Låter som att samtliga barn behöver en rejäl spark där bak. När de inte längre går på gymnasiet så är man inte försörjningsskyldig. Våga ställa krav, sätt ett datum då dottern på ett eller annat sätt ska ha gjort det möjligt för sig att flytta hemifrån. Det får ju vara inom rimliga gränser givetvis men man märker ju snabbt om det görs seriösa försök eller ej. Det låter väl hårt men gör du inte det så kommer hon kanske aldrig flytta, det är lätt att bli lite väl bekväm.

Nu är min dotter än så länge bara bara bebis men när hon blir 21 och vi inte längre är försörjningsskyldig så kommer hon inte få bo gratis hemma (om hon mot förmodan fortfarande skulle bo hemma) antingen skulle hon få betala för hyra och mat efter egen förmåga (man kan få soc bidrag även om man bor hemma) eller helt enkelt hjälpa till som betalning.

Men då har jag ju vuxit upp med att hjälpa till lite hemma iallafall och det ska ju mina barn också göra, vad dom hjälper till med blir ju då efter förmåga.

När man är 21 ska man ta tag i sitt liv på ett eller annat sätt! Vill man läsa på högskola tar man tag i att söka in, går inte det gör man vad man kan till nästa års antagning för att komma in då. Vill man jobba söker man alla jobb man kan hitta. Kan man varken plugga eller jobba pga sjukdom/funktionshinder tar man tag i att gå terapi/rehabilitering/vad som helst som kan hjälpa för att sen kunna jobba/studera. Det är inte bara att flytta hemmifrån längre- det är svårt att få boende om man inte har jobb och en ok lön, men man kan alltid kämpa för att KUNNA flytta hemmifrån. Tills dess hjälper man till hemma/betalar hyra. Att bete sig så när man är 21 är pinsamt och det fattade jag redan när jag var 18

Föräldrar har inte flrsörjningsplikt efter gymnasiet eller 21 år. Mina dötrar fick övernattningslägenhet i stan när de blrjade gymnasiet vid 15/16 års ålder. Eftersom vi bor långt ute i skogen. Det var en liten etta de fick dela på, två systrar, och inackorderingsbidragen frpn kommunen räckte nästa till hyran, så det handlar inte om att vi är rika eller nåt sånt. Efter gymnasiet drog den ena iväg på folkhlgskola 5 timmar bort den andra började på universitetet 3 tummar bort och skaffade studentlägenhet där och sköter sin egen ekonomi med studielån och lite jobb vid sidan om. Med andra ord har ingen av mina barn bott hemma på heltid efter 16 års ålder. Om nån skulle behöva mellanlanda hemma mella två saker i sina liv är de hjärtligt välkomna. Jag har svårt att föreställa mig situationen ts beskriver. Tycker det låter fullständigt orimligt att få snylta på sin förälder vid 21 och då speciellt med den attityd hon beskriver.

Det är inte lätt idag för dagens unga att flytta hemifrån eller få arbete. Min dotter har ingen diagnos men kraven från vuxenvärlden är väldigt jobbiga för henne. Jag har försökt hjälpa och stötta henne att söka till  folkhögskolan och försöka få sitt grundskolebetyg fullständigt. Soc och uppsökande (de jobbar med psykiskohälsa) i kommunen försöker hjälpa henne och det är svårt att få henne att medverka. Avbokade tider och inställda besök, och det skyller hon gärna på mig för. Jag får höra att det berodde på att jag sa inte åt henne i tid eller jag väckte henne inte. Hon tar inget ansvar för sig själv eller tider.  Jag vet att hon mår inte bra och inte blir det bättre av inställda besök som kan leda till hjälp. Problemet är att all hjälp ska vara frivillig och hon omfattas inte av tvångsvård, situationen är ohållbar och jag vill inte bara stå och se på. Jag vill hjälpa henne men frågan hur?

#5 Hon kan inte börja arbeta av sin hyra och mat hemma till att börja med iallafall? Att ha ett fungerande hemmaliv är en bra grund att stå på (det säger jag som har erfarenhet, jag har funktionshinder men har ändå lyckats starta eget tillslut).

Gör så att det blir som ett jobb (så hon måste stiga upp, infinna sig på tider etc) för att öva.

Alternativt kan hon ju börja wwoofa (praktisera för mat och husrum på ekologiska gårdar) eller liknande.

Ge henne helt enkelt inte möjligheten att skylla ifrån sig på dig, sätt ansvaret på henne, tydligt.

Jag har försökt få henne att göra saker hemma men utan resultat. Hon vill inte ens laga sin egen mat. Jag har erbjudit henne att jag kan lära henne att göra enkla mat rätter och hon vill inte det heller. Jag får försöka vara tydligare och omöjliggöra att hon skyller ansvaret ifrån sig. Önskar hon ville ta tag i saker och ting och förstå att hon måste det för sin egen skull. Det minsta man kan begära är att hon kan vakna och gå upp utan påminnelse av mig. Hemmalivet fungera inte alls och hon vill inte träffa min särbo eller hans barn, men det får jag ju acceptera. Tyvärr kan hon vara otrevlig mot mig och säger elaka saker till mig och om min partner. Jag brukar säga till henne att det är okej att ha åsikter o synpunkter på mitt liv men inte att vara elak och ful i munnen. Hon är en vuxen individ och inte ett litet barn längre. Ingen lätt situation men hon måste börja ta ansvar för sitt liv, själv eller med hjälp.

#7 Sluta laga mat åt henne då, sluta köpa in mat, sluta ge pengar, sluta tvätta hennes kläder (om du gör det) etc.

Jag fick börja tvätta mina egna kläder då jag var 13 el 14 då kan en 21 åring göra det.

Du har försökt få henne att laga mat skriver du. Men har du krävt sv henne att hon ska laga mat? Om hon bara kan säga nej/smita och då lagar du ändå mat dp ger du henne juvi så fsll möjlighet att slippa? Vad skulle hända om du ställde krav i stil med: nu är du vuxen, det är jag med så vi är två vuxna som bor här. Det som behöver glras i hushållet är: x antal lunchar och kvällmatar, städning och så ofta, tvätt, disk. Från o med nu ska du göra hälften av detta så länge du bor här. Sen gör du ett veckoskema med aktiviteterna medans hon tittar på. Om du då kommer från jobbet och hon inte gjort middag som hon skulle då skäller du ut som fan och säger åt henne att sätta igång med maten omedelbart för du ör hungrig och så sätter du dig vid matbordet och väntar på mat? Förmodligen har nåt knasigt mönster pågått så länge att ni inte kan lösa det själv. Har ni provat familjerådgivning?

En annan tanke jag fick: om inte de vuxna barnen flyttar hemifrån så kanske ni får göra det? hitta jobb o bostad på annan ort eller en ny bostad för bara er två och flytta ihop. meddela att det datum flyttar ni så innan dess får din dotter se till att hitta sig nåt annat. Ta INTE på dig att hjälpa henne utan tipsa henne om att gå till soc om hon inte fixar det själv. Det kanske låter hårt men jag tror inte hon mår bättre eller kommer igpng med sitt liv förrän du slutR curla.

Jag är sjutton och bor hemma, mina tre syskon är 22-27 år och har flyttat hemifrån.

Vår mamma har alltid satt tydliga gränser. Gillar vi inte maten som serveras lagar man mat själv (säger man till i tid kan hon dock köpa in råvarorna), vilket gör att jag har lagat mat regelbundet dom senaste två-tre åren. Numera lagar jag oftast mat åt mig själv, och ibland även åt mamma (hon äter oftast hos sin pojkvän). Alla vi fyra syskon har alltid varit mycket med mamma i köket sen vi var små, så grundkunskapen i att göra mat sitter där. Resten går faktiskt att googla nuförtiden, det är inte så svårt. 

När jag var yngre hände det att jag sov över och blev försenad. Mamma ringde och väckte mig ett tag innan hon insåg hur dumt det var - för då litade jag på det. Så hon slutade och så fick jag helt enkelt sova över, och gå till skolan och ev få en utskällning och skämmas. Jag har inte sovit över och blivit sen sen dess.

Sen har min mamma även sagt att hon ger oss ett "friår" efter gymnasiet där vi kan bara gå hemma medan vi funderar vad vi vill göra. Sen förväntar hon sig att vi antingen flyttar hemifrån eller börjar betala hyra (efter bästa förmåga). Eftersom det alltid varit regeln så har ingen av oss ifrågsatt det eller förväntat oss att få bo gratis hemma halva livet. 

Så tydliga regler helt enkelt. Sen tycker inte jag att det är ditt jobb att lära din dotter att passa tider när hon är så gammal. Att du säger att hon inte vill laga mat eller inte vill lära sig är ju dock ganska enkelt att lösa i mina ögon. Sluta laga mat åt henne. Då har hon inget val. Samma sak med pengar. Är det absolut livsnödvändigt kanske man måste låna ut, men du har ingen skyldighet att ge henne pengar när hon är så gammal.

#10 fast att flytta till en annan stad låter ju extremt… Det kan ta år att hitta lägenhet om man inte har någon inkomst, och soc hjälper inte till om det inte är riktigt illa hemma, vilket det inte är i det här fallet.

#12 Jag har gått på soc även om det inte varit "riktigt illa hemma" En månad var det tex helt enkelt så att studiebidrag fick man före månaden man behövde det och lön får man ju efter att man jobbat så det var ett glapp på en månad, då gick vi på soc och fick pengar. Eftersom vi var så unga (19 tror jag, det var just då vi slutat gymnasiet) så frågade dom om vi bodde hemma (och det var då jag fick reda på att dom betalar även då för är man över 21 el gått ut gymnasiet så förväntas man att betala för sin del även om man bor hemma).

#13 Det verkar dock bero lite på vart man bor. Jag känner flera personer som inte fick soc för att dom bodde hemma. Soc tänkte bara hjälpa om dom blev utkastade och inte hade någonstans att ta vägen.

Sen ska säkert soc hjälpa till om man är över 21/gått ut gymnasiet precis som du säger, men tyvärr verkar det inte fungera så i praktiken överallt

#14 Då tycker jag att dottern till TS iallafall borde kolla för att bidra det ska hon, hon är ju ändå en vuxen kvinna.

Fast är du säker att det inte är annat som gjort att dom får nej? Man får ju inte nått om man tex inte söker jobb eller liknande.

Bidrag får man inte av soc, det får man av försäkringskassan!

#14 precis så jag upplevt det också. De hänvisar däremot till försäkringskassan för att kolla upp vilka bidrag man kan ha rätt till, men boende får man inte om det inte handlar om att man får bo på gatan annars

#16 Det brukar annars kallas för socialbidrag, om det rent faktiskt kan kallas bidrag vet jag ite men det kallas för socialbidrag i folkmun (och nej, det får man inte från FK, jag har nämligen varit med om att FK betalat soc då jag fick bidrag från FK retroaktivt).

#17 Är man inneboende så ska man betala för en del av hyran.

Om mamman säger/säljer nuvarande bostad då står dottern på gatan om hon inte hittar nåt. Då kan hon gå till soc

Alla som söker jobb och inte har pengar på kontot eller inkomst eller annat av pengavärde har rätt till socialbidrag. Dom kollar dina konton tre månader tillbaka. Det kvittar var man bor. Man måste dock följa reglerna. Har för mig att inskrivning på AF är ett krav. Man kan inte sitta hemma på rumpan och tro att man får pengar för det.

Det som soc inte gör i annat fall än akuta (ibland inte ens då eftersom det inte finns möjlighet) är att erbjuda tillfälligt boende.

Är hon ens inskriven på af? Jag fick börja snällt och vackert betala för mig på sommaren då jag fyllde 18. Och laga mat till både mig och min mamma redan då jag var 13. Då jag ofta var hemma innan henne. Tvätta kläder kunde jag redan som barn. Jag säger sluta dalta med henne! Hon kan söka socbidrag för sin del av hyran. Fick jag göra när jag intr hade jobb och bodde hemma Jag tror tyvärr att du är en stor del i att hon inte släpper det bekväma livet hemma hos dig. Eftersom du inte verkar lägga ett enda krav på din dotter. Kanske låter hårt, men ibland måste man tvinga sina barn till saker dom inte vill. Så sluta ge henne pengar och sluta gör saker.

när jag och min bror slutade gymnasiet så sade mamma "nu har jag sagt upp lägenheten och ska flytta ihop med (sin särbo), så ni borde börja söka lägenhet" det var liksom inga val där inte 😉 Antingen kan din kille börja med att flytta in hos dig eller så säger du upp din lägenhet

Jag håller med #8. Sluta upp med att göra saker åt henne, från och med nu får hon laga sin egen mat(eller iaf hjälpa till att laga mat), plocka ihop - tvätta - hänga upp sin egen tvätt, hjälpa till med städning och planering för hemmet, etc. Det är dags att hon får lära sig att klara sig själv, detta är ett bra första steg.

Sluta genast att ta hand om henne! Ställ krav. Ok att det är tungt att kasta ut barnen på gatan, men det är oacceptabelt att bete sig som ett litet barn när man är vuxen. Ska hon äta får hon laga själv etc. Hon borde lärt sig att ta ansvar för många år sedan.

Blir mycket irriterad av ditt inlägg, bortskämda ungar är bara förnamnet. Tyvärr tror jag du har din beskärda del i din dotters uppförande, men det är inte försent att sätta krav. Tvärtom, det är alldeles på sin plats med det!

Jag är själv 21, bott själv i 3 år och hade 2-3 veckor på mig att hitta eget - sen var det bara att flytta runt emellan mina två kompisar. Jag är fullt medveten om att det kan vara ett helvete att hitta bostad då jag stått i kö i flera år själv samt har bekanta som stått i kö och letar aktivt bland privatpersoner men det är ingen anledning till att sitta hemma och rulla tummarna! 

Ska hon bo hemma så sätt krav! Hyra ska betalas, det ska hjälpas till i hushållet, boende ska sökas aktivt samt jobb m.m. Annars är det bara att bo någon annanstans, hos en kompis exempelvis.

Att gå ifrån utan att tacka ordentligt om pappa bjudit på mat skulle aldrig falla mig in, otroligt respektlöst. Och skulle absolut aldrig ens kunna tänka tanken att ta till den där tonen mot pappa! Inte mamma heller för den delen, men är i stort sett uppväxt med pappa så tog honom som exempel.

Du har all rätt att "kasta ut henne", du är försörjningsskyldig till det att dottern fyllt 18år eller gått ut gymnasiet. Vill hon bo hemma så ska hon bidra därefter!

Jag har en diagnos som har sin beskärda del av mitt liv, jag hade en väldigt jobbig skolgång och blev dessutom sjukskriven på 50% i gymnasiet för att jag inte orkade med. Hade minst 3 möten/vecka med kurator, sköterska och psykolog - för att nämna en liten del av min skolgång. 
Så nog förstår jag vad tuff skolgång innebär, men det är inte och kommer aldrig vara en ursäkt till att bete sig på detta vis!

Din dotter och din särbos ungar behöver en spark i baken, de behöver någon som tar de i nackskinnet och river upp dom ur sina bubblor. 

Stå på dig, sätt krav!

Din dotter har rätt att få socbidrag om hon är inskriven i AF, men då måste hon ha varit inskriven där i 90 dagar för att få bidrag från AF först och främst. Och som sökande hos soc måste man ha försörjt sig själv i minst 3 månader (90 dagar) innan man har rätt att söka bidrag från dom.

Frågan är väl egentligen inte "när" blir barn vuxna…. ditt verkar ju dra ut på det. Snarare är väl frågan när slutar ditt ansvar för ditt "barn" när det gäller underhållsplikt och den måste jag säga som andra är slut. Tyvärr känns ditt sätt mot din dotter lite curlat, så även om jag tycker hon borde kamma till sig har du tyvärr låtit det pågå utan att sätta ner foten.

Ett enkelt steg, sluta laga mat åt henne. Hon lär fixa nåt att äta innan hon svälter ihjäl.

#25 Man behöver inte ha försörjt sig i 3 mån för att få socbidrag. Jag och min man fick tex socbidrag i en "mellanmånad" mellan skola och jobb

" När blir ens barn vuxna?" 

Kanske när omgivningen börjar behandla dom som  vuxna och inte barn.

Jag fyller 22 om en månad, och flyttade hemifrån i maj. Innan dess betalade jag hyra till mamma och pappa. Jag längtade efter att flytta hemifrån sååå mycket, men hade inte möjlighet att flytta tidigare av ekonomiska skäl. Jag kan inte riktigt förstå hur man vill bo kvar hemma - hade jag kunnat hade jag flyttat ut mycket tidigare. Jag har (och har alltid haft) en väldigt bra relation till mina föräldrar, men vi gick verkligen varandra på nerverna innan jag flyttade.

Någon gang måste hon ju klara sig själv - och det blir så mycket svårare om hon inte är förberedd på det. Det är inte snällt att curla.

Jag är 23 år och bor fortfarande hos min mamma. Jag betalar 2500kr i "hyra" plus att jag köper saker till hushållet ganska ofta (tex växter till trädgården, städtillbehör, köksredskap m.m). Det är även jag som oftast åker och handlar mat, lagar mat och städar. Jag betalar självklart mina kläder, hygienartiklar, allt som har med min bil att göra, allt för djuren m.m. själv. Vi har som överenskommelse att så länge jag sätter in 10 000 kr på mitt bostadsspar per månad så behöver jag inte betala mer än 2000 kr som hyra… Som det nu ser ut kommer jag flytta om ca 1år för då kommer jag ha råd att köpa mitt hus på landet som jag drömt om största delen av mitt liv :)

#18 är det ekonomiskt bistånd du tänker på kanske? Nej, det är ju inte ett bidrag på samma sätt och det ansöker man om hos soc ja! Ang det med att betala hyra om man är inneboende håller jag med, men jag förstår inte riktigt vad du menar?

#32 Som inneboende får man ju pengar till sin del av hyran från soc. Det spelar ingen roll om man är inneboende hos sin förälder, en vän eller en främling för soc (förutsatt att man är så gammal att föräldrarna inte längre är försörjningsskyldig)

#27 Har själv gått på socialbidrag och där hade de krav på att man försörjt sig själv i tre månader innan.

#34 Det har jag med utan det kravet som sagt. och läser man #20 så verkar det inte heller finnas nått sånt krav på riktigt.

#33 det måste skilja sig från olika kommuner i så fall, för här får man vända sig till FK för sånt! Och där är det väntetid på minst 3 månader-ofta mer

#36 Ah jag tror vi missförstår varandra, jag menar om man inte är berättigade andra bidrag dvs man är berättigad socialbidrag/försörjningsstöd så räknas ens del av hyran som en av utgifterna som soc ersätter.

#34 Det var inte så för oss. Vi hade kravet på oss att vi skulle vara inskrivna på arbetsförmedlingen och det var vi båda två sedan tidigare.

Sen även om TS barn antagligen inte kommer att kunna få socbidrag/försörjningsstöd (antagligen inte om hon nu inte söker arbete och är arbetslös) så är det nog bra om hon ändå söker. Kanske så får hom ett uppvaknande om inte ens hon får pengar av soc (däremot så får det nog ingen effekt om hon får pengar hemma).

Du behöver inse att du har del i att hon får styra ditt liv. Sedan spelar säkerligen hennes psykiska ohälsa in. Jag flyttade hemifrån senare än så, men hjälpte till hemma och jobbade extra och pluggade, men betalde inte hemma, men köpte mina kläder och betalade för hygienprodukter. Du får ställa krav och sta stöd av socialen för det. Sedan kan en del av det här handla om en rädsla att förlora dig och att hennes osäkerhet kommer ut på det här sättet. Vuxen, tja det dröjer, men man får försöka ta sina stapplande steg. Ditt krav får vara att hon gör något…sköter sin behandling, pluggar eller jobbar. Kastar ut, nje, men kanske kan du stödja henne att hyra ett rum eller liknande som ett första steg.

#37 ja, vi menar nog olika, haha

Folkhögskola skulle kunna vara ett sätt att få en lite blidare övergång mellen att bo hos mamma och själv. Då kommer hon ju hemifrån, det finns tider att passa, skola förhoppningsvis med nåt hon kan tycka är kul och mat. Det finns så många olika inriktningar.

Efter vad jag lästa idag av dig ts så måste jag säga att du måste verkligen ta tag i detta. Och t o m kasta ut din dotter. Hon kan inte bete sig som hon gör. Och jag hoppas hon får hjälp

Jag är 22 snart och bor fortfarande hos mamma. Jag skulle aldrig kunna drömma om att inte betala för mig här hemma. Jag bor här på grund av att jag går komvux pga psykisk ohälsa. Så fort jag fick aktivitetsersättning betalade jag mamma det pappa skulle betalat för mig fram tills min 21-årsdag och sen dess har jag betalt min mat och allt vad det nu kostar att leva ihop med någon annan. Summan jag gav mamma blev som en överraskning för henne. Hon behövde pengar, och hon hade ju betalt dubbelt kan man säga när pappa slutade betala för mig, så det kändes helt rätt att ge henne det. Och jag hade ändå pengar över att spara själv. Jag blev självförsörjande och i mina ögon "vuxen" på min 21-årsdag, dagen då mina föräldrar inte behövde betala för mig mer. Om man inte pluggar på gymnasienivå som jag gör, sänks den åldern till 18, och då får man betala för sig hemma.

"Vuxna" är de när försörjningsplikten är borta, dvs 18 eller högst till 21 om de går så länge på gymnasiet. Efter det ska de bidra till hushållets kostnader för bostad och mat samt stå för sina personliga utgifter. Om de fortsätter studera får de ta studielån till studiebidraget. Om de börjar jobba, men ff bor hemma ska de också bidra. Om de inte hittar jobb att försörja sig med ska de skriva in sig på AF första dagen efter examen. Då kan de ingå i ungdomsgarantin efter tre månader och om de då går på nån aktivitet får de pengar utbetalat via fk. Tills de får någon inkomst kan de ansöka om försörjningsstöd på Soc, som kan beviljas förutsatt att de gör vad de kan efter förmåga för att nå egen försörjning. Beroende på föräldrarnas ekonomi kan en inneboendekostnad också beviljas. Men har man barn som har svårflörtad sig, då man som förälder slita hund för att nåt ska hända. Jag har kämpat sen i våras för att min dotter ska komma ut i egen försörjning, men trots att hon är inskriven på af sen första arbetslösa dagen får hon ännu inget nånstans ifrån. Hon har stödbehov men genom att inte skriva in henne i nån aktivitet slipper af betala ut pengar från ungdomsgarantin…..

I dag är ens barn vuxna nog att ta ansvar för sitt eget liv när de doktorerat eller avlagt unviversitetsexamen, varit trainee ett år på något stort multinationellt företag, köpt bostadsrätt/radhus!

Dvs någon gång vid 30++ om de är studiebegåvningar.

Fniss, "svårflörtad " ska vara "svårt för sig"…. Mobilen skriver som den vill…. 😉

Blir ens barn någonsin vuxna?

Nej, så är det nog, därför skrev jag "Vuxna" i mitt inlägg. ;-) Min styvmormor typ 78 år sa till min mamma typ 45 år "har du varit på toaletten nu?" när vi skulle åka hem från henne :-D

Nae, jag tycker du ska sluta curla:) Sluta göra saker åt henne och ta hyra för att hon ska bo hema, det måste var asjälvklart att inte vara så lat hu rdåligt man än mår.  Vägrar hon så ringer du soc och säger att du kastar ut henne, då måst edem hjälpa ill med hyra till lägenhet men då måst edu stå på dig, det är egoistiskt att inte bry sig om sina föräldrar tkr ja:)

Det är också egoistiskt att inte ta striden med sitt barn när det gäller såna här saker. Man kanske slipper bråk för stunden, men du hindrar din dotter från att växa och på sikt  komma ur sina problem.

1. Nyfiken fråga. Om man inte har jobb trots man söker alla möjliga jobb hur ska man då ha råd med lägenhet🤔. Bostadsbrist är det överallt och går man via soc för få pengar och hjälp till boende så ska man veta att dom har även sina krav på vad en lägenhet får kosta. Har en son som är bostadslös sen 8 mån tillbaka utan jobb och dom lägenheter som soc går med på är det alltid över 80 personer som söker. Hur stor chans är det att just han får lägenheten…. Minimal kan jag säga:-C

Ts du kan be din dotter söka jobb och ringa för en tid till soc för ekonomisk hjälp, och se hur det ser ut om hyra lägenhet. Lycka till

#52 Man kan hyra rum hos andra. Lägenhet är omöjligt utan borgensman. Socialen går inte in och lovar att dom kommer betala till hyresvärden. De kommer in först när du har kontrakt.

att bo hemma när man är 21 är inget konstigt däremot så ska du inte behöva tahand om henne längre hon måste lära sig att tahand om sig själv sluta laga mat åt henne då kommer hon åtminstone upp och äter något. tvätta inte hennes kläder. ställ krav på att hon måste söka jobb eller plugga. hon kommer börja må psykiskt dåligt av att vara hemma och snylta på dej.

53 Det där stämmer inte helt, här har dom sagt du får ha en lägenhet med maxhyra på 3 500 kr det har jag inte sett en ända lägenhet för. Han måste ha ett godkännande innan han tar en lägenhet. Hyra rum hos andra då behövs det även någon som hyr ut ett rum.

#55 Ni kanske bor i en liten stad. För här är det lätt att hyra rum. Vilken kommun pratar vi om?

Ts: Fråga din dotter om hon inte tycker att det känns märkligt att fortfarande leva som ett barn? Ställ krav, låt hennes tillvaro efterlikna den som hon skulle få om hon inte bodde hemma längre. D.v.s. ingen mat serverad utan tillagning, inga rena kläder utan tvätt o.s.v. Jag skulle skämmas om jag bodde hemma och inte ens betalade för mig vid den åldern.

Hej ts! 

Känner igen mig! Min dotter har ett år kvar på gymnasiet och bor hemma. Hon styr och ställer här. Vi får inte ha tv:n för högt på, jag får inte prata med min sambo (för då blir hon sur för att jag inte pratar med henne), mm.