Svårt att ge tips när man inte vet riktigt hur du menar med negativ.

Kan du ge ett konkret exempel på när dom är negativa så man förstår hur du menar

När man tex ska gå på café så finns det inga riktiga café längre å så går dom å muttrar över de. Eller så funderar jag på att köpa hund och då ser min mamma bara allt negativt med de vilket gör att funderar på om jag verkligen ska ha hund.. och åka utomlands kan man inte göra för det är absolut inte bra, sen 1 miljon andra saker hela tiden..

Bor du med dina föräldrar eller har du flyttat hemifrån?

Är det så dåligt att de är realister? Om du själv börjat fundera på att du kanske inte ska ha hund har dom kanske rätt. Och resor, speciellt flyg och bil är inte bra för miljön. 

Du kan inte förändra dom. Den enda man kan förändra är sig själv.

#2: Förmodligen är de sådana för att de är bekväma med det. Det är inget någon annan kan göra något åt och om du inte står ut med det så lyssna inte.

Sådana personer är rätt bra att ha, vi kan alla behöva en djävulens advokat emellanåt. Man måste bara komma ihåg att det finns andra sidor av varje fråga och att man själv måste bestämma sig för vad man ska tycka och göra. 

Angående att skaffa djur bör man definitivt tänka både 3 och 10 gånger och multiplicera det värsta man kan tänka sig med 22 eller så, och noga överväga om man verkligen vill ha och klarar det. Det är utmärkt med negativa personer då, när man själv helst tänker på allt gulligt och positivt man föreställer sig att man ska få med djuret.

Du skall absolut säga till dem hur du känner och gärna varje gång de säger något negativt. Tex Nu är du negativ igen. Uppmärksamma dem på att inte bli äldre och gnälliga, bittra. Det är bara oattraktivt och tråkigt för människor i deras omgivning. Ge dom en utmaning, att tänka mer positivt och att se omgivningen mer positiv. Är helt övertygad om att du kan ge dem en tankeställare, värt ett försök!

#6: Många fördomar där … sedan när är frånvaron av positivitet detsamma som att vara "äldre och gnälliga, bittra"? Och  din uppfattning om vad som är "oattraktivt och tråkigt" är långt ifrån universell. Vi är många som hellre umgås med realister som beaktar avigsidor än med folk som "tänker positivt" och struntar i dem.

Det är stor skillnad på realister och att vara gnällig och bitter! Dom är mer bittra än realister tyvärr och jag fattar inte varför när man har allt.. mormor var inte sån och inte heller farmor och farfar.

Jag har haft hund innan i 14 år så jag vet vad det innebär. Men jag ska försöka sluta lyssna istället så kanske de går bättre

#8 Men bor du hemma? Eller är du vuxen och bor själv? För då gör du ju som du vill med ditt liv. Men bor du fortfarande hos föräldrarna så måste dom bestämma om det ska skaffas hund eller inte.

Jag är vuxen och bor inte hemma

Det är då extremt irriterande att hon försöker säga åt mig att inte köpa hund

#8: Kan du verkligen avgöra vad de tycker och känner? Jag är till exempel inte speciellt bitter, men jag har inte sett ett trevligt café på närmare 30 år, och jag skulle inte uppskatta att bli kallad gnällig och bitter för att jag har en personlig uppfattning om vad jag tycker är trevligt.

#12: Då kan du ju också fatta dina egna beslut och behöver inte lägga ned energi på att försöka göra om dina föräldrar. De är nog inte mer förtjusta i att bli omgjorda än vad du är.

Det är själadödande att umgås med negativa människor. Jag vill hitta lösningar, inte älta problem. Ja problem måste upp till ytan för att lösas, men det ska då vara med den målsättningen, att lösas. Jag förstår dig ts, det är jättejobbigt. Tyvärr säger erfarenheten mig att det inte går att få negativa människor att bli lite med entusiastiska.

Stå på dig! Vi lever här just nu och då behöver vi inte negativitet i vårt liv för det äter bara upp en tillsist. Är väl också självklart att man vill ha ens föräldrars uppmuntran och stöd, men jag tror tyvärr att allt för många föräldrar lever lite genom sina barn, nu vet jag ju inte alls dina föräldrars situation osv men hon har kanske själv negativa erfarenheter av djur och försöker då lägga över det på dig. Sånt här råder jag bara dig att inte alls lyssna på, vet det är svårt, har själv en mamma som inte riktigt vet vad positivitet är (förutom om jag har kommit hem med bra betyg eller ringt och lämnat besked om att jag fick jobbet). Men jag har valt att göra det som gör mig lycklig, inte sånt som gör andra lyckliga. Meningen med livet är inte att gå runt och va orolig och negativ! Det viktigaste är att leva här och nu och vill du resa så res, det kommer bara berika ditt liv!! Å vill du skaffa hund igen så skaffa hund, du vet ju redan vilken fantastisk vän du kommer att få:)

Livet blir vad vi gör det till, å jag är långt ifrån perfekt där då jag själv kan bli negativ periodvis men jag har blivit bättre på att uppmärksamma det och försöka förändra mitt tankesätt och en sak har jag lärt mig, andras negativitet som riktas mot en har aldrig med en själv att göra, det är en avspegling av dom själva. Det har hjälpt mig mycket att tänka så i alla fall:)

Jag är snart 26 och mina päron försöker fortfarande styra mitt liv. Förstår dig verkligen. "Ska du verkligen göra sådär?".  Skönt då att bo många timmar bort ;) Jag kan välja att dela vad jag vill och hålla resten för mig själv. 

Lite som att de är rädda att satsa själva och låter den rädslan gå ut över andra också. Jobbigt med förändring, antar jag. 

Jag hade kanske förstått det om en var värsta struliga typen, som satte sig i skiten och sen behövde hjälp av andra att reda ut det jämt. Men om man nu "alltid" klarat sig själv så är det kanske föräldrarna som får lära sig att knipa käft och sluta prata sina barn ur beslut bara för de inte tycker om/hade valt att göra så. 

Ibland behöver de kanske också påminnas, att en uppmärksammar dem på att de ser så negativt på saker och att det kostar energi.

Eller om det gäller större beslut i livet, lugna dem med att "Om det inte funkar som planerat så löser det sig på något annat vis, och gör det inte det blir det i alla fall inte ert problem".

Först och främst tror jag det är viktigt att ta reda på grunden till deras negativa inställning, för något är det alltid, relationer, arbetssituationer osv. Du skriver att de har allt de behöver ha, men det skaver någonstans. Är man nöjd med livet kommer positiviteten spontant tror jag. Men det kan lika gärna vara så att det är gamla mönster som de behöver bryta. Ta det med de lite lättsamt å skoja lite om det när de är sura till att börja med. Sen frågar du. De kanske bara behöver bli uppmärksammade på det för att inse det själva. Sen får du ta ditt problem med det när du får bra tillfälle för det, utan att starta nåt "bråk" eller dålig stämning. Vet hur det är, dessvärre, min mamma är oerhört negativ, det tar på krafterna. Lycka till!

När min mamma började bli gnällig o negativ till mina val så sa jag ….. Ja mamma lilla , tills hon fattade vad hon höll på med o sa …… Är jag så nu igen ? Och vi kunde skratta åt det hela .

Jag kan bli totalt dränerat på energi av att umgås med negativa, gnälliga, deppiga pessimister. Kan uppleva det som att de drar ut korken ur min energis badkar så det töms. Om det går att lösa med humor/ deppiga personen har humor och förmåga till sjålvdistans, då kan det vara en lösning. Funkar inte det då försöker jag för min egen skull umgås så lite som möjligt oavsett om det är min mamma eller nån mer avlägsen bekant. Man ör inte skyldig att stå ut med sånt!