Om du redan känner så här efter så kort tid tror jag inte att du älskar honom på rätt sätt. Ni vill olika saker.

Hade jag varit du hade jag avslutat det så ni kan hitta rätt.

#1 Jag har funderat mycket på om jag borde göra slut, men grejen är den att jag verkligen bryr mig om honom. Jag vet hur extremt ledsen han skulle bli ifall jag gjorde slut… Glömde nämna att han vart deprimerad under en längre tid, samt att hans pappa gick bort för 1,5 månad sedan, och enligt honom är jag det enda han lever för eftersom att jag i princip räddade hans liv. Han har då vart väldigt självmordsbenägen och jag skulle inte bli förvånad om han valde att avsluta sitt liv ifall jag lämnade honom 💔 Och det är självklart det sista jag vill :(

#2 Det är just eftersom du bryr dig om honom som du borde lämna. Så han kan hitta riktiga kärleken.

Att stanna för att han säger att livet är över utan dig är dumt mot er båda. Det är inte hälsosamt varesig att säga något sådant eller att stanna pga det.

frågar du mig så blev svaret rätt så självklart efter "han har ljugit och sårat mig". alla är vi ju olika och tänker olika, men det hade iaf räckt för att jag skulle ha lämnat och jag skulle inte ens tänka tanken på att gifta mig med en som redan efter så kort tid som ni nu har varit ihop visat en skymt utav sitt rätta ansikte.

jag läste igenom all din text, men när jag kom till ljug och såra delen, så kände jag att jag inte behövde läsa mer då det hela var solklart, men gjorde det ändå.

nu säger jag inte att folk är perfekta, att ingen kan eller ska göra fel, för det gör folk, men i ditt fall så låter det ju som att det är värre än så, då han har "sårat dig extremt" och ljugit. ja tycker du ska lämna och glömma innan det blir värre, inget duu kanske vill höra, men det är iaf det jag tycker du ska göra. det är inte lätt att tänka rationellt och klart när man är kär och förälskad.

Den här killen utöver känslomässig utpressning mot dig! Stor varning!!!!! Han vill få makt över dig så att han kan styra dig efter sina behov.
Du känner uppenbarligen inte alls så starkt för honom. Lämna honom så fort som möjligt, det syns tydligt mellan raderna att du vill det. Han är inte bra för dig och ditt mående. Han kommer säkert försöka med ännu mer känslomässig utpressning när du gör slut, men stålsätt dig.

Måste säga att jag känner igen mig enormt mycket i din berättelse, angående ett förhållande jag hade för några år sedan.

Jag var inte heller särskilt kär, men träffade en kille som precis som din var väldigt övertygande om att vi var rätt för varandra och efter ett tag uttryckte att hans liv inte var värt någonting utan mig (varningsklockor redan där- är det sunt?). Samtidigt som han uttryckte hur mycket han älskade mig så skapade han sig en maktposition genom att trycka ner mig, vilket jag fann mig i eftersom jag var ung och oerfaren (och ärligt talat trodde att hans ord var sanna).

Till och från försökte jag göra slut, men det resulterade alltid i snyfthistorier som gjorde att jag stannade, för HANS skull. Jag gav honom fem år av mitt liv, där mitt självförtroende minskade alltmer för var dag som gick. Något som jag ångrar enormt i efterhand.

Min ärliga åsikt är: lämna honom. Lyssna på din magkänsla. Jag tycker att hela din text uttrycker att du inte vill vara med honom, men är för omtänksam och rädd för hur han ska reagera om du gör slut. Att fortsätta är inte snällt mot någon av er, det låter som att han behöver träffa någon som är på samma plats i livet som han själv - vill stadga sig, etc. Och du behöver vara självisk och tänka på vad du själv mår bäst av i längden.

Är du orolig för hans mentala hälsa, att han ska skada sig själv på något vis eller liknande- finns det någon vän eller familjemedlem till honom som du kan prata med? Så att du vet att han har uppbackning, vilket kanske gör det enklare för dig att släppa taget.

Det är väldigt enkelt att uttrycka massor av åsikter som utomstående, men jag hoppas att du hittar vad som känns rätt för dig! Kram 🌺

Tack så mycket för alla svar :) Grejen är den att han ljög om sin identitet under de första månaderna vi träffades, vilket fick mig att bli så otroligt ledsen. Jag gjorde faktiskt slut med honom då, men tog tillbaka honom efter mycket tjat där han försökte bevisa att vi behövde varandra. Där tappade jag tilliten. 

Sedan är han RIKTIGT svartsjuk av sig, vilket har lett till att han har sagt grova saker om vad han skulle göra mot killar som ens kollar på mig. Även att han skulle tycka det var okej om jag blev våldtagen, så länge jag inte var i ett förhållande med honom. Det fick mig att bli svinförbannad, men det slutade i frid. 

Jag är en väldigt ärlig person och jag berättade nyss hur jag kände för honom… Att jag håller på att förlora mina känslor :/  Som svar får man snyfttexter om att han skulle ge upp på allt om han förlorade mig, samt att han skulle ta sitt liv utan att berätta det för mig, då han tydligen inte är någonting utan mig i hans liv. Men han verkar ändå vara ganska accepterande ändå och jag han vill nog försöka lösa det här tillsammans. 

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att endast vara vän med honom. Det skulle vara mer jobbigt att inte kunna  prata med honom överhuvudtaget, då han betyder mycket för mig. Samtidigt är jag inte alls svartsjuk av mig och skulle ärligt kunna se honom med en annan tjej (säger jag nu).

Men vårt förhållande har även haft sååååå många positiva sidor och om man ska vara ärlig, är han faktiskt många gånger riktigt bra. Visst, det finns gånger då han sårat mig omedvetet, men han ger mig även riktigt mycket komplimanger och får mig att känna mig speciell. Han ger mig verkligen huuuur mycket kärlek som helst, och jag undrar om det kanske kan vara problemet? Eller kan man få för mycket av kärlek?

Det är faktiskt så att vi spenderar i genomsnitt 47 timmar i veckan tillsammans. Är det mycket eller är det lagom? Kanske för lite? Jag vet inte. Med tanke på att dessa 47 timmar spenderas under vår upptagna period i livet, då vi har skola osv, har det funnits perioder där vi spenderat ännu mer tid tillsammans. Under sommarens tre långa månader spenderade vi  12 timmar tillsammans varje dag. Det kanske inte är konstigt att jag på något sätt tröttnat, och kanske behöver en del ensamtid? För det är just det jag känner, att jag behöver utrymme och det är även anledningen till varför jag många gånger ignorerar hans sms. Jag är trots allt endast sexton år och vi bor inte ens tillsammans.

Ursäkta men va? Han ljög om sin identitet och du blev ändå tillsammans med honom? Han säger att det är ok att du blir våldtagen så länge du inte är med honom.

Det kvittar om ni har bra stunder. Ingen människa som kan tänka gör eller säger så. Du borde ha lämnat direkt när du insåg att han ljög. Dessutom försöker han tvinga dig att stanna genom att hota med självmord. Läs det du skriver några gånger och tänk efter. Du inser nog vad du måste göra.

Jag tyckte redan i ditt första inlägg att det lät som att han satte väldigt mycket press på dig, hängde upp sig väldigt mycket på dig och inte var särskilt lyhörd för vad du vill och känner. Och efter #7 är det bara… nej. Svartsjuk och manipulerande  är väldigt, väldigt dåliga egenskaper.

Det är aldrig ok att kräva att någon ska vara tillsammans med en för att man inte ska ta livet av sig. Ingen har det ansvaret för någon annans liv, på bekostnad av vad man själv vill och känner. Om någon är så beroende av sin partner och/eller har ett så dåligt liv i övrigt behöver den först och främst ändra på det och bygga upp sitt eget liv oberoende av partnern  - oavsett om relationen fortsätter eller inte. Det är en alldeles för stor press att vara någons hela och enda anledning att leva.  Han levde ju bevisligen ett antal år utan dig innan ni träffades?

Han har en del att ta itu med i sig själv. Att ljuga om sin identitet när man träffar någon är inte direkt sunt, att vara så klängig och svartsjuk (och att ha så lite medkänsla med sin partner som han har antytt!) är inte heller sunt. Det där får han göra något åt om han vill kunna ha bra och hälsosamma relationer i framtiden.  Om du ska hänga kvar medan han jobbar på det är tveksamt, men du ska definitivt inte hänga kvar om han inte är beredd att jobba på det, på allvar.

#8 Du har nog kanske rätt… Dock ljög han för mig innan vi blev tillsammans, men berättade sedan efter att vi vart tillsammans ett antal veckor.

Ni har inte bra stunder tillsammans! Han vet exakt hur han skall manipulera dig för att få dig att känna dig viktig, hur han skall få dig att bli beroende av hans uppskattning. Det är bara spel! Teater!

Han vill ha makt över dig, och det har han tydligen redan. Du dansar exakt efter hans pipa. Det är bara ren manipulation, han kanske inte ens är medveten om vad han gör, men han vet exakt vilka av dina strängar han skall spela på!
Han trycker ner dig och gör dig osäker för att du inte skall få för mycket självförtroende. Han upphöjer dig för att du skall fortsätta vara beroende av hans uppskattning.

Lämna för sjutton innan du ödar bort ännu mer av ditt liv.

tyvärr, så tror jag att Sindri är inne på rätt spår. medvetet eller omedvetet, det låter som han manipulerar dig.

Ja, manipulation på hög nivå.

Svårt att acceptera och inse då man är "under förtrollningen", men tänk dig att en nära vän som du verkligen bryr dig om kommer till dig och berättar att hon är ihop med en kille som

- Ljugit om sin identitet

- Uttrycker stark och aggressiv svartsjuka över småsaker

- Sagt att det vore okej att hon blir våldtagen (ojoj vad han måste  bry sig om henne?)

- Trycker ner henne som person och på så vis bryter ner hennes självförtroende

- Utövar känslomässig utpressning för att inte riskera att bli lämnad

… men det är acceptabelt, för han säger ju att han älskar henne mer än något annat och de har det bra tillsammans ibland.

Tycker du att det låter som att hon har en trevlig och välmående relation med en sund person? Eller hade du undrat hur hon kan finna sig i att det ser ut som det gör?

Och som sagt: magkänslan. Känns det inte helt bra så är det förmodligen just för att det inte är det.

1,5 månad senare och ni hade nog ändå rätt. Han kanske inte var värd att ha kvar i livet. Han var den som gjorde slut med mig igår, när jag borde vart den som gjorde det först. Jag kämpade för oss, för att jag älskade honom, oavsett alla misstag han gjort. Gissa vad som var anledningen till att han gjorde slut med mig inatt? Jo, för att jag drack alkohol med mina vänner. För att han inte vill att jag ska dricka alkohol och det slutade med att han valde att avsluta vårt förhållande. Är det verkligen äkta kärlek? Kommer alltid minnas hur han sa att han aldrig skulle göra slut med mig, att han hotade med att ta sitt eget liv om JAG var den som gjorde slut. Men vem var det nu då?… Jo, han valde det själv. Jag antar att alla ''jag älskar dig mest av allt'' ändå inte stämde, eller alla ''jag vill ha dig i mitt liv föralltid'' också bara var en lögn. Kan man verkligen bry sig om en person så mycket, att det slutar med att man blir så pass orolig att man bara gör slut? Det måste handla om något annat. Just nu är jag i alla fall helt förstörd, för kärare har jag alltid vart förut. Jag försökte acceptera honom som den personen han är, och att han inte var den personen jag egentligen trodde att han var, men han kan inte ens acceptera ett dumt beslut jag gjorde under en kväll. Det kanske handlade om att jag är minderårig och inte borde dricka, och ja, jag förstår att det är dumt, men det är trots allt mitt liv…Sedan smsar han mig 5 timmare senare och vill ha tillbaka mig. Han säger att han inte kommer att klara sig utan mig. Men varför ska jag ta tillbaka någon som fick mig att gråta i timtal hemma hos min kompis? Som fick mig att bara känna för att dö under den stunden. Ingen leker med mina känslor så där.  

Nästan 9 månader tillsammans och nu är allt bara förstört.

om det går att se det från den ljusa sidan: Nu kan han iaf inte hota med självmord för att du dumpade honom. Han gjorde dig en tjänst faktisk. Nu är allt du behöver göra att inte ta honom tillbaka i fall han skulle ångra sig och börja tjatet om att ni borde vara tillsammans ändå. 

**Edit**
Jag läste ditt inlägg lite snabbt där och missade den biten om att han ångrade sig fem timmar senare. Nej, du skall inte ta honom tillbaka. Man håller inte på sådär. Oavsett hur arg man är på den man älskar håller man i min värld inte på och hämnas vid att göra slut varje gång man är osams och grälar. Aldrig. Har han dumpat dig och du redan var inne på att göra slut själv så tycker jag han har sabbat sin chans att visa förbättring. Nej, håll tillbaka och säg "glöm det". Som du säger, man leker inte med dina känslor på detta viset. Han har sumpat det. Nu får han gilla läget.

Det jag tycker du beskriver är en kille som är skör och omogen, som går igenom jobbiga grejer som han inte riktigt kan hantera. Kanske finns det också stora kulturskillnader mellan er? Du är 16 vilket är ungt, men han är då 19(?) vilket också är väldigt ungt. Killar i den åldern är tyvärr oftast väldigt omogna. Jag tror absolut att han verkligen älskar dig, och att du också älskade honom, men en omogen person kommer att såra, ljuga, manipulera och hota. 

"Ingen leker med mina känslor så där" - är väldigt bra sagt. Fortsätt stå upp för det, och för dig själv.

Ts. Slösa inte ditt unga liv på den där idioten. Det kommer bara förstöra dig. Han har ingen rätt att be att få ta åter dig. Jag hade en karl som inte trodde på att jag inte kunde prata för att jag skulle sätta in pengar. Han trodde mig inte fast jag scannade in tid och datum till han. Och han gjorde slut i ren ilska och fylla. Och jag frågade om han var helt säker på sitt val, för jag tar inte tillbaka han. Ne han var så säker. Så du ska inte behöva utstå en sådan jäkla situation.

TS, allt är inte bara förstört. Det är nu det börjar, nu du kan börja leva 🙂. Som en hel person, utan honom!!!

Tråkigt att han inte var den du trodde och hoppades att han skulle vara i ditt liv. Men de goda nyheterna är att nu vet du, och nu kan du bli fri från hans kontrollerande och manipulerande.

Det är dags att släppa och gå vidare. Du kommer aldrig att kunna ha en frisk och lycklig relation med honom. Det är ok att vara ledsen över det, tillåt dig att sörja  och sakna. Sen efter ett tag kommer det att börja kännas lättare och lättare, och ganska snart kommer du att upptäcka att du mår bättre än du gjorde på hela tiden med honom. Lycka till!