Jag hade aldrig väntat i din situation.  Han vill tydligen göra slut men är rädd för att vara ensam. Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom längre. Det han sysslar med är hemskt egoistiskt.

Låter som han vill äta kakan o ha den kvar. Jag tycker du ska fundera på vad DU mår bäst av. Inte vad han mår bra, eller mindre dåligt, av, utan vad som är bäst för DIG.

Ja, det är svårt.

Jag kan inget annat än att hålla med Hera.

Han utnyttjar ju dig helt klart. Vill du faktiskt bli använd  på det viset? Det är ju inte rättvist på något vis. Du borde kapa banden med den här mannen så snabbt som möjligt så att du kan gå vidare med ditt liv. Låt inte honom fortsätta utnyttja dig. Du har väntat tillräckligt länge.

Låter som han inte vet vilket ben han ska stå på! Samtidigt kanske han känner sig otillräcklig för dig, pga sin sjukdom! Jag tror inte relationen leder någon vart! Kanske kan ni vara vänner i stället bara och se om det leder någon vart! I bland är det dock bäst att bara bryta banden helt, men så länge du är ensamen och han är ensam och ingen ny man eller kvinna kommit in i bilden kan du ju avvakta och se tiden ann!( Annars löser det sig nog självmant pga ny kille eller tjej som inte accepterar er vänskap!)

Låter ju som att han skulle vara deprimerad och stöter bort dig på grund av mindervärdeskänslor. Kanske han längtar efter att få känna att han verkligen är älskad och önskad? Eller så orkar han helt enkelt inte med ens sig själv och då kan det vara svårt att känna att man har några känslor för och något positivt att bidra med till någon annan också.

Hade det varit jag i din sitts idag tror ajg att jag hade provat att "lovebomba" honom på något vis och se om det förlöste något som fick honom att slappna av. Alternativt om jag ändå kände på mig att han faktiskt egentligen inte vill, även om han mått helt bra, ja då hade jag inte accepterat att bli utnyttjad till "tröst för att slippa vara ensam" liksom.

Du måste ju själv avgöra vad du vill i ditt liv först och främst. Vill du ha en relation med denna man fortsättningsvis verkligen eller varför är du med honom? Vill du verkligen det så får du väl klargöra det och försöka satsa eller så måste han släppa dig så du får läka. Vill du egentligen inte, vad har du då för anledningar till att kämpa vidare med er relation eller bjuda på ditt sällskap då? Vill du göra annat slänger du ju bara bort din tid med honom. Men känns det som att tiden tillsammans är värt det så länge det varar ja du kan man ju fortsätta som hittills och bara vänta och se vad som händer. Kanske får er kärlek nytt liv och glöd när han väl börjar må bättre igen i så fall?

Oavsett måste ju du själv känna vad du själv vill och känner. Vad andra runt dig och speciellt oss främlingar på ett forum tycker eller skulle ha gjort löser ju ändå inte ditt bekymmer. Det kan du ju bara göra själv liksom. 

tja… det var mina två mynt med "råd".

Kram i alla fall för det låter som du behöver en stor kram!  ❤️

Skit i han och hitta en som är vettig. Inte värd att vänta på säger jag. Oavsett om han är sjuk eller ej så kan man inte bete sig som han gör

Ja ni har nog rätt i de å så kommer det nog att bli men de konstiga är att han gör allt han kan för mig och är väldig mån att jag har det bra. Å jag ser verkligen att han har dåligt samvete. Varför jag inte lämnat är ju för han är en reko / omtänksam kille. När jag googla på b12 brist så stämde alla hans symtom där. Vilka är ganska tuffa. Så jag har ju trott att han gått i väggen liksom. Jag har oxå sagt att de låter som om han vill äta kakan och ha den kvar men neeej så fick jag absolut inte tänka. Han säger att han vill skynda långsamt så att han inte gör något förhastat som han kommer att ångra. Han säger oxå att hur han än försöker att uttrycka sig så blir de bara fel. Idag flytta vi lite möbler då fick han yrsel å svettningar. Ja fy va kluven jag är. Tackar för svaren de kan styrka mig å hjälpa mig till beslut.

Ja…nu ställde jag honom ett antal frågor och nu är det slut. Har då aldrig upplevt någon så konstig å konflikträdd person. Känns ändå gott i all bedrövelse att jag är fri. Nu kan jag sörja på riktigt å sen börja leva.

#8 Aldrig kul när något tar slut. Men du ska se att du kommer må bättre om ett tag :)

Önskar dig lycka till i framtiden.

Vad skönt Jejogo att det känns gott att vara fri! Den känslan talar för att du har gjort helt rätt! Sorg är tungt, men så mycket lättare att ta sig igenom när du ser en ljusare framtid framför dig!  

Stor kram och ta hand om dig för du är värld att ha ett liv som känns meningsfullt och givande för dig med!

Jag tror du kan ha helt rätt i att hans beteende beror på sjukdom och näringsbrist, men du ska vara lycklig också och det är kanske bäst att du går vidare. Hoppas ni ändå kan lämna varann med någon slags frid och önskan om välgång för båda.