Igår var sista droppen. Igår insåg jag att jag inte orkar mer. Om ni läst mina tidigare inlägg så vet ni att han slagit mig, att han nästan varit otrogen och att han alltid skiter i vad jag har att säga. Han har flera gånger skitit i att komma hem, och under en period så valde han bort mig helt föe sina vänner. Men igår var droppen. Vi hade bestämt att vi skulle ut och äta gott, titta efter julklappar. Vi skulle träffas 16:00. Jag slutade 11:00 från skolan, och spenderade sedan resterande timmar med att vänta på honom, satte mig inne på ett fik. "Vart skulle vi träffas kl 16:00?" frågar jag, när det är en halvtimme kvar. "Vi skulle ju ses 17:00." svarar han. "Nej, vi sa 16:00." jag tänker efter, och inser att han nog vill hinna träna innan han kommer. "Okej kom 17;00 då babe det är lugnt." "Okej men vi ska ut och dansa ikväll" fortsätter han. Jag blir överlycklig, har tjatat på honom hur länge som helst att jag vill ut och dansa, ända sedan jag fyllt 18. "Philip, Alex och Niklas följer nog med." Jaha. Han har överbokat, IGEN, med sina vänner när det är han och jag som ska vara. Jag biter mig i tungan och skiter i att starta ett bråk denna gång. Jag väntar en timme till, och klockan blir 17:00. Då hör han plötsligt inte av sig, även om jag ringer och messar, flera gånger. Klockan hinner bli 20min över, och jag är redan påväg mot tåget hem. Jag är ledsen, arg och återigen besviken. Han ringer. Jag lägger på. "Förlåt, jag ber om ursäkt." skriver han. "Vart är du? Möt mig vid ***". "Nej jag vill inte, jag är otaggad och vill hem." svarar jag. "Snälla kom, förlåt mig." Något är fel. Han skriver aldrig så snällt till mig. Han ber aldrig om ursäkt, eller ber mig om något alls. Ett hopp tänds inom mig. Åh, han kanske har vart och köpt blommor? Eller någon annan överaskning? Är det därför han är sen? Jag går dit han ber mig, och ser honom. Han har inte med sig sin träningsväska. Okej, han har inte tränat, vad har han gjort då i två timmar? (Han slutade 15:00) Jag kommer fram till honom, och möter hans blick. Ögonvitorna är blodröda. Han har suttit och rökt på. Han har låtit mig vänta för att han ville sitta och röka på. För det går ju inte att vara med mig utan att vara hög. Rent hat strömmar ur mig. "Har du rökt på?" Han ser förvånad ut, men nekar långsamt. Jag gräver i väskan och tar fram min fickspegel, ger den till honom. "Titta på dig själv. Tror du inte FAN jag ser!? Jag frågar igen. HAR DU RÖKT PÅ?!" Denna gång svarar han inte. Tittar ned i marken. Nu vet jag säkert att han är hög. Hade han inte varit det, hade han börjat skrika tillbaka. Vi står en stund, jag osar av ilska. "Vad vill du göra nu?" frågar han efter en stund. "Jag vill gå hem. Jag vill inte vara med dig, jävla pundarhuvud." sen går jag. Skriver att det är slut, att han kan suga sina äckliga knarkarkompisars kukar, att han är vidrig och inte kommer någonstans i livet. Han läser allt men svarar inte. Jag vaknar idag, hemma hos en vännina. Hon lät mig sova hos henne så jag slapp komma hem till honom. Han drog förövrigt ut med sina vänner och dansade antagligen. Vad gör jag nu? Han bor hemma hos mig. Jag vill inte se eller vara med honom. Ska be honom flytta in hos sin kompis, eftersom den kompisen tydligen är 10000gånger bättre än jag. Ska plocka ut alla hans saker ur mitt rum och lägga dom i en påse i hans rum. Ska städa mitt rum, dammsuga, och vara med min syster. Men vad gör jag med honom? Jag är så dålig på att göra slut, speciellt med någon jag spenderat 2 år av mitt liv med. Någon jag bott med i 1,5 år. Hjälp