Min sambo och jag har varit tillsammans i snart 6 år och har bott ihop i ca 3 år. Vi har alltid umgåtts ganska tätt, vi är varandras bästa vänner och umgås mest med varandra. Vi går sällan ut utan är mest hemma, en sitter vid ena datorn och den andra vid den andra datorn.

Jag blir fortfarande alldeles pirrig när jag ser honom. Klart att jag kan bli riktigt förbannad eller trött på många saker han gör (!!!) men samtidigt älskar jag ju honom för den han är.

Fortfarande efter 12 år tittar jag på min man o får ett sånt rus. Han är Min! Vi är väldigt kärleksfulla med mkt kramar o närhet. Bara gå förbi varandra o dra handen över ryggen. Vi har 2 barn så inte ofta Vi har egen tid. Men vi är oftast välklädda på helgen. Mjukisbyxor är inte speciellt sexigt. Gör date hemma med god mat osv.

Jag och min man har varit ett par i 11 år och jag är verkligen fortfarande så attraherad och pirrig med honom. Jag var väldigt attraherad av honom redan första gången jag såg honom, i ettan på gymnasiet, och jag har alltid nästan känt det som ofattbart att det blev, och fortfarande är, vi. Sedan har vi ändå vardag och perioder i vårt förhållande har varit sämre. Mycket händer på 11 år som påverkar och i perioder har vi väl haft det mycket sämre, men vi tar oss alltid igenom och hittar varandra. På nått vis har vi varit ett par så länge att vi byggt allt runt varandra, alla drömmar och planer.

Nu kvalar inte jag in i "långt förhållande" med 2,5 år i nuvarande. Men vi är väldigt fysiska med varandra. De där små beröringarna man gör nästan utan att tänka på det, bara för att man vill! Det är oerhört viktigt för mig, eftersom det var något jag saknade i mitt förra förhållande. Nu gör vi det båda, jag mer 🙂. Men jag drar mig inte för att säga till, så att han inte glömmer. Vet ju att han uppskattar det också!

Vi har varit tillsammans i 11 år snart. Man är knappast pirrig jämt men den pirriga känslan kommer då och då. Det viktigaste tycker jag är att man tar tid för varann och verkligen pratar med varann. Om allt är stressigt och man inte riktigt hinner med varann kan relationen kännas lite blek. Vi säger ofta "jag behöver connecta lite med dig" - det betyder att vi behöver sitta nära varann och bara prata. Finns kanske inget speciellt att prata om, men just känslan av att ha någon som lyssnar är så viktig. Så man kan prata om vad som helst, bara man öppnar sitt hjärta och släpper in varann.

#5 Nej, självklart pirrar det inte jämt - det skulle vara hemskt jobbigt 😃 Nu menade du säkert inte så men vill bara förtydliga att jag inte menade att magen fladdrar iväg varje gång jag tittar på min sambo (jag tittar ju såklart väldigt många gånger per dag på honom) men vid speciella tillfällen pirrar det till 🙂

Vi har varit tillsammans i snart 3 år och jag kan vara typ "nyförälskad" i perioder, helt pirrig i magen och upp över öronen kär😍 I de perioder jag mår som sämst är han min bästa vän och trygga punkt i livet och jag älskar honom tokmycket, men jag är inte lika kär som vanligt. Låter kanske hemskt, men i de perioderna orkar min hjärna bara tänka på överlevnad.

Huvudsaken är att han vet att jag ÄR kär i honom och att det bara är sjukdomen som gör att jag har svårt att visa det på samma sätt som när jag är "frisk".

Jag är förälskad i min man fortfarande och längtar efter honom så fort vi inte är tillsammans. Jag kan ju fortfarande se den unge "pojken" på 24  år i honom fastän han har hunnit fylla 60.❤️

#8 Så vill jag ha det om 40 år då jag och sambon är 60😍

Säger samma som Maria - efter drygt 30 år finns allt kvar. Och det blir bara roligare och roligare……