Jag tror att jag var runt 8 eller 9 när jag inte längre ville följa med pappa in till herrarnas i simhallen. Kan möjligtvis ha varit 7. Där omkring (jag minns faktiskt den här specifika händelsen nu när jag tänker efter, men såklart inte exakt när det var haha) Har aldrig reflekterat över detta så vet inte riktigt när jag tycker ett barn är för gammalt för det. Kanske runt 11-12. Fast jag är lite dålig på det här med åldrar och hur barn i olika åldrar är så jag är inte säker. Men hade jag satt en gräns hade jag satt den vid typ 11. Då borde man ju kunna klara att orientera sig i ett omklädningsrum (iaf om man varit där förr) och klä om och duscha själv, eller?

Jag tror nog helt ärligt att jag hade tyckt att det var pinsamt redan när jag var 4-5 år. Har aldrig varit i den situationen, jag har alltid haft med mig en kvinna - typ mamma, mormor eller liknande. 

Det är svårt att sätta en åldersgräns eftersom alla barn utvecklas olika men de som omklädningsrummet "tillhör" (exempelvis kvinnor) måste ju få gå omkring / duscha nakna.

Jag blev kroppsmedveten redan i första klass. Jag känner nog att en gräns på 8 år känns ok.

Jag ville aldrig följa med pappa in på herrarnas. Personligen tycker jag man är gammal nog vid 7 år kanske. Men det finns ju undantag för allt.

Som kvinna tycker jag det är lite halvobehagligt att duscha inför pojkar över 4 ungefär. Sen tror jag att barn behöver följa sina föräldrar till 7 år ungefär, men verkligen väldigt olika från barn till barn. Tror det skulle bli ganska besvärligt om man införde åldersgränser. Tycker nog det är bättre att det är upp till varje förälder att avgöra. Man får acceptera att ett offentligt omklädningsrum inte kan jämföras med mitt privata badrum.

Beror väl på om barnet kan klara sig ensam i ombytningsrummet och hitta ut i simhallen. Många är ju idag ensamstående så det är nog upp till föräldern att bedöma när  barnet klarar sig ensamt i ombytningsrummet alt. skaffa nån som följer med barnet ex. min systerson åker med morfar 1gång i veckan och simmar.

Jag minns när sonen var liten (han är 32 nu) så åkte vi till badhotellet i Fredrikshamn.

Först trodde jag att vi gått fel när det visade sig att både män och Kvinnor bytte om i samma omklädningsrum.

Sedan kom nästa överraskning när vi gick ut till själva badet. Jag var rökare på den tiden och hade lämnat alla tillhörigheter i skåpet och här stod jag som en väluppfostrad svensk med nyckel kring benet och såg alla som satt längs poolkanten och både drack drinkar och rökte😃

Nu tycker jag ju knappast att det är så lämpligt med drinkarna och rökningen men det var praktiskt med omklädningsrummen för då behövde jag ju inte oroa mig för att sonen var med mig.

Jag har aldrig följt med in till herrarnas, så jag vet inte riktigt när/om jag skulle ha blivit obekväm med det vid någon ålder. 

Jag har blivit obekväm någon gång när jag bytt om/duschat inför pojkar, men då har det handlat mer om att dom har stirrat eller kollat väldigt intensivt/intresserat. Och det har även hänt med flickor, det är ju fortfarande obehagligt när någon stirrar. Så för min bekvämlighet handlar det inte så mycket om ålder. Jag har bytt om trots att det finns lite äldre pojkar i rummet, och så länge dom beter sig så tänker jag inte på det och känner mig inte obekväm. (Jag är även positivt inställd till gemensamma omklädningsrum, så)

Jag tycker det är svårt att sätta en åldersgräns, det beror så mycket på hur barnet är och hur dom andra personerna i omklädningsrummet känner. Dom enda badhus jag har sett med en fast åldersgräns har dock satt den till 12 år. Men jag tycker nog det är bättre att det får avgöras från fall till fall. 

En del badhus nu har ju även könsneutrala omklädningsrum, som man kan välja exempelvis om man är förälder och barn av olika kön.

7 skulle jag säga. :)

Jag som har jobbat med barn måste väl säga att gränsen går vid 5. Jag vet av många pojkar som har varit alltför intresserade av flickans eller kvinnans kropp redan vid 6 års åldern. Då har det varit frågan om småpojkar som har försökt tafsat på småflickorna. Så därför sätter jag gränsen vid 5 års åldern.

Har alldrig varit i herrarnas, alltid haft nån mamma, farmor eller faster att följas med och mina bröder följde med oappa till herrarnas. Min son började stänga om sig vid bad/dusch och inte visa sig naken när han var 7-8, så innan dess kanske det hade funkat.

Svår fråga med alla ensamstående idag så kan det bli problematiskt att skicka sonen på ett håll innan kanske 9-10 års ålder. Har haft sån tur att vårt lokala bad har ombytesbås, kostar någon krona extra men man kan ta ett bås till familjen istället för att byta om på kvinnornas alt. herrarnas,

Jag skulle väl säga någonstans mellan 6-8 år. Precis som Åsa S säger så beror det lite på om barnet kan klara sig ensam i omklädningsrummet. 

När jag var 9 år och gick i mellanstadiet så var jag på simhallen med en kompis. Jag stod och duschade av mig och ser en pojke i min klass duscha med sin mamma mittemot mig. Det var så pinsamt att en pojke i min klass såg mig naken och jag kände mig väldigt inkräktad, som om någon följt med mig in på toaletten. Det kändes inte okej alls, och jag kände mig otrygg i omklädningsrum i flera år efter det.

Nu har jag inte barn själv, men jag undrar hur föräldrar tänker kring att låta ett ungt barn byta om ensamt bland vuxna, även om de är av samma kön. Både barn och vuxna kan ju vara sexuellt intresserade av samma kön och pedofilskräcken lurar väl också?

#10 I den ålder sker upptäckter av den egna och andras kroppar. De kan absolut bli fascinerade av kön, men om det går bortom det så bör man fundera kring gruppdynamik och eventuell påverkan av någon som tyvärr kanske har varit utsatt för övergrepp. Så små barn ska inte vara själva i omklädningsrum. Jag skulle vilja säga att upp till och med 8 år iaf kan barn behöva stöd av en vuxen och även beskydd. Även om man aldrig vet säkert.

#15 Det finns ju de som utvecklas snabbare,det har jag helt klart sett då jag har arbetat med barn i över 5 år. Alla barn är olika så man borde som förälder veta hur det ligger till med ens eget barn.

Min systerson gick fick mustasch redan som 8-åring och hans röst började ändras. Han mognade snabbare än andra barn i hans klass.

Jag har arbetat med barn i 25 år och en sexårings beteende är inte att likställa med någon i puberteten. Deras hjärnor fungerar på ett annat sätt. Det känns märkligt att vuxna skulle känna sig hotade av barn i ett omklädnigsrum.

#17 Är väl ingen som pratat om att dom känner sig hotade.  Bara obekväma.

#17 Vem har sagt att man känner sig hotad? Nu trorjag att du råkade använda helt fel ord i misstag.:)

Jag tycker det skulle kännas alltför obekvämt om t.ex. ett av barnen från jobbet skulle dyka upp i mitt omklädningsrum, speciellt den som brukade tafsa på de andra tjejerna mellan benen samt försöka pussa dem. Han är 6 år gammal och alltför intresserade av tjejer. Han har också svårt för gränser.

#18-19 Jag lägger nog mindre i hotad än vad ni gör, men visst…kan inte förstå obekväm med så små barn heller.  Om en pojke taffsar på det viset bör man fundera kring bakgrunden. Har han varit utsatt. Varför har han svårt med gränser. Viktigt att finnas för den lille pågen.

#20 Ett barn som är intresserad av sådant i tidig ålder behöver inte alls vara utsatt. Jag minns våra lekar på dagis vid 6 års ålder.

#21 I bästa fall nej, men man måste forska i vad som skapar beteendet. Det är en sak att upptäcka kroppen och fundera kring sex som en sexåring men något annat att vara gränsöverskridande. Det är många barn som är utsatta och jag har högst troligt missat ett helt gäng för att det är det sista man vill tro. Ibland måste man våga  tänka tanken. Något skapar beteendet och det behöver man forska i och det kan ha ett flertal grunder.

Förstår inte riktigt vad det har med hurvida vi vuxna vill ha äldre barn av motsatt kön i omklädningsrummet?

Ibland hamnar man OT utifrån vad som stod i ett tidigare inlägg. Det handlade om att en skribent i mina ögon sexualiserade ett barns  uppförande. Jag anser inte att det är vad som sker och att det inte är vad som finns i barnet i den åldern och av den anledningen behöver man inte vara obekväm. Låångt utlägg…. Hur som..lämnar den här diskussionen nu.

Jag har för mig att jag gick i första klass när jag slutade gå med in på herrernas med pappa. Jag valde själv då att jag var gammal nog att gå själv, men före det var jag livrädd för att behöva gå ensam på damernas utan en vuxen, utan att veta vart jag skulle gå för att komma till duscharna, simhallen osv.

Så jag tror det är väldigt olika beroende på barnets utveckling vad som är bäst. Det vet man nog som förälder. Sen tror jag många barn kommer till en punkt då de själva inser att det börjat kännas obekvämt att gå i det motsatta könets omklädesrum, och att man ska uppmuntra det. Jag reagerar inte om jag ser barn upp till ca 8 år på "fel" ställe, men sen börjar man höja lite på ögonbrynet och kika lite extra om det verkar vara ett äldre barn men som behöver gå  med mamma/pappa av nån anledning.

Jag har aldrig varit inne på herrarnas. Jag åkte själv på badhuset redan få jag var 8 eller 9 och då behövdes ingen vuxen. Så jag skulle kanske sätta en gräns på 7 år. Eller att det finns något blandat omklädningsrum för dom som skiter i vem dom byter om med. Jag har inga problem med att byta om med andra oavsett kön. Men förstår dom som har det.