Åk bort några dagar till mamma eller kompis! Det kan vem som helst behöva nån gång ibland!

Hitta på något roligt tillsammans 🙂

#1 det är just det jag funderar på. Men samtidigt när jag tänker mer på det så äter det inom mig att jag faktiskt inte levt som singel alls och inte kunnat njuta på ett annat sätt. Vi har ju varit tillsammans sedan jag var 17, blir 25 i år. #2 felet är att jag behöver tid bort från honom. Minsta lilla ibland och jag har faktiskt funderat på att lämna honom bara för att mitt huvud är fucked up så att säga.

Gör nåt lite mer långvarigt på egen hand då för att få luft och känna efter. Kanske gå nån kurs på en folkhögskola långt borta?

Skaffa en hobby som ger dig energi och gör dig glad :) Själv har jag varit gift i 16 år, behöver jag lite egen tid pysslar jag med min hobby :)

#5 Jag försöker, men tappar helt enkelt lusten då jag knappt har vänner och umgås med ens.. 

Jag ska prata med en vän imorgon face to face.. Lär väl gråta sönder! I värsta fall tar det väl slut snart pga mig då jag känner som jag gör.. 
Annars är väl mina känslor på väg och svalna lite, men jag älskar han!

Jag tycker du låter deprimerad, ta kontakt med en kbt terapeut som kan ge dig dom rätta verktygen att komma tillbaka igen :)

#6 du kan inte försöka hitta någon hobby där du träffar nya människor, och kanske då nya vänner? Tycker det låter som en bra ide att stanna hos din mamma eller en vän ett tag för att få en paus från vardagen. Men sen när du fått den här pausen, att ni faktiskt gör något roligt, som ni inte brukar göra, så att du inte kommer tillbaka till exakt samma vardag igen, precis som #2 säger. Måste ju inte vara någon stor grej, äta en fin middag ute, en dagsroadtrip eller bara sova en natt på hotell eller vad som helst.

#7 Tack.. Ska fundera på det

Som #7 säger så skulle du såklart kunna vara deppig, men det kan också vara andra saker som får dig att känna som du gör. Det kanske finns inslag i din vardag som är frustrerande eller långtråkiga? Om det är så, så kan de negativa känslorna ibland "spilla över" på exempelvis en partner eller vän, trots att de egentligen är oskyldiga. Innan du bryter upp med någon som du är säker på att du älskar, så skulle jag alltså tipsa om att överväga andra källor till känslorna, och ändra på dem.

Annars är det en bra idé, som redan föreslagits, att åka bort ett tag och göra något helt annat. Läsa en kurs på annan ort eller liknande. Då kan du få lite perspektiv på ditt liv och en andningspaus. 

Lycka till! :)

Tack så jättemycket allihopa! Jag nämnde lite till han igår hur mitt skruvade huvud väljer att överanalysera små problem efter att jag började gråta… Han höll med om att jag kanske skulle ta och åka bort lite.. Men åker jag bort så kommer jag och stänga av allt, inge socialamedier eller sms/samtal.. Bara få umgås och förhoppningsvis rensa skallen.. Men jag ska som sagt prata med en kompia idag med, få hans råd på saker och ting. Men som det ser ut nu så är jag faktiskt beredd på att packa väskan och åka redan i helgen.. Och det kanske är just det jag behöver.

Jag vet inte men jag tycker inte det låter som du älskar honom.

Självklart vill man ju göra egna saker med sina vänner osv fast man har en partner. Men jag tokar det du skriver som att det inte räcker för dig att göra lite eget utan att du vill åka iväg och slippa honom länge.

Kanske jag missförstod bara men det var som jag tolkade det.

#12 jag älskar honom mer än något annat på denna jord! Men när man bor ihop och har samma vänner/sysselsättning så känner jag nu att jag måste bryta denna trenden och göra nya saker.. Och då utan honom och känna saknaden efter honom.

Vad menar du att göra nya utan att behöva tänka på och sakna honom?

Har du funderingar att träffa andra för att känna att du duger, så var väldigt noga med hur långt du har tänkt att gå.

Din kille verkar vara en bra man, svik honom inte, tycker du att allt är slentrian och tråkigt kanske du ska göra slut och leva livrt

#14

Jag tror TS menade att göra nya saker utan honom.
För att därigenom få möjligheten att sakna honom.

Eller har jag fel TS?

Men i alla fall, det är kanske precis vad du behöver TS?
Att hitta på någonting eget för att få möjligheten att känna saknaden och längtan efter honom igen.

Kanske skall du göra som en av mina kompisar gjorde när hon var i ungefär samma situation och ålder som du är? Hon reste ensam jorden runt under ett år. Och kom tillbaka mer förälskad i killen än någonsin.

I dag, sex år senare är de gifta och har två barn tillsammans.

#15 Jag hade aldrig suttit hemma och väntat ett år och hoppats på att partnern fortfarande ville ha mig när han kom hem.

Då gör man slut. Så får man se om det blir förhållande igen.

Man behöver ju knappast vara så drastisk för att sakna. En helg iväg då och då. Nya egna intressen.

#15 du har fattat rätt! 

Nu är det bestämt iallafall. Biljetter köpta och jag åker bort i helgen. Har även sagt till min sambo att jag behöver en paus för att komma bort från mig själv, vardagen och bara få undan mina tankar. 
Sen vad som händer i helgen får vi helt enkelt se, jag ska bo hos en kompis och förhoppningsvis så kommer vi ha jätteroligt och att jag kommer tillbaka som en ny människa!

#16 Jag håller med dig där. Det lät så fint när föregående talare skrev om hur den där tjejen reste jorden runt och kom hem mer förälskad än någonsin i sin kille. Men det fick mig även att tänka på min kusins tjej som ville komma bort lite. Hon åkte till Thailand och straxt efter det ville hon ha öppet förhållande, hon som aldrig ens låtit min kusin säga "Hej" om de passerat ett av hans ex på stan. Han vägrade ha ett öppet förhållande och bad henne att om hon ville ligga med andra så skulle hon göra slut först. Men hon var otrogen och då gjorde han slut helt enkelt. Så sånt där kan ju gå åt vilket håll som helst. Och jag skulle inte heller uppskatta att min partner reste runt utan mig i ett helt år. Skulle inte ens uppskatta om han drog iväg på en kort resa utan mig då vi är ett team. X)

Sedan så vill jag säga till TS att jag fann en rad lite lustig i första inlägget. "Jag älskar honom, vi är förlovade.. " Jag vill bara påpeka att bara för att man är förlovad så betyder det inte att man är lycklig eller menade att leva tillsammans för evigt. :) Det är liksom inte en bekräftelse på att det är det perfekta förhållandet och att man älskar varandra innerligt. Man kan ju tycka att det borde vara så, men det behöver det inte vara. :) Jag har tyvärr inga goda råd att ge. Jag har själv känt så där under mina två förra förhållanden. Och att hålla sig borta från partnern gjorde det bara mer klart för mig att de inte var rätt för mig. :)

#18 Tack för att du ville dela med dig! Jag tänkte bara att ju mer info desto bättre, det var därför jag skrev det.

#19 Så lite så. :) Okej då förstår jag. :)

Frågan är väl lite grann om en helg räcker för att du ska "hinna" ifatt dej själv-

Kompisen o du kommer att fullt upp med vad ni vill göra tillsammans, så hinner du tänka på din relation?

#21 Jag ska göra bäst jag kan.. Jag börjar med en helg och sedan får jag helt enkelt känna efter om jag behöver mer tid eller inte.

kan känna att detta inlägg lika bra skulle kunna handla om mej så jag sätter en liten tass här så jag hittar den om det kommer fler goda råd. :)

#16

Jag tycker inte riktigt om hur du formulerar dig.
"Då gör man slut. Så får man se om det blir ett förhållande igen."

Menar du att det är en absolut sanning? Att det är så alla människor Måste göra när de upplever slitningar i sina förhållanden?

#18

Jag blir lite fundersam när jag läser din text.

"Skulle inte ens uppskatta om han drog iväg på en kort resa utan mig då vi är ett team."

Men, finns inte risken att den attityden kan uppfattas som klängig. Vilket leder till att förhållandet tar slut?

#24 Du behöver inte gilla min formulering.

Jag anser att det är oerhört själviskt att dra iväg ETT ÅR och vänta sig att partnern där hemma ska sitta och vänta. För att man är osäker. Nej usch.

#26 Tja, då får det stå för dig.

Själv kan jag tycka att det kompisarna gjorde visar på mognad. Att de ändå ville kämpa det lilla extra för varandra.

För ärligt talat, i dag behandlar vi ofta varandra som lika mycket slit och släng, som vi behandlar exempelvis mobiltelefoner. Vid minsta lilla tecken på friktion så kastar vi bort partnern. Bara för att det är bekvämast.

Klart det står för mig.

Du skriver vi. Du menar nog dig. För jag är tvärtom.

#25 Inte om man är likadana båda två. Det handlar ju om hur man är som personer. Han är lika "klängig" som jag är. Och han skulle inte vilja resa ifrån mig heller så. Förövrigt så har min "klängighet" aldrig resulterat i att en relation tagit slut ens med de tidigare jag hade som inte alls behövde lika mycket närhet. Var jag som lämnade dem båda. Så nej, det beror ju på. Skulle jag neka killen att gå hem till hans föräldrar bara för att jag inte kan följa med så skulle det så klart inte vara sunt. X)

#28

Jag menar vi, som samhället generellt beter sig.
Pratar inte om individer.

Undrar om du blev något klokare under helgen?

#31 Det blev jag och det var faktiskt väldigt skönt att få komma bort till en ny stad och rensa skallen. Jag behövde nog helt enkelt stänga av hjärnan och bara leva så att säga.

Är ju vanligt att man får lite panik då vardagen slår till och förälskelsen mognar. Jag har gjort slut många gånger i det skedet. Även min nuvarande kille, som tur är ville han ha mig tillbaka sen :) Jag har aldrig ångrat att jag lämnade de andra killarna, men jag är tacksam att nuvarande ville ta mig tillbaka. Att mogna själv är bland annat att inse att gräset är grönast hemma och att en vardag kan vara fantastiskt bra. Även om man står på samma ställe ett tag eftersom stegen kommer när de kommer, naturligt. Har man en bra plats mellan stegen så är det bra liksom :p

#33 bra skrivet! Däremot tror jag att vi faktiskt stått och stampat i samma spår i något år eller två. Jag hade sett fram emot en jättekram när jag kom hem igår, men fick istället känna mig som världens sämsta person. Allt blev mitt fel att han glömt bort att jag sagt att jag skulle åka bort. Han gnäller över att han var orolig, men då hör man väl för fan av sig? Visst det var skönt att komma bort, men tråkigt nog kanske jag får börja inse att jag kanske vuxit ifrån honom även om jag älskar honom.

Så kan det ju såklart vara, man växer ur folk ibland. 

Förra året fick vi barn och köpte hus. Innan det hade vi varit särbos och träffats någon gång eller två veckan, i typ 5 år :P eller mer. Förlovade har vi varit 5 eller 6 år, kommer inte ihåg nu riktigt. Vi stod på samma ställe så länge, för att det var bra så. Sen när jag blev gravid så kom alla steg samtidigt, naturligt :)

Alla förhållanden går i stå förr eller senare!

Dels såå blir man annorlunda själv, dels ens partner.. kallas att bli äldre!

Och rätt ofta går förhållandet på sparlåga.. likaså det gemensamma livet.

Egentligen är det som att träffa en ny partner varje morgon.. man borde altså göra något nytt/annorlunda.. utveckla förhållandet!

Nu skall jag agera pyskolog/beteendevetare.. förhållanden går i tvåårsfaser, därefter får man förnya sitt förhållande.. se till att komma vidare/utveckla det vidare.