Det finns säkert Kvinnor som också har svårt för det.

Många gånger kan man nog prata för mycket också, det är när pratet övergår till ältande.

För egen del så kan jag bara säga att jag behöver gå igenom det jobbiga och reda ut sakerna för mej själv innan det pratas, när jag är färdig utredd med mej själv så är det inte dax att diskutera, då ska det åtgärdas… dvs, man fixar det som är problemet.. Låter kanske lite enkelt och kallt.. men det funkar och man kan tänka igenom det ordentligt innan man tar upp det och gör något åt saken.

#2. Då är även risken mindre att man slänger ur sig något man senare får ångra.

#2 Haha, plötsligt fick jag en inre bild. Jag ligger där på dödsbädden, 95 bast gammal, och du sitter där och tar min hand och säger, du - nu har jag lust att prata.

Så dags då! *pfffft*

De kan bli sårbara! Farligt…

Men nu ska vi inte generalisera. Finns många Kvinnor som har svårt för det också.

Undrar om det inte helt enkelt är så att det är förknippat med det faktum att vi tänker med olika hjärnhalvor?

min sambo har faktiskt inga som helst problem att prata om saker… :)

Det är lätt hänt att det blir för mycket prat, och för lite verkstad så att säga. Så finns frågan, när diskuterar man och hur?

Lägg det inte när det finns en massa saker i luften samtidigt. Gör det gärna när man sitter ner och båda har tid. För risken att det blir tjatigt gör att man oavsett om man är kille eller tjej drar öronen till sig. /Vanessa

#7

Håller med dig. Om mycket snack och liten verkstad…

Dessutom vill jag lägga till att man KAN faktiskt prata sönder saker och ting också. Man måste kunna ha en öppen och rak dialog om vad man känner, tycker och tänker - men ibland känner jag att man har förmåga att älta och älta och att det till slut blir en massa ord utan innebörd.

Som det här med att går ur en kris i ett förhållande t ex.

Jag tror det är viktigt att om man gemensamt beslutar sig för att "nu lägger vi detta bakom oss och går framåt" så ska man inte hålla på och dra upp gammal skit två år senare. Man ska jobba framåt, inte falla bakåt.

Jag tror att många gånger så pratar folk om saker som döljer det dom verkligen vill tala om. Därför blir det småtjafs när man borde diskutera dom STORA sakerna.

Jag är en sån där som har så svårt för att prata om känslor. Tycker bara att det är jobbigt eller rättare sagt. Jättejobbigt!!

I mitt förhållande så är det min pojkvän som står för känslopratet. Det är säkert nyttigt att prata igenom ibland men usch vad jag avskyr de där samtalen.

Min pojkvän kan prata om det verkligen behövs. När det gälöer stora saker.

Hm hos oss så är det väll jag som blir förbannad och irriterad på en sak och talar om för honom exakt vad jag tycker..då brukar det komma ett sms med jag tror vi måste prata..så kommer han förbi och då pratar vi om det..Men aldrig att det ska ske utan att jag blir arg och förbannad först och känner mig sårad och bortglömd…

Här är det snarare tvärtom. Han vill alltid diskutera allt det jobbiga, medan jag hellre sluter mig och vill undvika diskussioner helt.

Hm.. jag har en teori som jag fått efter att ha läst x antal böcker om (o)jämställdhet…

Från när vi är små så får flickor lära sig att umgås med varandra. Och vad är viktigt när man umgås?? Jo, kommunikation. (Det är också förklaringen till varför tjejer många gånger har ett djupare och bredare språk än killar..)

Killar å andra sidan springar runt och leker krig, åtminstone är deras lekar på ett eller annat sätt fysiska. Och vilken typ av kommunikation finns där??

Sen går det vidare upp till tonåren.. Hur förfestar tjejer och killar tex? Osv.. killar gör saker, tjejer pratar…

Givetvis finns det undantag i massor, detta är en hyfsat grov generalisering..

Men ser man saker på det sättet är det inte underligt att de flesta killar inte pratar så mycket, speciellt när det gäller relationer och/eller känslor…

#14 Med reservation för att jag drar in debatten på ett helt annat ämne - jag måste dock opponera mig mot ditt uttryck "…så får flickor lära sig att umgås med varandra…"

Jag tror INTE det är ett inlärt beteende, vi tjejer är sådana av naturen. Folk vill gärna slå i oss att vi fostrar flickor och pojkar annorlunda, men tror de inte att man försökt??

Man visade ivrigt bilar för lillflickorna på den tiden de satt i vagnen men icke! Molnen var vackrare att titta på då de for förbi, och människor!

Men sonen, trots att man inte nämnt något med ett ord, så skrek han av ilska om man passerade en traktor utan att stanna och beundra den. Han blev helt uppslukad av traktorer, bilar, lastbilar, grävmaskiner… inte var det då JAG som stannade för att visa honom, det kunde inte intresserat mig mindre…

Vi är genetiskt olika och det tror jag i grunden danar oss minst lika mycket som fostran….

#15 Jovisst är vi genetiskt olika. Men trots allt, just den meningen är "tagen" ur en bok där man undersökt hur man behandlar dagisbarn. Personalen på dagis fick se skillnaderna, ändrade på dem och vips (eller tja, det tog några månader tror jag) så hade de tjejer som "betedde" sig som killar och vice versa.

Jag tror inte kommunikation helt och håller är en genetiskt betingad grej. Det låter ju nästan som att killar som kan prata har någon störning i hjärnan som gör den/dem mer feminina. (I och för sig var det väl inte så drastiskt du menade ;)

Jag tror ändå att i slutändan så är kommunikation något man lär sig.. och de som inte kan, killar som tjejer, har "helt enkelt" inte lärt sig. (Givetvis finns det de som inte är intresserade av kommunikation också…)

#14  Håller helt med.

#15  Självklart är män och Kvinnor olika men kommunikation är inte en del i det, anser jag. Dels pga egen erfarenhet då jag har flera väninnor som har svårt att kommunicera och manliga vänner som har lätt att kommunicera OCH dels den psykologi jag läst tyder inte på att det skulle vara en könsindelning på just detta med känslor och kommunikation.

Min erfarenhet är att det finns två typer av "prat" av det lite allvarligare slaget:

1. Det har hänt något på jobbet, någon vän har betett sig konstigt, eller något annat som tynger en.

2. Det är något som inte är bra i förhållandet.

När det gäller den första punkten krävs ingen överenskommelse att man måste prata. Det säger man bara rakt ut vid middagsbordet typ.

Den andra typen som ofta inleds med "vi måste prata" innebär oftast (och nu generaliserar jag visserligen) en eller annan form av kritik mot partnern. Eftersom män (och nu generaliserar jag igen) är mer konflikträdda än Kvinnor, är det oftast Kvinnor som tar upp detta.

Så när du säger "vi måste prata", hör han "nu ska jag gnälla på dig igen". Även fast det ju långt från sällan är sant, så har det varit sant tillräckligt ofta för att man ska anta att det är sant den här gången också.

Mitt tips till er Kvinnor som inte tycker att era män pratar med er, är att inte inleda pratet med "vi måste prata", för då kommer han hamna i försvarsställning, tro att du ska göra slut, eller bara stänga av, för det finns ju roligare saker att höra än att man inte visar tillräckligt med kärlek, inte städar tillräckligt ofta eller vad det nu är..  Börja bara prata istället…

// Generaliseraren.. :)