Jag tror att du måste lösa dina problem själv. Oavsett om du mår dåligt pga henne eller något annat så är det du som lider av det och då måste du fixa det för din egen skull. Hon verkar inte kunna stödja dig och du klarade inte av att stödja henne utan att dras ner själv. Om du blir stark och säker igen så kan du bättre tåla hennes problem och dessutom bättre känna om förhållandet är värt alla stormar eller om ni helt enkelt inte passar ihop.

Tyvärr är det så att din tjej verkar vara rätt illa däran själv, så hur ska hon kunna stötta dig, även om det är precis vad du förtjänar- om allt var rättvist?

Man drar oftast bara ner varandra. Ärligt tycke rjag att ni bör bryta upp helt, om ni inte tänkt börja gå hos någon som kan medla mellan er. Sen borde du gå själv också, för att få prata ut och reda upp det DU blivit utsatt för. Just nu är du lika stor hjälp för henne (och hon är för dig) som en krokodil är till hjälp för en höna.  

Sen från dag ett, var det nog aldrig så att du kunde läka, hela eller lösa hennes problem med sitt ex, hon borde sökt hjälp då, om hon inte redan får det vill säga?

Som du säger började detta inte bra, så varför ens tro att det skulle sluta bättre? 😎Det ska va en jäkla tur och arbete för att en av tio ska uppnå det resultatet. Alla män verklar vilja vara en riddare men tyvärr slutar det rätt ofta precis såhär, jag är ledsen för din skull.

Hjälp dig själv först.

Jag har ingen liknande erfarenhet, men det låter jättebra att du vill gå i parterapi! Om hon inte tar den chansen tycker jag inte hon är så smart, eller så vill hon inte att det ska bli bättre för henne eller er. Jättefint att en man vil gå i parterapi, av alla jag pratat med är det typ omöjligt att få med sig mannen /killen i terapi… men så bor jag ju i norrland…haha.

#3 i Norrland skickar man gubben ut i älgtornet istället ;P Men jag har samma erfarenhet som dig. Man ska "lösa det själv" eller skita i det/inte prata om det. Men alla är inte så, som tur är, inte ens bland de norrländska grabbarna 🤗

Parterapi eller att få en tredje part att medla är en början, när man inte längre kan prata och bete sig på de mest grundläggande, respektfulla sättet mot varandra. Detär sårt att prata med någon som bara anklagar en/Man känner sig trängd av.

Tack för era svar! Jo jag bor ju i södra norrland och visst känner jag igen det där att man som kille inte ska vilja prata ut ordentligt om saker eller söka hjälp utifrån. Och jag förstår nånstans att hon är illa däran och inte orkar vara ett stöd för mig. Det som känns jobbigt är att hon väldigt snabbt vill "friskförklara sig" själv och flytta över fokus på mig. Hon menade att gå i parterapi inte skulle ge henne något eftersom hon redan går i terapi. Mina behov har aldrig varit prioriterade och jag tror hon inte vill sitta ner med en tredje part där jag kan få utrymme att utttrycka hur allt påverkat mig. När vi försökt prata mellan oss nu har hon en tendens att snabbt ta över diskussionen och ha alla svar och lösningar på hur det "ska vara". Med en parteraupet skulle det bli svårare att skylla på allt annat eller börja bete sig barnsligt. Om jag står upp för mig och verkligen säger ifrån slutar det alltid med att hon känner sig djupt sårad. Själv känner jag att parterapi skulle vara det bästa för att prova reda ut soppan och jag har föreslagit att vi kan gå bara ett par gånger för att testa. Men tydligen är min önskan inte tillräckligt viktig för att hon ska gå med på det. Är det konstigt att jag är frusterad och irriterad pga allt detta och inte bara vågar lita på henne igen? Känner mig konstant missförstådd av min omgivning eftersom jag har så otroligt dåligt tålamod och lätt irriterar mig på allt.

De tär inte konstigt alls att du känner så. Att hon går i terapi är jättebra men hon går ju för SIN skull, så det har ingen som helst betydelse för ER skull (annat än att hon blir friskare såklart!). Ni har ju ett problem. Hon kan inte hantera en konflikt med dig, och de är många.  Därför ska ni gå i terapi. Det hanslar säkert om en rädsla hos henne att bli dömd- och parterpin är inte till för att du ska sitta och skuldbelägga henne och tvinga henne att lyssna på när du berättar hur hemskt illa hon gjort dig- det handlar om att ni ska lära er att lyssna och förstå _varandra_ på ett bra sätt.

Så ja det är läskigt, speciellt då hon med all säkerhet VET att hon avrit elak mot dig och kanske är krävande. Hon känner sig nog ganska otillräcklig också. Så förklara för henne att det är det som gäller eller så har ni ingen relation att fortsätta bygga på.

Att parterpain inte är till för att du ska sitta och skylla saker på henne, utan för att ni båda ska få chansen att prata och lyssna.

Säg att det här är vad du behöver om ni ska fortsätta med er relation, helt enkelt.

Nej såklart vill inte jag gå på terapin för att få skylla allt på henne. Men jag oroar mig konstant för hur hon ska hanter nästa konflikt, eller rättare sagt INTE hantera då hon oftast drar iväg och vägrar svara förrens nästa dag om jag blir upprörd eller råkat svära. Det här är sånt vi skulle behöva ta upp med en parterapeut, men svårt det när bara jag vill gå… Hennes sätt att "straffa mig" genom att vägra kommunikation är ju inte direkt till hjälp när man fått panikångest. Känns mer och mer hopplöst för varje dag och även om jag ser förbättringar i hennes mående känner jag mig som en sämre och sämre pojkvän som inte lyckas få kommunikationen att fungera och vara så tolerant jag egentligen är som person. Känner inte igen mig själv med andra ord och har svårt att se hur det ska gå att komma tillbaka om man inte börjar jobba som ett team och försöker uthärda stormbyarna… Fly från problem har väl sällan löst dom.

nu vill jag bara inflika en sak.. "att få kommunikationen att fungera" är faktisk ett jobb för paret. Inte bara du, inte bara hon. Du är ingen dålig pojkvän för att kommunikationen fungerar per automatik. Som jag tolkar det har du faktisk försökt med alla de verktyg du har och försökt övertyga hon om några fler verktyg som hon vägrar. Nej, det är inte sådana saker som gör dig som nån dålig pojkvän, och ut från det jag läser kan jag bara säga att om jag hittat en som dig när jag kom från mitt första voldsamma förhållandet när jag vart slagen och nerbruten skulle jag kanske varit en helt annan kvinna med mycket mer förtroende till människor än jag faktisk har i nuläget.

Jag kan känna såhär efter att ha läst allt du skriver i tråden att du kanske skulle behöva utrymme för dig själv nu. Du behöver stöd, hon är inte förmågen att ge detta. Om detta är pga att hon inte vill eller inte orkar vill jag inte spekulera i då jag inte känner hon men hon kan inte ge dig det. Hade hon kunnat hade du ju fått det. 

Du har kört slut på dig själv i ditt försök att vara ett stöd för hon, och just nu får du inte mycket tillbaka för det. Om det är en permanent situation är en annan sak. Detta kan ändra sig med tiden, när du själv fått huvud och svans på liv och kännslor igen, och blivit stärkare efter att ha fått bearbeta vad som hänt nu. Ni kanske stannar som par tills den tid en av er får lämna livet för allt vi vet, jag kan inte svara på det. Men just nu känns det som att du behöver tid och utrymme för bara dig själv så du inte går fullkomligt under. Om detta betyder att du är med hon men söker egen terapi, om ni tar paus, eller gör slut, det måste du känna efter själv hur du vill ha det. Men du måste få lägga fokus på att få må bra själv nu, annars kommer du gå helt under i slutändan. 

Hon är kanske en fantastisk kvinna bak sina problem, en som du kan dela ett helt liv med när ni båda har fått ordning och reda på era egna problem, jag vill inte klanka ner på hon alls här. Bara tiden avslöjar detta. Vilket som hoppas jag det reder ut sig till det bästa för dig här

#9 Klokt sagt! :)