Jag är extremt trött på klichén som säger att man ska bråka i ett förhållande för att det ska vara ett "hälsosamt förhållande".

Självklart kan man småtjafsa om saker och någon gång hamna i ett större bråk, men om det går så långt att man blir Sårad och mår dåligt så är det inte okej. Då är det något som är fel. Låt ingen lura i dig att det är "bra och hälsosamt att bråka". För det är stor skillnad på att tjafsa om småsaker och att bråka tills någon mår genuint dåligt.

Jag och min partner har aldrig storbråkat men vi har bara varit ihop i ett år. Vi tjafsar ibland för vi tycker olika saker, men kommer snabbt över det när vi inser hur oviktiga sakerna är.

Bråkar ni oftast om samma typer av saker? För då kanske det borde diskuteras mellan er hur ni ska göra. Komma på kompromisser.

Vi har varit gifta i snart 19 år och vi tjafsar nångång, grälar sällan . Vi är trygga med varandra och sårar inte varandra. Vi behöver inte diskutera efteråt hänt så gardet hänt. Men sen beror det på hur man tjafsar vad man utsätter sig till för trigga varandra eller ? Vi tjafsar så lite så det är ju inte direkt och ringa till sin kompis och vara ledsen över eller skvallra. Jag är fortfarande ung över 30 år. När man tjafsar så mkt med varandra och ute efter såra då är det inget förhållande. Destruktivt beroende av varandra . Tror jag… Ni måste känna efter vad ni vill och känner ni kanske kan bättra er båda ? ✨✨🌷

Håller med Kneko. Den mesta av tiden tycker jag man ska vara väldigt jämnställda, bråkar man för ofta kanske man inte är så bra för varandra. Jag och min partner bråkar i princip aldrig, och om vi gör det så är det ofta bara att vi har en grinig dag. När det kommer till de stora frågorna som pengar, framtid och hur vi vill leva så vill vi samma sak, det är bara vägen dit som är jobbig och kan göra att vi är lite oense, men vi bråkar inte om det. Vi diskuterar.

Nej vi bråkar inte men diskuterar oss fram till lösningar där vi tycker olika. Men inte sårar varandra. I början av förhållandet blev det dock en del konflikter innan vi "bott ihop oss" med varann då vi båda var helt nya när det gäller att bo ihop med någon.

Enligt mig pratar man om saker innan de blir problem i ett förhållande annars är man nog inte redo för vad ett förhållande innebär.

Så här ser jag det: Om man inte vågar saga ifrån och stå för vad man tycker, av rädsla för bråk, så är det inte bra. Om man ofta bråkar och tjafsar och sårar varandra, så är det inte bra det heller. Ett förhållande är väl till för att göra livet battre?

Sedan kan man ha en jargong som kan låta konstig för andra; låta som om man skäller på varann. Det viktiga är ju hur man själv uppfattar det.

Vi har bråkat två gånger på snart åtta år. Jag kan sura och vara ganska bitchig ibland, tyvärr kommer det ofta hand i hand med att min reumatsim bråkar så jag har ont och inte får sovit något. Vilket han vet om och inte tar åt sig av. Vi är dock väldigt noga med att be om ursäkt om vi gjort sagt något överilat.

Det gäller att lära sig att prata med varandra på ett respektfullt och sansat sätt när man tycker olika. Det tar tid och är olika svårt för olika personer. Det beror mycket på hur man sett sina föräldrar (eller andra) hantera olika åsikter under sin uppväxt, tror jag. Att bråka och tjafsa så att den andre blir ledsen är aldrig bra för förhållandet enligt min mening. Men sen utvecklas ju förhållanden också genom att man kommunicerar med varandra och det går i vågor hur ense eller oeniga man är tycker jag. Därför skulle jag nästan vilja fråga TS hur länge de varit tillsammans. Första året är man ju bara kära och tycker att den andre är sååå bäst. Sen börjar man inse att hen inte är felfri och då gäller det att hantera de känslor som uppstår på ett bra sätt. Är det bara hos mig de ligger eller behöver jag ta upp något med min partner?

Här tjafsas det inte mycket alls, säger som #6 att vi tar upp ev. problem innan det hinner bli en stor sak och kan börja tjafsas/bråkas om. Sen kan vi ju irritera oss på varann, men så länge det inte är något livsavgörande eller alltför stor grej så får det vara så.

Vi bråkade av oss första året som sambo. Då var det krig😃

Sedan så lärde vi känna varandra mer och mer och idag  så händer det aldrig.

asså fyfan jag bråkar just nu med min pojkvän angående att han ljugit om hälften av sitt liv för mig. Han har ljugit om att han bor ensam när han bor hos sina föräldrar, han har ljugit om att han har berättat om mig för sina föräldrar för mig och skrivit söta texter om det förut, vilket han INTE har gjort. Han ljög om hans lön, hans arbete och om alla hans ex :) värt att göra slut? MVH en riktigt förbannad flickvän.

#12 Ert problem är inte att ni bråkar, det är att han har ljugit. Ja, det är värt att göra slut.

#12 Beror väl på om ni har känslor för varandra om ni ska göra slut eller ej =/ det att han ljugit tror jag ni borde reda ut isånnfall..

Detta är väl en unpopular opionion eftersom jag själv är en renodlad mytoman. Jag är en "riktig mytoman" och har därmed problem med mytomani, jag har svårt att hålla mig till sanningen om lögner gör det spännande. Det är lögner i mitt nuvarande förhållande om mitt tidigare liv som jag antagligen aldrig lär berätta. 

Min poäng är: Jag anser att det är viktigt att ta reda på Varför en person ljuger. I många, de flesta, fall så handlar det om manupilativ osäkerhet som gör en till en omogen människa. Men i vissa specifika fall handlar det om ren psykisk ohälsa. 

Fråga din pojkvän Varför han ljuger. Vad är det som gör att han väljer att göra detta? Försök gå på djupet, liksom. Sen ska du, FÖR DIN EGEN SKULL, inte falla för första bästa snyfthistoria du hör. 

Jag själv är en gifitig människa och har filosofin att man inte ska vara nära mig, just för att jag är mytoman. Men jag är ingen Ond människa, om du förstår vad jag menar. Alla människor har problem. Jag försöker varje dag att ta mig igenom mina liksom-

Om din pojkvän ljuger för att rädda sitt eget skinn från dåliga situationer: Då är han en dålig människa (enligt mig).

Jag säger detta, för sakerna du skrev att din pojkvän ljuger om verkar inte var särskilt manipulativa. Inte de första i alla fall.

Sen vill jag tillägga att det låter som att du borde göra slut med honom. Jag tycker ni i vilket fall ska ta en paus från varandra. Och det har med dig att göra mest. VIKTIGT : Du har inte gjort något fel. Det är inte det jag säger. Det jag menar är att du verkar må så dåligt pga denna människa.

Egentligen finns det inget "Normalt" kring hur mycket bråk/tjafs det är i förhållande.

Jag & sambo har våra perioder.