Man måste ställa ultimatum ibland. Funkar det inte då måste du göra det du känner att du behöver göra. (lämna honom kanske).  

 Du ska vara rädd om dig själv. Du är den viktigaste människan i ditt liv. Kram

Det låter inte alls som att det är fel, även om vi ju bara hört din sida av saken. Vill man inte städa efter sig själv får man finna sig i att sitta i skiten, helt enkelt.

Flytta därifrån till eget boende. Din sambo är inte mogen för ett samboförhållande och behöver daddas av sin mamma ett par år till. alternativt uppfostras? men det är inte ditt jobb

#2. Hon får ju oxå bo i skiten. Förstår inte hur du tänker.

Det är bara att tala klarspråk ex. säg varannan vecka är det du som lagar mat och lagar han inte mat så ställ bara såna frågor som när ska vi äta? Eller säg något sådant som jag gör all städning så du får ta uppgiften att handla mat och laga den varje dag. Någon slags tydlig uppdelning av arbetsuppgifter kan behövas så han ser att hans del inte blir gjord (gör INTE hans del ifall han inte gör det låt disken stå kvar och mögla el dyl) Gå inte in och gör hans jobb då tar han inte dina ord på allvar för då tror han det bara är att skita i saker så gör nån annan det antar han gjorde så hos sina föräldrar med, blir du hungrig ifall han aldrig lagar den där maten gå ut och ät ensam han får klara sig själv, efter ett tag borde han fatta. Fattar han ändå inte är han inte mogen bo med nån han borde då testa leva själv och verkligen lära sig att inte nån annan gör jobbet.

#4 Det är inte farligt stå ut med ett skitigt hem ett tag för att få en partner att förstå hur viktigt det är att göra rent ibland, ofta trivs ju inte de där latisarna med ett smutsigt hem men tror de att nån annan röjer upp hela tiden så väljer de ju att göra nått annat

Hitta nån bättre. Han kommer nog inte att ändra sig.

#6 Om det är en lat person som kanske inte bryr sig så mycket så kommer troligen hon att få leva i ett skitigt hem lääänge.

En man ser inte sånt om han är bekväm? grejerna ligger utspridda v för att vara tillgängliga. Gillar du inte läget? Säg ifrån och händer inget? stick därifrån om du inte gillar att leva i kaos?

#6 Om  jag skulle gjort det på det viset så skulle jag få bo i en svinstia! Innan jag flyttade hit så var golven översvämmade med både rena och smutsiga kläder, matrester, skräp, smutsig disk osv. Jag kunde liksom inte se en enda bit av golvet och allt var så otroligt smutsigt. Mögel och smuts överallt!Så det kan bli ganska farligt att på i ett sådant smutsigt hem eftersom det är inte hälsosamt med att andas in mögel.

Numera så har min kille skärpt sig sen vi flyttade ihop och är duktigare än någonsin men lämnar fortsättningsvis kläder på golvet samt disk men inte på golvet åtminstone! Han plockar inte bort det om jag inte ber honom. Oftast gör jag det själv med andra ord. Men jag ser inte problemet i det här. Jag fick ju också städa då jag bodde ensam samt laga mat. Nu är det bara lite mera att plocka undan men inte särskilt mycket. Jag ser alltså inget problem i hur vi har det för jag skulle ändå behöva göra exakt samma sak om jag bodde ensam.

Min sambo hjälper mig med andra saker istället,t .ex. att fixa bilen, hjälpa mig med jobbet och pappersarbete. Han finns alltid där för mig då jag behöver honom och kan även ta ledigt från jobbet om jag är helt rådvill. Så det gör liksom inget att han inte tar mera ansvar för vårt hem.

Det viktiga är dock att man kan kommunicera med sin partner om de problem man upplever. Om ens partner inte lyssnar så har man ett allvarligare problem.

Så länge du fortsätter att göra allt och städa upp efter honom kommer han inte att ändra sig. Varför skulle han, när allt kommer serverat, kläderna tvättas och skiten försvinner från hörnen? Det är ju som att bo på hotell!

Bor man tillsammans bör man, anser jag, dela på hushållsgöromålen, och om han nu haft en längre tid på sig att ändra sig är det inte fel att ställa ultimatum. Stå på dig.

Bra att du sa till och det säger jag i erfarenhet av lortgrisen 😃

Jag är den stökiga i förhållandet och min man den som städar men jag har blivit mycket bättre på att städa.

Nu behöver det ju inte vara det att han är lat, det finns ju vissa diagnoser som gör det problematiskt att städa (jag har en sån) men även om man har en sån diagnos så blir det inte bättre om man daltas med, visst det kanske tar längre tid (jag och min man har bott ihop i ca 11 år och han gör fortfarande mer) och det kanske inte blir lika bra som med en person utan diagnos (om det nu är diagnosen som är problemet) men bättre kan det bli.

Nu menar jag inte att TS karl har en diagnos (diagnosticerad el odiagnosticerad) då jag inte känner denne men eftersom jag inte känner denne tänker jag inte utesluta det heller

Jag tycker att du ska ta upp saken på ett så lugnt och konkret sätt som det är möjligt. Säg att ni har olika syn på det här med städning och hur ett hem ska skötas och se ut. Beskriv din miniminivå för att du ska stå ut och hur du tänker dig att saker och ting ska skötas. Låt sedan honom säga sitt om hur han vill ha det och hur han tycker att det ska skötas! Är problemet kanske att han inte märker vad som behöver göras? Erbjud dig i så fall att upplysa honom om det. Kom överens om hur det ska sägas, men påpeka att du inte ska behöva tjata (då försvinner ju vitsen helt…). 

Det kan t ex bli så att du säger "Nu har jag diskat, så jag vill att du dammsuger!" .

Funkar det inte så har du väl i princip två val. Finna dig i att det är du som sköter hemmet (och hunden) eller att inte leva med honom.

Håller med #11, har du betänkt att han har någon diagnos, eller är det något han berättat för dig? Aspergers t.ex kan känna att vardagssysslor kräver mycket mer av dem än vad det gör för en vanlig människa, och jobbet går inte på automatik som för en odiagnostiserad person.

Man behöver inte ha diagnoser för att vara slarvig och stökig, har man haft nån hemma som städat, tvättat, lagat mat och aldrig behövt ta något ansvar själv fortsätter man ofta med det, vet vissa mammor som åker hem till sina vuxna söner nån gång i månaden och röjer för att det inte ska bli alltför ohygieniskt. Väldigt praktiskt ha nån som tar hand om skiten och sedan förväntar de sig att en partner ska ta mammas roll de har aldrig haft nån som säger att de ska tvätta el dyl. Sedan kan det ju vara åt andra hållet vet de som skrämmer bort sina partners genom att dammsuga hela huset i åtskilliga timmar/dag och blir hysteriska för lite smutsig disk i diskhon. Bättre vara lagom och att båda är på samma nivå annars kanske man måste mötas på mitten och ha nånstans i mellanläget ex. acceptera lite kläder på golvet mm. bara det blir bättre än det är idag

Mycket enkelt. Dumpa honom. Han kommer inte att ändra sig. Det finns andra som är bättre. Skaffa för allt i världen inte barn med honom. Det går inte att göra om männsikor.

Han har sannolikt någon diagnos eller annat fel.

Jag tror mycket kan ligga i att man kanske har olika krav eller åsikter om NÄR det är dags att diska, städa, tvätta osv.

Ex så är jag väldigt slapphänt enligt många. Disken tas när allt är använt eller det luktar lik i köket. Mamma gav mig till och med en paket engångsartiklar en gång för att skämtsamt säga att jag kanske ska börja med det istället så jag slipper diska mer är grytorna. Tvätten tas när i princip allt jag äger är smutsigt och dammsugning sker när dammtussarna och hundens hår bildar drivor.

För mig är det okej. Jag tar hellre en heldag en gång i månaden än en timme varje dag till sånt. Pojkvännen diskar varje dag och tvättar en gång i veckan, oavsett hur mycket eller lite det är som behövs. Så när vi flyttar ihop räknar jag med att det blir slitningar och bråk.

Det vi planerat är att komma överens om en kompromiss. Tyvärr verkar det ju redan som du försökt det med din man och pratat ordentligt med honom. Men då kanske ni får diskutera fram en annan lösning. Kan ni dela upp det så att han gör vissa saker som är okej för honom, ex att det alltid är hans om handlar och du som diskar? Alltså att ni hittar sysslor som behövs göras och sen delar upp dem tydligt så att han vet precis vad han ska göra och kanske till och med ett schema på när?

Han har verkligen ingen diagnos, han är bara lat, hans mamma städade ju hans rum tills han var 20, tvättade hans kläder osv, så han har varken gjort eller lärt sig någonting. Vi har två djur = att det blir smutsigare, men jag är inte den som dammsuger varje dag eller städar varje dag, men kravet är ju iallafall att dammsuga en gång i veckan! Vi har diskmaskin, så att plocka in sina saker efter man har använt de är ju inte speciellt jobbigt. Och om man äter i vardagsrummet/köksbordet vill jag åtminstone att man plockar bort sina saker SENAST innan man går och sover, så det inte ligger med matrester på till nästa dag. Smutsiga kläder på golvet blir jag galen av. Han har dessutom fått en ställning och en hängare att sätta sina kläder på som är 2 meter bort från sängen där han slänger sina smutskläder. Dessutom går vår hund o tar smutsiga sockar av honom och dessa kan fastna i halsen/magen på hundar vilket han säger "äh de gör inte de" trots att uppfödarna varnade om de innan o att de hade hänt deras hundar. Och därför vill man ju såklart inte länna sånt framme! Är ju rädd om djuren också.

#14 Är det en diagnos fel så är det inte lathet som ligger bakom.

Det jag menade är att vi inte vet, det kan vara lathet, det kan vara diagnos, det kan vara något annat, vi vet inte. Det är inte ens säkert att TS eller till och med TS sambo vet varför.

Men är det en diagnos som ligger bakom kan man behöva gå tillväga på ett annat sätt än om det inte är en diagnos så det kan vara värt att fundera på

Sånt här är så knepigt tycker jag eftersom jag är en sån som inte gärna städar i onödan. Levde förut med en partner som ville städa betydligt mer än mig och det ställde till det ofta. Det höll inte. Nu lever jag med en man som är på min nivå. Det är skitigt i hörnen men vi är glada. Så eftersom jag har vart den som är "lat" (jag väljer att tycka att jag prioriterar annat ;) ) är mitt råd att lämna. Han kommer inte lära sig att vilja ha det lika rent som du och du kommer inte vilja leva i smutsigare. Det är tråkigt såklart men det är vad jag tror.

Ni ska kanske bo på var sitt håll , först då kanske han inser hur det är att vara vuxen o ta ansvar ? Snälla skaffa inga barn med den här omogna killen , då har två barn att ta hand om !

På mig låter det som att ni har två vitt skilda åsikter om städningen och dess kvalitet. Samma sak kan bli med barnuppfostran, sex, matvanor etc. Det som funkar är utskällningar och samtal. Jag vet för jag har varit slarvern. Frågan är om du orkar skälla? Sen kan du anpassa hemmet så det blir lättstädat. Inga mattor, minimalt med prydnadsföremål etc. Sen är det upp till bevis för hans del och sen om du orkar. Finns ingen quick fix.

#21 Fungerar knappast för alla så det är nog inte ett råd man ska ta till sig alltför snabbt.

Jag hade samma problem med mitt ex och jag var tvungen att ta itu med det för han gjorde ju ingenting annat än spelade på datorn. Jag skrev ett långt och sansat brev till honom och efteråt skärpte han sig rejält. Det hade inte alls hjälpt då jag hade tjatat och gnällt på honom ansikte mot ansikte.

Nu har jag förstås samma sak med min nuvarande partner men han gör faktiskt väldigt mycket annat. Han arbetar jättemycket och han hjälper till med andra saker, vilket mitt ex aldrig gjorde. Därför tolererar jag den här situationen utan några problem.

Om diskussioner inte hjälper så får du bli särbo eller göra slut. Du kommer bara vara olycklig annars.

Ännu en gång inser jag hur skönt det är att bo på egen hand 👍

TS, skulle det hjälpa att skaffa svarta sopsäckar och samla ihop allt som din partner lämnar efter sig och ställa undan tills han upptäcker att kläderna eller tallrikarna tagit slut? Och när han frågar efter dem hämtar man bara dessa och lämnar över: "varsågod, vad bra att du undrar, har du tid att ta hand om dina grejer nu?" Hur skulle det funka? Är det någon som har testat?

Min dotter gjorde så med sina barn och de slutade sprida ut sina grejer när de märkte att de försvann (en del lämnade hon till Röda korset). Hårt men effektivt.

Grabbhalvan behöver bo själv! Tyvärr lär han nog inte lära sig då heller utan hans standard är helt enkelt svinstia. Särbo eller dumpa är vad jag tror de enda lösningarna som skulle fungera. Han är nämligen inget litet barn som är tvingat att acceptera dina standardkrav som efter en förälder. Det blir bara bråk istället isf tror jag. Även ett ultimatum som skärp dig eller flytta kommer bara ha effekt ett litet tag, om alls. Sedan är det strax tillbaka i samma till igen. Vad du gör, skaffa INTE barn med en människa vars livsstil får dig att vantrivas i ditt eget hem! Det blir aldrig bra för någon, allra värst för barnet. Så, särbo om du verkligen vill behålla din relation med grabbhalvan, eller dumpa om du vill bygga ett liv och en framtid med någon som du mår bättre av att dela hem med. Någon som har mer samma livsstil i hemmet som du med samma nivå på standard.

Jag känner igen det där med städet! För några veckor sedan gjorde jag ett test, jag sket i att röra dammsugaren och struntade i att städa lägenheten för jag hoppades att han själv skulle ta initiativ. Men nej. Det slutade med att jag blev så trött på det att jag valde att städa en dag när han inte var hemma. Och detta är inte första gången. Inte konstigt att mina känslor svajar som de gör just nu.

Är det bara jag som har en sambo som faktiskt gillar att städa? Jag har aldrig behövt tjata på honom att städa. Vi har alltid delat på den sysslan. Hos oss är det jag som tycker att städning är fruktansvärt tråkigt, men jag gillar absolut inte att ha det rörigt och skitigt så det är bara att ta skeden i vacker hand och städa.

Eftersom jag har mest tid till det är det jag som sköter tvätt och matlagning. I gengäld gör sambon en massa saker som kräver händighet. Han brukar säga på skoj att han skulle kunna jobba både som elektriker, rörmokare och snickare, och jag är faktiskt benägen att hålla med där. Hans riktiga jobb är som datatekniker vilket ger en fördel när det gäller datakommunikation och TV här hemma : ) Sånt skulle jag aldrig klara själv.

Vi passar nog bra ihop när det gäller synen på hemmet och hur det ska skötas. Jag skulle aldrig ha kunnat bo ihop i 13 år med nån slashas : )

Tack så mycket för alla svar. Har pratat med honom att han får flytta ifall han inte skärper sig. Vi får se om han verkligen tar till sig det nu eller om det bara håller ett tag. Hur som helst så tänker jag sluta med att fixa efter honom, som att tömma slasken efter han eller ta bort hans saker eller tvätta hans kläder. Jag kanske ger honom 1-2 månader för att bevisa att han kan skärpa sig. För jag vill inte leva såhär i smuts. Han dammsög iallafall hela lägenheten, men han tyckte att vi skulle hjälpas åt, men sa åt han att nog f*n får du städa själv, du hjälper ju aldrig mig! Han skulle även rensa avloppet (vilket han aldrig gjort ens!!) och det har han inte gjort än, nu är de stock i o fullt med vatten så blir ju bara jobbigare när han ska göra de. Han ville att jag skulle hjälpa med det, men jag sa bara nej, då kommer jag få göra allt, men jag kan kolla på o säga hur du ska göra.

Grattis! Fortsätt så!!!

#29 Dissa inte den tanken för det går mycket snabbare och är roligare att städa tillsammans , Att köra ex varannan vecka och sånt e ju inget kul. Jag klarar inte att sitta och titta på, när någon annan städar ex

Nej de är klart. Men han brukar ligga i soffan/sängen medan jag städar så han får städa utan mig nu för att visa att han ska bättra sig

Om han verkligen vill skärpa sig KAN det finnas hopp. Ett sätt kan vara att göra så här:

Skriv upp allt som behöver göras i hemmet varje dag/varje vecka (gör det gärna tillsammans så att ni är överens om vilken nivå ni ska hålla). Sätt upp ett papper där allting står (ex måndag: laga mat, diska, plocka upp kläder, tisdag: laga mat, diska, tvätta, onsdag laga mat, diska, städa badrummet osv) med lite plats efter varje sak. Sen när någon av er har gjort en av sakerna skriver ni ert namn efter den saken. Det kan väldigt snabbt göra det tydligt om ni har en rättvis fördelning eller inte. 

Om han har problem specifikt med att plocka upp kläder kan ni varje dag ha två punkter som heter "alla Lisas kläder upplockade" och "alla Pelles kläder upplockade" och bestämma att varje kväll innan ni går och lägger er ska dessa vara avbockade.

Alternativt så vore det förmodligen bra för honom att leva ensam ett tag och lära sig vad man behöver göra varje dag, varje vecka osv i ett hem. Föräldrar gör sina barn en sån enorm björntjänst när de gör allting och inte låter dem lära sig denna viktiga livskunskap!  Sen kan ni flytta ihop igen när han har visat att han klarar att hålla ett hem på en rimlig nivå i, säg, sex månader eller så.

#33 Ja vi får helt enkelt se nu hur han håller det… men tack för dina tips! De var jätte bra att skriva upp så han ser vad som behöver göras.

Jag brukar skriva att-göra-listor till min man. Funkar väldigt bra för oss.

Listor med instruktioner är skitbra för oss män. Vi har inte samma öga för städning och estetik rent generellt så vi behöver ofta påtalat vad som är fel annars ser/bryr vi oss inte

Tror många gör samma misstag. Flytter ihop utan att prata igenom hur man vill ha det i hemmet gällande ordning och städning och hur man ska uppnå detta. Det innebär att det inte frpn början är en gemensam uppgift att lösa… Typiskt "hamnar" ansvaret då på den mest snsvarstagande… Så jag tror mest på att backa tillbaka till dag ett av sammanboende. Prata ordentligt med varandra om hur det behöver vara i hemmet för att respektiva ska trivas. Viktigt att båda ska trivas. Hitta en gemensam lösning för hur det ska bli så att bpda trivs.