Så sorgligt att det är så =( jag får ont i magen av din text. Har din mamma reagerat över det på ngt vis? Jag har två äldre bröder som är mer lika varandra och hittar på saker ihop och hörs av ofta och så. de kunde lätt blivit att jag hamnade utanför då jag inte alls lever de liven som dom gör.Det är gifta, gick samma utbildning, gillar sport m.m. Inte för att strö salt i dina sår men de skulle aldrig utesluta mig utan frågar typ alltid om jag också vill vara med, vad dom än ska hitta på. Det låter som väldigt konstigt beteende från dina systrar, det är ju inte så att det är ngn direkt ålderskillnad mellan er som kan komma ikläm. 

Om det känns lätt så skulle jag pratat med din mamma och ventilerat lite, min är mån om att vi tre syskon ska hålla ihop och skulle bli väldigt ledsen om jag kände som du. Bästa fall hade jag pratat med syskonen och sagt hur det känns.

#1 Ja mamma har jag jättebra kontakt med och hon reagerar med att bli ledsen. Hon försöker på ett försiktigt sätt säga till mina systrar att kanske någon gång inkludera mig också och mamma säger att de då ofta svarar kort "jaja" sedan byter de snabbt ämne och mamma vill då inte vara för pådrivande och styrande vilket jag förstår. Vi är ju trots allt alla vuxna och man kan inte tvinga nån att umgås som inte vill.

#2 skönt att någon annan ser problemet också, tycker det är väldigt märkligt beteende av dina systrar, riktigt dåligt. men som du skrev man vill ju inte tvinga någon att umgås med än. Det skulle nog ändå vara bra om du fick chans och läge att prata lite med dom, om du tror de någonstans kan ta det till sig. Annars är ju bollen på deras sida, du har ju verkligen försökt.

Så tråkigt! Men det låter ju ganska kört. Känns som du skulle må bättre av att försöka acceptera och släppa. Sen kan det ju vara så att de vill ta upp kontakten senare, men det kanske dröjer år tills dess. Och då ska du ju försöka ta emot det då. De är ju ändå familj och människor förändras genom åren.

Hur är dina systrar mot dig de gånger ni faktiskt träffas? För jag gissar att det händer ibland, som när någon i släkten fyller år? Eller om ni springer ihop slumpmässigt på stan. Kan ni prata och ha roligt ihop då?

Jag frågar detta eftersom jag har en släkting som är likadan. Inget syskon visserligen men en som var en viktig del av mitt liv när jag växte upp. Sedan jag blev vuxen har hen jättesvårt att hålla kontakten på samma sätt som dina systrar (undanflykter från att hälsa på; episoder där det visat sig att personen varit iväg på något kul med andra när det borde varit naturligt att fråga mig också; vaga löften som rinner ut i sanden…). Däremot har vi riktigt trevligt när vi ses då och då i något annat sammanhang. Då känns det nästan som förr! Men så snart det blir fråga om att umgås mer på tu man hand tar det tvärstopp igen.

Jag var väldigt bitter på den här personen i flera år men insåg till slut att det här är vad jag får, tills vidare i alla fall, och nöjer mig med det.  En del av insikten var att hen inte beter sig så här av elakhet - hen har aldrig sagt något otrevligt till mig  och om hen pratat skit bakom ryggen skulle det med stor säkerhet ha kommit fram på omvägar under alla dessa år - utan en kombination av andra saker: Mycket att göra på jobbet, inget stort socialt behov på fritiden, "lättare" att strunta i en släkting (som ju ändå alltid kommer vara släkt) än vänner och kollegor, osv.

Kanske kommer hen att vilja ha mer kontakt så småningom. Gärna för mig i så fall.  Om det inte ändras tänker jag aldrig lägga mer energi på att vara arg utan fortsätta ha trevligt med min släkting när vi nu råkar träffas. 

Jag funderar på om det kan vara något liknande i ditt fall. (Att de är tvillingar spelar kanske också in här på så sätt att det känns "lättare" för dem att strunta i den yngre systern än tvillingsystern.) Jag förstår om det i så fall är svårare att acceptera en väldigt begränsad kontakt eftersom de är dina syskon, men kanske kan min historia ge ett perspektiv.

Om du istället märkt att de verkar vara medvetet elaka mot dig på något sätt är det förstås väldigt tråkigt. Men då kanske du ska fundera över om du verkligen vill och behöver ha dem i ditt vuxenliv. I alla fall så länge de håller fast vid sin dåliga stil. Vänner kan ibland vara bättre och lojalare än nära släktingar…

Hur det än ligger till hoppas jag du hittar en lösning 🌺

Har du många vänner annars, ett annat umgänge liksom? Förstår att det är tråkigt men bara för att man är syskon behöver man nödvändigtvis inte umgås när man är vuxen. Sen tycker jag du ska fråga dina systrar rakt ut varför de beter sig på det sättet! Vad har du att förlora liksom? Bättre att fråga varför de inte vill träffa dig och få ett ärligt svar!