Jag hade gått trots att det är jobbigt. För i ett förhållande ska man lyfta varandra och stötta. Inte tvärt om. Din sambo låter som en hemsk person.

Hej

Han är som han är. Han kan lova bot och bättring men innerst inne vill han inte eftersom han annars hade bättrat sig för länge sedan. För din egen skull bör du tänka på dig själv och barnen i första hand. Att leva i ett dåligt förhållande är sämre än att leva ensam. Vänta med en ny relation. Annars kan han ta det som en provokation eller väcka svartsjuka och då vet man aldrig hur det slutar.

Jag lämnade barnens pappa efter 12 år. Det bästa jag gjort. Lever idag med en man som själv ser vad som behöver fixas. Man orkar inte hur länge som helst. Bättre gå direkt även om det tar emot

Han ska inte "hjälpa till",  han ska göra sin del av hushålls- och föräldra-arbetet och inte tvinga dig att göra hans arbete åt honom.  Tillför han något överhuvudtaget i er familj utom elakheter och frustration? Skulle det verkligen bli svårare att klara allt utan honom eller skulle det rentav bli enklare?

Om du ändå vill försöka rädda relationen kan det vara bra att gå till familjerådgivningen (kommunen erbjuder det till låg kostnad). Det kan vara bra även om det slutar med att man separerar, för att få till en schysst separation och kunna samarbeta kring barnen. Eller vill han bara dra och försvinna ur deras liv också?  (Och varför skaffade han ens barn om han inte var beredd att ta det ansvar det innebär?)  Att gå i famljeterapi kan göra det tydligare hur ni båda tänker och känner om relationen, och göra det lättare för dig att fatta ett beslut också. Och om du inte får med honom brukar man kunna gå dit själv iaf någon gång eller två.

Ni är två i ett förhållande och jag tror inte allt är hans fel på grund av hur han är.  Nu vet jag absolut ingenting om er, ni kanske inte är ämnade för varann men vill du vara med den här mannen som du är tillsammans och lever med? Stanna då upp och fundera på hur du är å hur du beter dig, har du förändras nånting sen ni hade det bra mellan er?  unna dig även tid för dig själv, så du verkligen kan fundera om han är mannen i ditt liv? Skapa inte massor med mer onödiga konflikter det blir bara värre.  Som du kanske märker, tjat löser inget. Han vill ju nästan inte ens komma hem till dig, då han tycker du klarar dig utan han? Har du frågat han om hur han mår nyligen?

Börjar ni lösa era problem och kämpa med varann så kommer ni få det mycket bättre och er relation kommer bli så mycket starkare.  Det ska inte vara något krig mellan er och man ska inte sätta någon mot väggen? Då lovar jag ni kommer längre ifrån varann. Försök släpp det som varit och kämpa mot förbättring. Ni är 2.

Men den stora frågan är vill du vara med han? 
Ingen annan kan svara på det..

Man kan aldrig förändra någon, det har du lärt dig nu. Han vill inte förändras för dig och det är dags att du accepterar det. Lämna honom.