överhuvudtaget..!?

#0> Oj vilken sjukt omogen släkt du har. Skulle nog reagerat som du i din situation, förutom att jag hellre dragit än hoppat in i slagsmål. Det där med släkt är inte lätt. Men du kan faksitk själv välja att inte träffa dem. Det skulle nog jag gjort! Speciellt den dumma karln. Inte normalt att ta till slagsmål för att lösa en konflikt…

Men men, bryt med dem eller träffa dem på tillställningar då inte sånt här kan hända.

#26 ja men jag träffar dem inte, som sagt. Har aldrig träffat dem speciellt mkt, men de finns ju släktingar kvar som jag tycker bra om, men vet ej riktigt vad de tycker om mig längre… men ska t areda på det oxså.

Hellre fly än illa fäkta!?? hm…ja de är lättare sagt än gjort, men försöker verkligen att inte lägag stor egenergi på det, men vissa dagar blir man mera uppretad än andra dagar.

Sedan kanske de berodde på att jag kollade på dr phil igår och då var de en hel familj som var osams. Och fmailjen skyllde alla problem på den ena dotter. Men som dr phil sa: det är otroligt fel av er att utsee henne till syndabock. Som sagt de är aldrig en persons fel att två träter.