När jag och flera jag känner gick skolan så fanns det ibland dessa individer som var rakt ut elaka med andra. När vi sa till lärare och föräldrar att dessa personer var taskiga så fick vi svaren "men dom har det ju så svårt hemma." ofta följt av "Ignorera dom bara". Detta hjälpte som väntat: inte alls. Mobbandet fortsatte och vi kände oss förminskade av dom man väntade sig hjälp från.

Men vänta, det kommer mer! Trenden fortsätter i vuxen ålder också! Vi hittar ursäkter för folk som beter sig illa för att det är "synd om dom". I relationer, för våra bortskämda barn, släktingar eller partners eller andra vi tycker synd om. Dom kan komma undan med allt från stöld, hån, misshandel, kränkningar till sexuella övergrepp.

Ursäkta, men är det bara jag som tycker det är skillnad på att ta hänsyn till någons behov eller att förstå vad dom går igenom och att bara på helylle vis; slippa ta itu med situationen?

Nu till min huvudfråga: Ursäktar verkligen din bakgrund och dina hemförhållanden att du slipper konsekvenser?

Motivera gärna!