För de första har jag svårt att se att man kan vara kär ett helt förhållande eller att det ens är viktigt. Du älskar honom och det är väl vad som spelar roll. Du verkar dock söka spänning och pirr och tja då är det ditt beslut. Jag finner det dock inte som om du älskar då du just nu lurar din sambo. Han älskar dig och vill leva med dig och du är tyst för att ha någonstans att bo. Det är inte kärlek. Gå vidare om du önskar med gör det på ett ärligt sätt.

Ni behöver prata med varandra , stoppa huvudet i sanden löser ingenting . Separationer ÄR jobbiga …"

Jag avslutade en samborelation för ~2 år sedan  - och jag hade inga nära vänner här, inga släktingar, ingen jag kunde bo tillfällig hos. Vi var tvungna att bo ihop ett tag innan jag fick en egen bostad, jag spenderade några nätter hos bekantas bekanta som hade sovplats över. Det var jobbigt och osäkert och otryggt - men helt klar värt det. Hade jag stannat kvar i relationen på grund av bekvämlighet så hade jag antagligen mått jävligt dåligt idag.

Nej jag förstår att man inte är kär på samma sätt som man är i början genom ett helt förhållande. Det känns bara allmänt dåligt just nu, och vi har inget sexliv kvar alls.
En del av mig säger att det blir såhär i alla förhållanden  och att det bara är att kämpa sig igenom så blir det bra sedan igen, medan en annan del säger att jag bara har ett liv och att det inte är värt att stanna om det inte känns bra. Jag har lite svårt att välja vilken del jag ska lyssna på just nu…
Vi har inte bråkat en enda gång under vårt förhållande, vilket gör att det känns extra jobbigt att ta upp det här plötsligt, båda undviker konflikter så gott det går.
Jag söker inte spänning och pirr, vill bara att livet ska kännas bra, vilket det inte direkt gör just nu.

Jag måste nog antingen lägga planerna på att separera på hyllan och försöka rycka upp mig själv och ge det en chans, eller bryta helt. Nu har jag liksom fått det i huvudet och kan inte sluta tänka på det.

#4 Kommunikation är det viktigaste i ett förhållande, och det är där det verkar brista för er. För övrigt så tycker jag inte alls att ni flyttade ihop speciellt snabbt om ni hann vara tillsammans i ett år innan dess. :) Jag trodde det var vanligt att man flyttade ihop efter ett år, men efter att ha frågat andra om saken (då jag och min nuvarande kille flyttade ihop efter ett halvår tillsammans) så verkar det vara vanligare att folk flyttar ihop snabbare än så. Men det är klart att det kan ha varit för snabbt för dig. :)

Men känner du att ni är för olika så är det klart du ska ta tag i det och göra slut. Jag och mitt ex var alldeles för olika och det gjorde inte mig lycklig då vi aldrig hittade på något och inte delade samma framtidsdrömmar. Men vi flyttade aldrig ihop heller, så det var lite lättare att göra slut med honom efter 5 år tillsammans, även om det fortfarande är det svåraste jag gjort. Min första kille bodde jag med och när det tog slut mellan oss så bodde vi i en hyreslägenhet, så han avskrev sig bara från kontraktet, sa upp sig och flyttade hem till sina föräldrar igen (han kom från en annan stad än mig) tills han fått jobb där och kunde flytta till eget.

Men som sagt, inget blir bra av att dra ut på det. Det är jättejobbigt att göra slut, men det är det snällaste du kan göra både mot din kille och dig själv när du känner som du gör. Sätt er ner och prata. Berätta hur du känner. Hade du inte sagt att ni var för olika så hade jag föreslagit att ni pratat med varandra om hur ni kan lösa era problem. Men när det handlar om så stora olikheter så det inte är kul att vara ett par, då anser jag att det bästa är att göra slut. Men det är bara du som kan avgöra vad du vill göra med ert förhållande.

Tycker det är jättehemskt att du inte sagt som det är till din sambo. Han är kär i dig och du har bestämt dig att det är slut mellan er men han VET INGET. Respektlöst att behandla någon så.

När man blir intresserad av någon annan kan det ju vara logiskt att hålla skenet uppe för sin partner och försöka få den att tro att allt är bra - för man vill inte jobba på relationen innerst inne. Om man ville jobba så skulle man prata, öppna sig och vara ärlig. Just nu låter du din partner vara ovetande för då kan du i lugn och ro fundera över ditt intresse för den andre. Men det du måste erkänna för dig själv är att du med detta beteende inte ger din relation en chans. Så klart det känns dött mellan er när du inte investerar något i relationen. Det kanske helt och hållet är ditt ansvar att det är så mellan er nu? För du har checkat ut känslomässigt. Om ni har haft det bra tillsammans så har ni extremt goda chanser att få det bra igen, men isåfall måste man bestämma sig för att vara överlåten till den personen och till relationen. Hur som helst förtjänar din partner att höra sanningen.

Du måste ha gjort nått för han är fortfarande kär i dig och du är det inte i honom. Jag tycker att du inte har gjort ngt som han får andra tankar. Jag tror att du vill ha ngn som sätter lite gränser, lite dominant man. Han låter som att han är en kille som gör allt som du säger. Du gör han till lags utan att han känner nån tveksamhet! Oavsett hur du känner så är det din skyldighet att berätta. Jag tycker att du har lurat han lite, eftersom han är fortfarande kär i dig! Jag hoppas att du lämnar honom och han får ha kvar sin värdighet. Lgh kan väl han ta?! Står ni båda på kontraktet? Hälften var, en tar lgh en tar möbler eller hur ni vill göra. Du skriver att Du älskar honom. Prata med honom. Han kanske är konflikträdd! Man kan forma vuxna människor sakta men säkert , få dom tänka om.

Gör slut! Din sambo förtjänar att träffa någon som älskar honom.