Jag har alltid tagit hem mina pojkvänner tidigt. Dels för att min totalcrazy familj var ett test - skulle han palla att bli mobbad och prövad av fyra bröder och helknäppa föräldrar, dels för att jag tyckte det vara "god ton".

Sonen, 18 år, presenterar också flickvänner tidigt (av samma orsak?) vilket jag uppskattar mycket.

Jag har tagit hem pojkvänner rätt tidigt jag med. Men det dröjde två veckor innan min nuvarande pojkvän ens berätta för sina föräldrar att han hade tjej, trots att han tidigare åt hemma hos dem typ fyra kvällar i veckan..

Tror jag träffade dem efter en månad när han syster fyllde år. Han träffade mina under första veckan tror jag. Han hämtade mig där och då föll det sig naturligt att han gick inte och hälsade..

killen som jag träffade förut i våras fick träffa mina föräldrar ganska snabbt. Men det var liksom för att vi gick hem till mina två olika hem och då var något av päronen hemma, och då var det liksom "hej mamma, by the way här är …."

:P

No problemo

Det är så olika…. En del har man fått träffa första veckan och en del efter ett halvår. När man var yngre så var det väl mest pga man bodde hos sina föräldrar och när man blev äldre så skulle man åka och hälsa på dom….

Mitt nuvarande sambos mamma träffade jag redan innan vi blev ihop. Hon bor också väldigt nära så vi umgås mycket. Har också träffat hans övriga släkt då dom är väldigt nära varandra.
Hans far har jag inte träffat av vissa skäl.

Mina föräldrar träffade min sambo först nästan efter ett år vi var ihop med det var pga att mina föräldrar bor i Finland. Jag träffar dom själv 1-2 ggr om året.

För mig är det första mötet med min sambos mamma bara så oerhört pinsamt.

Jag var hemma hos honom. Vi låg i sängen och hade det najs. Han nämde sen att hans mamma skulle komma över för att fixa gardiner åt honom varav dörrklockan ringer just då när han nämner det för mig. Där ligger jag i sängen med knullruffsigt hår och rödrosiga kinder. Det går liksom inte att missa vad vi gjort om hon får se mig i det tillståndet. Jag bara rusar upp i panik och gömmer mig i badrummet. Så pinsamt. Det var inte direkt så jag tänkt mig att första mötet med hans mamma skulle vara.

Vi hade väl varit ihop i ca 1 månad.

#6 Haha! Har du fått höra det nu i efterhand?

Hans mamma och jag har världens bästa relation så långt efteråt nämde hon för mig att hon tyckte det var trevligt att se en tjej hemma hos honom. Att jag inte hade behövt rusa ut som jag gjorde. Jag sprang nämligen ut från badrummet och ut genom ytterdörren ner till gården för att röka. Heh. Sen lommade jag lite försynt upp igen och hälsade. heh.

Hade hunnit fixa till mig så jag såg någorlunda anständig ut. Hade jag legat kvar i sängen när hon klev in hade jag nog tyckt det varit ännu mer pinsamt. hahahah.

Min nuvarande pojkväns föräldrar träffade jag efter nån månad.
Exet drog med mig till sin mamma typ andra dejten och till pappan direkt efter, kändes rätt jobbigt då med tanke på att vi inte ens var ihop då.
Hade tyckt det varit bättre att vänta lite.

Jag träffade hans mamma dagen efter ja träffade honom. Han bor dock hemma med sin mamma.
Hans pappa träffade jag efter kanske 2 veckor.

Jag har efter 9 månaders förhållande fortfarande inte träffat hans mamma eller pappa. Dels för att mamman bor i urskogen ovanför Östersund (vi bor nära sthlm) o hans pappa har han ingen kontakt med själv ens.

Men syskonen däremot träffade jag en månad efter att vi blev ihop. Han träffade mina föräldrar tidigare dock. Tror det va en vecka innan bara eller så.

Min man träffade min mamma snabbt. Sådana är vi i familjen. Det tog längre tid att träffa hans föräldrar då de bor i Järvsö och vi i Stockholm.

Men de jag var mest nervös för att träffa var hans barn, 4 och 6 år. Träffade först sonen, som vi tog till Skansen så att vi skulle ha något att prata om. Det gick bra. Sedan träffade jag sonen och den lilla dottern. Hon var mer frustrerad för hon var rädd att jag skulle byta ut hennes mamma. Men förklarade direkt att det ville jag inte. Men som sagt, nervositeten jag kände inför dem var enormt hög. Hade de inte gillat mig hade det tagit slut illa kvickt. Nu är de 16 och 18 år, och vi gillar varandra verkligen.  /Vanessa

Vad häftigt med denna frågan :)

Igår var faktiskt första gången våra föräldrar träffades, och i NOV firar vi tre år tillsammans, och vi är förlovade ;)

Det gick bättre än väntat, trots hans mamma ;)

Jag träffade mina svärföräldrar första ggn ungefär fem år innan vi blev tillsammans då jag och min man var klasskamrater i högstadiet. :-) Så när vi blev tillsammans var det liksom ingen stor grej att träffa dem.

2 månader efter vi träffats..skulle åka utomlands ihop o de ville se vem deras äldsta grabb skulle resa i väg med, hihi! han var då 25!!!! Hahaha! Är fortfarande tillsammans o gifta sen 2 år tillbaka!

Jag träffade min sambos pappa dagen efter jag hade träffat honom för första gången. Hans mamma träffade jag först efter en månad eftersom hon bodde 30 mil från honom.

Love träffade min pappa också precis i början och mamma med om jag inte minns helt fel..

Sen spelar det ju roll vad man har för relation till sin familj. Både Love och jag umgås med våra familjer flera gånger i veckan-

Ett par månader fast det var ju läääängesedan nu…….

Jag träffade mina svärföräldrar efter ca 1 månad, fast först besökte vi hans storasyster samma dag, för han ville "rådfråga" sin syster vad hon trodde deras mamma skulle säga "om han kom hem med en tjej" (vi var 20 då…). Mina föräldrar fick han träffa genast (pappa träffade han t o m innan vi blev tillsammans eftersom vi spelade mycket kort till sammans, han var och hälsade på och bodde då hos min syster och mig…). Det var skönt att han hann träffa min pappa eftersom han gick bort för snart 11 år sen, och han bodde ca 55 mil härifrån.

Min sambo träffade mina föräldrar samma dag som vi träffades. Jag bodde på mina föräldrars gård då i flygelbyggnaden. Min sambos föräldrar träffade jag första gången någon vecka senare eller nått i den stilen. Är glad att vi åkte dit då sambons pappa var sjuk och dog rätt snabbt efter det och jag hann aldrig träffa honom mer. :-(