Jag minns hur det var när man skulle prata i telefon eller träffa någon man skrivit med online. Jag tyckte det var fruuuktansvärt läskigt, men jag lyckades göra det ändå. Man måste ju liksom våga för att vinna något.

Jag är ju av den gamla skolan så att säga, så jag förespråkar mer kravlösa verksamheter där man umgås gemensamt, alltså någon form av socialt fritidsintresse där många deltar, en hobby, en sportaktivitet, djurrelaterade aktiviteter osv.

Jag är i typ samma sits som dig, men äldre. Vill gärna träffa någon men är så rädd för män eller att släppa in någon på djupet (vänner). Vill inte vara beroende av någon ifall dom lämnar än. Har iofs vänner där jag kan ha min egna åsikt men oftast håller jag också masken, särkilt för män. 

Jag får ångest och känner mig kvävd när någon visar intresse. Har haft en kille efter mig som inte känns hälsosam, han skapar sådan stress för jag vågar inte ha attityd och sätta ner foten, jag skyller på annat när han vill träffas för att inte skapa dålig stämning. Han började massera mitt huvud en gång och jag blev helt apatisk och stel samtidigt som mitt inre skrek "rör mig inte!!!". 

Ett råd är att prata med en psykolog. Jag gick till en men slutade då jag flyttade. Före jag gick dit klarade jag ingen fysisk kontakt från någon, Kvinnor som män och var ännu mer sluten. Jag ska ta tag i det igen och söka ny psykolog, gäller bara att hitta en man "klickar" med. Gick bara 10 ggr så det kan vara väldigt effektivt :)

Jag har gått på kbt för mitt sociala problem. Men vi klickade inte alls. Hon rev bara upp mitt förflutna och började " inte konstigt att du mår som du gör."jag va helt förstörd efter varje pratstund. Sen blev det tokigt då min hund dog (faktisk två år sen idag)och hon ville prata om det och riva i sörjandet och började babbla om sig själv dessutom. Så jag slutade med det. Vill inte lägga ner pengar på prat om henne och sen få broschyrer att läsa.

#4 Men du kan be att få träffa en annan när du inte är nöjd.

Har för mig att hon va den enda som också har utbildning och erfarenhet om funktionsnedsättningar( har Asperger) så fanns ingen annan att få.

Jobbar, pluggar eller går du på någon annan sysselsättning? Eller sitter du bara hemma? Tänkte, man måste ju inte träffa någon på krogen. Jag skulle faktiskt aldrig ragga medvetet på ett sånt ställe. :) Och av de tre killar jag haft så har jag inte träffat någon på det sättet. Den första träffade jag på ett konvent för japansk populärkultur vilket var ett gemensamt intresse vi hade på den tiden. Den andra träffade jag via en kompis (Är så klart svårt för dig om du undviker den enda vän du har) och mitt livs kärlek som jag är tillsammans med nu träffade jag på ett av jobben jag haft. :) Man kan träffa en potentiell partner utan att leta aktivt efter det. Har inte fått någon potentiell partner när jag aktivt letat, men däremot när jag inte gjort det. :)

Sedan så vill jag bara säga att jag förstår att du är rädd för att bli sårad, men vågar man inte satsa så kan man inget vinna. Det är inte värt att missa så mycket man skulle kunna få uppleva pga rädslan för att bli bränd. <3

"Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna en båge."

Jag studerar på konvux tre timmar i veckan och har en halvdag på en daglig verksamhet. Sen rider jag en gång i veckan. De är allt. Resten av tiden spenderar jag hemma med djur och den digitala världen. kommer inte ut alls bland folk. Och om jag gör det så är det bara tjejer där. Är inte bara rädd att bli sårad. Är även rädd att såra.

Problemet med ett känsloliv är att det Automatiskt finns risk i att bli sårad (eller såra). Det går hand i hand. Du behöver inte bli drabbad å allt kan gå jättebra men det finns en risk. Man dör inte heller av att bli sårad. Jag har blivit sårad flera gånger och jag lever i ett aktivt känsloliv. (givetvis finns det olika grader av sår..) Så jag tycker inte du ska låta rädslan för att bli sårad/såra hindra dig.

Det som hindrar mig mest är osäkerheten på om dom är äkta. Alltså att dom inte ljuger om sig själv. Onlinedejting är ända stället nu så är ju lätt att bli misstänksam. Fått så mycket äckliga män som skrivit till mig. Svarar dom inte såklart. Men känner mig samtidigt elak när jag ignorerar såna som inte känns bra ens att säga hej tillbaka till( oftast är det för att dom skrivit att dom älskar att gå på krogen). Pratar jag med en trevlig kille så tar det alltid stopp tillslut. Ingen av oss vet vad vi ska säga. Känns hemskt. Försöker ofta med " vad har du gjort idag?" Om det är på kvällen jag skriver. Funkar inte så bra.