"Han älskar sin tjej, det vet jag"
Hm, det där kan du väl ändå inte tro på?

Älskar man någon, gör man inte så.
Inget av det han gör eller säger.

Är du kanske rädd att det ska vara på allvar? Det kan vara tryggare om man har någon som man vet kommer att lämna en till slut, då blir man ju aldrig besviken. Eller hur?

Du vet nog innnerst inne själv varför du har valt honom…

#1 Du har rätt, jag kanske inte tror på det men jag litar på honom och säger han att det är så, då är det säkert så.

#2 Jag brukar aldrig diskutera mina relationer på ett sånt här sätt så därför ger det du säger mig en stor AHA-upplevelse. Det kanske är precis så det är. Men hur kan man veta det?? Eller kommer jag aldrig få veta??

#3  Om du får en AHA-upplevelse, så fråga dig själv varför du känner som du gör? :) Du måste ställa dig själv mot väggen och fråga ut dig. Du märker förr eller senare om du ljuger för dig själv. Hur känns det inom dig? Stäng av hjärnan en sekund och känn efter med hjärtat.

Varför behöver du honom? För att du inte vill vara ensam? För att du inte vågar lämna dig till någon du verkligen bryr dig om, för då skulle du ju vara beroende av honom? Och om han lämnar dig då, när du är beroende vad är det värsta som kan hända? Att han sårar dig? Att han dumpar dig?

Jag vet inte men.. är han någon bra kille då? För mig skulle det kännas fel att starta en relation med någon man vet kan vara otrogen mot någon han älskar. Jag håller helt med våran kloka Zeretki i allt hon skrev här ovanför.
Jag tycker du verkligen ska känna efter hur du känner för den här killen.. tycker du verkar lite osäker vännen.

Nä, låter som en ohälsosam realtion, oavsett om den är allvarlig eller inte. Sluta lek med honom, sluta lek med dina egna känslor och sluta låt honom leka med dig. Det är ju trots a´llt vad det är, en lek, verkar det som. Taskigt mot tjejen hur som helst. Vilket svin till kille dessutom!

Känns som om du kan hitta bättre och att du bara ödslar tid och energi på detta pucko! :)

Men om killen är ett svin som är otrogen mot sig tjej, gör det mig oxå till en dålig människa då eftersom jag "låter" honom vara otrogen????

#7  Du kan inte hindra honom att göra nåt han vill.

#8> Det kan man väl visst, man kan hindra det genom att inte själv vara en del av det.

#7> Mja, jag vet inte. Vad är det för person du vill vara? Även om du inte känner tjejen eller vet hur pass bra relation de har, vad är det moralist rätta för dig i triangeldramat? kan du leva med att vara en sån "sabbar" en relation, fast du egenligen inte vill ha honom? Nu tror jag ju iofs att han säkert hade vänstrat med någon annan, om du inte funnits där, men du förstår hur du menar. Det är bara du som kan avgöra vad du vill ha för roll i det hela… Känns kanske somom du har lite svaret på frågan, bara genom att komma hit med frågan, eller hur? :)

Kanske är det ett roligt tidsfördriv, men det kansk einte blir kul, moraliskt i längden. DU känner väl till det där om karma? *gulp*

#9  Vad jag menar är att han antagligen kommer att vara otrogen med någon annan. Vill han vara otrogen så spelr det väl ingen roll med VEM han har sex med? Alltså kan elin inte hindra killen från att vara otrogen.

Jepp, förstod att det var det du menade.  :)

håller fullständigt med #9! skulle aldrig falla mej in att göra så mot en annan människa. även om det egentligen inte är mitt problem utan deras.

Handling säger mer än ord.

Att personen är otrogen. mot sin partner är ju varnings tecken
lång väg.. tycker jag. För dè visar ju lite vad personen har för väderingar och inställning.. d v s sådan personer är inte mogna för seriös relation.. utan lekar med andras känslor..och dè är rötet, Då är det bättre för dom att vara singel istället.. än såra och förstöra för andra.. 

Jag personligen skulle backa ur sådan dejt om dè visar sig att tjejen jag ska dejta tänker vara otrogen.. mot sin partner,
För vet hur mycke det förstör o hur ont det kan göra med otrogenhets historior..

Ärlighet varar längst… men dè min syn på saken..
och alla gör vi våra val här i livet… så är det ju

Få se nu, vad är det för frågor du ställer dig här nu?

Om man kan man kalla dig hans älskarinna? Ja, visst. Det är du ju absolut, helt utan skämt.

Varför vill du fortsätta träffa honom om du ändå inte vill ha honom som pojkvän? Måste man vilja vara pojkvän med alla som man tycker om att umgås med och kanske sätta på när tillfälle ges? Svaret är naturligtsvis nej. Du får ut någonting av det och därför fortsätter du. Vad det är du får ut vet du kanske själv? Bekräftelse, sex, socialt mys osv.

Varför lägger du inte energi på att hitta en kille som du vill ha? Ja du. Kanske för att du redan har "det bästa ur två världar"? Singel och fri, men med sällskap i soffan och sex.

Och så frågar du sist: Någon annan som träffat en kille ni egentligen inte vill ha men trivs väldigt bra tillsammans med? Jag räcker upp handen. Har träffat den mannen i flera år nu och det går inte att få stopp på det.

Blev här ovan en liten diskussion angående att den där killen du träffar är en skitstövel som är otrogen mot sin tjej. Ni är väl kanske rätt omoraliska bägge två, men sådant är livet - jävligt fyrkantigt fast alla hela tiden försöker sätta det inom en rund ram…det blir inte alltid att man lever fläckfritt enligt perfekta värderingar. Ibland blir det fel, folk är otrogna och väldigt många av oss är skitstövlar då och då i en eller annan aspekt.

#15 Självdisiplin. Det är ett viktigt ord.
De som är otrogna är för mig väldigt dåliga människor som inte har empati eller medkänsla.

#16 Så resonerade jag som ung. Sedan kom livet. Jag själv och människor omkring mig som besitter empati, är omtänksamma, kärleksfulla och kloka råkade ut för allehanda prövningar och plötsligt var alla livets val, frågor och svar inte svarta eller vita utan bara jävligt grå och överjävligt svåra. Oftast så är det inte alls så enkelt som självdisciplin.

När det gäller otrohet är det svart eller vitt. Det kommer det alltid vara för mig.

Kan man inte hålla sig till sin partner är man en dålig människa. Vill man byta får man för tusan göra slut på det man har!

Jag skulle nog aldrig känna mig riktigt säker med en person som går bakom ryggen på sin nuvarnade partner. Även om han avslutar det förhållandet och inleder ett med mig, så hade det nog legat i bakhuvudet hela tiden; vad händer om/när vi kommer i en svacka? Är han otrogen mot mig då också, eftersom han tydligen tar väldigt lätt på trohet.

Och jag tror också det är viktigt att man i sin relation är på det klara med vad sin partner anser är otrohet. Vart går gränserna?

#18 Säger inte att du har fel eller så, alla är vi olika och har olika saker med oss i bagaget vi bär på. Jag känner de som resonerat precis som du och sedan har de ändå en vacker dag valt att svika löften och tillit. I mina ögon är de inte sämre människor efter det, bara överraskade och förundrade över sig själv och livet.

Visst finns det skitstövlar också, de som verkligen har empatiska och sociala störningar och som inte alls är intresserade av att spektera andra människor eller avge trohetslöften och bygga tillit…..

….men, ibland ställs människor med helt "normala väreringar" (utifrån vår kultur) inför saker som de trodde att de visste klart och tydligt hur de skulle reagera inför och agera utifrån och så gör de någonting helt annat än de trodde.

#19 Tror inte att det är så enkelt som att säga så, att någon om varit otrogen har lätt att vara det igen. Vissa kanske, men hur ska man orka fokusera på en sådan oro? Otrohet kan man råka ut för närsomhelst oavsett hur livet sett ut hittills.

#20 Jag är benägen att hålla med dig. Många människor som varit behårda i sin inställning till otrohet, har själva flera år senare funnit sig begå samma brott… Man ska aldrig säga aldrig, en vacker dag står man i en situation man inte visste att man kunde befinna sig i. Känslorna svajar och man tänker inte längre klart, det är inget man kan förutse.

Jag hatar otrohet och vad det ställer till med för många människor. Jag har suttit och läst på diverse fora på nätet där förtvivlade människor skriver om sin sorg efter sveket från partnern. Jag sitter där med tårar i ögonen, full av medkänsla.

Men jag har en gång också varit på andra sidan, vilket inte var bättre det heller.

Jag dömer ingen, varken å ena eller andra sidan. Men jag hålelr med adiafora, man ska aldrig säga aldrig…

Jag säger som såhär, OCh om kännslorna svallar?
Jag har ett ansvar gentemot min partner.

Jag säger aldrig.

#20  Jag håller med dig, livet är aldrig svart och vitt. Det har jag också insett efter många år. Jag trodde också stenhårt på moral och vad som är rätt och fel. Men sen har jag fått ändra mig och inse att alla kan göra fel, man kan be om ursäkt, alla val är inte självklara.

#21 m.fl

Jag tror.. Vi har alltid ett VAL här i livet i alla lägen…
som ex. vara otrogen eller inte.. dè finns inget som..
Oj..!! det bara "hände".. typ olycks händelse.. ska inte hända igen.. Finns säkert dom som köper den korkade ursäkten..
dock går det inte hem hos mig.. Men vi är ju alla olika..

Om man verkligen älskar någon, då har man även
vissa spärrar inombords… Om man inte klarar det…
bör man nog hålla sig från Relationer..  

// RiverLord

#24 Nej, jag menar heller inte att det bara är något som händer. Jag är helt övertygad om att den som är otrogen vet vad h*n gör. Men det är ju just det här som är grejen, många är otrogna när de inte längre känner att de älskar sin partner och då har man ju inga spärrar.

Jag tror inte du förstod innebörden av mitt inlägg. Vad jag menar är att det är lätt att sitta och tycka och tänka en massa saker, inte förrän man är där själv så är inte saker längre svarta eller vita…

Som sagt, jag försvarar inte otrohet, jag avskyr den och vad den för med sig för alla inblandade, men livet tar sådana oanade vändningar som man kan sitta och skriva om när man är 25 och ha åsikterna helt bestämda, när samma person femton år senare inte alls längre känner på det sättet. Man vet -aldrig- vad livet har i beredskap.

Känner man att man inte längre älskar sin partner, då talar man om detta för sin partner, försöker hitta problemet eller gör slut. Man går inte och är otrogen.

Jag hade en partner jag slutade älska, kärleksmässigt, och inte gick jag och vart otrogen.

#26 Om man har barn tillsammans gör man inte slut så fort man slutat älska. Då kan man gå själsligt död i flera år och försöka halvhjärtat hitta felet, eller bara hålla ut tills barnen blir stora.

Ställs man i ett sådant läge inför valet att vara otrogen med någon som många gånger där och då får en att leva igen för första gången på länge, ja då gör många lätt ett val som strider mot moral och tysta överenskommelser om trohet. Man blir galen, ser bara det vackra som hänt, miraklet….att man kunde känna känslor igen, att man fick känna elektriciteten åter kittla i kroppen. Bara en gång….kanske en gång till innan man åter lägger sig och dör i ett hörn i sin relation. En partner som man kanske i värsta fall till och med föraktar är det "lätt" att inte ta sitt trohetsansvar gentemot.

Och det var bara ett exempel. Det finns lika många anledningar och känslor i de helveten som otrohet är som det finns personer som gått igenom det. Och skiten kan vara lika jävlig vilken av sidorna man än står på, den bedragna eller bedragaren.

#27 Det var väldigt väl skrivet, och det är precis så det kan vara. Du har verkligen gett en målande beskrivning!

Inlägget ursäktar inte otrohet, men det ger svar på en av alla outgrundliga anledningar till att sådant förekommer.

Nä, jag håller mer med #24 och Heras alla inlägg. Otrohet är svart på vitt, man väljer själv sitt öde. Visst finns det anledningar till otrohet, med oavett barn eller annat skit så är det inte en  ursäkt till otrohet. Finns inga ursäkter helt enkelt. Man får äga sina handlingar och hantera allt jobbigt vad gäller tex att avbryta sin pågånende relation innan man går vidare. Jag tror mest otrohet är nån sorts feghet, att man inte vågar ta steget från sin relation och att man inte vågar vara ärlig mot sin "älskade". Men man vill ändå prova det förbjudna, utan att stå följderna.

#29 För att citera mitt inlägg precis ovanför ditt:
"Inlägget ursäktar inte otrohet, men det ger svar på en av alla outgrundliga anledningar till att sådant förekommer."

Ingen har väl överhuvudtaget här inne påstått att det är ursäktat att vara otrogen?

#28 Haha, förtjänade jag vågen för den?! Tack.

#29 Precis! Allt man gör som människa gör man på grunden av sina egna val. Absolut. Varken jag eller någon annan i tråden har väl sagt annat? Ursäktar otrohet gör jag väl heller inte rakt av. Men visst har jag förlåtit otrohet där den drabbat. Jag väljer att se hur svåra valen kan vara i livet och inför det har jag respekt. Det är allt. 

Det är ett ofattbart komplext ämne. Intressant.

Skrev inte heller att ni sagt att ni försvarar otrohet. jag skrev att JAG inte tycker det finns några ursäkter som håller. Att JAG tycker det är svart på vitt…

Min sambo säger ofta "oj, det var inte meningen" om diverse saker som han råkar göra. Dvs vardagssaker (inte relaterade till otrohet)… Själv tycker jag en sån "ursäkt" är så fånig, för man kan "alltid" rå för det man råkar göra. Dvs, ställer du en blomvas på ett dumt ställe och råkar välta den, så har du antagligen agerat fel när du valde att ställa blomvasen där. handling får konsekvens, menar jag. Det gäller bara att vara medveten nog att se vad för följder ens eget handlande får. Men visst, misstag kan alla göra, men man måste ändå stå sitt slag.. Gällande otrohet tror jag den otrogna oftast blundar för det och vägrar se sina konsekvenser och vad de orsakar för de andra. Många otrogna tänker nog "Oj, det var inte meningen" i efterhand i stället för i förhand, då de borde anat följderna.

#32 Nej, det är helt sant att det inte finns ursäkter som håller.

Men vad jag ville få fram med mina inlägg och som adiafora beskrev bättre än jag, är att mången är de som har haft benhårda åsikter i ämnet, medan de tio femton år senare hamnat där. Jag säger att man kan ha många principer, och många goda intentioner, men sedan kan livet utfalla sig så att allt ställs på ända och man agerar på ett sätt man aldrig i livet trodde man skulle göra.

Och, precis som du säger, så blundar man för allt annat. Det är ofta så att man i förälskelsens rus blir blind för allt annat…

När jag läser på diverse ställen på nätet, där ledsna tjejer blivit bedragna via nätet och via sms, och även in real life, då blir jag så jädra ledsen för deras skull.

Personligen skulle jag ha mycket svårt att förlåta otrohet. Jag har heller inga önskemål om att han skulle förlåta mig om jag var den som gjorde fel.

#27 Jag ser ju hellre att föräldrar som håller ihop är förälskade.
Tar kärleken slut tror jag barnen mår bättre om föräldrarna separerar än om de håller ihop och är olyckliga.

Är man så olucklig i en relation att man behöver annat, då lämnar man. Man går inte och är otrogen för att känna lycka igen.

#32 Där säger du någonting viktigt. Den som är otrogen väljer ofta att inte tänka på konsekvenserna av sitt handlande. En normalbegåvad person inser mycket väl vad som är rätt och fel, vad som KAN stå på spel, men väljer att blunda för det. Girighet. Att vilja ha. Som att stoppa en bulle i mnnen och bestämma att man ska börja banta imorgon istället….det var inte meningen att bli fet, men alla de där transfetterna och bakverken var jävligt goda och jag blundae för konsekvenserna.

#34 Uppenbarligen gör "man" inte det i alla de fall där kärleken tar slut. Om alla gjorde så skulle vi ha ännu större skilsmässotal.

Skulle för det första ALDRIG ha en relation med någon som redan är upptagen.

Föstår heller inte hur man inte kan ha dåligt samvete när man har det ?

Visst det är deras sak om dom har problem, men varför vara ett svin och hjälpa till och göra något värre som kanske med lite arbete kan ordna upp sig ??

Sen är det ju så att det han kan göra med dig, kommer han med all säkerhet en vacker dag också göra mot dig.

För kan han springa ut och vänstra så fort det knakar lite i förhållandet nu, vad skulle då hindra honom att göra samma sak med dig ??

#35 Då kanske folk inte bör gifta sig, om det nu är så vanligt med att kärleken dör? Om det nu är så henmskt med just skilsmässa.

#36  Där sa du något som jag tänker på: Om en man kan vara otrogen MED mig så kan han vara otrogen MOT mig. Och det är väl därför jag väljer att inte ha en affär med män som är upptagna av något slag och jag har hitills krävt att killen ifråga tar en liten paus mellan relationerna. Men det beror också på situationen, hur det ser ut… Hur mycket jag litar på personen.

En av mitt ex:s kompisar var aldrig trogen mot sina flickvänner och vi hade många diskussioner om det hela. Han såg förhållandet på så sätt att han älskade sin flickvän, men att älska någon inte är detsamma som att ha sexuella aktiviteter med bara henne. Han menade att han gör vad han vill med sin kropp, spelar fotboll, tatuerar sig eller har sex med någon, så länge känslorna finns hos flickvännen.

Jag har funderat mycket på vad han sa, och jag tycker till viss del att han har lite rätt… Men jag tycker ändå att otrohet är fel. Knepigt.

Men på tal om annat, det värsta som finns måste väl ändå vara att ena partnern är otrogen, berättar det för sin partner och säger "Du får bestämma om vi ska göra slut". Det, om något, är fegt! Då står man verkligen inte för det man gjort utan lägger över beslutet hos någon annan..

Som jag skrev tidigare här på relationer så kysste jag en annan kille i somras. förmodligen borde det klassas som otrohet och jag borde ha stått för mina handlingar. Men samtidigt så var det just i sammanhanget ingenting värt att varken berätta eller ångra. Jag inser bara efteråt hur det måste ha sett ut för den som inte visste vad det handlade om. Jag känner inte att jag har varit otrogen, även om somliga kanske skulle se mig som det. Jag kunde lika gärna ha kysst en lyktstolpe, så mycket betydde den kyssen..

"Som jag skrev tidigare här på relationer så kysste jag en annan kille i somras. förmodligen borde det klassas som otrohet och jag borde ha stått för mina handlingar. Men samtidigt så var det just i sammanhanget ingenting värt att varken berätta eller ångra. Jag inser bara efteråt hur det måste ha sett ut för den som inte visste vad det handlade om. Jag känner inte att jag har varit otrogen, även om somliga kanske skulle se mig som det. Jag kunde lika gärna ha kysst en lyktstolpe, så mycket betydde den kyssen.."

Ofattbart hur du resonerar.. Och att du kallar andra beteenden fega?Syftar på det du skrev om att en som varit otrogen ber sin partner välja om den ska göra slut. Det kallar du fegt. Själv kommer du med saker som: Det betydde inget för mig, så det är inte otrohet. Öhm? Va? Så, bara du inte bryr dig, blir det inte otrohet. Det betyder inget vad den sårade känner? Eller ja just de, du berättade aldrig va? ;)

Tycker din text talar för sig själv.

Ehhhh vi kanske ska lugna ner oss lite och tänka på skrivreglerna*L*

Jag är lugn, bara lite road :)
Jag har inte bryty mot ngn skrivregel vad jag kan se?

#41  Håller med!

Jag tror att om alla kommer överens om att var och en får göra sina val och ta ansvar för dom, så kan vi låta bli att kritisera folk alltför mycket för sina val.

Vi är alla vuxna här och vi ska fortfarande vara trevliga mot varandra, även om vi inte förstår varför någon beter sig på ett visst sätt.

Ovanligt jag inte förstår ett jota av vad ni menar.
Om man startar en tråd om ett så känsligt ämne som otrohet, då väntar man sig nog diskussioner.

Jag skriver vad jag tycker, hon skrev och får vänta sig ett svar.

Ni verkar rädda för att folk säger vad de tycker.
Ger man sig in i leken får man faktiskt tåla det.

Hera, nu är det så att man kanska inte SKA skriva exakt vad man tycker om folk alltid? Och ska man framföra sin åsikt så kanske man ska försöka att inte låta så arg…utan mer neutral.

Men det är sajtvärden och Medarbetare som bestämmer hur tonen ska vara och när man går över gränsen för artighet till otrevlig.

Jag ifrågasätter hennes resonemang. Är inte otrevlig.
Sluta tolka så jäkla mycket och ofta. Trött på det.

#46  ….håller med*L*

Jag är medlem i forumet för att disskutera, inte för att tassa kring het gröt.

Jag framför mina åsikter. Och det har jag all rätt till. Speciellt då det inte är mot skrivreglerna. Så ge er.

Dessutom skriver tjejen att hon vet hur det antagligen ser ut för en utomstående (eller ngt liknande)

Du tycker VI ska ge oss….

Självklart tycker jag det.
Låt mig disskutera.

Läs min text igen, och förklara var jag är otrevlig.
Jag ifrågasätter, är ironisk och allmännt road av det hon skrev.
Ser inte hur man kan tänka så. Kanske kan hon förklara så jag förstår. Det är väl trots allt det vi disskuterar i tråden?

Som sagt, somliga verkar rädda för en disskussion.
Har aldrig varit med om att man klagar på ett sådant inlägg om ett sådant ämne.

Jag diskuterar inte med folk som inte kan lyssna.Inte ens när dom blir tillsagda att lugna ner sig lite..En disskusion går inte ut på att man ska få folk att tycka som en själv..

Herregud.

Jag har INTE försökt få henne att tycka som jag.
Och det är väl ändå inte en disskussion vi har? Du klagar på hur jag skriver och jag ber dig att inte göra det.
Förresten, visar du mig inte var jag är otrevlig, säger det sig själv.

Lugna mig? Otroligt.

Hera, ditt inlägg i #40 låter lite aggressivt. Jag tycker inte att det bör tas bort eller så men att någon säger att du kan lugna dig lite är väl inte helt fel?

Jo, det är helt fel EFTERSOM det inte är aggressivt.
Då kan jag inte lugna mig.
Jag skriver på detta sättet. Jag är inte otrevlig.

Orkar verkligen inte säga det mer nu.
 Som sagt, ger man sig in  i leken får man tåla den.

Skriver man ett inlägg om otrohet, då får man antagligen inlägg tillbaka med motsatt åsikt, frågor och dyl.
Tycker jag något är ologiskt, får jag säga detta, ifrågasätta detta osv.

Sedan är det en FET skillnad på IRONI och att vara AGGRESSIV.
Men ni läser det tydligen precis som ni vill, inte som jag säger att det är.

som sagt lugna ner dig…

 :)

#55 Hera, du vet att vi gillar dig härinne på sajten och jag tycker du ofta kommer med bra kommentarer. Så om några uppfattar en kommentar som aggressiv, kan du inte förstå att  andra kanske reagerar på en viss ton?

Om du inte menar att låta aggressiv, varför blir du ännu argare då? Då kan du ju bara lugnt säga att du inte menade att låta arg och be om ursäkt?

Eftersom jag inte förstår hur man kan ta det som aggressivt, kan jag heller inte be om ursäkt.

Ist kan ni som tolkat det aggressivt läsa mina inlägg, och läsa om inlägget det handlar om igen. Så kanske ni ser hur det egentlgen ser ut. Att misstolka trots att jag förklarat, det vet jag inte vad det är. Torde vara en omöjlighet.
Så, jag ber inte om ursäkt. Ni får mer än gärna läsa om det och tilka det så som jag säger att jag skrivigt det.

Eller så får det vara.

Jag har inte blivigt argare, bara tröttare och tröttare.
Att jag ens ska behöva dra det om och om igen..

Natti

Är någon av er sajtvärdar förresten?

Hera- Det är inte första gången du går på Jn84 när hon skriver något .. Så det är itne så konstigt att folk reagerar eftersom de också vet om det..=)

"går på" :)

Ännu en som skiter i vad jag skrivit. Underbart ..

Undrar just vem som är påhoppad i denna tråden.

Hej Hopp..

Det var ett tag sen, Jag var här & skrev..pga. annat !! Men, har NU läst igenom HELA tråden. Har ingen aning ? Varför ? Hera skulle skrivit något onormalt…Jag gillar Heras inlägg här och tycker absolut inget är fel skrivit.

Men,,däremot har Jag en grannkvinna som studerar i Uppsala..Hoppas att det inte är hon !!

Sköt Om Er Alla & Ha en Fantastisk Dag

Över lag så tycker jag nog att man får räkna med en del svar som kanske svider ibland. Ett forum är inte ett ställe där man måste smeka alla medhårs, var och en får skriva om sin uppfattning och stå för sin åsikt utan att för den sakens skull bli kallad otrevlig. Så länge man inte går till personangrepp så är det helt okej att ha en diskusion, det är väl ändå det en debatt går ut på?

Jag funderade väldigt mycket över kyssen efteråt och jag tror att ångesten jag kände främst berodde på att det finns en allmän åsikt om att man ska känna ångest över en sån grej. M

Men nu när det har gått en tid sen det hände så tycker jag faktiskt inte att jag gjorde fel. Hade det varit en tjej jag kysste hade förmodligen ingen reagerat på det, mer än som en kul grej. Men nu var det en kille. Någon som jag inte är kär i, aldrig varit det minsta intresserad av och som jag aldrig kommer att bli intresserad av heller. Så det var liksom en "död" kyss. Honom, en lyktstolpe, en tjejkompis eller vem som helst, det hade inte spelat någon roll vem det var. Säkert svårt för någon annan att förstå, men jag (och han) VET ju hur det var.

Då tycker jag det är värre när man känner pirr i magen i närheten av någon annan, eller går och tänker på någon annan än sin partner… Fast då har man ju inte gjort något, det är ju bara tankar.

Jag tänkte på en sak på pendeltåget idag (har inget med det ovanstående att göra), är det bara sin partner man kan vara otrogen mot? Kan man inte vara otrogen mot andra? Sina barn tex? Om en mamma pussar ett annat barn, är inte det egentligen lika illa som att en kvinna pussar en annan man?

#64 Om man skulle resonera som du är det ju i princip fritt fram. Heeeeelt fel och avskyvärt i min värld. Kan inte förstå hur man kan tänka så.

Var du och din kille på samma våglängd angående otrohet?
Om du hade berättat, hade det varit OK för honom, eftersom du inte kände ngt för den andre killen?
Förmodar att det inte hade varit det för honom, eftersom du inte berättade. Men men, det är som tur är inte jag som lever med dig .. För för mig är en kyss VERKLIGEN otrohet, känslor eller ej.
Har man en partner har man den för att man älskar den, då finns det inget behov av någon annans kyssar. För finns de, är det inte kärlek man känner.

Antar att om du älskar en kille, är det helt ok att han går och kysser andra tjejer, så länge han inte har känslor för dem?

Enligt mig är det väääldigt stor skillnad på att pussa ett barn och på kyssar i ett förhållande. Det är ömhetsbevis på helt olika nivåer.

Ganska rälig jämförelse.

Du missförstod mig Hera, jag säger inte att min kyss har någonting med det jag skrev om barn, jag försökte inte rättfärdiga den på det sättet. Det jag skrev om barnet var ett helt annan sak, borde kanske ha skrivit två inlägg istället.

Men det jag menar, och som du själv säger, är att den som "blir utsatt" för saken är den som ska bedömma vad som är otrohet. Det jag funderar över är om det egentligen som förälder är okej att pussa andra barn, finns det ingen risk att barnet blir sårat? Och därmed borde det väl kunna kallas otrohet? Detta är inte ett påstående, utan en fundering och öppen fråga.

__________________________________________________________

För att återgå till din fråga Hera, jag skulle hellre se min kille gå och kyssa en främmande tjej än att få reda på att han går och tänker på någon annan. Meningsfulla tankar tror jag sårar mer än meningslösa handlingar.

Om du på skoj (och kanske i ett spel eller en lek) kysser en tjejkompis, är du otrogen då?

Ja, det är otrohet oavsett kön.
Det är alltid otrohet när man går bakom ryggen på någon.
Har man en trekant är det ju inte otrohet, då är alla parter med på det.

För mig får man tänka på andra, det betyder inte att man är kär.
Att gå från tanke till handling däremot, det får man inte för mig om man ska ha ett förhållande med mig.
För mig säger handling mer än en tanke och ord.

Jag kan inte svara på om ett barn kan bli sårat av de. Minns inte själv hur det var. Tror inte jag vart sårad, men det kanske finns barn som blir det. Men då tror jag det ligger annat bakom än en puss, något djupare.

Att kalla det otrohet, om då ett barn blir sårat, låter så fel. Otrohet i mina öron är när det gäller förhållanden, och då man utför "sexuella" saker med någon annan bakom sin partners rygg.

Jag definierar otrohet som det som ens partner skulle bli ledsen för att man gjort med någon annan. Och en kyss skulle nog de flesta reagera på…