Jag har flyttat ca 6 mil hemifrån, sambon flyttade typ 500 meter xD
Så han har nära till sin familj mm, jag har längre.

#1 hur var det för dig? Kände du dig ensam?

#2 Ja i början kändes det jobbigt. men blev bättre och bättre hela tiden :) Nu har vi bott här 5,5 år :) Men första kanske halvåret var jobbigast:
Första gången jag blev sambo, första gången jag flyttade hemifrån osv så mycket på en gång

#3 har du fått egna kompisar nu?

Jag tycker det är lite märkligt resonemang i hur ni väljer vart ni ska bo. Att flytta till en plats som ingen av er har anknytning till tycker inte jag är det naturliga valet. Bättre då att välja en av era bostadsorter. Hellre flytta fem mil längre bort, än till en plats som ingen av er har en koppling till. Vart vill ni bo jätte-jätte-länge? Har svårt att tro att det är Ängelholm. Höganäs eller Halmstad borde vara bättre alternativ?

#4 Yes :)  Lärt känna flera när jag t.ex började studera, via sambon mm. Dock bor de flesta med mina intressen osv långt ifrån så inte så många jag umgås med men jag är inte mycket för att umgås med folk heller så mycket :)

#5 Halmstad är inget alternativ då jag vill därifrån och att vi inte har råd (dessutom är det ca 5 års väntetid tror jag, och då blir jag nog knäpp om jag ska stanna i den här staden så länge till), Höganäs finns det inga lediga lägenheter i vad vi kan hitta någonstans
Dessutom tycker jag personligen att det är bättre att ingen behöver offra allt. Jag hade aldrig klarat av att se min partner bo nästan 8 min från sina kompisar som han redan har problem med att hinna träffa och jag hade aldrig orkat bo 8 mil från mina relationer, då är det bättre att bo såpass nära att det ändå är realistiskt att båda kan ta sig någonstans

#7 Ja absolut! Detta var gemensamt beslut från bådas sida att prova och fungerade :) Men, ja kan man kompromissa är det ju det allra bästa :)

Jag tycker inte att det är så stor skillnad på 8 och 5 mil. När vardagen kommer så är ändå de där 5 milen långa, och som du själv säger så kommer det bli riktigt svårt ändå att kunna träffa dina kompisar någorlunda regelbundet. Det kommer krävas planering och vilja, och då kan man faktiskt ta sig 8 mil ifall man vill träffa sina vänner, men det kommer inte kunna ske så ofta, vare sig om du bor i Ängelholm eller Höganäs. Nu har jag inte koll på bostadsmarknaden däromkring, men det borde väl gå att få en lägenhet i Höganäs förr eller senare? Att sätta upp annonser och lägga in en annons på blocket brukar kunna ge napp. Kanske kan ni hyra något litet utanför Höganäs eller så.

Jag tycker det låter som att det känns jobbigt för dig att flytta till Höganäs, att det blir orättvist, och att ni därför ska kompromissa och flytta till Ängelholm. Men där tror jag ni bara gör det värre för er båda. Visst får du offra mycket om du flyttar till Höganäs, men vad blir egentligen bättre av att han också ska offra en massa saker? Rättvisa hjälper väl inte, egentligen. Att ha nära till hans vänner är en fördel för er båda.

Jag har flyttat 57 mil. Till min killes hemstad. Långt från mina föräldrar mina syskon och mina vänner. Jag sa upp mig från jobbet och har fått nytt jobb här. Min killes vänner har blivit mina vänner och jag har blivit bra kompis med flera på mitt nya jobb.

Mina gamla vänner träffar jag såklart inte lika ofta men vi har tät kontakt ändå på skype nätet tele och åker och hälsar på varann så ofta vi hinner när vi är lediga.

5 mil känns ju som ingenting i jämförelse 😃

Vilken "bra" bästis du har som säger så istället för att vara glad för din skull och försöka hitta lösningar för att ni ska kunna ses. 5 mil är ju faktiskt ingen jättedistans på en cykel. 🙂

Vad är du intresserad av? Det brukar ju alltid gå att hitta något att göra där man kan träffa nya lokala vänner även om man inte har några pengar.

Det viktiga om man flyttar tycker jag är att man har ett jobb eller annan sysselsättning.  Annars blir det ensamt och svårt att träffa vänner.

#9 Men jag tycker att det är extremt stor skillnad om jag inte har bil. Dessutom är förbindelserna med kollektivtraffiken väldigt kass, så jag måste åka inom hbg om jag ska hem vilket tar mig 1,5 - 2h beroende på tid på dynget och kommer att kosta mig ungefär 100kr dit. Jo, klart det går att få lägenhet men det kan lätt ta 2-3 år. Bostadsmarknaden är rätt dålig nu om man bara kan betala 5000kr max i hyra (om man har tur, det kan bli knapert vissa månader. Nudlar-knapert)
Ängelholm är ca 10 min till Höganäs om bussarna går rätt, dessutom har han tillslut tänkt ta körkort, så då är det inte lika jobbigt. Dock vill jag som sagt inte bo i Halmstad. Vantrivs så in i bänken där, det är liksom inget alternativ.

 #11 fast cykla på E6an tror jag inte funkar så bra. Tar mer än 3h att cykla från Halmstad till Ängelholm, sen ska man hem. Har svårt att tro att hon cyklar 6h. Men jag förstår henne, hur ska hon kunna ta sig till mig? Hon får inte så mycket, så 165kr är inget hon kan slänga ut bara sådär liksom.
Intressen är ungefär att sjunga, men har kollat upp körer och de enda jag hittar är religiösa och det är verkligen inget jag skulle klara 

#12 så du föreslår att jag bor kvar hemma istället? Tills jag är frisk liksom? (ett par år till. Antagligen mer om jag bor hemma, men det är ju en annan historia). Det här är en genuin fråga förresten

vill reda ut lite punkter. Vi valde Ängelholm då det är väldigt strategiskt lagt med kollektivtrafiken. Det gör all skillnad i världen att vara i Ängelholm istället för Höganäs då det kortar restiden mycket mer än avståndet avslöjar, samtidigt som det inte är jätte svårt att ta sig till Höganäs. Och #11. Jag vet att du är glad för att argumentera och har dina egna sätt. Vi har diskuterat saker förr men ta mig på orden när jag säger att 5 mil är en rätt bra distans på cykel de flesta människor. Det tar över 3 h i normal takt. Alltså över 6 h närmre 7 i båda riktningar. Det blir inte direkt någon dagsutflykt. Om det inte var uppenbart så är jag Icetees partner

#13 Eller att du börjar på någon daglig verksamhet. För som sagt, är man bara hemma blir det ensamt. Även om du kan umgås med hans vänner vill man ju ha egna också.

För det blir lätt instängt utan körkort. 

Varför väljer ni inte hbg om du ändå måste in dit för att ta dig hem? Det är ju väldigt bra bussförbindelser till höganäs från hbg. Och Halmstad.

#11 Beror ju helt på. 5 mil är det många som inte orkar cykla. Och tar lång tid dessutom.

#14 Men vad var det där?  Ni får väl skriva i TS att ni inte vill ha några svar från mig om jag nu är så hemsk. Men det kanske var kul att få gå på person?

Ska inte göra om misstaget att svara på din flickväns trådar fortsättningsvis.

Har ni kollat om ni kan få bostadsbidrag? :)

Och 5 mil är definitivt en lång distans att cykla. Knappast något man gör för att hälsa på en kompis haha :) Dessutom är det nog längre än så cykelväg.

Vill förtydliga hörni att jag inte är intresserad av att bo någon annanstans, punkt slut. Vi vill inte bo i Halmstad, vi kan inte bo i Höganäs (och jag vill ogärna det heller utan körkort) och Helsingborg är för långt för mig. Stad att bo i har vi pratat om i över ett år och definitivt vägt fördelar mot nackdelar

#15 Anledningen till att jag helst inte bor i Helsingborg är samma som den att jag helst inte bor i Höganäs. Skillnaden med Höganäs är att det är billigt liksom.
Är för sjuk för att syssla med daglig verksamhet. Hobbys och terapi är det enda jag bör göra, order från läkare. Sen får folk ha vilken åsikt de vill om det, men så är läget om det. Har försökt flera gånger att göra sånt men det slutar med en sjukskrivning varje gång och att börja från ruta ett på mitt mående liksom.

#17 fast det där är väl en överreaktion, jag har inte sagt något. Tänker du verkligen låta det han skriver gå ut över mig? Han skrev inlägget, inte jag och jag tänker inte säga vad han får eller inte får skriva. Jag har inget problem med dina svar så varför ska jag skriva att du inte får svara i så fall? Det här är mitt inlägg, inte hans men han ville dela sina tankar om det här. 
Dessutom har vi fått höra de här argumenten flera gånger så han blir lite irriterad, men återigen så var det jag som skrev inlägget, inte han.

#17 Förlåt vittris. Jag menade inte att trampa dig på tårna. Det var absolut hjälpsamt av dig att du föreslog att de kunde cykla motsvarande tjejvättern loppet när hennes kompisar ska hälsa på. Ibland blir man trött och frustrerad över korkade kommentarer och jag orkade inge argumentera det vidare med dig den här gången. Det var många bra kommentarer också och det uppskattas. Det handlade inte om vem som fick och inte fick skriva. Har du ett problem med mig så ta det med mig. Det har inget med Tessas trådar att göra.

#20 Bara du då är beredd på att det kan ta ännu längre tid att bli frisk. Ensamhet är inte bra för någon.

Och tydligen kan du inte syssla med sång för du säger att det bara finns religiösa körer.  (En väninna är med i en kör här som håller till i kyrkan. Det är inte religiöst för fem öre) Du kanske borde kolla upp sådant innan du avfärdar det.

Om du bara kommer sitta hemma förstår jag att du är rädd. Det hade jag också varit för jag vet hur ensamt det kan bli, speciellt när man är beroende av kollektivtrafiken.

Flyttade 20 mil för mitt jobb. (Började som vikarie men fick fast tillslut) och trodde aldrig att jag skulle finna något att göra. Men jag pysslar med magdans. Hittar vänner via olika föreningar jag är med i. Har även flyttat 100 mil för att gå skola. Kände inte en kotte. Men fick vänner där med. Du lär nog hitta något, börja prata med folk på nätet om inte annat

#22 det känns som ett moment 22 ang det här med att umgås och bli frisk

Har letat, och letat, och letat efter körer som inte på något sätt är religiösa, men det är ju svårt att hitta på nätet ofta. Länka gärna deras hemsida! Jo, kom på att det finns en del "vuxen-körer" men det känns också lite jobbigt att umgås med folk som är dubbelt så gamla och nästan skulle kunna vara mina föräldrar liksom. 

#23 ja, internet finns ju, men vilka sidor skulle det vara i så fall? Några tips?

#22 Helt ensamhet är sällan bra för någon men alla gillar inte sociala aktiviteter i större mängd :)

#24 det vet jag däremot inte. Men finns ju grupper på fb exempelvis. Har träffat folk via min sjukdom bl.a. Så kolla vad som finns för dig för föreningar eller intressen. Sitt och diskutera det på internet. Har även träffat folk via att samla på Barbie.

Jag flyttade 5 mil hemifrån när vi flyttade ihop på allvar..de var riktigt tufft. Kände ingen, var osäker, arbetslös och utan vänner. Lösningen var sällskapssjuka sambon, som började med innebandy  och vars lag jag lärde känna som vänner efter ett tag. Sedan hade vi underbara grannar, en gubbe som var mig på pricken lik och som jag önskade som farfar/morfar. Han dämpade min hemlängtan också.

Mina intressen var inte så kostsamma på den tiden. Jag fick en kamera som jag tog med på mycket långa promenader genom hela den lilla staden, jag utforskade vartenda gata inom 2-3 kilometers avstånd från hemmet. Sedan fick jag ett husdjur som jag kunde ta med på promenaderna, året runt och då möte jag fler människor i staden. Jag tog 2 kurser på komvux, betalade endast 1200 kr för kurslitteratur och mötte härliga människor som är mina goda vänner än idag.

Det går att krypa ut ur sitt skal om man är lite påhittig.

Våra vänner i vår uppväxtstad förlorade vi aldrig kontakten med, vi sågs kanske var 4-8'e vecka och fortsatte umgås som om inget hänt, vi var med på födelsedagar, fester, ölkvällar, filmkvällar och vi bodde längst bort. 1 timme med pendlingen, 30 minuter med bil som vi ogärna använde.

Allt hänger på hur engagerad man är.

Idag har jag en bästa vän som bosatte sig i Stockholm i nästan 2 år, vi har setts en gång, men jag vet precis va jag har vännen och vad h*n betyder för mig. Jag var halvt i upplösningstillstånd när de flyttade, men jag kan inte styra över andras liv. Vänskap överlever avstånd om den är djup och äkta.

Ni kan också alltid skaffa en gammal moppe eller el-cykel..hjälpmedel för transport är aldrig fel och behöver inte ruinera en. =)

#24 Svenska kyrkan-körer brukar ofta inte vara det minsta religiösa. Tycker du ska testa.

#29 gick i en sån kör när jag var liten och då sjöng vi en del låtar om Gud, har antagit att det mesta som har med kyrkan att göra har något med religion att göra också. Är nog värt att kolla upp då

#30 annars kan du ju kolla via ABF. Kan finnas körer där med. Men rädd tycker jag inte att du ska behöva vara för flytt. (Säger jag som idag fått två sammanbrott för att jag ska flytta till ny lägenhet imorgon och ett tiotal innan😂) Vänner och bekanta är inte så svåra att finna som man kan tro. Man kan t o m göra som jag och finna dom på busshållpatser eller i rökrutan. ☺ Jag har faktiskt lärt känna minst 2 härliga damer i rökrutan som jag hjälper med datorn. Och för det får jag en middag och trevligt sällskap. :)

Jag har flyttat långt bort där jag inte känt nån och ingen man känner hälsar på mer än nån gång per år. Flyttar man till en ort där man inte känner någon måste man vara öppen och beredd träffa människor på alla ställen man kan inte leta fel som att man kan inte sjunga i kör för där är religiöst för många vuxna etc. Tyvärr kommer man bli väldigt ensam ifall man hela tiden letar orsaker till varför man inte kan delta i div. aktiviteter etc. Jag har hamnat på en massa trevliga saker när jag inte letat efter fel lärde mig tenntrådsbroderi av ett gäng damer i 70-80års åldern, hamnade i en hembygdsförening trots att jag inte ens var från orten, tränat qi gong med ett gäng damer som var lika gamla som min mamma, hamnade i trädgårdsföreningen, ska snart åka på en resa med kyrkan till israel trots att jag inte är mer religiös än de flesta andra svenskar. Livet blir mer rikt och spännande ifall man ser möjligheter och inte bara hinder.

Vad är det med att ta körkort som känns jobbigt? Det kanske skulle underlätta mycket om du kunde köra bil? Gällande att hitta vänner så tror jag att om man vill så går det att hitta vänner vart som helst. Några trevliga grannar kanske, eller via en aktivitet. Hur gör ni nu när ni ses IceTee och Kibschen? Ni kanske kan hitta en liknande lösning för era respektive vänskapsrelationer tänker jag.