Ett generellt bra sätt att hantera känslor är att acceptera att de finns där, och samtidigt inte låta dem diktera ens tillvaro. Börja med att titta framåt och tänka på vad du vill göra, vad du vill fokusera på osv.  Sen ägnar du dig åt att göra det. Då och då kommer tankarna på de här personerna att smyga sig in, då noterar du att de är där, säger "hej tanken" och återgår till det du höll på med. Målet är att ge dem mindre makt. Det är inte hela världen om du tänker att du saknar någon en kort stund då och då. Så länge du inte släpper allt annat och bara riktar all din energi mot de här tankarna och känslorna.

Håller med #1
Det är också viktig att man bejakar att man faktiskt känner som man gör. Viktigt att kunna visa sig själv att man är ledsen, gråt om du behöver och bejaka att du sörjer.
Att förlora en person, vän eller pojkvän kan ses som en kris, precis som när någon dör.

Jag har också haft väldigt svårt att släppa vissa personer som betytt mycket för mig.
Det var först när jag såg det som att det var en sorg, precis som vid ett dödsfall och jag bejakade sorgen, kunde gråta om det jag förlorat, som jag också kunde släppa taget.
Vissa personer släpper man lätt,andra tar det längre tid att släppa och sörja färdigt.

Målet är dock att inte må dåligt över de förlorade.

Tack båda två, för förslagen. Jag får försöka tänka såna tankar då de känslorna bubblar upp till ytan.

Du är kvinna/tjej va?

Vi män har inte samma problem.. däremot andra!

Kvinnor/tjejer söker bekräftelse via sina nätverk.. män via sin kvinna!

Något generaliserande.. kanske tillomed aningen patriarkalt tänkande.. dock inte helt ovanligt!

Är ju inte så med alla män… Många män sörjer en förlorad vänskap på samma sätt som Kvinnor gör. 

Jag tillåter mig sörja det som varit samtidigt som jag fokuserar mer på mig själv ett tag, är dock inte typen som har nära vänner. Har alltid hållt ett avstånd då jag helt enkelt har svårt med tilliten till andra.

#4 Jag förstår inte vad du menar.

#6 Nej, det låter ju som om han menar att män inte bryr sig om sina vänner och därför inte blir ledsna när vänskap tar slut, och det kan han ju inte ha menat???

#4 Det där är ju väldigt individuellt och har absolut inget att göra med vad för kön man har.

Tyckte jag lade in tillräckligt med förbehåll för att det skulle uppfattas för vad det är?

Dvs en kommentar från en (1) man.. vi män.. har inte lika många vänner.. vi lägger inte lika mycket energi på detta.

Dvs det skiljer sig givetvis åt från man till man.. och från kvinna till kvinna.. dock så kvarstår det faktum att vi män.. de flesta utav oss iallafall inte är lika sociala och nätverksbyggande.. sådant överlåter vi åt kvinnorna!

Oså blir vi väldigt isolerade när väl förhållandet/äktenskapet spricker!

Det sägs dessutom att för en kvinna så kan det vara värre att förlora sin bästa väninna än att skilja sig?

Vad det mest troligt handlar om är tradionella värderingar.. som väl är på väg bort iomed att allt fler Kvinnor utbildar sig, gör karriär och lägger mindre tid på socialt nätverkskapande.. nackdelen är då att de då oxå hamnar i samma sits som män tidigare gjort, då en sociala nätverk var beroende av ens partner.