gäller att kunna skilja på 3 saker, 1, när man är nykär och allt känns bara fantastiskt och att det är ni 2 mot världen. 2, när nykär känslorna har svalnat och det det hela övergår till att man älskar varandra. 3, när både nykär känslor och älska har svalnat och ni bara tycker om varandra som vänner.

så som jag uppfattar det så är ni vid punkt 2, dvs att ni inte är nykära längre men ni älskar varandra. ni är inne i den gråa vardagen där tjafs kan förekomma, bråk också men trotts det ändå älska varandra, det är helt naturligt efter ett tag, när känslorna har planat ut sig, när man inte är upp till öronen kär vilket man är när man är nykär men ändå älskar personen och inte vill att det ska ta slut.

detta är ett klassiskt scenario i många förhållanden, många tror att när nykär känslorna har svalnat så är förhållandet över då det inte längre känns som i början utav förhållandet, man lurar sig själv skulle man kunna säga.

jag tycker inte ni ska göra slut, tycker ni ska kämpa lite, ni verkar ju älska varandra och utav texten så ser jag inget om att någon har behandlat den andra illa, så för mig ser det ut som att det inte finns någon egentligen orsak till att göra slut, tror det räcker med att ni spenderar mer tid med varandra, hitta på lite roliga saker osv.

Det låter som att du inte ser att det håller på att bli bättre? Snarare har det blivit sämre, du känner du kan vara mindre dig själv med han än tidigare. Det lpter i mina öron också som att relationen kostar mycket av din energi. Att vara med nån som inte ens sköter sin hygien blir liksom för elendigt och den andra dras med i eländeskänslan. Han blir då ett hinder flr att du ska kunna växa, bli friskare och må bra. Nu menar jag sjålvklart inte man ska låmna varje relation så snart den kräver, det lår i alla relationer uppdtå perioder där man behöver stötta, stå ut mm. Sånt är livet. Å andra sidan så ska en relation inte kontinuerlut ich i pratal vara nåt som kostar mer än det ger, då är det destruktivt. Hur långe har det kostat av din energi såpass att det drar ner dig?

#1 Vi har ett ganska dysfunktionellt förhållande där han inte sköter sin hygien ignorerar mig och är så självmordsbenägen i perioder att jag aldrig vet om jag ska få se han levande igen, jag har en egen roll i det hela också som bidrar till det destruktiva. Vet mycket väl om att det finns en period där man är nykär och att det sen blir att man har en helt annan relation vi har ändå vart ihop i 5 år men jag älskar honom men det är mer som jag också hade kunnat älska en vän jag är rädd att han ska skada  sig om jag gör slut och det är inget enkelt att göra slut när man vet att man kommer stå ensam kvar i världen om man gör det.. förstår din åsikt dock

#2 Tack. Jo det drar ner mig, jag drar säkert ner honom också. Jag tror efter 5 år har vi växt ihop litet vi vet att det är destruktivt men vi är rädda för att stå ensamma i världen, jag vet absolut inte vad jag ska göra men känner lite för att ta steget och om jag då blir ensam så är det inte värre än så men man kan inte vara med någon när det inte längre funkar. Men jag måste fundera vill inte göra impulsiva beslut.

Du är klok ts som tänker i dom banor du gör. Att ni har ett förhållande men att ni saboterar för varandra. Sen vet ingen av er vad framtiden utvisar. Ensam tror jag att ni knappast står..men kanske borde stå för att kunna lösa dom problem man har. Så att nästa förhållande inte drar åt ett dåligt håll igen.

Tack

Har ni sökt hjälp? Åtminstone han verkar behöva professionell hjälp så snart som möjligt.

Flytta isär kanske och se vart det leder? Det låter som att ni har ett starkt band till varandra men nu handlar det ju verkligen om att ni båda ska komma ifrån det destruktiva.