![[Blue_Lugia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag skriver av mig...
Jag skriver enbart denna tråd för att få ur det jag gått och burit på under lång tid nu, då jag försökt släppa det här själv,men inte gått. Och jag vågar inte prata med någon pga skam…. Det är såhär; jag har på grund av min privata orsaker stödpersoner som hjälper dom som behöver med det dom vill, eller bara till att prata med. Nu är det så att det jobbar en kille där som är ungefär i min ålder (och nu behöver jag verkligen ta ett djupt andetag innan jag skriver) som jag mer eller mindre börjat tycka väldigt mycket om…..kanske lite för mycket om ni förstår… Det som känns opassande och nästan lite tabu är att för mig känns det som att gå och få känslor för sin tandläkare osv. Man gör liksom inte bara det! Men det finns ju ingen knapp att stänga av tankarna, och jag bara tänker och tänker så pass att jag utvecklat ångest. Jag blir speedad och försöker hela tiden slå bort tankarna på honom, och måla upp allt negativt jag vet om honom, men det hjälper knappast. Hade han inte haft det jobb han har, så hade jag nog inte alls skämts lika mycket tror jag…. Men jaja, jag hoppas att det här blir ett första steg att lätta lite på bubblan jag har.
Skäms du för att du tkr om någon? Äh…det behöver du inte göra. Sunda känslor.
De flesta har nog varit med om att bli kär i en lärare eller liknande, du behöver verkligen inte skämmas. Jag jämför med lärare därför att det är en man träffar ofta, fast hen är i en roll och ska vara i en roll, framförallt om eleven/klienten/patienten befinder sig i nån sorts beroendeställning.
#1 Det jag skäms för är att personen är i "hjälparrollen" och jag är som sagt på ett underordnat plan eller vad man ska säga.
Jag skulle säga att det nog är ganska vanligt att få känslor för en sån person. Jag antar att du har stödpersoner för att du har någon form av problem (du behöver självklart inte berätta vad det är), och då kanske stödpersonerna blir lite av en trygg punkt, och speciellt då denna kille.
Jag har tidigare läst att det är lätt hänt att bli kär i exempelvis en polis eller brandman som har räddat en i en farlig/läskig situation, och det kan ju bli på ett liknande sätt för dig.
Så jag tycker inte det är något fel eller onormalt i det, däremot kan det vara olämpligt om ni skulle inleda en relation just för att du är i beroendeställning till honom, som du själv säger. Men det är inget fel med att du känner det du gör. Att försöka stänga av känslorna går ju inte, man kan (tyvärr) inte bestämma över känslor. Så jag tror det bästa är om du bara fortsätter som vanligt. Om ni två har mycket kontakt kanske det dock är bättre om du minskar på det och tar mer stöd hos någon annan istället.
//Jessie
#4 Kan säga att jag har haft svårt att lita på folk och nästan varit folkskygg, så det är väl en av orsakerna. Men ingen risk, kan aldrig tänka mig att den här personen ser mig på sånt sett utan ser mig kanske som en läkare ser sin patient, om jag får gissa själv. Nej det var längesen jag såg honom sist, så jag träffar honom väldigt lite redan. Tycker att det borde underlätta lite, men icke….
Ska också säga att jag tålde inte den här personen alls för inte så länge sen. Störde mig på honom för att han var "för" trevlig och varje gång frågade hur det stod till. Vad som fått känslorna att vända har jag inte den blekaste om…
Killen har slutat jobba nu, så ja…kanske blir det bättre…
Starta ny diskussion