Stressad sambo
Min sambo och pojkvän har de senaste veckorna haft väldigt mycket på jobbet med en del resande kors och tvärs över landet. Han är dödstrött när han kommer hem och supergrinig. Vi visste att det kommer att bli mycket en period nu pga hans jobb, och jag har försökt ställa upp så mycket jag kan (ha maten klar när han kommer hem etc..), men jag börjar få nog av hans sura ton dagarna i ända. De första 5 min är han på gott humör när han kommer hem, men sen övergår det till en skitjobbig irritation och han skapar sån dålig stämning i vårt hem. Vi har en dotter också på ca 14 mån och hon får knappt uppmärksamhet av honom alls. Igår hade hon en dålig dag och var väldigt gnällig, och sambon tog på sig öronskydd (!) och satte sig i soffan och ignorerade oss totalt. Alltså jag vet att han är stressad men nån jävla nivå måste han väl ändå kunna hålla? Han påverkar mig så negativt med sitt humör och jag själv blir sur och missunsam mot honom. Han snäser åt mig för minsta lilla och jag försöker ju hålla mig lugn men orkar inte tolerera sånt beteende så jag snäser ju tillbaka, om än på ett lite "finare" sätt x) Vi har knappt rört vid varann de senaste två, tre veckorna och jag känner mig mera som en ensamstående förälder. Jag blir så trött när det känns som att han bara tycker synd om sig själv, att han är den enda i världen som är stressad just nu. Jag har aldrig sett någon bli så deprimerad och personlighetsförändrad pga stress. Om någon vevka kommer det förhoppningsvis att lätta och saker och ting går tillbaka till det normala, men hos mig har denhär "svackan" satt sina spår. Jag har inte vågat säga nåt åt honom för jag vill ju inte göra hans sress värre, men såhär får det ju inte vara varje gång han är stressad, attjag känner mig obekväm i mitt eget hem pga att han är så stressad och sur. Hur skulle ni ta upp detta med er partner?
Som det låter så är han ansvarskännande på jobbet o dessutom tar med sig jobbet hem. Den egenskapen är svår att bli av med. Att han tar på sig öronskydd är för att han är stressad.
Att du påpekar att han måste bättre på sitt humör hemma gör ju inte saken lättare för honom men det är absolut nödvändigt. Även för honom. Så ta upp det nån helg när han har andats ut och slappnat av lite. Det är bästa läget…eller det minst värsta. Säg inte "..jag tycker att du…". Det är anklagande. Säg hellre "Jag o lillen mår inte så bra när du inte mår så bra…".
Det kanske får han att fundera lite på hans attityd o humörläge. Kanske dags å byta jobb för honom - vilket inte alltid är så lätt?
I stresssiga och trötta perioder brukar de förtroliga samtalen försvinna och inte hinnas med. Så ofta behöver vi bara prata och connecta med varann igen. Försök hitta tillfällen då ni kan prata. Och tänk inte bara på allt du vill berätta för honom utan ställ frågor om hans dag, hur han mår, vad han tänker på osv. Försök få honom att öppna sig för dig. Då kanske han också blir intresserad av att lyssna på dig och dina behov.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Om man vet att det gäller en så kort period som någon vecka till skulle jag säga "ta in på hotell eller vandrarhem och låt bli att komma hem". Då slipper du ha förväntningar och han kan förhoppningsvis få den vila han så väl behöver. Sen, när den här jobbiga perioden är över, måste ni ha ett bra samtal om hur ni ska ha det när liknande saker händer i framtiden. Och så gott det går förhindra att det händer!
Ni måste ju kommunicera med varandra.
/Maria
Tack för era synpunkter. Vi behöver verkligen ta ett snack när saker och ting har lugnat ner sig, för såhär orkar jag inte ha det varje gång det kommer lite motgångar. Jag tycker han känns så självisk och han gör saker och ting så onödigt komplicerat! Som OlgaMaria sa behöver vi connecta igen, det känns som att vi är på helt olika sidor. Jag har flera gånger försökt ta upp det här med honom den senaste tiden, men jag har fegat ur och tänker att det kanske är bäst att vänta tills hans intensiva jobbperiod är över (om 1,5 vecka!). Jag känner mig inte uppskattad och vill inte bli påhoppad bara för att jag ställer en enkel fråga. Jag vill knappt diskutera något med honom för tillfället för han blir så irriterad och sur för minsta lilla.. Han försöker hålla god ton med dottern, men han hinner ju knappt vara med henne just nu.
Starta ny diskussion