Relationer iFokus

Relationer

Etikett: känslor
Läst 1282 ggr
[Lukasgraham]
0

Är det något fel på mig?

Jag är kär i en kille som jag känner och umgås med nästan dagligen. 

Jag vet att han gillar mig också, då jag fått höra av vänner bland annat. 

Han är så fin och snäll. En helt underbar person som alltid får mig på bra humör. 

Han gör mig alltid så glad, det är som att han gör mig hel på något sätt, han gör mig till en gladare människa. 

Men nu till saken… Jag har så svårt att tala ut hur jag känner. Jag har haft en massa tillfällen och möjligheter att säga till han hur jag känner, att jag är kär i han. Men jag klarar inte av att säga det. Jag tänker hela tiden att nu ska jag göra det, jag måste få lätta på hjärtat för det gör så ont att hålla detta inne. Mina känslor känns som en ballong som är fylld med för mycket luft och att det snart är på väg att sprängas. Jag orkar inte hålla det inom mig mycket längre. Tiden tickar iväg och jag kan inte vänta hur länge som helst. Men en del av mig är rädd att säga det, men en del av mig vill bara säga det och få det gjort . 

Men när jag väl sitter där bredvid han och tänker säga det så är det som att det inte går att få ut orden, att det är en vägg som stänger orden ute. Jag kan vara med han under flera timmar och hela tiden tänka, " nu ska jag säga det". Men det blir inte av. 

Sen vet jag inte hur jag säga det på ett snyggt sätt, det är så jobbigt! 😭

Kärlek är verkligen jobbigt men ändå så underbar på samma gång. 

Snälla jag behöver råd/tips på hur jag ska göra. 

Tack ❤️

Herveaux
3
#1

Tycka vad man vill om dagen i sig, men snart är det ju Alla Hjärtans Dag, så köp en ros och ett litet kort där du kan skriva "Jag gillar dig" eller liknande, och ge honom.


// Harley

Valentine
2
#2

Ja men det var ju ett bra tips av dig #1 👍

Zepp
3
#3

Näe, det är inget fel på dig!

Jag antar att du är ung?

För det andra så spelar ålder inte särskildt stor roll i sådan frågor.. det blir bara värre med åren.. fast av andra skäl!

Vi vill alla komma ut med våra känslor och få dessa bekräftade!

Rädslan som vi har handlar om att det får konsekvenser!

För det finns lixom ingen oproblematisk a förhållanden!

För det andra.. vi söker ständigt bekräftelse.. om/när vi får detta så vill vi gå vidare!

Det ställer krav på oss/man är minst två.. och bägge bör helst bli minst lika mycket bekräftade.

Helt plötsligt blir man medveten om att den andra oxå har krav på bekräftelse!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

pyromanen
2
#4

Du måste kanske inte säga med ord direkt? Hur skulle det funka att hålla honom i handen istället? Eller kramas?